Vad står det i styrdokumenten?

Den aktuella läroplanen för grundskolan bygger vidare på revideringarna som gjordes i Lpo94 – nämligen att ”skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola har fått kunskaper om de nationella minoriteternas (judar, romer, urfolket samerna, sverigefinnar och tornedalingar) kultur, religion, språk och historia”.¹⁶¹ Sett till den övergripande målformuleringen har de nationella minoriteternas roll stärkts i jämförelse med föregående läroplan. Liknande formuleringar från föregående kursplan går även här åter i det centrala innehållet då eleverna ska ges ”historiska perspektiv på urfolket samernas och de övriga nationella minoriteternas situation i Sverige”.162

5.5.2 Vad står det i läroböckerna?

Den senaste läroplansperioden innehåller flest hänvisningar till romer och redogör i flera läroböcker för deras historia. Likt tidigare utgår historien i många fall från etablerade teman, men med tillägget att romerna delvis får egna avsnitt. De förekommer även utspridda i andra kapitel som tidigare läroplansperioder inte berört. I ett kapitel om det Osmanska rikets historia skrivs det exempelvis att besegrade folkgrupper delades in i grupper, milleter, baserat på trostillhörighet. Vid ett uppräknande av olika sådana grupper skrivs det att romerna tillhörde den kristna, armeniska gruppen.¹⁶³

Rasbiologin framträder också likt ett eget tema under Lgr11 och då främst inom nazistiska rasförföljelser, men rasismens vetenskapliga historia och den europeiska synen på andra folkgrupper redogörs med hjälp av Carl von Linnés kategoriseringar av människoraser och Charles Darwins evolutionsteorier. Dagens samhälle har tydligen lämnat mycket av dessa tankar bakom sig, men rasistiska fördomar lever kvar än idag. Nazisternas folkmord på judar och romer lyfts, bland flera andra, fram som det mest fruktansvärda exemplet.164 Den svenska rasbiologins historia presenteras i flera läroböcker där bakomliggande motiv och kritik presenteras i lika doser:

161 Skolverket. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (reviderad 2019).

https://www.skolverket.se/publikationer?id=4206 (Hämtad 2020-02-11). s. 11–12.

162 Ibid. s. 209; Mattlar. De nationella minoriteterna i läroplan och läroböcker. I Inkludering - Möjligheter och

utmaningar. 2014. s. 41–44.

163 Almgren, Bengt., Isaksson, David., Tallerud, Berndt & Thorbjörnsson, Hans. Prio historia stadiebok. Stockholm: Sanoma Utbildning AB, 2014. s. 288.

43

Personer som led av ”sinnessjukdom, sinnesslöhet, eller annan rubbning av själsverksamheten” kunde steriliseras. Det var personer som inte ansågs kunna vårda egna barn, och personer som kunde överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet till sina barn. […] Sterilisering av sociala skäl var mycket ovanligt. Men det hände att personer ur resandefolket, romer, och andra grupper kunde steriliseras med hänvisning till att de inte ”levde som goda svenska medborgare”. Det finns även exempel på att kvinnor från dessa grupper tvingats till abort och samtidigt steriliserats.165

Den offerroll som romernas givits i förhållande till den tyska nazismen lever kvar i läroböckerna genom formuleringar som till form och språk ärvts från tidigare läroplansperioder.¹⁶⁶ Dessa ackompanjeras ofta med bilder av romer och en av böckerna drar till och med en koppling till Indiens tidiga historia och de indoeuropeiska arierna under 2000-talet före vår tideräkning:

Även romerna hamnade på listan över icke önskvärda. Men genom att romerna hade sin bakgrund i Nordindien, var de ju lika mycket eller mer ”arier” än tyskarna. Det problemet löste nazisterna genom att säga att de flesta romer tillhörde en blandad ras – och rasblandning var dåligt. Men den germanska ariska rasen förtjänade en ledande ställning.167

Nazismens raspolitik kritiseras hårdare än förr men behåller karaktären av en objektiv historieskrivning som framställer både brott och framsteg i tysk regi. Borta är nu användandet av ordet zigenare och den romska sidan av Förintelsen lyfts fram tydligare än förr:

Totalt dog 6 miljoner judar under Förintelsen, som på hebreiska kallas ”Shoah”– katastrof. Ungefär hälften dog i lägren. 3 miljoner dog i massavrättningar, under transporter eller på grund av påtvingad svält i gettona. Dessutom mördades miljontals andra, exempelvis romer. Den romska Förintelsen kallas ”Porjamos”, vilket betyder uppslukande.168

Bland arbetsfrågorna får eleverna bland annat fundera över bakomliggande motiv, omfattning och vilka som drabbades av utrotningspolitiken samt göra ett arbete om ”Förintelsen – historiens största brott”.¹⁶⁹ Andra läroböcker behandlar Förintelsens statistik och fakta på ett sådant sätt att majoriteten av de drabbade faktiskt inkluderas. I en bok tillägnas romerna en halvsidesbild från i förintelselägret Belzec, men de ges varken större eller lika stor plats som

165 Ibid. 2014. s. 454.

166 Hildingson, Kaj & Hildingson, Lars. Levande historia 7–9. Stockholm: Natur & Kultur, 2013. s. 342; Almgren, Isaksson, Tallerud & Thorbjörnsson. Prio historia stadiebok. 2014. s. 424–425.

