Regeringens bedömning: Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska utöva löpande tillsyn över inhämtningen av övervakningsuppgifter avseende elektronisk kommunikation m.m. i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Nämnden ska även vara skyldig att på begäran av en enskild person kontrollera om han eller hon har utsatts för inhämtning av sådana uppgifter i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet och om inhämtningen och därmed sammanhängande verksamhet har skett i enlighet med lag eller annan författning.
110
Polismetodutredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens. Utredningen har föreslagit att Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens kapacitet ska förstärkas med ett eller flera granskningsombud som hos myndigheterna ska kontrollera hur befogenheterna att inhämta uppgifter har beslutats och använts.
Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten har tillstyrkt förslaget. JO, Sveriges advokatsamfund och Hovrätten för Västra Sverige har framfört att det föreslagna antalet granskningsombud är för litet. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har tillstyrkt att den tillförs denna tillsynsuppgift men har anfört att en ordning med särskilda granskningsombud är främmande för svensk rätt och att det är mer lämpligt att nämndens kansli förstärks för att möjliggöra tillsyn även på detta område. Nämnden har också anfört att det bör klargöras att nämndens nya tillsyn inte ska gälla retroaktivt i fråga om inhämtning av uppgifter enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Säkerhetspolisen har framhållit att det är tveksamt om en och samma myndighet ska tilldelas uppgiften att utöva hela tillsynen/kontrollen över Säkerhetspolisen.
Skälen för regeringens bedömning Gällande rätt
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden påbörjade sin verksamhet den 1 januari 2008. Verksamheten regleras i lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet. Nämnden ska bestå av högst tio ledamöter som utses av regeringen för en tid av högst fyra år.
Ordföranden och vice ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare eller ha annan motsvarande juridisk erfarenhet.
Nämnden ska, såvitt här är av intresse, utöva tillsyn över brottsbekämpande myndigheters användning av hemliga tvångsmedel och därmed sammanhängande verksamhet samt Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter enligt polisdatalagen (1998:622).
Tillsynen ska särskilt syfta till att säkerställa att verksamheten bedrivs i enlighet med lag eller annan författning. Tillsynen ska fr.o.m. den 1 mars 2012 även omfatta polisens behandling av personuppgifter enligt de föreslagna nya lagarna om polisens allmänna spaningsregister och polisdatalagen (prop. 2009/10:85).
Tillsynen omfattar således användning av hemliga tvångsmedel, såsom hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning. Att tillsynen även avser med tvångsmedelsanvändningen ”sammanhängande verksamhet” innebär att både själva avlyssningen eller övervakningen och den vidare hanteringen av upptagningarna, såsom hur överskottsinformation används eller förstörs, liksom fullgörandet av reglerna om underrättelseskyldighet, omfattas av tillsynen. Även den brottsbekämpande verksamhet som föregår och ligger till grund för ansökan om tvångsmedlet omfattas.
Tillsynen är avgränsad till ”brottsbekämpande myndigheters”
användning av metoderna. Det innebär att domstolarnas handläggning av och beslut i ärenden om tillstånd till användning av hemliga tvångsmedel
inte omfattas av nämndens tillsyn. Nämnden utför sin tillsyn genom 111
inspektioner och andra undersökningar. I uppdraget ingår att uttala sig om konstaterade förhållanden och om behovet av förändringar i verksamheten. Nämnden ska vidare verka för att brister i lag eller annan författning avhjälps.
Nämnden är skyldig att på begäran av enskild kontrollera om han eller hon har utsatts för tvångsmedelsanvändning och därmed sammanhängande verksamhet eller varit föremål för sådan personuppgiftsbehandling som omfattas av nämndens tillsyn. Nämnden ska underrätta den enskilde om att kontrollen har utförts.
Nämnden har rätt att få de uppgifter och det biträde som nämnden begär, dels av de myndigheter som omfattas av tillsynen, dels av de domstolar och myndigheter som inte omfattas av denna. Nämndens beslut får inte överklagas.
Av 22 § förordningen (2007:1141) med instruktion för Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden följer vidare att nämnden om den i sin verksamhet uppmärksammar förhållanden som kan utgöra brott, ska anmäla det till Åklagarmyndigheten eller annan behörig myndighet. Om nämnden uppmärksammar felaktigheter som kan medföra skadeståndsansvar för staten ska nämnden anmäla det till Justitiekanslern och finner den omständigheter som Datainspektionen bör uppmärksammas på ska nämnden anmäla det dit.
