Ett begrepp som används inom den kvalitativa forskningen är tillförlitlighet (Kvale &
Brinkman, 2014). Tillförlitlighet kan delas upp i delkriterier, trovärdighet, pålitlighet och överförbarhet (a.a.).
Trovärdighet
Trovärdighet handlar om i vilken utsträckning en metod undersöker det den är avsedd att undersöka. Att mäta inom kvalitativ metod handlar om att ställa frågor på så sätt att svaren besvarar studiens syfte och frågeställningar (Kvale & Brinkman, 2014). Uppsatsens syfte och frågeställningar har riktar sig mot socialsekreterares upplevelser och känslor kopplade till arbetet. Därav har intervjufrågorna riktat sig mot socialsekreterarens möte med föräldrar, hur socialsekreteraren ser på sitt handlingsutrymme, lagstiftning etc. Detta är viktigt att ständigt
ha i åtanke under en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Där det under intervjutillfället kan vara lätt att tappa tråden om intervjun tar en riktning som är intressant men rör sig bort från det område studien ämnar att utforska. Under intervjutillfället samt vid tematisering arbetet har forskningsfrågorna ständigt varit närvarande i skrift. Dels överst i intervjuguiden men också närvarande i det levande dokumentet arbetet fortskrider i. Detta för att inte tappa fokus för det som är för studien intressant (Thornberg & Fejes, 2019).
Vi har under intervjuernas gång stannat upp och kontrollerat att vi har tolkat respondenterna rätt genom att ställa frågor formulerade likt: ska jag tolka dig som att, förstår jag dig rätt när etc. Detta för att nå trovärdighet genom att låta de intervjuade bekräfta vår uppfattning av deras utsaga.
Sammantaget handlar det om en hantverksskicklighet, att ifrågasätta, kontrollera och teoretisera. Denna process bör vara kontinuerlig under hela forskningsprojektet. Det skapar trovärdighet även för den kvalitativa forskningen (Kvale & Brinkmann, 2014). I studien där arbetet har pendlat mellan intervjuer, transkribering, diskussioner författarna emellan, sökprocesser och framställning har forskningsfrågor och syfte modifierats något för att få en samklang i helheten.
Pålitlighet
Kvale och Brinkmann (2014) beskriver ett dilemma med pålitligheten i kvalitativa intervjuer.
Att det inte går att veta om svaren blir de samma om frågorna skulle ha ställts av en annan person. Samma dilemma gäller resultat, om resultatet kan reproduceras av andra forskare vid andra tillfällen. Kommer de intervjuade vid ett annat tillfälle ändra sitt svar till en annan forskare (Kvale & Brinkmann, 2014). En spekulation är att svaren skulle vara de samma då sju av åtta socialsekreterare har flertalet år av arbetslivserfarenhet inom socialt arbete.
Frågorna i studien baseras till mångt och mycket på erfarenhet. En socialsekreterare som arbetat ett år ändrar möjligtvis i högre grad sina svar 5 år senare än en socialsekreterare som arbetat 10 år och får samma frågor ett par år senare. Men det är som sagt en spekulation. Om alla intervjuer hade utförts av samma personer i innevarande studie hade pålitligheten förbättrats något, men hur empirin har påverkats av att två olika personer har utfört hälften
vardera av intervjuerna kan inte bedömas. För att skapa pålitlighet har vi i största möjliga mån frågat öppna frågor för att inte leda intervjupersonerna till ett svar (a.a.).
