- Vad beskrivs som viktiga strategier för samarbete
Socialsekreterarna i studien har vittnat om olika strategier för att få till ett samarbete med föräldrar. En strategi är att ha ett gott bemötande till sina klienter då det anses vara en viktig faktor i arbetet med att motivera föräldrarna till frivilliga insatser. Barnet är klienten men när det handlar om yngre barn riktar socialsekreterarna sitt fokus mer mot föräldrarna. En annan strategi är anpassning, dels hos föräldrarna men även hos socialsekreterarna och att det är ett givande och tagande även från socialtjänstens sida för att få till det viktiga samarbetet.
Studien bekräftar att det förekommer påtryckande samtal i utredningsarbetet i syfte att skapa en motivation hos föräldrarna som ska leda till frivilliga insatser, i enlighet med Ponnert (2007). Vidare visar studien att det inte enbart är samarbetet med föräldrarna som kan vara
avgörande för barnet, även samverkan med andra organisationer är av vikt. Studien visar att de tillfrågade socialsekreterarna likt gräsrotsbyråkrater i en människobehandlande organisation har ett utbrett samarbete med omkringliggande aktörer för att försöka tillgodose barnets behov. Studien påvisar att socialsekreterarna har stor tilltro till att samhället fångar upp barnet när socialtjänsten inte “räcker till” och att andra myndigheter och organisationer
“för tillbaka barnet” till socialtjänsten när signaler på att barnet far illa återkommer. En ytterligare slutsats är att socialsekreterare föredrar frivilliga insatser framför tvingande.
Svensson et. al (2008) menar att det kan vara ekonomiska incitament som styr arbetet mot frivilliga insatser från organisationens, då dessa insatser är billigare än tvångsåtgärder. Dock saknar denna studie kunskap om hur ekonomin påverkar val av insats. Studiens slutsats är således att i en barnavårdsutredning är samarbete av största vikt, ett samarbete som i bästa fall förbättrar barns situation men som även kan riskera att göra barnets rätt till en förhandlingsbar produkt.
Känslomässig påverkan
- Hur kan socialsekreterare påverkas känslomässigt
Det andra syftet i innevarande studie är att beskriva hur socialsekreterare påverkas känslomässigt under barnavårdsutredningar. Att bli känslomässigt påverkad av att arbeta med barn som far illa och deras familjer torde vara vedertaget. Studien visar att dessa känslor kan ta sig uttryck på olika sätt. En del av respondenterna blir triggade av att vilja göra mer, andra blir stressade, en del rädda. Det framkommer känslor av vanmakt som uppstår när socialsekreterarna nått vägs ände, de har inget mer att erbjuda och måste “släppa” barn som socialsekreteraren anser behöver skydd. Maktlöshet är en annan känsla som beskrivs när föräldrar inte vill att deras barn ska få det stöd som socialsekreteraren föreslår. Känslan av maktlöshet kan kopplas till att de politiska och juridiska ramarna i den människobehandlande organisationen sätter stopp vilket medför att handlingsutrymmet tar slut. Lagen saknar förståelse och förmåga att hantera undantagen, de föräldrar som inte förmår skydda sina barn (Kaldal, 2010), vilket kan vara en förklaring till känslan av vanmakt. När handlingsutrymmet istället blir utvidgat och sträcker sig utanför organisationen, kan känslor av hoppfullhet finnas.
Socialsekreteraren finner hopp i att barnen kan fångas upp av omkringliggande samhälle,
barnen återaktualiseras genom nya orosanmälningar från andra professioner. Här blir de juridiska och politiska ramverken i form av lagstadgad samverkan och samarbete med kringliggande aktörer ett avlastande verktyg i det sociala arbetet med barnavårdsutredningar.
Studiens resultat kan inte visa om det förekommer strategier för att förminska svåra problem och därigenom göra dem enklare att hantera, som tidigare forskning påvisat (Ruch et. al, 2019). En anledning att utbilda sig till socionom kan vara att göra skillnad, så att tvingas avsluta ärenden utan insats och förstå att barnen förmodligen kommer tillbaka som nya ärenden ger upphov till frustration och hopplöshet. Men det kan finnas en strimma hopp, genom att fortsätta försöka kanske det går nästa gång. När barn far illa ger det upphov till vanmakt men som kan omvandlas till lättnad när socialsekreterarna återigen kan luta sig mot lagstiftningen och därmed göra skillnad, använda sin profession och får möjlighet att skydda barn som far illa. Att barn som far illa måste fara mer illa för att kunna skyddas skapar många känslor, känslor som socialsekreterare måste förhålla sig till. Slutsatsen i studien är att det sociala arbetet med barnavårdsutredningar väcker flera känslor i samband med lagstiftning som inte alltid räcker till och när föräldrar inte vill samarbeta. För att hantera de svåra känslor som uppstår ställer vi oss bredvid tidigare forskning (Ruch et al., 2019) och menar att socialtjänsten behöver kommunikativa verktyg och utarbetade strategier för att hantera den komplexa dynamik som kan finnas i mötet mellan socialsekreterare och klient. Så att barns svårigheter inte riskerar att hamna i skymundan och för att det ska finns erfarna socialsekreterare kvar som vågar, sporrar och inspirerar oss nya socionomer att gå ett steg till för barn som far illa.
