Sammanfattande analys Lgr80

Utifrån Hellspongs komparativa modell och de två fokuspunkterna, innehållet och den sociala tonen, ser vi att romernas historia, likt föregående läroplaner, går i liknande teman – nationalismen samt nazismens rasförföljelser. Den största skillnaden i denna läroplansperiod jämfört med de tidigare är bortfallet av textstycken kopplade till den svenska efterkrigstiden. I de kapitel som behandlar nationalismen återkommer ett icke-svenskt perspektiv där internationell solidaritet upplevs vara slutmålet snarare än att diskutera inhemsk minoritetspolitik. Styrdokumenten hävdar ju trots allt att skolan enbart har ett särskilt ansvar för elever som tillhör olika minoritetsgrupper, inte att dessas historia måste omfattas av undervisningen – men denna gång förhåller sig böckerna mer neutrala. En bok förtydligar att svenskarna inte är ensamma i landet, men utöver dem är samerna de enda som porträtteras som att de är en av flera nationer i Sverige. I det andra fallet är det åldrade, målande och nedvärderande fysionomiska beskrivningar och värderingar som förmedlas utan förklaring eller kritik ur ett samtidsperspektiv – trots att styrdokumenten tydligt formulerar att jämlikhet mellan folken är ett mål. En bildtext framhäver exempelvis samerna som en förtryckt nation, men förklarar inte varför vilket gör att texterna upplevs bara konstaterande kring vissa påståenden. Den tyska nazismen kritiseras och följer etablerade formuleringar, men med små ledtrådar om att även andra folkgrupper än judarna drabbades av olika slags rasförföljelser. Judarna får mest

128 Ibid. 1980. s. 271.

129 Ibid. 1980. s. 283.

130 Björnsson. Historia i världen. 1981. s. 179.

131 Ibid. 1981. s. 179.

35

utrymme även om andra grupper nämns och formuleringar från Lgr69 repeteras. En ospecificerad miljon offer beskrivs återigen utan förtydliganden kring vilka dessa var samtidigt som böckerna saknar kontraster och jämförelser mellan krigets offer och förövare – vilket var tydligt i en av den föregående läroplansperiodens böcker.

Läroböckerna ovan följer det nu närmast etablerade mönstret med historiebrukstypologier som går in i varandra. Likt tidigare läroplansperioder upplevs förhållandet till romerna vara ett icke-bruk då våra svenska minoriteter sällan nämns och då de likväl medverkar behandlas de grovt översiktligt i teman som skulle kunnat inkludera dem men istället väljer ett internationellt perspektiv. Samerna nämns kort men de utgör undantaget då ingen av de andra svenska minoriteterna nämns, vilket leder till att icke-bruket gentemot romerna inte går att fastslå. Det är snarare ett icke-bruk mot alla svenska minoritetsgrupper till förmån för den stora historien – Afrika Asien och Amerika. Det är kanske inte så förvånande när minoriteternas historia inte heller nämns i styrdokumenten. När samerna beskrivs upplevs böckerna göra vissa närmanden mot ett moraliskt historiebruk – men eftersom det blir så kortfattat, inkomplett och konstaterande utan erkännanden eller självrannsakning i förhållande till vår egen minoritetspolitik går det inte heller fastslå att beskrivningarna till sin karaktär är moraliska. Det existentiella historiebruket med dess nationalistiska hänvisningar till en homogen svensk nation tonas denna gång ned till förmån för ett mer internationellt och demokratiskt perspektiv som genomsyrar alla böcker. Det upplevs som att små steg börjar tas i ett omformande av den tidigare etablerade svenska identiteten samtidigt som icke-demokratiska värderingar fortfarande utgör kontraster gentemot det goda svenska samhället. Olika sidor presenteras delvis vetenskapligt och redogörs för med olika grader av objektivitet, och i vissa fall subjektivitet – men det är inte en ensidig historieskrivning på något sätt och enstaka fall av ställningstaganden upplevs inte vara representativa över alla undersökta läroböcker. Återigen är det mest framställningen av fakta som blir vetenskaplig och inte historiebruket. Tittar vi tillbaka på styrdokumentens formuleringar är det inte en objektiv historia som ämnet är tänkt att förmedla. Politiskt-pedagogiskt historiebruk i relation till undersökta teman är inte lika framträdande i denna periods läroböcker, men texterna upplevs trots allt hålla en mer kritiserande och diskuterande ton när det handlar om icke-svenska värderingar, nationalism och kolonialism/avkolonisering. Detta hade lärare och elever säkerligen kunnat nyttja för att dra ytterligare paralleller till samtiden, om de så velat – men det förblir enbart en subjektiv hypotes.

