Gränslandet - när systemet tar slut: En kvalitativ studie om vad socialsekreterare framhåller som viktiga aspekter i arbetet med barnavårdsutredningar

Gränslandet

-när systemet tar slut

en kvalitativ studie om vad socialsekreterare framhåller som viktiga aspekter i arbetet med barnavårdsutredningar

Anneli Friberg och Solvej Strid

Ett stort tack till dig, Fredrik Brunnström, för din tid och ditt tålamod!

Från två trögstartade tanter.

Vi vill också rikta ett stor tack till er socialsekreterare som så frikostigt och öppenhjärtigt delade med er av er tid och erfarenheter. Utan er ingen uppsats!

Och tack till våra barn och respektive som hållit familjens fana högt under uppsatsskrivandet​^.

Titel: Gränslandet, när systemet tar slut Title: Between borders, when the system ends

Anneli Friberg & Solvej Strid Antal ord: 15588

Abstract

The purpose of this study is to describe and analyze how social workers experience their cooperation in childcare investigations, how they experience their discretion and what happens emotionally with social workers in relationship with child care investigations. The study is based on a qualitative method with semi-structured interviews. The interviews have been analyzed via a thematic analysis and have been interpreted with the theoretical frameworks, human service organizations, street level bureaucracy and power. The results show that work linked to childcare investigations arouses feelings of the social secretary.

Feelings like hopefulness, fear, stress and powerlessness. Further results show that the social secretary prefers parents to accept voluntary efforts compared with imperativ efforts and cooperation is of the greatest importance to bring child care investigations forward. The study shows that the social secretaries consider themselves to have discretion in their work but their work is also controlled by the organization. Especially when it comes to imperative care, something that the law also prescribes.

Nyckelord: handlingsutrymme, barnavårdsutredning, socialtjänsten, människobehandlande organisationer, makt.

Keywords: discretion, child protection investigation, social service agency, human service organization, power.

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 3

Inledning 5

Syfte och forskningsfrågor 7

Centrala begrepp 7

Barn och unga 8

Vårdnadshavare och förälder 8

Bakgrund 8

Barnavårdsutredningars juridiska förutsättningar 10

Tidigare forskning 12

Sökprocess 12

Förutsättningar i barnavårdsutredning 13

Organisationens krav kontra professionens intentioner 15

Sammanfattning av forskningsfältet 17

Teoretiskt ramverk 18

Människobehandlande organisationer 18

Gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme 21

Ett perspektiv på maktutövning 22

Sammanfattning av teoretiska ramverk 23

Metod 24

Urval av intervjupersoner samt genomförande av intervjuer 24

Databearbetning 26

Etiska överväganden 28

Studiens kvalitetskriterier 29

Trovärdighet 29

Pålitlighet 30

Överförbarhet 31

Metodologiska begränsningar 32

Resultat och analys 33

Samarbete - Vikten av goda relationer 33

Känslomässig påverkan 36

Teoretisk tolkning av socialsekreterarnas resonemang 40

Diskussion och slutsatser 45

Samarbete- vikten av goda relationer 45

Vad beskrivs som viktiga strategier för samarbete 45

Känslomässig påverkan 46

Hur kan socialsekreterare påverkas känslomässigt 46

Teoretisk tolkning av socialsekreterarnas resonemang 47

Reflektion över forskningsprocessen 49

Framtida forskning 49

Referenser 50

Bilagor 54

Intervjuguide 54

Medgivandeblankett 56

Inledning

Efter sex terminer in i socionomutbildningen finns det fortfarande många frågetecken kring hur de sociala problemen i samhället kan lösas. Många perspektiv, teorier och alternativ har analyserats och problematiserats under föreläsningar och seminarier. En del har gett insikt i det sociala arbetets möjligheter och utmaningar, medan andra har realiserat hur komplicerat området är. Läkare lär sig hur sjuka människor ska lagas, lindras och botas. Jurister lär sig vad som är rätt och fel enligt lagtexten. Socionomer lär sig att det sällan finns några rätt eller fel.

Vi lär oss att ​det beror på​. Vi börjar nu förlika oss med att vi inte kommer få ett facit efter vår utbildning på sju terminer, men desto fler ​det beror på​.

Från politiskt håll har röster länge höjts om att minska byråkrati och regelstyrning för att främja flexibilitet, situationsanpassning och service till klienterna. Socialtjänsten är en myndighet med serviceskyldighet där socialsekreteraren ska tillgodose klienternas intressen genom till viss del egna bedömningar. Samtidigt är socialsekreteraren myndigheternas förlängda arm och bunden till att verka inom organisationens ramar. Detta tillstånd, att befinna sig mellan att vara bunden till socialtjänsten som organisation och samtidigt inneha en handlingsfrihet, är ständigt aktuell i en socialsekreterares vardag, och i synnerhet vid barnavårdsutredningar (Johansson, 2007).

Det sociala arbetets komplexitet blir kanske som allra mest tydligt i arbetet med barnavård; ett arbete präglat av en balansakt att förebygga tidigt men med risk att inkräkta på familjens privata domän, eller att avvakta ett ingripande och därmed värna om människors privatliv (Donzelot, 1997, refererat i Höjer, 2012). En komplexitet ​i detta arbete är att socialsekreteraren ska förhålla sig till fler parter, att både barn och föräldrar kan ses som klienter och att det mest gynnsamma för situationen är om socialsekreteraren lyckas skapa en god relation till både barn och föräldrar (Ponnert, 2007). Ett förhållningssätt som kan bli både problematiskt och motsägelsefullt då situationer kan uppstå där vuxnas behov och intressen inte är förenliga med barnet bästa (a.a.). Socialtjänsten koncentrerar sig på att skapa allians med föräldrarna för att dessa ska bli motiverade och godkänna insatsen för sitt barn, därmed riktas mindre fokus på att skapa en robust relation med barnen menar menar organisationen

Maskrosbarn i en rapport från 2006. Om socialtjänsten ägnar alliansen med föräldrarna mer vikt än alliansen med barnen riskerar barn att inte få sina behov tillräckligt tillgodosedda (Maskrosbarn, 2006).

Det ligger också en försvårande omständighet i att socialsekreteraren även är ålagd att samarbeta med andra externa organisationer och professioner kring barnet, samtidigt som omvärlden ständigt iakttar. Dessa åtskilliga krav och förväntningar från flera olika håll kan vara svårförenliga i det sociala arbetet (Ponnert, 2011).

En annan sammansatt problematik i det sociala arbetet är balansen mellan hjälp och kontroll.

För att bli hjälpta kan klienter tvingas inta en icke jämlik position när de blir beroende av de beslut socialarbetaren fattar. Klienten kan kontrolleras av socialarbetaren som innehar den juridiska makten, en makt och kontroll som kan vara avgörande när barn måste skyddas från att fara illa (Höjer, 2012). Att arbeta med barnavårdsutredningar kan således beskrivas som en av de svåraste uppgifter en socialsekreterare kan utföra inom socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2016). I barnavårdsutredningar är det enligt Socialtjänstlagen socialsekreterarens huvuduppgift att se till barnets bästa (SoL 1:1, SFS 2001:453). Om föräldrar inte kan ge barnet det skydd och säkerhet som barnet har rätt till är det socialsekreterarens samhällsansvar att stödja och hjälpa barnet, och detta ansvar ligger till grund för den relation som skapas mellan barn och socialsekreterare (Mattsson, 2011). I mötet med klienten kan ramarna skapas för hur socialsekreteraren kommer att forma och använda sitt handlingsutrymme (Svensson, Johansson & Laanemets 2008). Åtskilliga är de komplexa dilemman som ingår i arbete med barnavårdsutredningar, och de villkor som styr hur socialsekreterare kan manövrera sitt handlingsutrymme är organisatoriskt förankrade (Johansson, Dellgran & Höjer, 2015). Hur det sociala arbetet utförs påverkas av socialtjänstens prioriteringar som i sin tur är underställda kommunens budget och riktlinjer. Ekonomiska förutsättningar är också en faktor som påverkar hur det sociala arbetet utförs och hur socialsekreterare tillåts använda sitt handlingsutrymme (a.a.). Att arbeta inom en människobehandlande organisation som socialtjänsten innebär att trots en tydlig juridisk styrning och regelverk finns en inneboende ovisshet som ständigt är närvarande för hur arbetet ska utföras i förhållande till klientbemötande, handlingsutrymme, kontroll, skydd, för att nämna några faktorer (a.a).