En ny tillsynsuppgift
Som framgår ovan är det av grundläggande betydelse att även de brottsbekämpande myndigheternas inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseverksamheten omfattas av en effektiv och kontinuerlig tillsyn av en fristående myndighet. Mot bakgrund av de författningsreglerade uppgifter som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har enligt beskrivningen ovan är det enligt regeringen ändamålsenligt och lämpligt att, såsom utredningen har föreslagit, nämndens verksamhet utökas till att avse även den nu föreslagna inhämtningen av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Regeringen delar inte den tveksamhet som Säkerhetspolisen har framfört i fråga om att nämnden tilldelas denna uppgift, utan anser att det tvärtom är följdriktigt att nämnden som redan utövar tillsyn över Säkerhetspolisens användning av hemliga tvångsmedel också tilldelas motsvarande tillsynsuppgifter över inhämtningen enligt den nya lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Utredningen har inte föreslagit någon ändring i lagen om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet i fråga om omfattningen av nämndens tillsyn. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har uppgett sig dela bedömningen att tillsynen över den inhämtning som kommer att ske enligt den nya lagen faller under nämndens tillsyn utan någon lagändring, genom att nämnden ska utöva tillsyn över användning av hemliga tvångsmedel (1 §). Varken i lagen om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhet eller i förarbetena till den definieras vad som avses med hemliga tvångsmedel. Avsikten är att tillsynen även ska omfatta fall då
112
användningen av metoderna sker otillåtet och att tillsynen även ska kunna omfatta eventuella nya tvångsmedel som införs (prop.
2006/07:133 s. 80). Regeringen delar bedömningen att den inhämtning som enligt förslaget ska kunna äga rum i underrättelseskedet och som har väsentliga likheter med den inhämtning som kan ske i en förundersökning inom ramen för ett tillstånd till hemlig övervakning av elektronisk kommunikation utgör ett hemligt tvångsmedel. Både utredningen och nämnden har dock påpekat att den inhämtning som sker enligt bestämmelserna i lagen om elektronisk kommunikation inte har ansetts omfattas av nämndens tillsyn. Att regeringen nu föreslår en ny reglering i fråga om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseskedet innebär ingen förändring av nämndens tillsynsansvar i fråga om inhämtning av uppgifter enligt lagen om elektronisk kommunikation.
En ordning med särskilda granskningsombud införs inte
Enligt utredningens förslag ska särskilda granskningsombud utses av nämnden för att utöva den nya tillsynsfunktionen. Ett granskningsombud ska vara eller ha varit ordinarie domare eller ha annan motsvarande juridisk erfarenhet. Enligt förslaget ska det vara nämnden som ska ta slutlig ställning till ett tillsynsärende och uttala sig om konstaterade förhållanden och eventuellt behov av förändringar i myndighetens underrättelseverksamhet. Vid den tillsyn över användningen av hemliga tvångsmedel som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden utövar enligt gällande rätt bistås nämnden av ett kansli. Utredningen har inte närmare utvecklat hur de föreslagna ombuden närmare skulle utöva granskningen eller vilka fördelar detta skulle medföra jämfört med om det sker en förstärkning av nämndens kansli. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har framfört att det skulle vara mer lämpligt att kansliet förstärks. Regeringen anser mot denna bakgrund att det inte finns ett tillräckligt underlag för att överväga införandet av en ordning med särskilda granskningsombud för den utvidgade tillsynsuppgiften.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har sedan januari 2008 bedrivit en fristående tillsynsverksamhet avseende bl.a. de brottsbekämpande myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel och därmed sammanhängande verksamhet. Vid myndigheten sker dessutom en kontinuerlig utveckling av arbetsformer och arbetsmetoder för att den på ett effektivt sätt och med hög kvalitet ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Med hänsyn till detta anser regeringen att det är en lämplig och ändamålsenlig lösning att, som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden själv förespråkat, förstärka nämndens kansli för de nya tillsynsuppgifterna. På så sätt säkerställs en effektiv resursanvändning som snabbt kan koncentreras till de områden som bedöms som mest angelägna. Det är som flera remissinstanser har påpekat av stor betydelse att tillsynen sker löpande. För att möjliggöra en sådan löpande granskning föreslår regeringen i avsnitt 6.3.2 att nämnden alltid ska underrättas om ett beslut om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation m.m. i underrättelseverksamhet.
113