36 5.4 Lpo94

5.4.1 Vad säger styrdokumenten?

Läroplanen för det obligatoriska skolväsendets ursprungliga text från år 1994 förändrar inte mycket i förhållande till skolans fostrande och demokratiska uppdrag för de framtida samhällsmedlemmarna. Människors lika värde och vikten av kulturell mångfald betonas dock i förhållande till arbetet mot intolerans och främlingsfientlighet.¹³³ För minoriteternas del i läroplanens inledande text formuleras det att ”skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola har en förtrogenhet med centrala delar av vårt svenska och nordiska, inklusive det samiska, samt västerländska kulturarv”.134 Läroplanen reviderades år 2000 efter ratificeringen av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och därmed tillkom den uttryckliga formuleringen att ”[s]kolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola har kunskaper om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia”.¹³⁵ Hur många dessa minoriteter är, vilka de är eller vilka som omfattas av denna formulering specificeras dock inte. I kursplanen för historieämnet formuleras det för första gången både före och efter revideringen år 2000 att etniska och nationella minoritetsgruppers kultur, identitet, situation och historiska bakgrund ska vara en del av undervisningen.¹³⁶

5.4.2 Vad står det i läroböckerna?

De studerade läroböckerna från denna läroplan intar varierande ställningar till romernas historia, men har likt tidigare formuleringar i partier som går koppla till dem. Avsnittet delas upp i två delar: den första för böcker publicerade innan ramkonventionen år 2000, den andra efter.

Innan ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter

När Nordens tidigmoderna period behandlas nämns samerna som en minoritetsgrupp delaktiga vid den svenska statens expansion i Norrland under 1500 och 1600-talen – då endast kortfattat som skattepliktiga boende i norr.137 En annan bok behandlar människans tidiga boskapsskötsel

133 Skolverket. Förordning om läroplan för det obligatoriska skolväsendet.

https://www.skolverket.se/skolfs?type=grundforfattning&document=1994:1 (Hämtad 2020-02-12). s. 1.

134 Ibid. s. 4; Mattlar. De nationella minoriteterna i läroplan och läroböcker. I Inkludering - Möjligheter och

utmaningar. s. 42.

135 Skolverket. Förordning om ändring i förordningen (SKOLFS 1994:1) om läroplan för det obligatoriska

skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet.

https://www.skolverket.se/skolfs?type=andringsforfattning&document=2000:146 (Hämtad 2020-02-12). s. 1

136 Mattlar. De nationella minoriteterna i läroplan och läroböcker. I Inkludering - Möjligheter och utmaningar. 2014. s. 42–43.

37

och lyfter då fram en bild av en renskötande same som exempel – bokens enda inkludering av dem.¹³⁸

Nazismen i Tyskland beskrivs, likt tidigare, som negativ och starkt rasistisk där tyskarnas rasförföljelser redogörs för.¹³⁹ När romerna nämns är det tillsammans med andra folkgrupper som ansågs vara mindre värda enligt nazisterna. Ordet Förintelsen gör dock sin entré under denna läroplansperiod men beskrivs fortfarande kortfattat. Koncentrationslägren var exempelvis platser där oönskade människor skulle utrotas. Följande stycke sammanfattar väl de undersökta böckernas framställning:

Tyskarna samlade systematiskt ihop judar, zigenare, slaver, politiska motståndare, homosexuella med flera. De trängdes samman under omänskliga förhållanden i trånga baracker och tvingades till hårt straffarbete, i stort sett utan mat. Hundratusentals dog av svält, sjukdomar och utmattning, och ännu flera sköts till döds eller gasades ihjäl.140