Lagarna stiftas i riksdagen men det är gräsrotsbyråkraten som står i frontlinjen och ska implementera lagstiftningen i mötet med klienten (Lipsky, 1980). Vad som sker i själva mötet

mellan socialsekreterare och klient är svårt för den människobehandlande organisationen att kontrollera, det gör socialsekreteraren genom sitt handlingsutrymme, men det som sker innan och efter påverkas av organisationens ramverk (Johansson, 2007).

Mot bakgrund av ovanstående är vi är intresserade av hur socionomer balanserar en oro för att barn far illa samtidigt som de riskerar att förlora föräldrarnas samverkan till insatser avsedda att skydda barnet. Hur kan socialsekreterare arbeta för att undvika att barnets rätt riskerar att bli en förhandlingsbar produkt. Människobehandlande organisationer, gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme och makt är de teoretiska ramverk som vi avser att anta, som därmed leder oss in på syfte och frågeställningar.

Syfte och forskningsfrågor

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera vad socialsekreterare framhåller som viktiga aspekter i arbetet med barnavårdsutredningar, hur de ser på sitt handlingsutrymme och vad som sker känslomässigt med socialsekreterare i samband med barnavårdsutredningar.

Forskningsfrågorna som ska besvara studiens syfte är följande:

Hur beskriver socialsekreterarna sitt arbete med att få föräldrar att samarbeta i en barnavårdsutredning och hur beskriver de sitt samarbete med övriga myndigheter och organisationer kopplade till barnet.

Hur påverkas socialsekreterare känslomässigt under barnavårdsutredningar.

Hur kan socialsekreterarnas resonemang tolkas utifrån de teoretiska begreppen människobehandlande organisation, handlingsutrymme och makt?

Centrala begrepp

Nedan redogörs för utvalda centrala begrepp som förekommer i forskning om barnavårdsutredning och som är återkommande i uppsatsen

Barn och unga

Socialtjänstlagen definierar varje människa under 18 år som ett ​barn (SoL 1:2, SFS 2001:453). Begreppet ​unga ​används vanligen för personer som är 18 år men ännu inte fyllt 21 (Socialstyrelsen, 2018). I kommande text avses begreppet barn att användas enligt lagens mening, som en människa under 18 år, om inget annat uppges.

Vårdnadshavare och förälder

En ​vårdnadshavare ​har det juridiska ansvaret för ett barn, vilket innebär att vårdnadshavaren har vissa rättighet och skyldigheter kopplat till barnet. Vårdnadshavaren ska se till att barnet får den grundläggande omvårdnaden och säkerheten ett barn har rätt till. Vårdnadshavaren har rätt att ta beslut i personliga frågor kring barnet som gäller exempelvis skolgång. Vanligtvis har vårdnadshavaren även hand om barnet praktiska göromål som omfattar den dagliga omvårdnaden (Justitiedepartementet, 2017). En ​förälder behöver inte nödvändigtvis vara vårdnadshavare. I kommande text avses vårdnadshavare och förälder att användas med samma betydelse om inget annat uppges.

Bakgrund

Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) som styr utredning och insatser genomsyras av frivillighet, men då barn är aktuella hos socialtjänsten kan denna frivillighet i realiteten innebära att det är barnets föräldrar som frivilligt ska medverka i utredningar och samtycka till insatser (Mattsson, 2011; Heimer, Näsman & Palme, 2018). Socialtjänstlagens princip om frivillighet kan undantas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU (SFS nr:

1990:52) om det finns en ​påtaglig​risk för att barnets utveckling och hälsa skadas på grund av hemförhållanden eller på grund av den unges eget beteende. Sett ur en socialarbetares perspektiv så används åtgärder med stöd av LVU för att skydda barnet, men sett ur föräldrarnas synvinkel kan detta skyddsingripande uppfattas som ett ingripande endast baserat på tvång (Mattsson, 2011). Socialtjänstens arbete med utsatta barn som riskerar att fara illa omringas av flera dilemman. Ett dilemma handlar om att barnet å enda sidan ses som en egen individ som besitter egna rättigheter samtidigt som barnet å den andra sidan är beroende av omsorg från sina föräldrar. I detta förhållande finns det oftast ingen motsättning, men om

föräldrar brister i sin omsorg och barnet far illa är det socialtjänstens som har det yttersta ansvaret för att stödja familjen och skydda barnet. Då riskerar familjen som enhet stå i konflikt med barnet som individ när socialsekreterare ska beakta både barnets och föräldrarnas skilda intressen (Andersson, 2013). Ett annat dilemma som Heimer, Näsman och Palme (2018) belyser är frivillighet. Föräldrar har möjlighet att avböja de frivilliga insatser som Socialtjänsten erbjuder barnet. För att få föräldrarnas medgivande till frivilliga insatser kan socialsekreteraren behöva anta ett förhållningssätt som inte riskerar att föräldrar drar tillbaka sitt medgivande. Ett dilemma som kan innebära att föräldrarna blir de som har makten över hur problemet ska formuleras och hur det ska tacklas samtidigt som barnets behov riskerar att bli förpassat till periferin. Heimer et.al (2018) menar att socialtjänstens uppdrag blir problematiskt när handläggare görs beroende av föräldrarnas samarbetsvilja. Att hantera hjälp och kontroll, skydd och tvång, i ett och samma ärende är ett dilemma för en socialsekreterare som arbetar med barn (Ponnert, 2011).

När barnavårdsutredningen är utformad ska beslut om insatser fattas och hur besluten fattas inom den sociala barnavården har gett upphov till stor debatt. Debatten handlar om professionellas utövande av styrning och kontroll gentemot föräldrar. Beslutsunderlag kan ses som godtyckligt maktutövande som splittrar en familj. Debatten kan också handla om att socialtjänsten inte ser tillräckligt allvarligt på barnets situation. Socialsekreterare som profession besitter den formella kunskapen inom social barnavård, deras utbildning ger dem legitimitet och en specialiserad kompetens (Forkby, Höjer & Liljegran, 2015). Men när det kommer till det yttersta beslutsfattandet är det inte längre de professionella socialarbetare som har mandat att fatta de slutgiltiga besluten, det gör lekmännen. I Sverige har kommunerna, genom politiska utskott för socialtjänsten, det yttersta ansvaret för barnets skydd och säkerhet och alla beslut kopplade till tvångsvård, likt LVU, fattas av förvaltningsrätten (Ponnert, 2007). I de flesta fall har de anställda i socialtjänsten mandat att fatta beslut gällande insatser till familjer men när det handlar om insatser som LVU vilket är kopplade till större kostnader och mer ingripande åtgärder måste beslutet fattas av politikerna i nämnden (Skillmark &

Oscarsson, 2020).

Barnavårdsutredningars juridiska förutsättningar

För att skapa sig en bild av barnavårdsutredningens förutsättningar och socialsekreterarens möjligheter kommer de juridiska ramverken förtydligas samt några av dess konsekvenser.

Barnutredare tar ofta stöd i Socialtjänstlagen (SoL, SFS 2001:453) där det framgår att Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att kommuninvånarna får hjälp och stöd (SoL, 2:1).

SoL är en ramlag som ger socialsekreterarens arbete en övergripande inramning och lämnar ett utrymme för egna tolkningar, det finns ett handlingsutrymme. Insatser kopplade till SoL bygger på att mottagaren av insatsen medverkar frivilligt (Ponnert, 2007). När frivillighet inte längre räcker kan LVU (SFS 1990:52) bli aktuell.

Tvångsvårdsärenden är komplexa processer och ställer krav på socialsekreteraren, i form av hög arbetskompetens (Jacobsson, 2006). Tvångsvårdsärenden berör ofta inblandade individer på flera nivåer; mänskliga, rättsliga och terapeutiska (a.a.). Den mänskliga nivån innebär att det sker ett ingrepp i en människas liv som får stora följder då insatsen är tvingande.