167 Ibid. 2014. s. 425.

168 Hildingson & Hildingson. Levande historia 7–9. 2013. s. 366.

169 Molund, Mats. Historia: åk 7–9 A. 2. uppl., Limhamn: Interskol, 2011. s. 156; Hildingson & Hildingson.

44

judarna. Det står att ”[f]å överlevde förintelselägren. I Belzec dödades 600 000 judar och 15 000 romer – såvitt man vet överlevde bara två fångar”.¹⁷⁰ Det är ett återkommande drag i de modernare böckernas texter att romer och judar båda är offer. En miljon offer som under tidigare läroplansperioder lämnades oförklarade inkluderar numera ”mellan en kvarts och en halv miljon romer. Bland romer kallas utrotningen Porjamos (uppslukande)”.¹⁷¹ Eleverna ska förklara begreppen Förintelsen samt Porjamos, och i vissa texter uppskattas antal mördade romer tillsammans med judar, handikappade och utvecklingsstörda tyskar.¹⁷² Den svenska neutraliteten under kriget och förhållandet till Förintelsen diskuteras som att Sverige inte ville framstå som tyskfientliga. Det ges exempel på personer som var emot nazismen men det klargörs också att svenska myndigheter inte aktivt motarbetade den propaganda som existerade ute i samhället. Enligt texten fanns det en utbredd antiziganism och antisemitism bland folket även om antalet organiserade nazister var lågt. I sammanhanget nämns utlänningslagen från år 1928 som innebar att invandring inte fick äventyra landets säkerhet eller arbetsmarknaden, med ”formuleringar som direkt riktade sig mot invandring av romer”.173 Att skyddet för politiska flyktingar stärktes år 1938 spelade liten roll när förföljelser av folkgrupper inte ansågs vara likställt med politisk förföljelse.¹⁷⁴

Romernas historia varierar dock mellan läroböckerna till innehåll och omfattning. Den internationella historien ges exempelvis mindre utrymme jämfört med dess svenska motsvarighet. En bok beskriver dem som en av fem erkända minoriteter i Sverige tillsammans med samer, judar, sverigefinnar och tornedalingar. Två bilder följer där en visar den romska flaggan med beskrivningen att romer världen över firar sin nationaldag den 8 april – utan djupare förklaring kring varför just det datumet valts.¹⁷⁵ Den andra bilden visar en äldre dam vid ett arbetsbord med följande bildtext:

Konstnären och silversmeden Rosa Taikon är känd för sitt engagemang för romernas rättigheter. Hon är uppvuxen i tält precis som alla andra romer på den tiden. Romerna hade inget annat val för enligt svensk lag fick de inte stanna mer än tre veckor i samma kommun på den tiden.176

170 Hildingson & Hildingson. Levande historia 7–9. s. 367.

171 Almgren, Isaksson, Tallerud & Thorbjörnsson. Prio historia stadiebok. 2014. s. 429.

172 Ibid. 2014. s. 434, 437.

173 Ibid. 2014. s. 461.

174 Ibid. 2014. s. 463.

175 Molund, Mats. Historia: åk 7–9 B. 2. uppl., Limhamn: Interskol, 2011. s. 158.

45

Sedan sammanfattas romernas hela historia i samma bok:

Det finns ungefär 20 miljoner romer i världen. 12–15 bor i Europa, varav 30 000 i Sverige. Indien är romernas ursprung enligt vedertagen forskning. Romerna har en egen kultur och eget språk. De flesta talar romani.177

Studiens senaste publicerade bok, Prio historia, är betydligt mer omfattande i jämförelse med övriga läroböcker i denna studie – och då särskilt för romernas svenska historia. Deras ursprung placeras i Indien och Pakistan innan utvandringen till Europa där vissa blev bofasta och andra fortsatte med ett kringresande liv. De beskrivs som en på många håll förföljd folkgrupp där det under lång tid inte ansågs vara ett brott att döda en rom, det förtydligas dock inte var detta skulle ha ägt rum. Ankomsten till Sverige år 1512 nämns senare kortfattat:

I en källa (Stockholms stads tänkebok) från 1512 kan man läsa om romer i Sverige. Romer som arbetade med hantverk och hästar gjorde affärer med bönder runt om i landet. Men de utsattes för förföljelser. Under 1600-talet tillät lagen att romska män dödades. Myndigheterna tyckte inte om att människor levde fria utanför samhällets kontroll. Prästerna förbjöds att ha något med romer att göra.178

Lagar presenteras som under 200 år innehöll formuleringar om att ”alla tattare och zigenare skulle utvisas”.179 Det förtydligas att dessa var nedsättande uttryck för att beskriva romer i det förflutna men att de trots alla motgångar höll sig kvar i Sverige. De beskrivs även som dugliga soldater som tjänstgjorde i den svenska armén.¹⁸⁰ Genom invandring från Finland under 1700 och 1800-talen ökade deras antal och deras yrken, främst hantverk, beskrivs kortfattat med förklaringen att detta var sådant som passade väl när de inte tilläts att stanna längre på en och samma plats:

