Religionsfrihet i skolan

Religionsfrihet i skolan är en av de sakerna som diskuterades flitigt under samtliga intervjuer. Dels handlade diskussionerna hur lärare och elever kan praktisera sin religion innanför skolans väggar och dels olika utmaningar skolan står inför där diskussionen oftast kom att hänvisa till Islam. Som en underrubrik kommer därför Islams ställning i förhållande till religionsfrihet att diskuteras särskilt.

Både Astrid och Emma nämner specifikt att skolan som statlig institution särskilt omfattas av religionsfrihetslagen och att därmed alla som verkar i skolan har särskilt ansvar inför den. Astrid säger bland annat att man som lärare genom sin anställning i skola har ett särskilt ansvar att bli medveten om ens egna förhållningssätt. Man är inte längre ”bara människa” utan representant för en statlig institution och bör agera enligt de principerna.

Men om vi tar det i ett skolperspektiv, då blir det ju, att det kopplas ju till kommun, landsting, stat och det är därmed, ehm… omfattas av den här grundlagen… då måste man ju vara mycket mer medveten om det som lärare att jag är inte privatperson nu, utan jag är en representant av något högre. (Astrid)

57

Att som lärare slitas mellan representantskapet och den egna personligheten tillika religionen är någonting som Sofia väljer att problematisera när hon talar om religionsfrihet. Trots att religionsfriheten bland annat handlar om rätten att tro på vad man vill gör hon ett antagande att skolan framförallt fokuserar på friheten ifrån religion. Hon baserar detta på att skolan som representant för en statlig verksamhet är så pass rädda för konfessionella inslag att man helst inte diskuterar religion alls, utöver inom ramen för religionskunskapsämnet. Sofia anför att det existerar en rädsla över religion som kontroversiell fråga.

Nej de känns inte som att man vill se så mycket tro i skolan. Men, det känns ju som att de [skolan] tar lite avstånd från det. Och det är klart det blir svårt för såhär man ska ju tro på vad man vill men man ska inte påverka någon åt nått håll och då kanske ingen vågar prata om det alls för de blir liksom lite svårt vad som är gränsen, vad som är okej att prata om och när det blir att man ”pushar”, för de kan ja tänka mig är jättesvårt. (Sofia)

Att aktivt välja bort att prata om ett ämne, så som religionsfrihet i skolan, på grund av rädsla att beröra ämnet är i sig djupt problematiskt. Sofia är inte ensam om att yttra dessa åsikter. Även Viktoria är av åsikten att skolan väljer bort samtal om religionsfrihet till förmån för andra saker som kategoriseras som viktigare. Som exempel nämner hon bland annat

entreprenörskap, digitalisering och resultat. Hon ger även en antydan till att avsaknad av en konkret handlingsplan kring religionsfriheten skulle kunna innebära att man som institution även väljer bort individernas egenvärde. Vidare under intervjun gör Viktoria ett antagande religionsignoransen skulle kunna analyseras ur ett utbildningshistoriskt perspektiv.

Om man kollar lite utbildningshistoriskt så är man ju också… alltså kyrkan har ju haft stor plats… fram till liksom början av 1900-talet. Och det är väll på gott och ont, men då kanske man inte vill tillbaka till det som kanske har känts ”ont” av det liksom. Så därför kanske skolan är lite rädd att beröra vissa religiösa frågor. (Viktoria)

I likhet med det citat som delades av Sofia under rubriken Religionsfrihet nämner även Eliana att känslan av religionsfrihet kan skilja sig ifrån en faktisk religionsfrihet. Sofia berättade att hon mött fördomar baserat på religiös tillhörighet vilket resulterat i en känsla av en avsaknad religionsfrihet. Eliana väljer att applicera en liknande diskussion på skolan. Hon har tidigare under intervjun talat om hur hon som religiös elev har upplevt sin skolgång, med allt ifrån nonchalanta lärare till att hon behövt ta en representativ ställning för sin religion. I förhållande till religionsfrihet i skolan säger hon följande,

58

Jag kan tänka mig att det finns elever som känner att de inte vågar utöva sin religion på vissa skolor och ja kan tänka mig att de finns lärare som kan känna likadant, även fast skolan har som uppgift att göra så att alla kan känna att de kan tro på vad de vill liksom. Ehm, och de finns… ah de finns skolor där man blir dumförklarad om man är religiös, alltså exempelvis... Men jag tror verkligen att många känner att de inte har religionsfrihet i skolan, det tror jag. (Eliana)

Känslan av att inte till fullo kunna uttrycka sin religiositet, både som lärare och elev, uttrycks vara problematiskt i förhållande till religionsfriheten. Skolan beskrivs både vara mån om religionsfriheten med hänvisning till att man är statligt förbunden, men i praktiken finns även elever och lärare som uppenbart inte vill delge sin religiositet på grund av rädsla. Just

acceptansen och förståelsen för individernas personliga religiositet är en aspekt som även Hanna lyfter. Hon beskriver religionsfrihet som att man får utöva, tycka och tro på vad man vill men väljer även att tydliggöra att det även är lärarens roll att tydligt lära ut acceptans och förståelse för att skolan inte skall bli en otrygg plats.

I skolan innebär det att eleverna får utöva, tycka och tro på vad de vill. Men det är viktigt att vi lärare verkligen lägger vikt att eleverna visar acceptans och att dom får förståelse för varandras religioner. Det är ju ett av skolans viktigaste uppdrag. (Hanna) Läran om acceptans och förståelse för andra gruppers religiositet är så pass viktig att den är inskriven i syftet och målet för religionskunskapsämnet. Det blir därmed extra tydligt att det blir religionskunskapslärarens jobb att främja religionsfriheten och dess värderingar. Vad som är värt att uppmärksamma är att det tydligt under studiens gång framkommit att trots denna skrivelse i ämnets syfte, finns en uppfattning att skolan som institution måste jobba med religion och acceptans på en högre nivå. Framförallt för att medvetandegöra det sekulära förhållningssättet som många intervjuade menar kan skada denna förståelse. Hanna säger att hela skolans demokratiska uppdrag bäddar för att lära ut om förståelse och acceptans, både religiöst men inom andra aspekter av mänsklig aktivitet. Skolans likabehandlingsperspektiv nämner Hanna som ett exempel på hur skolan med fördel skulle kunna arbeta mer aktivt med frågor som rör religion och därtill religionsfriheten.