Individen måste “gå med på” något hon inte vill, ändra på något hon inte önskar. I den rättsliga nivån står det inte längre mellan socialsekreteraren och klienten då beslut om tvångsvård inte kan fattas av socialtjänsten utan ärendet måste upp i förvaltningsrätten. Den terapeutiska nivån handlar om att ett tvångsvårdsmål är en typ av mål där den enskildes vårdbehov ska sättas i centrum och att terapeutiska överväganden ska vägas in och behandlas i frågan vad som är bäst för den enskilda individen (a.a.).

Är barnet under 18 år kan tvångsvård beredas för barnet på grund av brister i hemmiljön eller på grund av normbrytande uppträdande hos den unge (Ponnert, 2007). Barns rättigheter regleras även via Föräldrabalken (FB, SFS 1949:381). Exempelvis står det i 6 kap 1 §:

Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Den första januari 2020 implementerades Barnkonventionen (BK, SFS nr 2018:1197) i svensk lag. Inkorporeringen innebär att barnets rättigheter ska synliggöras i all offentlig verksamhet. Att Barnkonventionen blir lag innebär ett förtydligande för rättsväsendet att

beakta barnets rättigheter i alla ärenden och mål som handlar om barn (Regeringskansliet, 2018). Syftet att Barnkonventionen ska stärka barnets rätt förekommer i flera diskussioner.

Det anges i Barnkonventionens tredje artikel att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn (BK, SFS 2018:1197). En socialsekreterare har även Förvaltningslagen (SFS, 2017:900) att förhålla sig till, där det i 6 § framgår;.

En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla.

Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål. (SFS, 2017:900, 6 §)

Det innebär att myndigheter lyder under en allmän lagstadgad skyldighet att samarbeta. Det kan handla om samarbete myndigheter emellan men även med medborgare (Socialstyrelsen, 2006). När det handlar om barn och ovanstående stycke kan detta komma att ställa krav på socialsekreteraren att utveckla bra strategier för att lyckas samarbeta med barnets vårdnadshavare. Ponnert (2007) beskriver att det är en balansgång mellan personers rätt till integritet och ett barns behov av skydd.

Den svenska socialtjänsten har ett familjeorienterat system vilket exempelvis innebär att insatser till familjer bygger på frivillighet. Ett samtycke från föräldrar är oftast avgörande i välfärdstjänster riktade mot barn och familjer (Heimer et al., 2018). Lagen utgår från att föräldrar vill sitt barn det bästa, vilket stämmer för de flesta. I de fall där föräldrar inte förmår att se till barns behov uppstår det en krock mellan föräldrarätten och barnets rätt där barnets rätt har fått stå tillbaka på bekostnad av föräldrarätten. Att barn riskerar fara illa på bekostnad av föräldrars rätt till sitt barn är ett dilemma som diskuteras på flera håll, bland annat hos Kaldal (2010), Heimer et al. (2018) samt Höjer et al. (2012). Kaldal (2010) har studerat barns ställning i rättsväsendet och framhäver att föräldrarätten går före barnrätten vilket påverkar själva rättshanteringen. Kaldal menar att lagen saknar förståelse och förmåga att hantera undantagen, vilket här menas med de föräldrar som inte förmår att se till sina barns bästa. För att lyfta fram barnets rättsliga ställning har Anna Singer (2000) bland annat studerat rättsutvecklingen och vilka tankar som ligger bakom lagstiftningen gällande fastställande av föräldraskap. Den starka föräldrarätten i Sverige kan vara en komplicerande faktor i det

sociala arbetet med barn då det kan göra det svårt för en socialsekreterare att ifrågasätta föräldrars förmåga till grundläggande omsorg om barnet i fråga inte utsätts för en påtaglig risk att fara illa (Singer, 2000).

Tidigare forskning

Tidigare forskning på området är bred och olika typer av studier förekommer såsom kvalitativ, rättslig aktstudie, fokusgruppsintervjuer, diskursanalys för att nämna några metoder. De områden vi har valt att redovisa förekommer alla under begreppet människobehandlande organisationer. Områden som barnavårdsutredning, prioriteringar i socialt arbete med utsatta barn, organisationsstruktur, handlingsutrymme, gräsrotsbyråkrat samt juridiska förutsättningar. Dessa avsnitt kommer redogöras för att sätta in socialsekreterare och i synnerhet barnavårdsutredningen i sin kontext.

Sökprocess

För att finna litteratur till studien påbörjades en allmän sökning via sökmotorn Google och Google scholar för att få en första överblick på områdets omfattning, förekomst i dagspress och hur området är beforskat. Vidare sökte vi litteratur via Stockholms universitetsbiblioteks databaser där sökord som handlingsutrymme, påtaglig risk, frivillig samverkan, emotionellt arbete, socialtjänst, barnavårdsutredning i ett flertal olika kombinationer gjordes. Även referenslistor från i första hand doktorsavhandlingar har hjälpt till att finna relevant litteratur.

Material som medvetet uteslutits har varit artiklar kopplade till brukarperspektiv, den rättsliga processen kring tvångsomhändertagande, styrdokument likt barns behov i centrum, BBIC.

Dessa områden kan sägas i viss mån beröra denna studies syfte men bedömningen gjordes att det skulle bli en större bredd och ett mindre djup om även uppmärksamhet hade lagts på nämnda ämnen.

Förutsättningar i barnavårdsutredning

Francesca Östbergs avhandling från 2010 beskriver och analyserar socialarbetares arbete när de tar emot, utreder och hanterar anmälningar och ansökningar där barn far illa eller riskerar fara illa. I analysen använder hon sorteringsarbetets socialpolitiska, organisatoriska och professionella villkor för att försöka identifiera faktorer som påverkar arbetet med att sortera klienter. Avhandlingen består av två delstudier där en utgörs av en enkät och analyserades kvantitativt. Den andra delstudien gjordes med kvalitativ analys och utgick från intervjuer med socialarbetare som under två månader bedömde och beslutade om sammanlagt 260 barn.

Resultat som gavs var att den bedömning som socialsekreterare angav tidigt i utredningsprocessen till stor del ​inte var densamma i den slutliga bedömningen. ​Resultatet i Östbergs (2010) studie visar att ett fåtal utredningar leder till insatser, ärenden avslutas när den mest kritiska problematiken har avhjälpts, samtidigt som socialsekreterarna är mer eller mindre inställda på att barnet kommer bli återaktualiserat. Socialtjänsten hänvisar till och förhandlar med andra professionella inom och utanför organisationen, som också får ta ansvar för dessa barn. Med hjälp av orosanmälningar kan socialtjänsten få en förnyad ögonblicksbild av familjens situation, dokumentera eventuella förändringar och vid behov göra en ny utredning. ​Studiens resultat visar att många barn inte utreds alls eller att utredningen inte mynnar ut i ett insatsbeslut. Ytterligare resultat visar att socialtjänsten har en diffus kontroll av barn som lever i en utsatt situation. Denna kontroll är inte baserad på utredningar utan istället på att en jämn ström av anmälningar inkommer och de förhandsgranskningar som anmälningarna medför (Östberg, 2010). Vidare diskuterar Östberg (2010) att d​et finns en otydlighet som präglar arbetsuppgifterna i en människobehandlande organisation, i vem som ska göra vad och hur.

I en avhandling gjord av Lina Ponnert 2007 beskrivs socialsekreterare på en barnutredningsenhet som en förlängd arm av staten. Syftet i Ponnerts studie är att utforska och redogöra för LVU-processen ur socialsekreterares perspektiv. Som empiriskt material har Ponnert gått igenom akter gällande barnavårdsutredningar och utfört fokusgruppsintervjuer med socialsekreterare. Resultatet visar att tillfrågade socialsekreterare i största möjliga mån vill undvika ett LVU delvis baserat på att tvångsplaceringars låga evidens visat sig vara ett

dåligt och många gånger otillräckligt alternativ. Socialsekreterarna ser en pågående utredning som ett sätt att kontrollera föräldrarna. Strategier för att nå samarbete med föräldrarna är att föra en god dialog men kan också vara att hota med tvångsvård. ​Ett dilemma som framkommer är att socialsekreterare upplever att ​eget socialt nedbrytande beteende ​i samband med ungdomsärenden är enklare att bevisa. Men när det kommer till yngre barn måste bevis samlas in för ​brister i omsorgen vilket gör arbetet mer komplext och tidskrävande då det är svårare att få inblick i hemmets privata sfär. Vidare menar Ponnert att utredningsarbetet med mindre barntenderar bli mer diffusa och samtycke från föräldrar förekommer mer sällan. När ett barn far illa finns det risk för att det ses som en brist hos den enskilda socialsekreteraren, vars kompetens kan komma att ifrågasättas såväl som socialtjänstens ansvar (Ponnert, 2007).