Under 1800-talets lopp kom även polacker som försökt göra uppror mot Ryssland, romer som blev fria när livegenskapen avskaffades och judiska flyktingar från Ryssland. Med sig hade alla dessa invandrare sina idéer och sin vilja att försörja sig. Att just minoriteter och invandrare ofta sysslar med handel eller hantverk är ingen tillfällighet. Det är logiskt att satsa på yrkeskunnande som går att flytta över gränserna och som inte kräver jord och

177 Ibid. 2011. s. 158.

178 Almgren, Isaksson, Tallerud & Thorbjörnsson. Prio historia stadiebok. 2014. s. 219.

179 Ibid. 2014. s. 486–487.

46

fastigheter. Att ha släkt och bekanta i många länder, ett stort nätverk, är också en fördel för företagare av olika slag.181

I en faktaruta om migration till, från och inom Sveriges gränser behandlas främst den arbetskraftsinvandring som på olika sätt berört det svenska samhället över århundradena. En stor svartvit bild på en romsk familj med tillhörande bostadsvagn beskrivs med att ”[i] Sverige fick romer rätt att bli bofasta på 1960-talet. Tidigare fick de stanna högst tre dygn på samma plats och många levde sitt liv i flyttbara bostäder, som vagnen på bilden”.182 Ett eget kapitel redogör för de fem svenska minoritetsgrupperna, minoritetspolitiken och den historiska bakgrunden kring invandring till Sverige där delkapitlets rubrik konstaterar att Vi är alla invandrare.¹⁸³ Romernas gruppsammansättning i Sverige beskrivs som följande:

De cirka 50 000 romerna består av flera grupper. Flest är resanderomerna som varit här längst. Kalderashromerna invandrade från Östeuropa under senare hälften av 1800-talet. Kaaleromerna kom från Finland under 1950-talet. Några årtionden senare kom andra grupper från det tidigare Jugoslavien och dess grannländer.184

Texten ger en översikt hur olika folkgrupper invandrat till Sverige under tusentals år innan den behandlar landets fem minoritetsgrupper. Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter nämns som en skyddande åtgärd för de nu officiella minoriteterna då dessa grupper anses ha behandlats orättvist av majoritetssamhället. Det skrivs att den svenska minoritetspolitiken ”ska underlätta för dessa grupper att bevara språk och kulturer”.¹⁸⁵ De fem gruppernas – samers, judars, romers, sverigefinnars och tornedalingars gemensamma drag presenteras, nämligen att de har funnit i Sverige i hundratals år vilket gör så att språken och kulturerna är en del av det övergripande svenska kulturarvet. Samernas ställning som urfolk betonas, dock utan att förminska de övriga fyra och betydligt nyare minoritetsgrupper som invandrat de senaste decennierna. Språket framhävs som extra viktig att hålla levande, särskilt samiskan, finskan och meänkielins (tornedalingarnas språk) omfattande rättigheter i Norrbotten förklaras samtidigt som ”rättigheterna för romernas språk (romani chib) och judarnas (jiddisch) är mer begränsade”.¹⁸⁶ Denna inbördes ojämlikhet tolkas enligt boken som ett resultat av en längre historiskt-geografisk närvaro av just samer, sverigefinnar och tornedalingar i norra

181 Ibid. 2014. s. 243. 182 Ibid. 2014. s. 243. 183 Ibid. 2014. s. 483. 184 Ibid. 2014. s. 487. 185 Ibid. 2014. s. 483. 186 Ibid. 2014. s. 483–484.

47

Sverige. Texten redogör för svenska myndigheters agerande i olika frågor i relation till romerna från 1900-talets början. Från registreringsåtgärder där de benämndes som zigenare och tattare, förbudet mot att stanna på en och samma plats, rasbiologi och rashygieniska tvångssteriliseringar samt synen på dem som ”en skadlig ras, som Sverige till och med stängde sina gränser för mellan 1914 och 1953”.¹⁸⁷ Det är dock inte bara negativa saker som tas upp utan även hur denna syn förändrades under 1940-talet då romerna i allt högre utsträckning började ses som en grupp som ”måste inlemmas i samhället – i folkbokföring, skolplikt och på arbetsmarknaden”.¹⁸⁸ 1950- och 1960-talens bostadspolitiska åtgärder behandlas där romerna gavs rätten till bostäder och utbildning, men med tillägget att många romer än idag upplever diskriminering som exemplifieras med skandalen kring Skånepolisens register över romer och deras familjer år 2013. Detta trots att delegationen för romska frågor funnits i regeringen sedan år 2006.189 Avslutningsvis presenterar kapitlet en faktaruta om den romska författaren Katarina Taikon som upplevde mycket av den repressiva politiken under sin uppväxt men som i vuxen ålder kämpade för romernas medborgerliga rättigheter.190 Till sist nämns romer i ett avslutande kapitel om de etniska konflikterna på Balkan under 1990-talet där de beskriv som ”en särskilt utsatt grupp”.¹⁹¹