TEMA 3 ENSAMHET OCH OHÄLSA

I det tredje temat blir ohälsa i förhållande till ensamhet det som lyfts fram där ohälsan i texterna blir beskrivet som psykisk och fysisk där vissa kvinnor framställer båda sidor. Sjukdom används som en resurs för att beskriva sin ensamhet där personerna ibland jämför tiden före eller efter en sjukdomsperiod med hur deras ensamhet ser ut idag. I texterna utifrån dessa mönster har vi kunnat finna tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk

ohälsa samt subjektspositionen den sjuke.

Ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa

Tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa visar hur ensamhet konstrueras utifrån upplevd psykisk ohälsa. Utifrån tolkningsrepertoaren blir ensamhet många gånger beskriven utifrån psykisk ohälsa, där vanligt förekommande beskrivningar har med nedstämdhet, depression och avskildhet att göra. Individer känner både nedstämdhet på grund av ensamheten, men där nedstämdhet och ohälsa också har kunnat leda till känslor av ensamhet. Då framställningen sker i båda riktningar kan ensamhet ses som sammantvinnad med psykisk ohälsa. Upplevd ensamhet kan utifrån mönstren bero av att det finns en avsaknad av nära relationer, men att inte orka bibehålla den sociala kontakten på grund av psykisk ohälsa kan även många gånger leda till upplevelser av ensamhet.

För att tydliggöra hur tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa har blivit synlig som ett mönster i materialet, där ohälsan ses bli en konsekvens av ensamhet, använder vi ett citat som visar ett vanligt förekommande sätt att använda repertoaren. Citatet är hämtat från forumet Familjeliv, skrivet av en 20-årig ung kvinna.

Vad gör man när man mår så fruktansvärt dåligt pga ensamhet? Hur hittar man vänner i dagens samhälle? Har försökt något enormt men en blandning mellan dålig självkänsla och en väldigt introvert personlighet gör det jättesvårt.. Allt känns så meningslöst numera, dagarna ser exakt likadana ut fan, det tär på livsglädjen.. Känns så mesigt att sitta och gråta i sin ensamhet pga hur misslyckad man känner sig.

(Familjeliv, 2018, 22 maj)

Att inleda en interaktion med en fråga som åskådliggör hur dåligt personen mår på grund av ensamhet gör att frågan retoriskt gestaltar sättet att tala om sin ensamhet. Redogörelsen för hur den dåliga självkänslan gör det svårt att hitta vänner och hur det tär på livsglädjen demonstrerar hur tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa används i konstruktionen för ensamhet. Uttrycken hur “allt känns så meningslöst”, “tär på livsglädjen” och känslorna av att vara mesig och misslyckad styrker än mer framtoningen att vara nedstämd till följd av ensamhet. Genom att använda sig av repertoaren kan en verklighet av ensamhet växa fram vilken här förstås i att ensamhet kan vara en orsak till nedstämdhet och ohälsa, vilket är ett av de mönster vi kunnat finna inom det empiriska materialet.

33

För att visa hur psykisk ohälsa kan vara en orsak till att människor upplever ensamhet har vi använt ett citat hämtat från en blogg skrivet av en ung kvinna. I citatet framställs ensamhet som en följd av depression, vilket blir ett bidrag till att påvisa att ohälsa och ensamhet kan verka åt olika håll och där vi även kan se hur tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med

psykisk ohälsa är märkbart synlig.

Det senaste halvåret, som till stor del har dominerats av viktuppgång och depression, har gjort att jag dragit mig undan mer och mer. Inte alltid för att jag själv egentligen vill, utan för att jag skäms. [...] Vissa dagar är det skönt att vara ensam. Andra dagar ett helvete. (Lina, 2017, 28 juli)

I citatet blir det synligt hur tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa framträder, där ohälsan här ses kunna leda till ensamhet. Genom förklaringen att ohälsa kan göra att en person kan dra sig undan mer, används repertoaren för att konstruera ensamhet. Att sedan fortsätta beskrivningen med “inte alltid för att jag själv egentligen vill, utan för att jag skäms” blir att genom språket visa hur stark inverkan ohälsan kan ha i någons liv och till följd av det kunna orsaka ensamhet för unga vuxna kvinnor. När ensamhet beskrivs som ett helvete, tydliggörs genom språket hur framställningen av ensamhet blir till en av de värsta känslor att uppleva.