Teoretisk tolkning av socialsekreterarnas resonemang
Studiens tredje syfte var att tolka socialsekreterarnas resonemang utifrån de teoretiska begreppen människobehandlande organisation, handlingsutrymme och makt. Studien visar på den djupbottnade komplexitet som existerar i socialarbetarens arbete med barnavårdsutredningar. Gräsrotsbyråkraten ska dels förhålla sig till fler parter. Både barn och föräldrar kan ses som klienter och dessa parter kan ha olika intressen i sin kontakt med socialsekreteraren. Socialsekreteraren är också ålagd att samarbeta med andra externa organisationer och professioner kring barnet (Ponnert, 2007). En socialsekreterare är bunden till den människobehandlande organisationens regler. Organisationen ger samtidigt
socialsekreteraren en handlingsfrihet att hantera (Johansson, 2007). Denna handlingsfrihet innehåller ett ansvar. Hur blir det om socialsekreteraren fattar ett felaktigt beslut (Ponnert, 2007; Johansson, 2012). Socialsekreterarna i studien anser att de har handlingsutrymme. På vilket sätt det gestaltar sig varierar. Studien visar att erfarenhet är till stor hjälp för att navigera handlingsutrymmet till barnets fördel. Det krävs tid och erfarenhet för att lära sig att använda och tolka lagen. Erfarenhet som kan ge socialsekreteraren kraft och mod att gå sin egna väg. Erfarenheten hos gräsrotsbyråkraten kan också ge lugn till organisationen att gräsrotsbyråkraten vet hur hen ska hantera sitt handlingsutrymme och på så sätt dra ner på kontrollen av socialsekreteraren. Forskning visar att lagstiftningen kring LVU inte är tillräckligt anpassad för när det finns en hög oro kring barn och att föräldrarna inte medverkar till frivilliga insatser (Heimer et.al 2018; Ponnert, 2007; Kaldal, 2010). Studien visar likt tidigare forskning att lagstiftning kopplat till LVU är styrande över socialsekreteraren, att handlingsutrymmet minskar i dessa ärenden. Studien visar att de kan finna ett lugn att inte stå ensamma i ett så pass omfattande beslut som ett LVU ärende innebär. Studien pekar på ett lagarbete kring LVU ärenden. I resultatet framkommer även att väntan många gånger blir en strategi. Det kan vara föräldrar som behöver genomgå ett par utredningar för att socialtjänsten ska kunna nå fram till föräldrarna. Strategin att vänta visar på att makten är organisatoriskt förankrad, gräsrotsbyråkratens handlingsutrymmet har tagit slut. Det kan vara socialsekreteraren som stoppas av lagar och regler och måste invänta att ny orosanmälan inkommer. Studien vittnar om att i detta läge framkommer flera känslor vilka redovisats i tidigare tema. Känslor kopplade till situationen med klienterna men också till det givna handlingsutrymmet och organisationen. Studien visar att ett LVU-ärende genomsyras av makt på flera nivåer. En socialsekreterare utövar makt gentemot vårdnadshavaren då hen föreslagit en tvångsåtgärd. Tvångsärenden är starkt knutna till regelverk socialsekreteraren har att förhålla sig till gällande kontroll och formalisering. Att vara socialsekreterare i en människobehandlande organisationen innebär också att vara utlämnad till att politiker, lekmän ska fatta belut som professionen anser vara det bästa för barnet. Regelverken är till för medborgarnas rättssäkerhet, men kan också försvåra för medborgaren att utkräva ansvarsskyldighet. Studiens resultat visar att socialsekreterares handlingsutrymme och makt är organisatoriskt förankrad. En konsekvens detta förhållande kan ge är att socialsekreterare
får vänta på att barn ska fara mer illa. Och barn riskerar att inte få det skydd och den hjälp det behöver, i tid.