Av myndighetsinstruktionen framgår att MSB har i uppgift att se till att utbildning kommer till stånd inom myndighetens ansvarsområde i den
utsträckning inte någon annan myndighet har ansvaret. Utbildning som inte är studiemedelsberättigande eller författningsreglerad bör finansieras genom avgifter, vilket i princip omfattar all fortbildning.
Myndigheten får åta sig19 att mot avgift utveckla och förvalta tekniskt stöd åt andra myndigheter samt åt kommuner och landsting.
Inledningsvis med arbetet i projektet Effektiva räddningsinsatser konstaterades att det förelåg ett antal delområden inom kommunal
räddningstjänst där det fanns utvecklingspotential. Området fortbildning var bl.a. ett av dessa områden. Avsaknaden av fortbildning kan i vissa fall direkt utläsas av hur en räddningsinsats har utförts.
I samband med genomförandet av delprojektet, fortbildningsportalen, har motiven till att upprätta en webbaserad fortbildningsportal utkristalliserats.
Tankar och idéer har också växt fram om hur en sådan ska kunna upprättas, implementeras och drivas.
Som tidigare konstaterats har Svensk räddningstjänst under ett antal år dragit ned på sina fortbildningar. En bidragande orsaker till detta är den ekonomiska situation som kommunerna befinner sig i. Genomförda fortbildningar för heltidspersonal har i de flesta fall skett på något av MSB:s verksamhetsställen i det traditionella klassrummet. Teknikutvecklingen har idag fortskridit och gör det nu möjligt att genomföra fortbildningar på olika sätt, även webbaserat. Vid användande av webbutbildningar kan eleven göra dessa på hemmaplan och på en dator som är uppkopplad på nätet. En sådan lösning gör att resor och utgifter för vikarier för heltidsanställda undviks. Någon övrig ersättning för
19PROP. 2014/15:1 UTGIFTSOMRÅDE 6
utbildningstid och logi behöver i de flesta fall inte heller utbetalas eftersom utbildningen kan ske på den normala arbetsplatsen och under normal
arbetstid. Resekostnader, logikostnader, vikariekostnader och extra kostnader för utbildningstid är alltså sådana kostnader som kommunen har idag och som inte föreligger i en framtida skisserad webbaserad fortbildningsportal.
När det gäller deltidsanställd räddningstjänstpersonal, vilka utgör huvuddelen av svensk räddningstjänst, har dessa många gånger svårt att vara borta från sin huvudanställning och/eller vara borta från hemmet för att kunna delta i fortbildning på annan ort än hemorten. Dagens kostnader för att ha en deltidsanställd på fortbildning består av kostnader för anmälningsavgift, förlorad arbetsförtjänst, resor och logi samt i vissa fall kostnad för en vikarie.
Dessa kostnader skulle med en webbaserad fortbildningsportal minska drastiskt för kommunerna.
Idag är det många räddningstjänster som lokalt tar fram utbildningar inom olika områden. Detta medför att utbildningarna varierar i innehåll, omfattning och kvalitet. En direkt följd av detta är att det är svårt att kunna göra
jämförelser mellan kommuner med liknande lokala förhållanden. Det är också svårt att få en uppfattning om hur statusen på kompetensen hos
räddningstjänstpersonalen är.
Detta arbetssätt, att man sitter på lokal nivå och tar fram utbildningar, som bara kommer den egna organisationen till del torde inte vara resurserseffektivt.
Räddningstjänsten övar mycket och det skall inte förväxlas med fortbildning.
Som fortbildning räknas sådan utbildning som ger en kompetenshöjning, lära något nytt, inom ett visst område. Det är inte så att fortbildning inte genomförs alls av räddningstjänsterna. Där räddningstjänsten genomför sådana är det ofta så att det är någon internt som fått uppgiften att sammanställa ett
utbildningsmaterial för ändamålet. Vid ett sådant förfarande uppkommer med en gång personalkostnad för den som fått uppdraget. Frågor som uppkommer är också om det är tillräcklig djup och tillräcklig bra kvalitet på material som tas fram och hur den pedagogiska kvaliteten är då det presenteras.
Arbetsgruppen har konstaterat att det ofta är flera räddningstjänster som tar fram liknande utbildning men med helt olika innehåll och med mycket
skiftanded kvalitet. Detta förfaringssätt är kostnadskrävande och många gånger inte kvalitetssäkrat.