En studie som Maria Heimer, Elisabet Näsman och Joakim Palme utförde 2018 grundar sig på 688 barnavårdsutredningar från två kommuner och 42 intervjuer med handläggare. Syftet var att undersöka relationen mellan barns rätt till delaktighet och deras rätt till skydd och stöd.

Heimer et al. (2018) har undersökt sambandet mellan barns delaktighet, vad socialtjänsten gör för att stödja och skydda barnen och på vilket sätt insatserna för barnen har utformats.

Analysen påvisar att i merparten av utredningarnas inledningsfas framgår det tydligt när föräldrarna haft allvarliga omsorgsbrister. I slutfasen av utredningen har omsorgsbristen tonats ner och skrivits om till att inbegripa att barnet behöver gränssättning, vägledning, rutiner och struktur i sin vardag. Föräldrarnas brister dämpas och barnets beteende har markerats. Som en konsekvens av att föräldrarnas problembeskrivning har fått större plats i utredningen än barnets problembild riskerar de insatser som erbjuds att bli ett stöd till föräldrarna istället för ett stöd till det utsatta barnet. Heimer et al. (2018) diskuterar att när barn inte får komma till tals och vara delaktiga i problemformuleringen riskerar insatser att inte leda till en förbättring för barnets situation. Resultatet visar att fokus skiftar mellan föräldrars omsorgsbrister och barns beteende, socialsekreterarna kan konstruera ett problem genom hur det ramas in under utredningens gång. Socialsekreterarna anger att de använder medvetna strategier för att tillmötesgå föräldrarnas problembeskrivning för att få annars motvilliga föräldrar att medverka i utredningar och delta i insatser. Strategier som riskerar ge ett bristande stöd och skydd för barnet, eller att stöd enbart ges till föräldrarna ​(Heimer, et al., 2018). Hur socialsekreterare hanterar olika problembeskrivningar och hur de kan tillmötesgå

föräldrar är aspekter som är relevanta för denna studie för att problematisera kring samarbete med föräldrar i barnavårdsutredningar.

Att lyfta fram och beskriva de utmaningar som genomsyrar mötet mellan socialarbetare och klienter är syftet som ligger till grund för en brittisk studie från 2019 (Ruch, Winter, Morrison, Hadfield, Hallett & Cree, 2019). Möten med barn och deras familjer hör till det sociala arbetets vardag och kan vara känslomässigt och intellektuellt utmanande. I mötet behöver socialarbetare balansera flera världar, en psykisk inre värld, en yttre social värld och en politiskt extern värld. Ruch et al. (2019) har använt ett psykosocialt perspektiv för att observera det praktiska arbetet och undersöka vad socialarbetare säger om sitt arbete. En etnografisk observation av socialarbetares möten med framförallt barn men även deras familj tillsammans med totalt 82 intervjuer ligger till grund för studiens analys. De två övergripande teman som analysen genererade var; hur socialarbetare minimerar sina känslor inför sin hantering av arbetsuppgiften och; att genom språket förminska komplexa arbetsuppgifter för att göra dem mer hanterbara. Studien framhäver att kommunikativa verktyg har stor betydelse för arbetets utförande. Genom dialog, samarbete och en öppenhet inför de svårigheter som barn och familjer kan befinna sig i minskar risken för att problematiken förminskas och att barnet glöms bort. Studiens kontext är i Storbritannien där det sociala arbetet skiljer sig från det svenska, likväl så kan det antas att det finns det en komplex dynamik i alla möten kring barn som far illa, oavsett nationsgränser. Av relevans för denna uppsats är frågan om hur socialsekreterare formulerar sig om sitt arbete och ​^{hur de}hanterar sina känslor när de arbetar med att utreda barn som far illa.

Organisationens krav kontra professionens intentioner

I Marie Wörlens studie: Att prioritera i socialtjänsten–om kommunalt handlingsutrymme och beslutsfattande, från 2010 uppmärksammas de förutsättningar som kantar prioriteringar inom socialtjänsten. Resultatet visar att trots att socialtjänsten är en lagstyrd verksamhet så upplever majoriteten av tjänstemännen motstridiga förutsättningar. De arbetar utifrån en ramlag där möjlighet ges att nyttja det egna handlingsutrymmet i betydande omfattning å ena sidan, medan det å andra sidan framkom att handlingsutrymmet var begränsat på grund av den rättsliga styrningen. Ytterligare en problematik som lyfts i studien är att politiker fattar beslut

vilka tjänstemännen ska utföra och att dessa arbetsgrupperna har olika prioriteringar. I en​^kät​studien deltog _​socialsekreterare ​^samt ​politiker _​från sex olika svenska kommuner i storleksordning från 20 _​000 till 65 000 invånare. _​Wörlen (2010) diskuterar _​svårigheter som finns för socialsekreterare att göra väl övervägda prioriteringar förenligt med motstridiga krav vilket bedöms bli av relevans i denna uppsats som studerar hur socialsekreterare kan balansera barnets bästa och barnets rätt i förhållande till föräldrars rätt i barnavårdsutredningar.

En studie av Staffan Johansson (2012) bygger på enkätsvar och undersöker hur viktiga aktörer inom socialtjänsten ser på sitt och andra gruppers maktinflytande över strategiska verksamhetsområden. Deltagande grupper var politiker i socialnämnden, chefer inom socialtjänsten samt socialsekreterare som slumpats från 79 kommuner i Sverige. Studien jämförde resultaten från enkäten med vad lagstiftning och litteratur föreskriver gällande maktfördelning inom socialtjänsten. Ytterligare variabler i studiens syfte var jämförelse av politiskt styre, kommunstorlek och personliga parameter som respondenternas kön och arbetslivserfarenhet. Resultaten visar att den grupp som anser sig ha mest inflytande över policy och organisationsfrågor är de högsta cheferna. Det är också den grupp som tillskrivs ha mest makt och inflytande över dessa frågor av övriga deltagande grupper. ​^P​olitiker upplever sig ha ett starkt inflytande på frågor rörande politik, delegering och mindre inflytande på organisatoriska frågor. Övriga grupper tillskriver politikerna dock mer inflytande i organisationsfrågor än vad politikerna själva anser. Vidare så visar studien att socialsekreteraren upplever sig ha lite makt vars inflytande sträcker sig till att påverka val av arbetsmetoder och utformning av verksamhetsrutiner. Studiens resultat väcker en frågeställning om ansvarsskyldighet då lagen säger att beslutet ligger hos politikerna, men de tillfrågade grupperna anser att cheferna har mest maktinflytande. Hur socialsekreterare ser på sitt handlingsutrymme och inflytande i förhållande till lagen och socialtjänsten som organisation blir av betydelse för innevarande studie.

Sammanfattning av forskningsfältet

Den forskning som har redovisats visar en enighet kring att det sociala arbetet i barnavårdsutredningar präglas av en rad dilemman som socialsekreterare måste balansera. Att barnavårdsutredningar ofta avslutas utan insats trots att det fortfarande finns en oro för att barnet far illa. Istället får socialsekreterare förlita sig till att samarbetet med övriga organisationer, myndigheter och arenor kring barnet fångar upp denna oro och nya orosanmälningar görs (Östberg, 2010). Forskningsfältet visar också att fokus förflyttas under utredningsarbetets gång. Från att initialt handla om föräldrars omsorgsbrist kommer utredningsarbetet att istället alltmer handla om barnets beteende och socialsekreteraren kan på så sätt lättare får ​med föräldrarna i ett samarbete. Följderna kan bli att insatserna är mer riktade till stöd för föräldrar på bekostnad av det utsatta barnet (Heimer et. al, 2018).

Maktutövning med fördolda hot om föräldrarna inte går med på föreslagna insatser kan vara ett sätt att nå samarbete med föräldrarna (Ponnert, 2007). Relationen med barn och föräldrar innehåller många komponenter och kan påverka socialsekreteraren känslomässigt. Ett gott samarbete med föräldrarna ökar möjligheterna att ge barn stöd (Ruch et al. 2019) men saknas fungerande kommunikativa verktyg riskerar utredningsarbetet tappa fokus från barnet.

