I relation till mina två former av språkliga utsagor, filmerna och elevintervjuerna, vill jag fokusera både det representationella och kommunikativa som två analytiska utgångspunkter, även om de i praktiken är oskiljbara (Kress m.fl., 2001b, s. 4). Representationen fokuserar alltid på vad individen vill berätta och gestalta. Kommunikationen fokuserar på hur representationen gestaltas i relation till en specifik plats och den publik eller förväntade respondent som skall tolka det kommunicerade. De två aspekterna kan på olika sätt träda fram eller bilda bakgrund i den didaktiska praktiken.
Den överordnade meningen för representationen är att betydelsen inte finns i tinget självt utan mening produceras i vårt bruk av tecken, ”The signifying practice” (Hall, 1997/2003). Representation innebär att använda olika kommunikationsformer för att beskriva en erfarenhet, kunskap eller förståelse av världen eller ett fenomen, och att göra detta begripligt för någon annan.
För att belysa på vilka sätt eleverna arbetat med filmerna i det ämnesintegrerade arbetet blir det av stor vikt att utveckla en förståelse för relationen mellan de kommunikativa och representationella villkoren. Det är grundläggande för att förstå de representationer som barn och ungdomar producerar inom skolans ramar. Arbetet med film är en del av ett socialt sammanhang, vilket innefattar en rad olika maktstrukturer. Filmerna är producerade av en grupp elever vars olika idéer om hur de själva skall välja att gestalta sitt ställningstagande till EMU har genomgått en rad förhandlingar i
relation till deras egna önskningar och begär, skolans mål, lärarlagets krav och kamraternas olika önskemål. Framträdande i mitt analysarbete är hur kön bildar en avgörande faktor för hur eleverna valt att representera och kommunicera ämnesinnehållet.
Jag ser inte min studie som en del av en snävare mediepedagogisk tradition, utan vill med mitt material placera mig i en bredare pedagogisk/didaktisk position. Min strävan är att synliggöra den komplexitet som präglar barns och ungdomars användning av bilder ur ett kommunikativt perspektiv. Genom att i en skolkontext betrakta elevers bilder som en meningsskapande resurs kan det bli möjligt att se hur tankar, känslor och olika förståelseformer överförs, gestaltas och synliggörs genom visuella teckensystem (Lind, 1996). I och med att jag valt att utgå från filmerna, elevernas slutproduktioner, placeras studien i den kanske kraftfullaste positionen inom det traditionellt estetiska ämnenas fält, inom ”görande”, det produktiva och dess artefakter. Inom det pedagogiska fältet är denna diskurs starkt knuten till de traditionellt estetiska ämnenas identitet och klassifikation (Addison & Burgess, 2003).
5 Metod
I det här kapitlet redovisar jag studiens metodologiska utgångspunkter. I avsnitt 5.1. presenterar jag vad som styrt studiens urval av skola och klasser. 5.2. rymmer en kortfattad beskrivning av den samhälleliga kontext som präglat elevernas arbetsuppgift. I 5.3. skildras uppgiftens organisation och genom- förande genom tre lärarintervjuer. 5.4. innehåller en förteckning av de nitton stycken filmer som studien innefattar. I 5.5. redogör jag för undersökningens genomförande, i 5.6. diskuteras jag ytterligare det verbala och visuella materia- let. Då studien är konstruerad utifrån elevernas verbala och visuella utsagor diskuterar jag i 5.7. ett antal utgångspunkter i relation till att betrakta elever som aktör och medskapare i en undervisningsprocess. 5.8. innefattar tankar kring min egen roll som forskare, samt etiska reflektioner i relation till studien. I 5.9. redovisar jag hur mitt analysarbete utvecklats och genomförts med utgångspunkt i Kress och van Leeuwens multimodala analysmodell (2001a). Avslutningsvis i 5.10 diskuterar jag mina teoretiska och metodiska perspektiv.
