Resultatdiskussion

Examensarbetets syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med andra kulturer. Efter en bearbetad analys av de valda artiklarna visade resultatet att sjuksköterskor upplever flera utmaningar i samband med vård av patienter som har en annan kulturell bakgrund än vad sjuksköterskor har. En av utmaningarna för sjuksköterskor var att kunna säkerställa en effektiv kommunikation med patienter med hänsyn till språkbarriären som utgjorde ett hinder. I tidigare forskning av patienters upplevelser av att vårdas av

sjuksköterskor från andra kulturer framkom upplevelser av ångest på grund av

språkbarriären (Glasby, 2016). Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde att utmaningen med att inte kunna hålla en effektiv kommunikation med patienter samt anhöriga upplevdes som ett hinder i processen av att skapa en vårdande relation. Detta kan relateras till Simpson (2008) där patienter som talade samma språk som sjuksköterskor upplevde sig mer

självsäkra i att kommunicera med sjuksköterskor samt instruera hur de ville bli vårdade. Det handlar om den vårdande kommunikationen som enligt Fredriksson (2017) bygger på ömsesidig respekt. Ömsesidigheten är av vikt för att enligt Eriksson (2015) leder den vårdande relationen till bland annat hur omvårdnadsplaneringen struktureras. Resultatet visade att frånvaro av en effektiv kommunikation gör att sjuksköterskor upplever en frustration över att inte kunna planera samt utföra vårdandet på ett adekvat sätt. Under kommunikation mellan sjuksköterskor och patienter samt anhöriga, visades att

sjuksköterskor inte kan förstå vissa kulturella utövningar samt frågor som är relaterade till vården. Liu (2015) beskriver patienternas svårigheter att kunna förmedla behov och problem på grund av brist i kommunikationen med sjuksköterskor. Dessutom visade resultatet att sjuksköterskor upplevde att brist i kommunikation bidrar till förseningar samt minskad effektivitet av vårdprocessen. Detta kan jämföras med Cioffi (2006) som beskriver även patienternas upplevelser av språkbarriären som tidskrävande eftersom det tog tid för både sjuksköterskor och patienter att förstå samt förmedla information.

Resultatet visade att sjuksköterskor försöker att använda sig av olika metoder i syfte att komma närmare patienter i vårdandet. Eriksson (2018) skriver att möjligheter till att övergå eventuella begränsningar i vårdandet bidrar till vårdande gemenskap som berör människors inre värld där mötet skapar en närhet i tid och rum. Resultatet visade att sjuksköterskor använder sig av är kroppsspråk och bilder vid förmedling av icke komplicerade information.

Svensk sjuksköterskeförening (2017) beskriver i kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska att sjuksköterskor ska kunna skapa en förtroendefull relation med patienter och dennes anhöriga. Å andra sidan kan sjuksköterskor vid förmedling av avancerad information ta hjälp av personer som kan agera som tolk. Det kan vara en anhörig till patienter eller en andra patienter som kan tala samma språk. En nackdel med att ha en anhörig som tolk enligt Severinsson (2010) är att anhöriga inte förmedlar allt som sägs av sjuksköterskor till patienter på grund av att de inte vill utsätta patienter för ångest genom att förmedla indirekt information. Dessutom visade resultatet att sjuksköterskor kan involvera en professionell tolk i samtalet med patienter. Tolken kan upplevas som en god resurs vid kommunikation med patienter som inte talar samma språk som sjuksköterskor. Däremot upplever sjuksköterskor att tolkens närvaro kan leda till att patienter inte har lika mycket med utrymme att uppvisa närvaron. Vilket påverkar enligt sjuksköterskor patientens

delaktighet i ett vårdande gemenskap samt en vårdande relation. Eriksson (2018) skriver att ett vårdande gemenskap skapas när vårdandets ide kan bli till verklighet. Resultatet visade att när sjuksköterskor talar patientens språk upplever sjuksköterskor att det gynnar

patienter. Detta betonas även av Connaughton och Bergman (2013) där patienter uttrycker känslor av säkerhet samt bekvämlighet när vårdpersonal talar samma språk med dem.

Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde negativa attityder från vissa patienter som delade rum med patienter från andra kulturer. Där dessa patienter kände sig obekväma när sjuksköterskor talade den andres språk. Enligt Eriksson (2018) reagerar människor olika på

omgivningen på grund av att varje individ är strukturerad på olika sätt där kulturen ses som individens omvärld.

Resultatet visade att en del sjuksköterskor har visat brist på kunskap om andra kulturer.