Arbetsfrågorna till texterna ber eleverna att redogöra för vilka människor som förföljdes av nazisterna, hur detta gick till och varför – men även att berätta om koncentrationslägren.¹⁴¹ Romerna blir potentiellt en del av dessa svar ifall eleverna inkluderar alla utsatta grupper. En lärobok förbiser dock romerna helt och hållet och inkluderar endast judar, slaver, svarta och kommunister som underlägsna folkgrupper enligt nazisterna.142 Judarna betonas med arbetsfrågan ”[v]ilken folkgrupp var enligt Hitler skulden till allt ont som drabbat Tyskland?”.143 Förintelsen lägger störst fokus på judarna och det enda textstycke som hypotetiskt kunnat inkludera andra folkgrupper lyder: ”Man räknar med att omkring tolv miljoner människor togs in i dessa läger. Omkring sju miljoner, därav sex miljoner judar, dödades”.144

Det går att urskilja nya teman i denna läroplansperiod som de tidigare inte behandlat. Sveriges sociala historia under de inledande decennierna av 1900-talet beskriver i en bok under rubriken Utpekad! människor med utländsk bakgrund som utsatta för förtryck kopplat till rasbiologi –

138 Hildingson, Lars & Hildingson, Kaj. Levande historia 7–9. Stockholm: Natur och kultur, 1997. s. 15.

139 Sjöbeck, Karin & Melén, Birgitta. Historia: liv i förändring B. Malmö: Interskol, 1995. s. 62; Öhman, Christer. Historia 1–3. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1996. s. 329–331.

140 Sjöbeck & Melén. Historia: liv i förändring B. 1995. s. 67.

141 Ibid. 1995. s. 63, 69.

142 Hildingson & Hildingson. Levande historia 7–9. 1997. s. 293.

143 Ibid. 1997. s. 293.

38

teorier om att vissa raser är bättre än andra och att samhället skulle bli bättre om man hade olika lagar för olika folkgrupper. Behandlingen av romerna beskrivs:

En del vetenskapsmän och politiker menade att de dåliga sociala förhållandena för till exempel zigenare, berodde på att de tillhörde en underlägsen ras, inte på att samhället var uppbyggt på ett orättvist sätt. […] Tattare var kringresande människor som levde ganska isolerat och försörjde sig på enklare handel och hantverk. De var inte en etnisk grupp, men många människor som levde annorlunda pekades ut som tattare. Staten ansåg att tattarna var en belastning för samhället och tvingade dem att sterilisera sig. Men även psykiskt utvecklingsstörda tvångssteriliserades. Man påstod även att tattarna var en särskild grupp eftersom de hade annorlunda gener än andra svenskar.145

Stycket avslutas med konstaterandet att andra vetenskaper ersatte rasbiologin och därmed bevisade att tattarna inte var av en annan ras, men att steriliseringar fortsatte ända till 1970-talet.¹⁴⁶ Huruvida tattare i detta sammanhang syftar till romer eller andra utsatta folkgrupper lämnas oskrivet. Ett europeiskt perspektiv tillämpas under rubriken Folk utan land där det framhävs att zigenarna alltid varit förföljda och att minst en halv miljon föll offer för nazisternas utrotningspolitik. Deras efterkrigstid präglades enligt texten av stor splittring till mindre grupper, främst i Östeuropa där förtrycket fortsatte. De gjordes till ”syndabockar för allt tänkbart elände. Människor spred fördomar om dem och kallade dem lata och tjuvaktiga. De fick de sämsta arbetena, de lägsta lönerna och de sämsta bostäderna. Många fick aldrig lära sig läsa och skriva”.147 Kommunismens fall i Östeuropa försämrade situationen: de gjordes statslösa, de trakasserades och zigenska byar brändes ned. En av arbetsfrågorna ber sedan eleverna att ”[b]erätta om zigenarnas situation”.148

Efter ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter

Följande två läroböcker publicerades efter år 2000 och ratificeringen av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter. I samband med detta genomgick Lpo94 en revidering för att stärka formuleringar rörande undervisning kring de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. Utifrån dessa riktlinjer bör dessa läroböcker behandla våra nationella minoriteter mer omfattande – vilket delvis också sker.