Undersökning har, som jag tidigare redovisat sin utgångspunkt i ett ämnesintegrerat arbete i bild och samhällskunskap i årskurs 6. Jag har studerat några elevproducerade videofilmer, samt ungdomarnas egna berättelser om filmarbetes förutsättningar och arbetsprocess. Det är det visuella materialet som har varit styrande för urvalet av de medverkande eleverna och lärarna. Lärarlagen vid den aktuella skolan har sedan tidigare en inarbetad rutin av att samla in och dokumentera undervisningsmaterial. I samband med att jag själv hade möjlighet att studera ett antal nyligen arkiverade material stötte jag på de filmer som nu blivit utgångspunkten för min studie. Underlaget innefattar nitton videofilmer på mellan 1 och 2 minuter vardera. I analysen av de visuella gestaltningarna har samtliga dessa filmer legat till grund för min bearbetning. Det är den visuella empirin, elevernas filmer, som väckt mina frågeställningar och utvecklat mina teoretiska och metodiska ställningstaganden.
Materialet är insamlat under vårterminen 2004. Jag träffade de olika filmgrupperna vid ett intervjutillfälle. Jag har sammanlagt sexton grupp- intervjuer i varierande samtalstid mellan 30 minuter till 60 minuter. Antalet elever som medverkat är fyrtio stycken av de femtiotre elever som medverkade i filmproduktionen. Intervjumaterialet innefattar samtal med elever från tretton av de nitton filmerna. En hel rad av olika praktiska omständigheter inom
skolans och min egen verksamhet omintetgjorde att jag kunde träffa alla grupperna. För att spegla och bredda elevernas tal om sitt arbete har jag också genomfört en intervju med var och en av de tre lärarna som tillsammans planerade och genomförde arbetet, två klasslärare för årskurs 6 samt klassernas bildlärare. Dessa intervjuer används främst i metodkapitlet för att beskriva de sammanhang inom vilka filmerna producerats. Samtliga citat i studien härrör från undersökningens intervjumaterial. När det gäller citat från hemsidan och dokument med koppling till den aktuella skolan har jag valt att anonymisera dessa källor för att förhindra att de nu studerade klasserna identifieras.
Min studie är en form av etnografisk arkeologi, där filmerna är mitt fält och där min ambition är att re- och dekonstruera de diskurser som präglar de visuella och verbala spår som jag mötte i elevernas arbete om Ja eller Nej till EMU. Föreliggande studie präglas av ett tvärvetenskapligt perspektiv, både teoretiskt och metodiskt. Det är i likhet med elevernas arbete tematiskt snarare än disciplinärt placerat. Rose (2001) framhåller att framgångsrik tolkning och analys beror på ett passionerat engagemang i förhållande till sitt material. ”Use your methology to discipline your passion not to deaden it” (a.a., s. 4). Mitt arbete har sin grund i passionen och aldrig sinande förvåning över vad som möter mig i ungdomars estetiska gestaltningar, i bilder, filmer, texter eller dramatiseringar. Berättelser som provocerar, förundrar och lockar till skratt. Komik och ironi är stående ingredienser när barn och ungdomar berättar om sin samtid, skolan och vuxenvärlden. Inom skolans institutionella ram ingår estetiska uttrycksformer oftast i ett målrationellt sammanhang. Min empiri befinner sig i skärningspunkten mellan den enskilda elevens möjlighet till delaktighet och meningsskapande i en kontext där ramar och mål stödjer, begränsar och styr elevers handlande.
Drotners (1996) medieetnografiska studier har varit betydelsefulla för mitt eget material. Hon studerar hur medier kommer i bruk i sociala sammanhang, främst hos ungdomar. Drotner väljer att lyfta fram ett antal analytiska utgångs- punkter för att definiera de teoretiska och metodiska förutsättningarna för sina studier. Det första är att fokusera en specifik grupp individer istället för mediet. För det andra att deltagarna i studien definieras som aktörer, i form av både mottagare och producenter av visuella gestaltningar. Dessa två utgångspunkter stämmer väl överrens med min egen studie. Hon betonar vikten av forskarens närvaro på fältet både under fritid och i skolan. Till skillnad från detta har jag valt att betrakta elevernas filmer som mitt ”fält” och när Drotner som fjärde princip talar om behovet av att stanna tills en initial förförståelse ifrågasatts är
det på sätt och vis just detta faktum som är utgångspunkten för mitt intresse för det nu studerade materialet. Min egen förvåning och i viss mån förförståelse utmanades i den visuella gestaltning som ligger till grund för mitt arbete.