Vilket påverkar kvaliteten av vårdmöten mellan sjuksköterskor och patienter med andra kulturer. Därav upplever sjuksköterskor vikten av att utveckla kulturell kompetens. Enligt svensk sjuksköterskeförening (2017) har sjuksköterskor ansvar för att upprätthålla

kompetensutvecklingar genom kontinuerlig uppdatering kring kunskapsutvecklingen inom sjuksköterskors yrkesområde. Dessutom betonar sjuksköterskor vikten av att respektera patientens vilja samt önskemål även när patienter väljer andra vårdalternativ. Enligt Brämberg (2012) upplevde patienter maktobalans i mötet med sjuksköterskor där

ömsesidighet saknades. Patienter upplevde sig vara objektifierade av sjuksköterskor eftersom mötet strukturerades av checklistor. Enligt Eriksson (2018) är det av vikt att patienter ses subjektivt som en helhet för att visa respekt för patientens delaktighet, integritet samt värdighet. I resultatet framkom sjuksköterskors upplevelser av behovet av att undvika

generalisering i syfte att kunna acceptera variationer hos individer som tillhör samma kultur.

Detta för att förhindra uppkomsten av förutfattade fördomar. Vilket i vanligt fall leder till att attityder gentemot andra kulturer framkommer. Detta i sig kan skapa ett lidande för

patienter. Vilket enligt Eriksson (2018) bör bemötas med kärlek och barmhärtighet. Därav är det viktigt att sjuksköterskor möter patienter på ett pedagogiskt sätt med hänsyn till

individens kunskaper och behov. Detta för att kunna skapa en relation som bygger på en ömsesidig påverkan där det utgår ifrån beredskapen hos både patienter och sjuksköterskor.

Resultatet visade att en utmaning som sjuksköterskor behöver hantera i samband av att vårda patienter från andra kulturer är frustration över att kunna tillgodose patienternas kulturella förväntningar av vården. Å andra sidan enligt Glasby (2016) upplevs liknande känslor av ångest hos patienter på grund av att de saknar förmågan att kunna förstå

situationen. Enligt International council of nurses (2012) är sjuksköterskors ansvarsområde fokuserad på att främja hälsa, förebygga sjukdom samt lindra lidande. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde att mötet med den främmande kulturen kan skapa känslor av osäkerhet kring sjuksköterskans kunskaper. Detta kan påverka både sjuksköterskors och patienters hälsa för att enligt Wiklund Gustin och Lindwall (2012) är det psykiska

välbefinnandet en del av människans hälsa. Därtill kommer det även att sjuksköterskor kan till och med ifrågasätta vårdandet till följd av kulturella skillnader. Det påverkar

sjuksköterskornas sätt att fatta beslut eftersom de inte är medvetna om vad som är acceptabelt respektive inte för den kultur de möter. Sjuksköterskor upplever dessa

utmaningar i processen av att skapa vårdgemenskap. Vilket enligt Eriksson (2018) beskrivs som ett meningssammanhang i vårdandet där gemenskapen berör människors inre värld och mötet blir intimt. Det är en nödvändig process där sjuksköterskor får lära sig nya syn på världen samt att kunna sätta sig själva i andras situationer för att öka medvetenheten samt fördjupa förståelsen för andra kulturer. Jirwe (2019) skriver att syftet med en kulturellt anpassad vård är att skapa en möjlighet till att kunna erbjuda en meningsfull och säker vård för patienter. Däremot visar resultatet att det inte är alltid lätt för sjuksköterskor att kunna lära sig alla kulturella preferenser i kulturerna de möter. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde brister i kulturella kompetenser eftersom det är en ständig process som behöver

uppdateras kontinuerligt. Sjuksköterskor berättade att det kan delvis bero på att de inte har direkt kontakt med människor från andra kulturer eller att de inte är villiga att interagera med människor från andra kulturer. Detta för att enligt Eriksson (2018) påverkar varje människa samt påverkas av omvärlden hon lever i där kultur ses som människans omvärld.

Detta i sig är unikt för varje individ eftersom det leder till hur människans synpunkter utformas och där av hur hon upplever förhållandena med andra människor. Det innebär att förhållandena kan upplevas antingen positivt eller negativt och beroende på hur de upplevs skapas det antingen möjlighet för människan att växa respektive inte.

Resultatet visade att sjuksköterskor saknar utbildning inom kulturell kompetens. Vilket bidrog enligt sjuksköterskor till svårigheter vid möte med patienter från andra kulturer än deras egna. Under dessa möten upptäckte sjuksköterskor att de fick en möjlighet till att reflektera över sig själva för att skapa en bättre förståelse för hur patienter upplever

hälsosituationer. Resultatet visade att sjuksköterskor ständigt försöker hålla sig uppdaterade kring andra kulturer genom att söka information för att underlätta för förståelsen av

patienters syn på hälsa och sjukdom. Genom dessa ansträngningar strävar sjuksköterskor efter att utveckla kulturella kunskaper med syfte att lära sig andra kulturella preferenser samt normer. Detta framkommer i Xiao (2017) där anhöriga upplevde den kulturella mångfalden hos sjuksköterskor som en attraktion snarare än ett problem. Där anhöriga uttryckte att sjuksköterskor kunde tillsammans med patienter finna strategier för att övervinna kommunikationssvårigheter. Resultatet visade att det utökar möjligheten till att förstå patienter samt kunna skapa en vårdande relation med hen. Eriksson (2018) beskriver en vårdande relation som det innersta kärnan i vårdandet där sjuksköterskor bygger

omvårdnaden på omvårdnadsprocessen.