Gällande belustsfattande visar tidigare forskning att det finns svårigheter för socialsekreterare att förena sin professions krav med organisationens villkor (Wörlen 2010). Socialsekreterare anser sig ha marginellt inflytande på beslutsfattande vilket för med sig frågan om vem som bär ansvaret (Johansson, 2012).

Studiens valda forskningsfält påvisar därmed en hög enighet om att svårigheterna för att tillgodose barns behov av skydd är flera där många studier pekar på att att samarbete med föräldrar är av vikt men samtidigt problematiskt då barnet riskerar att förflyttas ut i periferin och föräldrarna ges tolkningsföreträde (Heimer et. al, 2018; Ponnert, 2007; Ruch et al. 2019;

Östberg, 2010). Ramverk som påverkar samarbetets förutsättningar såväl som beslutsfattandet premisser finns i organisationens villkor (Wörlen 2010; Johansson, 2012). Mot denna bakgrund ämnar studiens syfte och frågeställningar ge en djupare analys till hur socialsekreterare beskriver sitt samarbete i barnavårdsutredningar och hur de påverkas känslomässigt.

Teoretiskt ramverk

Detta avsnitt kommer att presentera de teoretiska ramverk vilka har använts som utgångspunkt för resultat och analys av studiens empiriska material. För att besvara studiens syfte har begreppen ​människobehandlande organisationer​, ​gräsrotsbyråkrat​, handlingsutrymme och​makt använts. Av betydelse är människobehandlande organisationer då det utgör själva kontexten för var och på vilka villkor socialsekreterare möter klienter, vilka premisser som ligger till grund för hur socialsekreterare kan möjliggöra ett samarbete med föräldrar i barnavårdsutredningar, hur socialsekreterare kan manövrera sitt handlingsutrymme samtidigt som de styrs av organisatoriska regler. I människobehandlande organisationer befinner sig gräsrotsbyråkraten, handlingsutrymmet är starkt kopplat till gräsrotsbyråkratens möjligheter att agera inom organisationens ramar. Handlingsutrymme är tätt förbundet med kontroll och makt vilket kan ge en förståelse för vilka villkor som påverkar relationen mellan organisation, gräsrotsbyråkraten och klient, vilket även den tidigare forskningen synliggör.

Människobehandlande organisationer

Hur villkoren kan förhålla sig inom Socialtjänsten kan förstås genom det teoretiska perspektivet organisatoriska villkor som Hasenfeld utvecklar (2010). Relationen mellan människa och samhälle kan förklaras med begreppet medborgerliga rättigheter och baseras på principer om rättvisa och människors lika värde (Johansson, 2007). T.H. Marshall definierade 1964 sociala rättigheter med följande citat “allt från rätten till en smula ekonomisk stabilitet och trygghet, till rätten att fullt ut få ta del av det sociala arvet och få leva ett liv som en civiliserad medborgare enligt den standard som råder i samhället” (Marshall, 1964, s. 72, refererad i Hasenfeld, 2015). Medborgares rättigheter gestaltas i kontakt med människobehandlande organisationer (Hasenfeld, 2015). Vad en människobehandlande organisation är kan vara svårt att definiera men genom att redogöra för deras gemensamma egenskaper kan en större förståelse formas. Staffan Johansson, Peter Dellgran och Staffan

Höjer, alla tre forskare i socialt arbete, menar att människobehandlande organisationer kännetecknas av åtta aspekter (s. 28-35, 2015). för vilka funktioner som kan beskriva människobehandlande organisationer som här kommer presenteras med fokus på socialtjänsten.

1. Skydda, bibehålla eller förbättra det personliga välbefinnandet hos människor genom att definieras, förändra eller bibehålla deras egenskaper är huvuduppgiften för människobehandlande organisationer. ​^S​ocialtjänsten _​definierar och ​klassificerar medborgare, den anger skyldigheter och rättigheter som inte kan utföras utan moraliska ställningstaganden.

Personal och medborgare _​har nära och frekventa möten, som också är e ​^tt utmärkande kännetecken för människobehandlande organisationer.

2. Interaktion mellan personal och medborgare är det centrala i verksamheten och är en förutsättning för att uppnå själva syftet med funktionen för människobehandlande organisationer.¹

3. Arbetsmetoder måste vara samstämmiga med kulturella normer och värderingar som råder i samhället _​då människobehandlande organisationer har en inverkan på familjens privata sfär. När olika intressegrupper upplever att deras rättigheter inte tillvaratas kan det uppstå en dissonans mellan verksamhetens legitimitet och vad omgivande samhälle förväntar sig.

4. E​n politisk styrning härskar över människobehandlande organisationers verksamhet.

Det innebär att socialtjänsten måste vara underställd en demokratisk kontroll och att politiken kan avkrävas ansvar för att allmänheten ska kunna erkänna långtgående ingrepp som exempelvis tvångsomhändertagande av barn. Detta förhållande kan ofta medföra att organisationens personal saknar goda handlingsalternativ men måste agera ändå, ett så kallat handlingsimperativ råder.

5. Professionen använder arbetsmetoder som kräver ett vidgat handlingsutrymme då det finns en inneboende osäkerhet och risk för att människor kan lida skada. Handlingsfriheten hos personalen i människobehandlande organisationer är ofta större än vad som stämmer överens med deras position menar Lipsky (1980/2010, refererat i Johansson et al. , 2015).

Politiken konstrueras i mötet mellan gräsrotsbyråkrater och klienter och inte bland lagstiftar​^na​. I mötet måste gräsrotsbyråkraten hantera att vara styrd av att tillämpa organisationens tydliga regler och samtidigt hantera varje individ utifrån deras unika situation.

1 Denna täta interaktion påträffas även i begreppet gräsrotsbyråkrat Lipsky (1980), ett teoretiskt begrepp som beskrivs i nästa avsnitt.

Det innebär att organisationens legitimitet grundar sig i samhällets tilltro till densamme och hur professionen hanterar sitt handlingsutrymme. Därmed är professionens funktion inget som kan anses som självklar utan professionen måste ständigt förtjäna och återerövra samhällets förtroende.

6. Verksamheten kontrolleras av byråkratisk och juridisk styrning då myndighetsbeslut kan överklagas, personal har ett straffrättsligt ansvar och politiskt ansvar kan utkrävas. Därav måste en tydlig transparens fortlöpa i arbetet vilket innebär att handläggare kan uppfatta att tid måste ägnas åt mindre väsentliga uppgifter som administration, istället för att fokusera på kärnverksamheten, klienterna.

7. Samverkan och samarbete mellan varierande professioner och organisationer krävs då de klienter som söker sig till människobehandlande organisationer och socialtjänsten har en multiproblematik. Flera aktörer måste samverka för att kunna tillgodose individers behov men det har visat sig vara svårlöst då samverkan inte alltid är relevant för för vissa organisationer och professioner.

8. Maktförhållandet som är konstant påtagligt ​^är ​det avslutande karaktärsdraget som kännetecknar människobehandlande organisationer enligt Johansson et al. (2015). Oavsett vilken människobehandlande organisationer så förekommer ett ojämlikt maktförhållande i mötet mellan profession och medborgare, där en kan ge och den andra har ett beh ​^ov​. Men även inom organisationen finns maktförhållanden som pågår exempelvis mellan hierarkier, olika professioner och där obefogat maktutövande och upplevd maktlöshet påverkar arbetsförhållanden som kan leda till olika former av psykisk ohäls​^a.

En människobehandlande organisations karaktärsdrag överensstämmer väl med socialtjänsten där barnavårdsutredningar sker. Socialsekreterare i en människobehandlande organisation gör bedömningar och fattar beslut samtidigt hantera flera motstridiga krav. Krav och förväntningar från organisationen som socialtjänsten, politiken, lagstiftning, andra professioner och omgivande samhälle. I en människobehandlande organisationskontext kan denna studie beskriva och analysera socialsekreterares samarbete och handlingsutrymme.

Gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme

Michael ​Lipsky (1980) benämner socialarbetare som har direktkontakt med klienter och arbetar inom det offentliga som street-level bureaucracy, gräsrotsbyråkrater. Lipsky (1980) menar att dessa gräsrotsbyråkrater har ett stort handlingsutrymme när de utför sitt arbete bland annat för att det många gånger är ett självständigt arbete, byggt på gräsrotsbyråkratens upplevelser och bedömningar och på så sätt kan bli svårt att kontrollera. Svensson et.al (2008) beskriver handlingsutrymmet som en sfär mellan organisationens uppdrag och ett intresse som finns hos klienten. Det är i mötet med klienten som ramarna skapas för hur socialsekreteraren kommer att forma och använda sitt handlingsutrymmet (Svensson et. al 2008).

Handlingsutrymme innefattar en möjlighet för socialsekreteraren att komma upp med egna lösningar i ärenden, att påverka och att få göra självständiga bedömningar (Ponnert, 2007).

Socialsekreterarens handlingsutrymme kan påverkas av klienten genom relationen socialsekreteraren och klienten emellan (Svensson et. al, 2008) Ulrica Järkestig Berggren (2011) beskriver handlingsutrymmet som ett utrymme där socialsekreteraren kan göra sitt egna övervägande och att handlingsutrymmet kan tolkas olika beroende på ur vilken synvinkel du angriper begreppet. Lipsky (1980) har en teori om gräsrotsbyråkratens och dennes handlingsutrymme att det utgör en förutsättning för införandet av socialpolitik på gräsrotsnivå. Hur en socialsekreterare hanterar sitt handlingsutrymme kan påverka införandet av socialpolitiska intentioner. Detta fenomen benämner Bo Rothstein (2018) som demokratins svarta hål och förklarar begreppet som att det är den operativa personalen, socialarbetaren, som träffar och beslutar om insatser till klienten, i enlighet med direktiven som den politiska majoriteten i kommunen fattat. Huruvida besluten som socialarbetaren fattar är en reflektion av den beslutade politiken blir en fråga öppen för tolkning. Denna typ av arbetsordning medför att kommunpolitikerna har svårt att utöva inflytande över det praktiska utförandet och medborgaren kan få svårt att hålla någon ansvarig för utförda handlingar rörande medborgaren (a.a.). Grimen och Molander (2008)menar​att ett handlingsutrymme kan inte tas bort, möjligtvis kan det förskjutas till en annan nivå.

En gräsrotsbyråkrat representerar en organisation och arbetar utifrån det uppdrag som organisationen gett till socialsekreteraren (Svensson et. al 2008). Som socialsekreterare på en utredningsenhet har denne dock inte ovillkorlig handlingsfrihet. De rådande lagar kopplade till enheten och aktuellt ärende samt organisationens interna regler och riktlinjer sätter upp ramarna och gränser för vad socialsekreteraren kan besluta om (a.a). En gräsrotsbyråkrat bör kunna hantera komplicerade situationer kopplade till handlingsutrymme, regelverk och riktlinjer. Gräsrotsbyråkraten bör även kunna ta in betydelsen av och hantera att det är faktiska människor gräsrotsbyråkrater jobbar med och att besluten som fattas kan få stora konsekvenser (a.a). En socialsekreterare som arbetar med utredning av barn uppfyller dessa kriterier. De har nära möten med klienter, där starka känslor kan framkomma. Lagstiftning som omgärdar utredningar och barnets bästa kan mynna ut i tolkningsfrågor och besluten som fattas kan få långtgående följder. _​En gräsrotsbyråkrat har ofta en underordnad ställning i organisationen, detta till trots har gräsrotsbyråkrater relativt stora möjligheter att påverka beslut i enskilda ärenden (Meeuwisse & Swärd, 2016).

Ett perspektiv på maktutövning

Makten som en socialsekreterare besitter är förankrad i organisationen och dess ramar för hur det sociala arbetet ska skötas. Makten för hur dessa ramar ser ut för socialtjänsten ligger hos politikerna i den kommunala ledningen (Lundström & Sunesson, 2016). Socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredning möter människor som av någon anledning har svårt att klara sig enligt rådande normer i samhället vilket ger socialsekreteraren ett maktövertag gentemot klienten. Socialsekreteraren formar dessa människor till klienter och sorterar in dem i olika kategorier (Ponnert, 2007) vilket kan ses som en form av maktutövande. Swärd och Starrin (2016) menar att grunden till maktutövandet är att förfoga över resurser. En socialsekreterare på en barnenhet sitter på resurser i form av olika insatser som exempelvis behandling eller kontaktperson och ska fatta beslut huruvida klienten ska bli beviljad insatsen eller påtala att individen bör tacka ja till föreslagen insats. Margaretha Järvinen (2015) skriver att socialt arbete handlar om mer än endast stöd, hjälp och objektiv handläggning, det handlar även om kontroll och makt. Socialtjänsten är en byråkratisk organisation och verksamheten bygger på att utöva allmängiltiga regler på reella ärenden. Socialsekreteraren ska i sitt arbete

anpassa sig till hierarki, specialisering, kontroll och formalisering vilket också innebär att socialsekreteraren arbetar under maktutövande från organisationen (Johansson, 2007). Enligt Michel Foucault (2017) är makt något som i stort sett alla utövar. Makt kopplad till rättsväsendet behöver inte nödvändigtvis betyda att en domare utövar makt, utan domaren själv är en del av ett maktnätverk (Börjesson & Rehn, 2009). Själva titeln socionom, något en socialsekreterare är, ger inte per automatik makt på det sätt som exempelvis en läkartitel ger (Lundström & Sunesson, 2016). En vårdnadshavare kan möjligtvis anse att en enskild socialsekreterare utövar makt medan denna är en del av ett maktnätverk. Maktnätverket består av samhället och de lagar vi lyder under, i barnutredarens fall, byggt på lagar som exempelvis BK, SoL, FB och LVU. Börjesson och Rehn (2009) menar att Foucault ville lyfta fram att makt kan vara en produktiv kraft och behöver således inte enbart handla om förtryck och begränsningar. När socialsekreteraren närgående utforskar och analyserar klienten, sätter fokus på individens problem, svårigheter, och tillkortakommanden är det en form av maktutövande. Att värja sig mot detta maktutövande kan bli svårt för klienten (Järvinen, 2015). I synnerhet när LVU blir aktuellt då tvångsvård handlar om att socialsekreteraren föreslår insatser mot vårdnadshavarens vilja Ponnert (2007).

Sammanfattning av teoretiska ramverk

Utgångspunkten för de teoretiska ramverken i denna studie är människobehandlande organisationer, gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme och maktutövning. Begreppen har valts för att hjälpa till att analysera och förstå studiens empiriska material, syfte och frågeställningar. Det empiriska materialet har stort fokus på upplevelser och beskrivningar kopplade till socialtjänsten vilken går under beskrivningen människobehandlande organisation. Handlingsutrymme och makt i sin tur är betydande parametrar i en människobehandlande organisation. Valda begrepp hjälper till att få en djupare förståelse för socialsekreterarnas utsagor.

Metod

För att besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ metod med tematisk analys använts, byggd på semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare. Att valet av metod har landat på den kvalitativa baseras på att intervjuer är riktade mot den intervjuades uppfattning som kan generera fylliga och detaljerade redogörelser. Valet av semistrukturerad intervju gjordes då vi hade ringat in områden vi vill ville röra oss i men det fanns en önskan att ha frihet till att dels ändra på frågeordningen och dels även kunna ställa adekvata följdfrågor kopplat till ett svar från den intervjuade helt enkelt en önskan att följa den intervjuade (Kvale & Brinkman, 2014). En semistrukturerad intervju bjuder in till följdfrågor och en flexibilitet till skillnad från strukturerade intervjuer (a.a). Studien har följt en induktiv process, så vi har beaktat svaren från våra åtta intervjuer och dragit generella slutsatser från dessa. Slutledningarna är således inte strikt gilltliga (a.a.). Empirin har styrt oss i vårt arbete och fått oss att under arbetets gång modifiera både syfte och forskningsfrågor (a.a.). Valet av tematiska analys grundas också i att vi nödvändigtvis inte bygger teman kring koder som är vanligast förekommande utan valet har snarare fallit på koder väl relaterade till studiens forskningsfrågor (Braun & Clarke, 2006).

I följande avsnitt kommer en presentation av urvalet samt intervjuernas tillvägagångssätt.