145 Sjöbeck & Melén. Historia: liv i förändring B. 1995. s. 97.

146 Ibid. 1995. s. 97.

147 Ibid. 1995. s. 164.

39

Kapitlet om mellankrigstiden följer samma upplägg där nazisternas maktövertagande och raspolitiska åtgärder presenteras, men romerna ges större plats jämfört med tidigare. Rubriken Jakten på judar och zigenare beskriver hur trakasserier gick till rent praktiskt. Om romerna står det att ”[u]nder hela 1930-talet ökade terrorn mot judar och zigenare successivt”.¹⁴⁹ Någon vidare förklaring kring specifikt romska förhållanden vid denna tid ges dock inte. Nazisternas beskrivs vara övertygade om att en rensning i befolkningen skulle leda till att de kvarvarande fick det mycket bättre – ett vi mot dom tänkande.150 Förintelsen beskrivs som ett ”massmord på bl a judar och romer (zigenare)”.¹⁵¹ Det tåls att påpeka att detta är första tillfället som ordet romer förekommer i denna studies källmaterial. Förintelsen tillägnas ett helt kapitel i en av böckerna där följande textrad om koncentrationslägren säger att de ”byggts för att spärra in judar och andra fångar”.152 Det förklaras inte vilka dessa andra fångar var. Det framkommer först mot slutet av kapitlet att tiotusentals homosexuella och en halv miljon zigenare mördades.153 Två intressanta anmärkningar är att denna bok för det första tar upp att mördandet även drabbade ”sex miljoner politiska motståndare, partisaner (gerillakrigare), krigsfångar och andra”.154 Enligt boken räknas de ofta inte med som offer under Förintelsen och någon orsak bakom denna praxis ges inte. För det andra så använder författarna sig både av ordet zigenare och romer i texten.

I ett fördjupningsstycke från den svenska mellankrigstiden hittar vi under rubriken Utestängda ur folkhemmet flera målande citat kring hur politiker ”ville göra svenskarna till ett lyckligare, friskare och renare folk”¹⁵⁵:

Men det fanns grupper som inte ansågs passa in i det nya Sverige, till exempel ”tattare”, romer och andra utstötta människor. Många tattare saknade fast bostad och arbete. Folk ansåg att tattare var lata och tjuvaktiga och att de skaffade en massa barn som de inte tog hand om. Myndigheterna ville göra de här människorna till ”vanliga, ordentliga svenskar”. Om det inte gick skulle man åtminstone hindra dem från att fortsätta sina ”skadliga” liv.156

149 Körner, Göran & Lagheim, Lars. Historia: för grundskolans senare del. Stockholm: Natur och kultur, 2002. s. 233.

150 Ivansson, Elisabeth & Tordai, Mattias. Historia: Ämnesboken. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 2003. s. 294.

151 Körner & Lagheim. Historia: för grundskolans senare del. 2002. s. 238.

152 Ivansson & Tordai. Historia: Ämnesboken. 2003. s. 317.

153 Ibid. 2003. s. 320.

154 Ibid. 2003. s. 320.

155 Ibid. 2003. s. 300–301.

40

Eleverna ges dock möjligheten att diskutera orsakerna bakom dessa tankegångar i en av de följande arbetsfrågorna. En av böckerna beskriver samerna som ensam etnisk minoritet i Sverige och detta anmärkningsvärt nog i en faktaruta som behandlar Jugoslavien-krigen under 1990-talet.¹⁵⁷ Den andra boken behandlar dem närmast som ett bihang när de ekonomiska motivationerna bakom kolonisationen av Norrland presenteras.¹⁵⁸ Sverige beskrivs generellt sett som ett land där det åtminstone fram till efterkrigstiden ”nästan bara bodde folk som var födda här. Deras förfäder hade bott i Sverige så länge som någon kunde minnas”.159 Maten kom från Sverige, språket var svenska och folket hade inte färdats utanför Sverige i större utsträckning.¹⁶⁰ Befolkningen mer eller mindre homogeniseras vilket upplevs främmande när samerna nämnts tidigare i boken.