Religionsfriheten enligt RF, EKMR och EU-stadgan innebär ett skydd gentemot kränkningar från det allmänna. EU har inte ratificerat Europakonventionen, men genom Lissabonfördraget har Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan) blivit bindande för medlemsstaterna.255 Konventionen och EU-stadgan
254 Fransson & Stüber, Diskrimineringslagen – en kommentar, 2015, s. 104.
55
liknar varandra till innehåll och innebär att EU-länderna är bundna av båda rättighetskomplexen.256 EU-stadgans syfte är att skydda människors grundläggande rättigheter mot åtgärder som vidtas av EU:s och medlemsstaternas institutioner vid tillämpning av unionsrätten. Detta innebär att EU-stadgan endast är tillämplig när unionsrätten är tillämplig, vilket gör att den är relevant i diskussionen om begränsning av slöja i arbetet, men inte vid förbud i grundskolan.
Skyddet mot kränkningar och missgynnande på grund av religion eller annan trosuppfattning återfinns i diskrimineringslagen som till stor del är en implementering av EU-rätten på området. Enligt 1 kap 4 § DL får ingen diskrimineras på grund av religion eller annan trosuppfattning. Definitioner av de olika diskrimineringsgrunderna återfinns i 1 kap. 5 § DL. En definition av religion eller annan trosuppfattning har dock utelämnats i diskrimineringslagen, vilket vissa anser är klart olämpligt.257 Trosbekännelse inkluderades tidigare i definitionen av etnisk tillhörighet.258 Det var genom implementeringen av direktivet 2000/78 som trosbekännelse blev en självständig diskrimineringsgrund under begreppet religion och annan trosuppfattning.259 I förarbetena till 2008 års diskrimineringslag avvisades behovet av en rättslig definition av begreppet religion, utan att ställningstagandet motiveras mer ingående.260 I tidigare förarbeten uttrycktes emellertid att en definition skulle kunna leda till tolknings- och tillämpningsproblem.261
Skyddet mot diskriminering inom EU-rätten återfinns i likabehandlingsprincipen i artikel 21 EU-stadgan. Likabehandling utgör en legitim inskränkning i den grundläggande principen om näringsfrihet, vilken återfinns i artikel 16 EU-stadgan och är relevant för arbetsgivarens möjligheter att begränsa slöja i arbetet. Syftet med likabehandlingsprincipen är att skydda missgynnade grupper på arbetsmarknaden och förändra förlegade och diskriminerande strukturer. I EU-stadgan regleras religionsfriheten i artikel 10 och enligt artikel 5.1 gäller den endast för unionens institutioner och medlemsstater när unionsrätten tillämpas.
256 Cameron s. 183.
257 Fransson & Stüber s. 91.
258 Prop. 2002/03:65 s. 81. Se exempelvis definitionen av etnisk tillhörighet i lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet.
259 Fransson & Stüber s. 107.
260 Prop. 2007/08:95 Ett starkare skydd mot diskriminering s. 121.
56
Begränsning av religiösa symboler i arbetet
Europadomstolen och EU-domstolen har i mål som rör anställdas rätt att manifestera sin religion i arbetet gjort avvägningar mellan olika intressen och resonerat kring behovet av neutralitet och upprätthållande av demokratiska värderingar. I målet Eweida and Others
v. the United Kingdom har Europadomstolen bedömt rätten att manifestera sin religiösa
övertygelse som anställd. Målet handlade bland annat om Eweida som arbetade som flygvärdinna och nekats att bära kors till sin uniform. Klaganden ansåg att arbetsgivarens agerande stred mot religionsfriheten i artikel 9 EKMR. Domstolen ansåg att hennes religionsfrihet kränkts då det saknades godtagbar grund för arbetsgivarens avstängning.262 Domstolen framhöll att ett hälsosamt demokratiskt samhälle behöver tolerera och upprätthålla pluralism och att troende bör kunna kommunicera sin övertygelse med andra. Domstolen gjorde en avvägning mellan den enskildes rätt att manifestera sin religion och arbetsgivarens önskemål om neutralitet. Detta kan liknas vid en elevs rätt att manifestera sin religion och grundskolans krav på att vara en neutral mötesplats. Den anställdes arbetsplikt kan liknas vid grundskolan i det avseende att skolplikten kräver att eleverna befinner sig i skolan varje dag. Skolan är elevernas arbetsmiljö och av denna anledning är det relevant att jämföra hur klädrestriktioner i arbete och skola inskränker den enskildes religionsfrihet. I Eweida ansågs flygbolagets syfte vara legitimt, men åtgärderna hade inte varit proportionerliga eftersom korset ansågs vara diskret och inte påverkade flygvärdinnans professionella utseende. Manifestationens karaktär kan således påverka bedömningen, då slöjan är mer iögonfallande och anses mer påtvingande än att bära kors på arbetet.
Rätten att manifestera sin religion i arbetslivet har även prövats av EU-domstolen. Två mål från 2017, C-157/15 och C-188/15 angår rätten att bära slöja i arbetslivet. EU-domstolens resonemang om likabehandling och krav på assimilering har ett värde även i diskussionen om slöjförbud i grundskolan, eftersom det i båda fallen görs en avvägning mellan kvinnans rätt att bära slöja i arbetet och andra intressen. Mål C-157/15 handlade om en muslimsk kvinna i Belgien som blivit uppsagd från ett privat företag för att hon bar slöja på arbetet, vilket ansågs strida mot företagets neutralitetspolicy. EU-domstolen konstaterade att begreppet religion inte är definierat i direktiv 2000/78.263 Vidare konstaterades att religionsfriheten enligt artikel 10 i EU-stadgan kan antas ha samma innebörd som artikel 9 i EKMR, vilket i förlängningen innebär att religion enligt
262 Eweida and Others v. the United Kingdom p. 94–95.
263 Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling.