Vidare redogörs för databearbetningen, uppsatsens etiska överväganden, kvalitetskriterier för att avslutas med de metodologiska begränsningarna.

Urval av intervjupersoner samt genomförande av intervjuer

Socialsekreterare på barn- och ungdomsenheten genomför barnavårdsutredningar och är de som möter föräldrar som avböjer insats och försöker motivera familjer ta emot insats och därmed den grupp som studien ämnar att utforska. Urvalet kan därmed benämnas som målstyrt

då intervjupersoner, platser och organisationer medvetet har valts ut i syfte att de har relevans för forskningsfrågan (Bryman, 2011).

I föreliggande studie har åtta socialsekreterare intervjuats och samtliga har erfarenhet av att arbeta med barnavårdsutredningar. Det var sju kvinnor och en man och de representerar totalt fyra kommuner i Storstockholm. Sex av socialsekreterarna har erfarenhet från andra enheter än barnutredningsenheten inom socialtjänsten. Fyra socialsekreterare arbetar idag aktivt med barnavårdsutredning, en på mottagningsenheten, två på enheten för familjebehandling och en som socialsekreterare på familjerätten. Ålder och antal års erfarenhet av socialt arbete generellt och barnavårdsutredning specifikt redovisas i tabell 1 nedan.

Tabell 1. Ålder, erfarenhet av socionomyrket och erfarenhet av barnavårdsutredning

Deltagare År Medelvärde

Ålder 28-66 41,7

År erfarenhet som socionom År erfarenhet barnavårdsutredning

5-43 2-14

16,9 8,1

Socialsekreterarnas ålder har ett medelvärde på närmare 42 år, de har arbetat i snitt 8 år med barnavårdsutredning och varit verksamma som socionomer i 17 år. Urvalet är ett bekvämlighetsurval då kontakten tagits med personer lättillgängliga för oss (Bryman, 2011) via uppsatsförfattarnas ​respektive VFU-platser. Initialt togs kontakt med tre utredare som tackade ja till att bli intervjuade. Dessa rekommenderade i sin tur fem andra utredare från andra socialtjänstkontor med lämplig erfarenhet som skulle kunna delta i studien, ett så kallat snöbollsurval tillämpades (a.a.). ​Intervjuerna utfördes i sex av åtta fall på respektive socialsekreterares arbetsplats. Intervjuerna utfördes i det som på arbetsplatsen kallas för besöksrum och som dagligdags används för möten mellan klienter och socialsekreterare.

Övriga två intervjuer utfördes via telefon där de som blev intervjuade samt de som intervjuade befann sig i sitt respektive hem. Samtliga intervjuer utfördes i enskildhet utan störande ² inslag. Utförda intervjuer ligger på ett snitt av c:a 5o minuter där det kortaste var 31 min och den längsta 1 timme och 10 minuter. Samtliga intervjuer har spelats in med uppsatsförfattarnas privata mobiltelefoner.

2 ​Dessa personer avböjde fysiska möten på grund av den vid undersökningen rådande Covid 19-situationen.

Databearbetning

I analysarbetet har vi utgått ifrån Braun och Clarkes (2006) sex steg i den tematiska analysen.

Teorier och begrepp som blev relevanta efter att den tematiska analysen utförts var människobehandlande organisation, gräsrotsbyråkrat, handlingsutrymme och makt. Studiens tematiska tillvägagångssätt har utförts enligt följande. Steg ett var att noggrant transkribera intervjuerna. Tid avsattes för att transkribera intervjuerna snarast efter att de var utförda för att minimera risken att många intryck från intervjutillfället skulle falla bort (Öberg, 2011). Vi intervjuade fyra socialsekreterare vardera och transkriberade våra egna intervjuer. Därefter läste vi igenom alla transkriberade intervjuer och även studiens tidigare sammanställda texter gällande tidigare forskning och övriga aktuella texter. I steg två upprättades ett excelark där transkriberingar klistrades in. Därefter plockades intressanta passager och ord ut som kunde utgöra bärande koder och sorterades in under olika flikar. I detta steg kunde vissa teman börja utkristalliseras. I steg tre lades vikt vid att forma och tydliggöra teman genom att sortera in tidigare funna koder. Här trädde även subteman fram i materialet. Som fjärde steg gjordes ytterligare genomläsning i syfte att mätta materialet, de teman som upptäcktes i steg tre granskades. Stort fokus här lades vid att strukturera och korrigera teman och koder genom att dra gränser mellan teman, slå ihop ett antal teman och vissa koder fick ändras om. De mest tongivande teman exemplifieras i följande tabell med de mest relevanta koderna som låg till grund.

Tabell 2. ​Bärande koder i tematiseringsprocessen

Tema Koder

Känslomässig påverkan

Erfarenhet

Lagstiftning

Handlingsutrymme

Makt

Påfrestande, sporrad, stressad, värsta, tyngsta, superkomplicerat, skönt, motiverade, rädda, maktlöshet

bygga relation, involvera, vågar inte, hantera det osagda, allians, samarbete, goda relationer

bra, beror på, olika, skev bild av SoL, hur tillämpar, stark föräldrarätt, undvika LVU, tvång, inte enkelt, jättesvårt

kontroll, stort, välja själv, inom ramarna, begränsat, aldrig ensam, ibland, generellt inte, utmärkt, beror på, hur, bemöter, resurser begränsar, väntar, handfallna

mellanläge, kan inte tvinga, har makt, respekt, tycka, inte bestämma, frivillighet, tvång, fördolt, ultimatum

I tabell 2 redovisas fem teman med exempel på respektive koder. Det slutliga resultatet av tematiseringsarbetet koncentrerades till tre teman; ​samarbete, känslomässig påverkan ​och teoretisk tolkning av socialarbetarnas resonemang. ​Flera av koderna som redovisas i tabell 2 skulle kunna återkomma under flera teman, men vi valde att försöka sortera dem under egna teman för att underlätta en struktur. Efterhand kunde vi sedan utläsa att flera teman går in i varandra och påverkar varandra, som att känslor påverkas av handlingsutrymmet, lagen påverkar handlingsutrymmet, erfarenhet påverkar handlingsutrymme och även makt. Därefter framkom teorin om människobehandlande organisationer som relevant för att analysera studiens empiri. Vid steg fem namngavs de teman som utmejslats och en röd tråd fanns i det material som plockats ur intervjuerna. Braun och Clarke (2006) menar att man ska granska dessa teman så att de riktar sig mot syftet och forskningsfrågorna i studien. I det avslutande steget, steg sex, sammanställdes studien.

I analysarbetet har vi noggrant gått igenom det empiriska materialet, de transkriberade intervjuerna samt utvalda artiklar om tidigare forskning och tidigare studier på ämnet samt

litteratur vi funnit relevant till studien. Fokus har riktats på svaren gällande socialsekreterares redogörelser om föräldrarnas villighet eller ovilja att samarbeta kring frågor rörande barnet.

Studien ämnar att undersöka människors erfarenheter och upplevelser, därav valet av kvalitativa forskningsintervjuer vars syfte är att tolka verkliga händelser ur vardagen från den intervjuades perspektiv (Kvale & Brinkman, 2014).

Etiska överväganden

Den etiska tankegången bör ligga med som en röd tråd i alla steg av intervju-undersökningen (Kvale & Brinkman, 2014). Det ligger en svårighet i att studera människors innersta för att senare göra resultatet offentligt (a.a.). Uppsatsen behandlar utsagor som i flera fall avslöjar känslig information, men personer, platser och andra faktorer som kan kopplas till den enskilda individen har anonymiserats. I avsnittet resultat och analys har svaren från intervjupersonerna modifierats såtillvida att utfyllnadsord likt ​ju, ähh, liksom och upprepningar tagits bort. Detta i syfte att få högre begriplighet och flyt i texten men också för att minska risken för att eventuella utsagor kan uppfattas som enfaldiga.

Respondenterna har skrivit på ett informerat samtycke i form av en medgivandeblankett.