Transparens, triangulering och återkoppling är verktyg forskaren kan använda för att skapa trovärdighet och pålitlighet inom forskningen (Kvale & Brinkmann 2014). Transparens kan bland annat uppnås genom att diskutera och kritisera den genomförda forskningen. Hög transparens uppnås även genom att tydligt redogöra för metodval, bearbetning av empiriskt material, hur tematisering har gått till tydlig, redovisning av analys etc. Triangulering går ut på att kombinera olika metoder, data, teorier, forskare för att nå en mer komplex och möjligtvis även en mer “sann” bild av forskningsfrågan (Bryman, 2014). Då endast en metod ligger till grund för innevarande studie blir triangulering bristande. Dock framträder en styrka i att studiens empiri konfirmeras av tidigare forskning inom liknande område. Genom att arbeta med transparens i framställningen av studien ökar trovärdigheten men även pålitligheten genom att läsaren då själv kan ta ställning till processen som lett fram till resultatet (Svensson & Ahrne, 2011). I ett steg att öka hantverks skickligheten har noggrannhet lagts vid ljudinspelningarna. Väl fungerande telefoner har använts, kontroll av inspelningskvalitet har gjorts före, under och efter intervjuerna. Bra ljudupptagningar är en förutsättning för att kunna göra fullständiga transkriberingar (Thornberg & Fejes, 2019). En gemensam nivå har bestämts på att transkriberingarna ska vara så ordagrant som möjligt för att kunna genomföra konsekventa analyser av det empiriska intervjumaterialet (a.a.). Ingen av socialsekreterarna har getts möjlighet att kommentera på det transkriberade materialet vilket är ofördelaktigt för studiens pålitlighet (Jacobsson, 2008; Bryman 2014). Dock har de alla erbjudits att få ta del av den slutliga studien vilket ständigt har legat i vårt medvetande och påverkat hur vi har hanterat respondenternas utsagor.
Överförbarhet
Överförbarhet handlar om att ge möjligheter, med hjälp av data, till andra individer att tolka, förstå och jämföra. Den data som ligger till grund ska vara så pass rik att dessa individer kan göra ett övervägande huruvida resultaten kan användas i en annan miljö. Därav vikten att jobba med transparens i framställning. Gällande möjlighet att tyda och konfirmera skriver Bryman att forskaren ska inte medvetet påverkat slutsatserna av sin studie men att det är upp till granskaren att fastställa att forskaren inte har gjort det (Bryman, 2014). Ambitionen har
varit att inte påverka våra respondenter genom att ställa öppna frågor och inte ifrågasätta svaren. Dock har vissa frågor och även svar behövts förtydligas vilket kan väcka eftertanke och på så sätt möjligtvis också lett till ett tillrättalagt svar från respondenten. Studiens resultat representerar fyra olika arbetsplatser men i realiteten än fler, då alla socialsekreterare hade erfarenhet av flera tidigare arbetsplatser och talade utifrån sin sammanlagda yrkeserfarenhet som socialsekreterare. Det kan argumentera för att resultaten kan vara överförbara på andra barnutredningsenheter (Svensson & Ahrne, 2011). Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2014) menar att forskaren ska lägga stor eftertanke vid sin bedömning om i vilken utsträckning resultaten från forskarens studie kan ge anvisning för vad som skulle kunna ske i en annan situation. Ett sätt att påvisa möjligheten att överföra resultat från aktuell studie skulle kunna vara att jämföra resultatet med andra liknande studier. Aktuell studie har ännu inte jämförts med liknande studie då ingen jämförbar studie påträffats. En avslutande fråga i intervjuerna handlade om huruvida den intervjuade socialsekreteraren trodde att åsikterna socialsekreteraren delat med sig av var talande för individen själv eller om åsikterna kunde tänkas delas av övriga socionomkollegor i landet. Majoriteten av svaren var att den troligen delas av kollegor i övriga landet och förklaringen till att socialsekreterarna kunde svara på det, med vad vi uppfattat som säkerhet, var att frågor rörande ämnet är underlag för återkommande diskussioner på arbetsplatser och i olika forum för socionomer. Något som borgar på en överförbarhet även i större sammanhang. Dock ska nämnas att en person var av tydligt avvikande åsikt. Hen menade att de uttalade åsikterna var högst personliga och förmodligen inte delades av många kollegor. Det är ett faktum som försvagar möjligheten att överföra resultatet från studien till en större grupp socialsekreterare.