TEMA 4 DEN SJÄLVVALDA ENSAMHETEN

Övergripande inom studien blir ensamhet ofta framställt som något negativt men vi har även kunnat se tendenser till att tala om ensamhet i positiv bemärkelse. Inom vårt material kan vi se den självvalda ensamheten där flera av de unga vuxna kvinnorna uttrycker att ensamhet är något de själva väljer och då ser som något positivt. Textförfattarna menar att det är viktigt att kunna vara för sig själv för att kunna förstå både sig själv och andra. Inom temat har vi hittat tolkningsrepertoaren ensamhet som behov, subjektspositionen den självvalt ensamme och det ideologiska dilemmat ensamhet som positivt och negativt.

Ensamhet som behov

Ensamhet som behov blir i materialet synligt som en tolkningsrepertoar när individer talar kring

vikten av att vara ensam för att få sin egen tid. Tiden i ensamhet menar flera av de unga kvinnorna utifrån aspekten av ensamhet som behov, är för att få möjlighet till återhämtning samt för att lära känna sig själv på djupet genom reflektion. Vissa av kvinnorna anser sig välja tiden till sig själva för att orka möta andra människor medan andra ser ensamheten som tiden att kunna njuta av sin egen tillvaro.

För att illustrera hur tolkningsrepertoaren ensamhet som behov kan göra sig synlig i materialet på ett framträdande sätt, lyfter vi fram följande citat ur en blogg där ensamheten blir synlig som ett behov för att känna sig själv.

35

Jag kan älska att vara ensam. Det har alltid varit i ensamheten jag hittar kraft. Det är i ensamheten jag möter mig själv. Får insikter. Gå en lång promenad i naturen, andas på yogamattan och sen laga den där maten som jag älskar men kanske inget jag skulle bjuda någon gäst på. Äta den i tystnad, njuta av den. Meditera, ligga på mattan och hänga runt i mitt eget sällskap. För mig är det lyx och en nödvändighet. Jag har väldigt svårt att förstå människor som aldrig behöver vara ensamma. (Bengtsson, 2018, 28

augusti).

I citatet vidhåller skribenten att hon älskar att vara ensam och ensamheten görs synlig som en möjlighet till att möta sig själv och hitta kraft. I det att ensamhet ger utrymme till att njuta av tystnaden och hur ensamma aktiviteter framställs som något lyxigt och nödvändigt i tillvaron, gör att ensamhet ses som ett behov. Att vilja vara för sig själv för att få insikter gör att ensamhet ses som ett val som behövs göras för sin egen skull. Redogörelse för aktiviteter såsom att gå långa promenader i skogen, andas på en yogamatta och tillaga sin favoriträtt för att äta den i tystnad, gör att tolkningsrepertoaren ensamhet som behov och språket inom den används för att strategiskt karaktärisera en form av verklighet, där ensamhet är något positivt för individen. Repertoaren stärks av att det är svårt att förstå människor som aldrig behöver vara ensamma, vilket trycker på hur personens egna behov av ensamhet finns där och därmed blir något positivt och självvalt.

För att lyfta ytterligare en aspekt där vi kan se ett nytt språkbruk ta form inom tolkningsrepertoaren ensamhet som behov har vi tagit ut ett citat hämtat från en blogg. En kvinna skriver där om ensamhet som en viktig del för att uppfylla behovet av andrum för att orka med de vardagliga sysslor som omger hennes liv.

Min lediga tid går åt till en hel del återhämtning, vila...sköta om hem och barn, ni vet. Jag har ett behov av självsamhet för att må bra, men jag mår inte bra av ensamheten mitt bland människor. (Linnéa, 2018, 20 februari)

Citatet visar hur all ledig tid går till återhämtning för att orka de vardagliga sysslorna som hem och familj, vilket synliggör hur ensamhet kan förstås som ett grundläggande behov för vissa individer för att fungera. I det här citatet presenteras ett nytt begrepp utifrån ensamhet som benämns som “självsamhet”. Självsamhet tydliggör tolkningsrepertoaren ensamhet som behov där ordet “ensam” byts ut mot ordet “själv”. Att genom språket använda sig av ordet ensam får ofta en negativ klang, medan själv eller självsamhet tillför någonting i en mer positiv bemärkelse. Att genom språket ta fram ett ord som ligger nära besläktad med ett annat ord, men konstruerar ensamheten i en helt ny dimension, visar hur mycket språket har betydelse i hur man uttrycker sig. Vi har med det nyfunna begreppet självsamhet lyckats bemästra den egentliga innebörden i vad som sägs utifrån tolkningsrepertoaren ensamhet som behov, där ensamhet konstrueras genom språket med det väl belagda ordet självsamhet.