Ett mer kostnadseffektivt sätt att ta fram fortbildning för räddningstjänsterna på är att någon tar ett övergripande ansvar för detta. Att kunna ta ett sådant ansvar ligger helt i linje med MSB:s uppdrag.
Framtagande av utbildningar är tänkt att ske i samarbete mellan MSB:s personal inom olika sakområden och med organisationer (MSB:s nätverk) som har stor sakkompetens inom det området som utbildningen avser. Gruppen skall också ha representation från intressenterna. Sammanhållande av arbetet bör vara den vid MSB utsedda ämneskontakt (enligt framlagda förslag i annan utredning av Rolf Nordengren) som finns för aktuellt ämnesområdet.
Att centralt, med stor delaktighet från intressenterna, ta fram utbildningar torde var ett mer kostnadseffektivt sätt än på det sätt som sker i dag. (Jämför framtagandet av utbildning i motorsågshantering). Ett sådant förfarande skulle för räddningstjänsten friställa arbetstid för den egna personalen och som kan användas för annat ändamål. Att ta fram fortbildning på det föreslagna sättet är mer kostnadseffektivt än dagens tillvägagångssätt och detta ger en jämn och hög kvalitet.
Av de räddningstjänster som i dag sammanställer fortbildningar är det få som gör webbaserad utbildning. Orsaken till detta är att det saknas kompetens och verktyg inom räddningstjänsten för att skapa och genomföra webbaserad fortbildning. Man går även miste om den flexibilitet som en webbaserad
lösning ger. Det är inte heller kostnadseffektivt att varje räddningstjänst skaffar sig sådan kompetens och erforderliga verktyg.
En kostnadseffektiv lösning torde vara att MSB tar ansvaret att sätta upp och driva en webbaserad fortbildningsportal. De uppkomna kostnaderna kan delas på fler intressenter.
En följd av att införa en webbaserad fortbildning, inom MSB, innebära att verksamhetsställena får ett annat arbetssätt i fortbildningssystemet. För detta krävs en satsning på att kompetensutveckla den personal som skall vara delaktig i systemet.
I projektet har inte ingått att föreslå något val av system utan bara se på vilket sätt fortbildningen skall kunna ges med de uppställda målsättningarna.
Arbetsgruppen har dock kunnat konstatera att det i detta fall finns flera system på marknaden som bedöms vara tillräckligt bra för att kunna användas för att skapa en fortbildningsportal i enlighet med projektdirektivet.
För att kunna visa hur nätbaserat lärande skulle kunna genomföras inom fortbildningsområdet så var det angeläget att göra ett pilotprojet där
fortbildning tillhandahålls för svensk räddningstjänst. Syftet är att underlätta och stimulera räddningstjänsterna med att utveckla, införa och använda it som en integrerad del i fortbildningen. Inom ramen för projektet har två
utbildningar tagits fram, Utbildning för motorsågshantering samt en utbildning i hur man skriver tjänsteanteckning och förelägganade.
Inom den ”digitala världen” går utvecklingen oerhört fort. Detta innebär att det är svårt att hänga med vilka nya möjligheter som finns i nya versioner av programvaror och det är därför viktigt att upprätta någon form av nätverk för de som använder systemen. Ett sådant nätverk skulle kunna utgöras av både statliga (universitet, myndigheter, blåljusmyndigheter) användare, användare från den kommunala räddningstjänsten. I nätverket bör också privata aktörer ingå.
Idag finns ingen sammanhållande funktion för genomförande och planering av fortbildningar utan detta hanteras av respektive verksamhetsställe. Det kan inte uteslutas att det görs en del dubbelarbete med att ta fram faktaunderlag till
fortbildningskurser. Inte heller någon strategisk långsiktig planering av vilka kurser som skall produceras finns följaktligen inte heller.
Det är därför angeläget att det inrättas en funktion som fortbildningsansvarig på UB-USAM20 och som är den som samordnar fortbildningsverksamheten utifrån beslutade inriktningar. Samordningen i detta fall skall främst utgöra den samordning som blir följd av fortbildning som kommer att finnas i fortbildningsportalen. Verksamhetsställena skall även fortsättningsvis var för sig kunna planera och genomföra övrig fortbildning.