Den sjuke

Vi har i materialet kunnat finna mönster i hur unga vuxna kvinnor antar subjektspositionen den

sjuke, där personer i samband med att tala om sin ensamhet framställer sin nuvarande eller

tidigare sjukdomsperiod. Genom att berätta om sin tid som sjuk och förklara ensamheten med hjälp av det, kan en individ anta positionen som den sjuke utifrån tolkningsrepertoaren

ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa. Att konstruera sin ensamhet med hjälp av

positioneringen görs ofta när personer berättar om hur de inte längre har någon att prata med efter sin sjukdomsperiod. Både brist på socialt nätverk men också hur personen kan sakna ett stöd och en förståelse för sin situation beskrivs i samband med ensamheten. När individen kan skriva ut sin upplevelse i ett medialt forum kan hon få en kommentar som ett slags stöd, vilket därmed även kan bekräfta den antagna positioneringen som den sjuke.

Som ett bra exempel på hur subjektspositionen den sjuke antas lyfter vi fram följande citat där en kvinna på sitt instagramkonto skriver om hur ensamhet bidrar till hennes ohälsa.

Jag vill förtydliga en sak angående mina tankar och känslor runt min ensamhet. Jag är en sk HSP (high sensitive person) som behöver egentid för att återhämta mig. Men när det blir för mycket, eller enbart, ensamhet så mår jag istället sämre. För energin & glädjen av att träffa mina vänner slår allt! Och nu när jag börjar bli mig själv igen efter alla djupdykningar i depressioner så vill jag bli den sociala Linda igen. För gud vad jag saknar henne! (Linda, 2019, 8 maj)

Citatet inleds med att personen skriver att hon vill förtydliga tankar och känslor kring sin ensamhet, att “förtydliga” visar hur någon genom språket vill styrka det påstående som kommer sedan. Det följer av beskrivningar att vara “HSP” som så kallat högkänslig och hur hon varit i depression, vilket då används för att förtydliga konstruktionen av ensamhet när mycket egentid är nödvändig för återhämtning. Trots att ensamhet i viss mån ses behövas för hälsans skull så påvisar personen att i “ensamhet så mår jag istället sämre” som påtalar hur ensamhet påverkar hälsan negativt. Uttrycket i hur ensamhet får en att må sämre genom tolkningsrepertoaren

34

ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa gör subjektspositionen den sjuke tillgänglig och accepterad. Att tala om hur hälsan försämras till följd av ensamhet blir att anta positionen där konstruktionen av ensamhet görs genom det.

Ett annat sätt att anta subjektspositionen den sjuke blir synlig i följande citat där period av sjukdom ökat ensamheten, vilket illustrerar motsatsförhållandet till citatet ovan. Texten är en kommentar till ett blogginlägg där det skrivs om hur den tidigare sjukdomstiden har påverkat orken till att inte vara så social.

Jag har blivit väldigt ensam sen jag blev sjuk. Har inte orkat/velat/kunnat träffa vänner varken hemma eller någon annanstans. Jag var inte jättesocial innan heller, men nu ibland kan jag sakna det. Har liksom ingen att ringa när jag känner för att träffa någon. Det låter tragiskt, när jag säger det högt. En del har ju försvunnit under resans gång, när de inte orkat med att man är sjuk, inte orkat prata om det, inte förstår eller ens vill förstå. (Lotta, 2018, 20 februari)

Subjektspositionen den sjuke blir antagen inom konstruktionen av ensamhet som en orsak av ohälsa. Ensamhet som en följd av ohälsa framställs som stark genom det inledande uttrycket “blivit väldigt ensam sen jag blev sjuk”. Beskrivningen av hur någon inte längre orkar, vill eller kunnat träffa vänner på grund av sjukdom gör att positioneringen som den sjuke blir möjlig utifrån tolkningsrepertoaren ensamhet som sammantvinnad med psykisk ohälsa. Kontexten gör att personen som skrivit kommentaren befinner sig i ett socialt sammanhang där utrymme finns att berätta om tiden som sjuk vilket även bekräftar bloggskribentens position som den sjuke. Att beskriva sig inte ha varit “jättesocial” tidigare men hur det sociala umgänget kan saknas efter sjukdom, blir att genom språket styrka hur positioneringen kan konstruera ensamhet som en konsekvens av ohälsa.