Den självvalt ensamme

I sättet att tala om ensamhet som ett behov och något positivt inom interaktionerna uppkommer subjektspositionen den självvalt ensamme. Positioneringen kan här förstås som något som tas och ett val som görs utifrån ett behov av ensamhet. Tolkningsrepertoaren ensamhet som behov gör det möjligt att anta positionen som den självvalt ensamme i den bemärkelsen att ensamhet beskrivs som något positivt inom repertoaren. Att ta vara på tiden med sig själv, göra saker för

36

sin egen skull och att inte vara beroende av andra är olika sätt att konstruera sig som den självvalt ensamme.

Ett mycket bra exempel som visar hur subjektspositionen den självvalt ensamme framträder ur tolkningsrepertoaren ensamhet som behov illustreras med följande citat. Utdraget är en kommentar till ett blogginlägg som behandlar ensamheten som något positivt.

[...] mår så himla bra av att vara själv lite nu och då. Ibland kan jag till och med längta

till att vara själv en hel helg– och det utan att känna mig uttråkad! Väldigt lustigt då jag vet att många av mina kompisar aldrig skulle kunna tänka sig det, utan högst en kväll i eget sällskap. Tidigare, för några år sedan, trodde jag att det var något ”fel” på mig eller att jag var onaturlig. (Bea, 2019, 29 oktober)

I uttrycket “mår så himla bra av att vara själv” görs ensamhet till något självvalt och positivt som stärks ytterligare genom uttalandet “längta till att vara helt själv” vilket gör att ensamhet kan ses som ett behov. Tolkningsrepertoaren ensamhet som behov gör därmed subjektspositionen den självvalt ensamme tillgänglig. Konstruktionen av ensamheten som självvald bekräftas av jämförelsen med hur andra inte skulle kunna tänka sig den typen av ensamhet mer än en kort tid, medan personen i citatet kan se fram emot en hel helg utan att bli uttråkad av ensamheten. Genom att använda repertoaren och beskrivningen att inte bli uttråkad i sin ensamhet antas subjektspositionen. Att tidigare ha sett den självvalda ensamheten som något onaturligt och fel men att nu kunna se hur gott den gör för välmåendet konstruerar nu ensamheten som något positivt.

För att ge ännu en inblick i hur de unga vuxna konstruerar sin ensamhet utifrån subjektspositionen den självvalt ensamme, där variationen blir hur styrkan finns i ensamheten, har vi plockat ut ett citat där en kvinna på 18 år skriver om hur ensamhet kan vara utvecklande. Att vi ibland behöver vara ensamma visar hur subjektspositionen föds ur tolkningsrepertoaren

ensamhet som behov.

Jag vill inte behöva någon annan för att må bra. Jag mår bra i mig själv och det är först när jag gör det som jag på allvar känner att det här sociala livet har en chans att fungera. [...] När jag inte har haft någon där har jag behövt "pick myself up" vilket gör att jag blivit så stark, eller jag känner mig iaf stark. Insikterna jag fått om mig själv på senaste slår vilken hemmafest som helst. (Lundmark, 2018, 11 januari)

Citatet synliggör hur ensamhet framställs som någonting bra, där ensamhet kan leda till att få tid till sig själv och att det finns ett behov av att vara själv för att kunna må bra, vilket gör att subjektspositionen den självvalt ensamme blir tillgänglig inom tolkningsrepertoaren ensamhet som behov. Textförfattaren skriver att det är i sin ensamhet hon blivit stark, där hon använder det engelska uttrycket “pick myself up” för att för läsaren tydliggöra att det är hon själv, i sin egen ensamhet där hon blivit stark. På liknande sätt har vi inom repertoaren kunnat se mönster för hur de unga vuxna kvinnorna i materialet konstruerar sin ensamhet, där de formulerar det som att tiden för sig själva bidrar till att de i sin ensamhet finner kraft och styrka. Sista meningen i citatet, “insikterna slår vilken hemmafest som helst”, är ett sätt att genom språket använda sig av ordet “hemmafest”, för att belysa någonting trevligt och lyckosamt, vilket kan förstås som att ensamhet är någonting oslagbart. Repertoaren och den accepterade positionen som den självvalt ensamme konstruerar ensamhet som något nödvändigt och positivt.