57
direktivet har samma räckvidd som i EU-stadgan och EKMR. EU-domstolen prövade inte om religionsfriheten inskränks, utan om kvinnan blivit särbehandlad och om detta var på grund av hennes religion som manifesterades genom att bära slöja. Domstolen konstaterade att det inte rörde sig om direkt diskriminering enligt artikel 2.2a i direktiv 2000/78 då alla anställda var ålagda att bära neutral klädsel. Det kunde dock vara fråga om indirekt diskriminering enligt artikel 2.2b i direktivet, om den aktuella regeln framstår som neutral men i praktiken särskilt missgynnar personer med en viss övertygelse. Regeln om indirekt diskriminering bygger på en jämförelse mellan grupper där den ena missgynnas, medan den andra gynnas. Vid indirekt diskriminering gör domstolen en proportionalitetsbedömning och tar ställning till om det finns ett berättigat syfte med regeln och därefter om regeln anses vara lämplig och nödvändig. EU-domstolen menade att syftet måste vara berättigat och hämtade stöd från Europadomstolens dom i Eweida när det gällde möjligheten att inskränka den yttre religionsfriheten. EU-domstolen uttalade att en intern ordningsregel, såsom neutralitetspolicyn i detta fall, kunde utgöra indirekt diskriminering om den i praktiken medför att personer tillhörande en viss religion eller övertygelser missgynnas, såvida regeln inte är objektivt motiverad av ett berättigat syfte. Diskrimineringsförbudet gäller på samma sätt inom utbildning, då en regel som framstår som neutral, men som i praktiken missgynnar en viss grupp kan utgöra indirekt diskriminering.264 Av denna anledning kan förekomsten av indirekt diskriminering kopplat till religiösa symboler i arbetet bidra till diskussionen om generellt slöjförbud i grundskolan. Skolan måste vara öppen för alla och föra ett systematiskt jämställdhetsarbete där flickor och pojkar har samma möjligheter att delta i verksamheten. Ett generellt förbud mot att elever bär huvudduk i grundskolan kan framstå som en neutral klädrestriktion som i praktiken endast berör muslimska flickor som bär slöja. Förbud som riktas mot en viss religiös klädsel som endast bärs av det ena könet kan därmed utgöra indirekt könsdiskriminering.
Det andra målet från EU-domstolen som är relevant för denna framställning är C-188/15. Målet handlade om en muslimsk kvinna i Frankrike som blev avskedad efter att en kund klagat på att hon bar slöja i sitt arbete som ingenjör. Målet behandlade huruvida undantagsbestämmelsen i artikel 4.1 i direktiv 2000/78 kunde tolkas som att kundens önskemål att medarbetarna inte bar slöja på arbetet kunde anses utgöra ett verkligt och avgörande yrkeskrav. EU-domstolen besvarade frågan nekande, handlandet från arbetsgivaren kunde därmed strida mot förbudet mot direkt diskriminering. I målen
58
prövade inte EU-domstolen om religionsfriheten blivit kränkt eftersom det endast kan prövas utifrån förbudet mot direkt diskriminering. Det var istället fråga om arbetsgivaren haft ett berättigat syfte, samt om åtgärderna varit lämpliga och nödvändiga. EU-domstolen menade att yrkeskrav måste utgå från en objektiv bedömning, arbetsgivaren kan inte följa kundens subjektiva önskemål. I likhet med bedömning i detta mål måste regler i skolan ha ett berättigat syfte och vara lämpliga och nödvändiga för att uppnå det angivna ändamålet.
Även i Sverige har religiösa manifestationer i arbetet uppmärksammats i flera mål de senaste åren. I den så kallade handskakningsdomen från 2018 prövade AD huruvida arbetsgivarens krav att alla anställda skulle skaka hand utgjorde diskriminerande behandling.265 Målet handlade om en muslimsk kvinna som sökte arbete som tolk. Rekryteringen avbröts efter att hon på grund av sin religion avstått från att handhälsa på en man under anställningsintervjun. Bolaget hänvisade till sin policy, som innebar att alla anställda måste hälsa på både män och kvinnor på samma sätt för att undvika diskriminering och konflikter. AD menade att kvinnan utsatts för indirekt diskriminering på grund av sin religion. Företagets policy ansågs inte nödvändig eller lämplig för att uppnå syftena. Eftersom kvinnan hälsade på män och kvinnor på samma sätt när båda könen var närvarande i rummet fann AD inga skäl till att hennes hälsning skulle vara nedvärderande, utgöra trakasserier eller vara avståndstagande. Återigen görs en proportionalitetsbedömning huruvida åtgärderna kan anses vara lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.
Förbud mot religiösa manifestationer i arbetet kan inte anses vara tvingande i samma utsträckning som slöjförbud i grundskolan då skolplikten innebär en skyldighet för eleverna att närvara i skolan. Dessutom har privata arbetsgivare inte samma skyldighet att vara inkluderande och erbjuda en skola som är öppen för alla. Trots dessa skillnader har Europadomstolen, EU-domstolen och AD framhållit respekten för religionsfriheten och vikten av proportionalitet. I likhet med resonemangen i handskakningsmålet kan det ifrågasättas om ett generellt förbud mot slöja i grundskolan uppnår det angivna syftet att skydda flickor från kvinnoförtryck, eller om det finns mindre ingripande åtgärder som kan anses vara mer lämpliga för att uppfylla det angivna syftet. Åtgärder som tar hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet är att föredra framför generella förbud eftersom sådana individuellt anpassade åtgärder är mer proportionerliga.
59