SAMHÄLLSRELEVANS OCH FÖRSLAG TILL FRAMTIDA FORSKNING

ensamhet som ett problem i dagens samhälle, där personer redan från ung vuxen ålder upplever ensamhet. Det individualistiska och digitaliserade samhället skulle kunna ses som en av de faktorer som bidragit till att unga vuxna idag känner sig mer ensamma än tidigare. Vi har utifrån resultatet i studien kunnat se att vi idag interagerar mycket mer genom Internet och sociala medier än tidigare, där en slutsats skulle kunna förstås som att vi inte längre i samma utsträckning förenas i det fysiska mötet.

I studien synliggjordes tolkningsrepertoarer som ensamhet som utanförskap och ensamhet som

jämförelse med andra, vilka ger antydan till att ensamhet har lett till att unga vuxna upplever

ensamhet i relation till gemenskap och i jämförelsen med andra. Sociala medier har där blivit en plattform att jämföra sig i hur andra interagerar och lever sina liv, vilket kan förstås som att man som ung vuxen jämför sig med skapandet och upprätthållande av relationer som man själv inte har. Detta är något som kan ses som väldigt normativt och som för oss till frågan om det individualistiska samhället kanske inte är så individualistiskt på djupet trots allt?

50

Att inte ha nära vänner eller en kärlekspartner skulle kunna leda till att man som individ hamnar i avskildhet och utanförskap i förhållande till gemenskapen, vilket skulle kunna utmynna i tillståndet av ensamhet. Om människor i allt större utsträckning börjar leva i avskildhet från varandra, skulle de mellanmänskliga relationerna möjligen riskera att stagnera, vilket skulle kunna bli en konsekvens för upprätthållandet av det samhälle som vi samverkar i. Samtidigt går det att ställa sig frågan huruvida denna avskildhet i sig ska förstås som problemet eller om det möjligen kan vara så att vi själva inte lyckas hantera och utnyttja avskildheten på ett bra sätt. När det gäller vårt sökande och skapande av relationella band för att undgå ensamhet, skulle det möjligen kunna leda till att dessa relationer blir alltför ytliga och ohållbara, eftersom de kan verka som alternativa och tillfälliga band i brist på relationsskapande på en djupare nivå. Vidare kan man fråga sig vad den gemenskap som antyds i ensamhet som utanförskap och ensamhet som jämförelse med andra egentligen är värd. Är det bara vi som ser motsatser till dessa problem och att människor då borde skapa gemenskap på de sätt som de saknar, som den fysiska gemenskapen samt den uppvisade gemenskapen. Hur som helst ser vi det viktigt att belysa ämnet. Genom att förstå ensamhet som ett problem som är värt att uppmärksamma, skapas möjlighet att se om det behövs ta till samhälleliga medel för att försöka motverka den. Att vi i studien funnit tre av fyra tolkningsrepertoarer som syftar till ensamhet i negativ bemärkelse gör att den utifrån studien kan förstås som en rådande diskurs, även om vi kunnat se en underordnad diskurs i hur ensamhet konstrueras som något positivt genom tolkningsrepertoaren ensamhet som behov. Tolkningsrepertoaren synliggjorde hur unga kvinnor beskriver ensamhet som något självvalt, där de får tid till återhämtning och i självsamhet njuta av sitt eget sällskap. Men trots att det tycks finnas ett sätt att tala om ensamhet som något fördelaktigt, så har vi ändå övergripande kunnat se hur det talas om ensamhet som något mindre önskvärt, där det idag till och med kan förstås som ett folkhälsoproblem. Problemet kan bekräftas genom tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med

psykisk ohälsa som vi fann i materialet, där unga vuxna kvinnor konstruerade ensamhet i termer

av psykisk ohälsa. När ensamhet kunnat ses som både en konsekvens och orsak av ohälsa ser vi anledning till att se över individens välmående i förhållande till ensamhet. Om en allt yngre åldersgrupp drabbas av ensamhet, kan det förstås som att det är något som måste till för att komma till rätta med problemet. Vi ser att studien har varit fruktbar i det att vi kunnat åskådliggöra de sanningar som konstruerats beträffande ensamhet, där unga vuxna kvinnor talar öppet om ensamhet på Internet för att synliggöra fenomenet.

Utifrån vad vi i media kunnat se sedan tidigare, har det ofta varit den äldre åldersgruppen som uppmärksammas gällande fenomenet ensamhet. I och med vår studie har vi kunnat förstå hur utbredd ensamhet som fenomen är bland åldersgruppen för unga vuxna och ser det därför som relevant att för framtida forskning ytterligare undersöka hur ensamheter ter sig för denna åldersgrupp. Där skulle en djupare förståelse kunna söka svar på hur individerna själva ser orsaker till att ensamhet uppkommer, vilket skulle kunna bidra till arbetet att försöka undvika spridning av den negativa aspekten av fenomenet. Under sökningen av vårt material hittade vi främst unga vuxna kvinnor som beskrev sin upplevelse av ensamhet och vi ser därför skäl till att även rikta uppmärksamhet till unga vuxna män gällande fenomenet. Ytterligare studier skulle kunna synliggöra om unga män exempelvis konstruerar ensamhet på något annat sätt än unga kvinnor eller talar om sin ensamhet inom någon annan kontext. Vi ser därför att detta skulle kunna vara ett intressant fält att undersöka för att nå ett bredare perspektiv med en ingivelse av nya aspekter, vilket skulle kunna ge möjlighet till att fylla ytterligare en lucka gällande fenomenet ensamhet.

51

Vi fann för studien fenomenet som ett intressant och viktigt ämne att undersöka, då ensamhet kunde förstås som ett växande problem i dagens samhälle, där vår förhoppning är att ytterligare uppmärksamhet kommer riktas till fenomenet. För oavsett om ensamhet konstrueras utifrån positiva eller negativa termer har studien gjort att vi kunnat förstå fenomenet som ett komplext problem. Vi ser därför att det vore eftersträvansvärt att möjliggöra en övervägande positiv diskurs gällande fenomenet, för att ensamhet i samhället ska kunna synliggöras som något mer fruktbart för individens välmående, samvaro och existens.

52

8. REFERENSLISTA