37

Ensamhet som positivt och negativt

Vi har utifrån helheten i vårt material kunnat se hur ett ideologiskt dilemma framträtt ur temat

den självvalda ensamheten. Tolkningsrepertoaren ensamhet som behov och subjektspositionen den självvalt ensamme skapar i kontrast till det övriga materialet dilemmat ensamhet som positivt och negativt. De flesta tolkningsrepertoarer som mönster inom vårt material talar om

gemenskap och sociala förväntningar som något att uppfylla där ensamhet då ses som något negativt. I det negativa sättet att tala om ensamhet blir ofta känslor av avvikelse, utanförskap och skam till språkliga resurser för att konstruera sin ensamhet. Att istället tala om ensamhet som behov eller något självvalt konstruerar ensamhet som något bra. Att ett fenomen kan ses ur olika perspektiv blir synligt i hur vissa kan se ensamhet som både något positivt och negativt, vilket skapar ett ideologiskt dilemma.

När en ung vuxen kvinna först framställer ensamhet i en negativ bemärkelse för att sedan konstruera det som något positivt gör att hon går emot sin första konstruktion. Konstruktionen i det blir motsägelsefullt, varpå det påvisar ett dilemma. För att synliggöra det ideologiska dilemmat ensamhet som positivt och negativt har vi använt ett välformulerat citat för dilemmat, som är framtaget ur en blogg skriven av en ung vuxen kvinna som ger en tydlig dubbelsidig version i sin framställning av ensamhet.

För mig är ensamheten det bästa och värsta som finns. Att sitta ensam vid havet eller gå en promenad i skogen är helt fantastiskt, eller som idag sitta själv på lunchen och bara höra tystnaden. Ibland är det verkligen det bästa som finns. Men så kommer kvällarna när resten i huset sover och ensamheten tar strypgrepp, när mörkret är fyllt av minnen och knappt ljuset kan lugna själen. (Hanna, 2017, 15 juli)

I första meningen skriver blogg-författaren att ensamheten är det bästa OCH det värsta, vilket tyder på att det finns en motsägelse i hur hon konstruerar sin ensamhet. Uttrycket gör det väl synligt att ensamhet både är någonting bra och någonting dåligt. Att genom språket visa på dubbla betydelser av ett och samma fenomen där ensamhet beskrivs som det bästa och det värsta visar på det ideologiska dilemmat ensamhet som positivt och negativt. Kvinnan bakom citatet nämner sedan flera saker som är det bästa med ensamheten, som att sitta ensam vid havet eller ta en promenad i skogen, vilket blir till en resurs för att glorifiera det fina i att vara ensam. Lite senare i citatet får denna fantastiska känsla en helomvänd beskrivning, där författaren skriver om när kvällarna kommer, resten av huset sover och ensamheten tar ett strypgrepp. Det där strypgreppet, inger språkligt hur ensamheten blir något av det värsta att uppleva. Att framställa ensamheten som något av det värsta hon kan uppleva gör att konstruktionen av ensamhet blir negativ. Att tala om ensamhet på dessa två skilda sätt tyder på att det är ett ideologiskt dilemma som äger rum, där det blir en motsägelse i hur författaren talar om fenomenet ensamhet.

För att presentera hur en motsägelse kan bli synlig i hur språket konstruerar ensamhet som det ideologiska dilemmat ensamhet som positivt och negativt har ett tämligen passande citat valts ut, där en ung vuxen kvinna skriver om hur ensamhet kan vara både positivt och negativt i att vara både utan och med mänskligt sällskap.

I morgon är det midsommarafton och den kommer jag att fira ensam med katten. Och visst älskar jag att umgås med min katt, men jag skulle gärna ha lite mänskligt sällskap också.. (Red Dykepi, 2019, 20 juni)

38

I citatet framställs ensamhet som något positivt i det att en person kan uppskatta att vara ensam med katten. Det finns samtidigt en önskan om mänskligt sällskap, när personen skriver att “jag skulle gärna ha lite mänskligt sällskap också” vilket skulle kunna tyda på ensamhet i en negativ benämning, vilket skulle kunna ses som ett ideologiskt dilemma, där mänsklig kontakt skulle kunna vara ett sätt att “lindra” den eventuella upplevelsen av ensamhet. Att genom språket säga att man som person älskar att vara ensam med sin katt samtidigt som man gärna vill ha mänskligt sällskap, kan förstås som att någon gillar att vara ensam samtidigt som det finns ett behov av mänskligt sällskap för att slippa vara ensam. Konstruktionen syftar till att det finns en motsägelse i uttrycket, vilket ger en antydan till ett ideologiskt dilemma. Vi har i detta avsnitt redogjort och exemplifierat de resultat vi kunnat finna kring hur unga vuxna kvinnor konstruerar sin ensamhet på Internet. Nästkommande diskussionsdel inleds med en sammanfattning av resultatet för att ge läsaren en överblick av de mest framträdande konstruktionerna som sedan blir en grund till fortsatt bredare diskussion av ensamhet som fenomen i vårt samhälle idag.