Telefonintervjuer utfördes med två socialsekreterare och de fick medgivandeblanketten mejlad till sig. Båda respondenter mejlade tillbaka blanketten påskriven. De som blev intervjuade på plats skrev på blanketten innan intervjun startade. Blanketterna finns som bilaga till studien och innehåller information om det allmänna syftet med undersökningen och generellt upplägg av intervjun. Alla deltagare har muntligen informerats om att hen besitter rätten att när som helst dra sig ur intervjun (Kvale & Brinkman, 2014). Beaktande visas till kraven på konfidentialitet då studiens anskaffade uppgifter har avidentifieras då det är av vikt att de som deltagit i studien och situationer och människor som eventuellt har nämnts anonymiseras (Svensson & Ahrne, 2011). Den insamlade informationen kommer inte att användas som på något vis kan komma att påverka enskilda individer och därmed respekteras nyttjandekravet. Uppgifterna kommer inte användas i kommersiellt syfte (a.a). Intervjuerna spelades in på privata mobiltelefoner. Då dessa skulle kunna hamna i orätta händer exempelvis genom stöld har en viss risk för att data skulle kunna röjas förelegat. Risken kan anses vara låg för att de inspelade intervjuerna skulle komma i orätta händer även vid en

eventuell förlust av telefonerna, dessa är låsta och obehöriga har inte har tillgång till upplåsningskoder. Inspelningarna har varit märkta med endast med siffrorna 1-8 i syfte att för att ytterligare dölja identitet.

Ytterligare en etisk frågeställning som har beaktats under arbetets gång med studien är relationen mellan en av studenterna och fyra av socialsekreterarna (a.a.). En relation som uppstått genom att hon har utövat sin verksamhetsförlagda praktik på den arbetsplats där dessa socialsekreterare verkar. Då relationen kan påverka intervjusituation på sättet de intervjuade väljer att formulera sina svar samt dela med sig av sina erfarenheter har vi medvetet sett till att den personen inte intervjuat personerna där det finns en tidigare arbetsrelation. Ett etiskt övervägande har gjorts gällande det faktum att studien i grund och botten behandlar frågor som rör barn i en utsatt situation. Barn anses vara speciellt sårbara (a.a.) och kan ha svårt att föra sin egen talan. I denna studie har barnen inte fått kommit till tals av egen kraft, endast genom socialsekreterares upplevelser. Därmed kan även denna studie ansluta sig till den omfattande forskning som handlar om barn utan men som inte tillfrågat barnen själva. Då studiens syfte kretsar kring en djupt problematisk och privat tid i en familjs liv har det dock varit ett enkelt övervägande om att utesluta barn och föräldrar från ytterligare skärskådning.

Studiens kvalitetskriterier

Ett begrepp som används inom den kvalitativa forskningen är tillförlitlighet (Kvale &

Brinkman, 2014). Tillförlitlighet kan delas upp i delkriterier, trovärdighet, pålitlighet och överförbarhet (a.a.).

Trovärdighet

Trovärdighet handlar om i vilken utsträckning en metod undersöker det den är avsedd att undersöka. Att mäta inom kvalitativ metod handlar om att ställa frågor på så sätt att svaren besvarar studiens syfte och frågeställningar (Kvale & Brinkman, 2014). Uppsatsens syfte och frågeställningar har riktar sig mot socialsekreterares upplevelser och känslor kopplade till arbetet. Därav har intervjufrågorna riktat sig mot socialsekreterarens möte med föräldrar, hur socialsekreteraren ser på sitt handlingsutrymme, lagstiftning etc. Detta är viktigt att ständigt

ha i åtanke under en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Där det under intervjutillfället kan vara lätt att tappa tråden om intervjun tar en riktning som är intressant men rör sig bort från det område studien ämnar att utforska. Under intervjutillfället samt vid tematisering arbetet har forskningsfrågorna ständigt varit närvarande i skrift. Dels överst i intervjuguiden men också närvarande i det levande dokumentet arbetet fortskrider i. Detta för att inte tappa fokus för det som är för studien intressant (Thornberg & Fejes, 2019).

Vi har under intervjuernas gång stannat upp och kontrollerat att vi har tolkat respondenterna rätt genom att ställa frågor formulerade likt: ska jag tolka dig som att, förstår jag dig rätt när etc. Detta för att nå trovärdighet genom att låta de intervjuade bekräfta vår uppfattning av deras utsaga.

Sammantaget handlar det om en hantverksskicklighet, att ifrågasätta, kontrollera och teoretisera. Denna process bör vara kontinuerlig under hela forskningsprojektet. Det skapar trovärdighet även för den kvalitativa forskningen (Kvale & Brinkmann, 2014). I studien där arbetet har pendlat mellan intervjuer, transkribering, diskussioner författarna emellan, sökprocesser och framställning har forskningsfrågor och syfte modifierats något för att få en samklang i helheten.

Pålitlighet

Kvale och Brinkmann (2014) beskriver ett dilemma med pålitligheten i kvalitativa intervjuer.

Att det inte går att veta om svaren blir de samma om frågorna skulle ha ställts av en annan person. Samma dilemma gäller resultat, om resultatet kan reproduceras av andra forskare vid andra tillfällen. Kommer de intervjuade vid ett annat tillfälle ändra sitt svar till en annan forskare (Kvale & Brinkmann, 2014). En spekulation är att svaren skulle vara de samma då sju av åtta socialsekreterare har flertalet år av arbetslivserfarenhet inom socialt arbete.

Frågorna i studien baseras till mångt och mycket på erfarenhet. En socialsekreterare som arbetat ett år ändrar möjligtvis i högre grad sina svar 5 år senare än en socialsekreterare som arbetat 10 år och får samma frågor ett par år senare. Men det är som sagt en spekulation. Om alla intervjuer hade utförts av samma personer i innevarande studie hade pålitligheten förbättrats något, men hur empirin har påverkats av att två olika personer har utfört hälften

vardera av intervjuerna kan inte bedömas. För att skapa pålitlighet har vi i största möjliga mån frågat öppna frågor för att inte leda intervjupersonerna till ett svar (a.a.).

Transparens, triangulering och återkoppling ​är verktyg forskaren kan använda för att skapa trovärdighet och pålitlighet inom forskningen (Kvale & Brinkmann 2014). Transparens kan bland annat uppnås genom att diskutera och kritisera den genomförda forskningen. Hög transparens uppnås även genom att tydligt redogöra för metodval, bearbetning av empiriskt material, hur tematisering har gått till tydlig, redovisning av analys etc. Triangulering går ut på att kombinera olika metoder, data, teorier, forskare för att nå en mer komplex och möjligtvis även en mer “sann” bild av forskningsfrågan (Bryman, 2014). Då endast en metod ligger till grund för innevarande studie blir triangulering bristande. Dock framträder en styrka i att studiens empiri konfirmeras av tidigare forskning inom liknande område. Genom att arbeta med transparens i framställningen av studien ökar trovärdigheten men även pålitligheten genom att läsaren då själv kan ta ställning till processen som lett fram till resultatet (Svensson & Ahrne, 2011). I ett steg att öka hantverks skickligheten har noggrannhet lagts vid ljudinspelningarna. Väl fungerande telefoner har använts, kontroll av inspelningskvalitet har gjorts före, under och efter intervjuerna. Bra ljudupptagningar är en förutsättning för att kunna göra fullständiga transkriberingar (Thornberg & Fejes, 2019). En gemensam nivå har bestämts på att transkriberingarna ska vara så ordagrant som möjligt för att kunna genomföra konsekventa analyser av det empiriska intervjumaterialet (a.a.). Ingen av socialsekreterarna har getts möjlighet att kommentera på det transkriberade materialet vilket är ofördelaktigt för studiens pålitlighet (Jacobsson, 2008; Bryman 2014). Dock har de alla erbjudits att få ta del av den slutliga studien vilket ständigt har legat i vårt medvetande och påverkat hur vi har hanterat respondenternas utsagor.

Överförbarhet

Överförbarhet handlar om att ge möjligheter, med hjälp av data, till andra individer att tolka, förstå och jämföra. Den data som ligger till grund ska vara så pass rik att dessa individer kan göra ett övervägande huruvida resultaten kan användas i en annan miljö. Därav vikten att jobba med transparens i framställning. Gällande möjlighet att tyda och konfirmera skriver Bryman att forskaren ska inte medvetet påverkat slutsatserna av sin studie men att det är upp till granskaren att fastställa att forskaren inte har gjort det (Bryman, 2014). Ambitionen har