3. LAGREGLERING KRING KOMMUNALA AKTIEBOLAGS VINSTER
3.4 Sammanfattning av och förhållandet mellan regleringarna
Sammanfattningsvis kan sägas att vinstsyftet i 3 kap. 3 § ABL utgör en utgångspunkt för att samtliga aktiebolag som bildas i Sverige idag har som syfte att generera vinst. Det är dock möjligt att införa andra syften i bolagsordningen, exempelvis i form av att bidra till forskning eller ideellt välgörande arbete. Förekomsten av andra syften än ett vinstsyfte är förhållandevis ovanligt och återfinns enligt Skog i princip uteslutande i av staten eller kommuner ägda aktiebolag.110 Vinstsyftet kan sägas styra bolagsstämmans, styrelsens och
VD:ns ageranden på så sätt att dessa bör fatta beslut som överensstämmer med idén att aktiebolaget ska generera vinst. Vidare torde vinstsyftet utgöra en viktig faktor för aktiebolag som fenomen i samhället i och med att det utan vinstsyftet skulle vara svårt att motivera potentiella aktieägare att investera riskkapital i aktiebolag. Aktieägarna benämns i detta sammanhang residualtagare.111
Förbudet mot att driva spekulativa företag i 2 kap. 7 § KL innebär att kommunala aktiebolag inte får ha som huvudsyfte att frambringa vinst. Bestämmelsen medför dock inte något absolut vinstförbud, utan tar snarare sikte på de situationer i vilka relativt höga avkastningskrav ställs på en verksamhet. Bedömningen av hur höga avkastningskrav som får ställas ska ske
109 Björkman, U., Lundin, O. (2018). Kommunen och lagen – en introduktion. Iustus Förlag AB: Uppsala, s. 61 f.
110 Se avsnitt 3.2.1. 111 Se avsnitt 3.2.2.
med utgångspunkt i självkostnadsprincipen. Det aktuella förbudet inträder vid bedriven verksamhet inom de verksamhetsområden som kommuner tillåts verka inom, exempelvis kommunikation och energiförsörjning (”sedvanlig kommunal affärsverksamhet”). De verksamhetsområden som kommuner inte ska ägna sig åt avgränsas med hjälp av det vedertagna begreppet ”det egentliga näringslivet” och är således förbehållna den privata företagsamheten.112
Självkostnadsprincipen i 2 kap. 6 § KL kan sammanfattas som att kommuner inte tillåts ta ut högre avgifter än som motsvarar självkostnaden för en viss verksamhet. Principen gäller främst avgiftsfinansierad kommunal verksamhet och finns speciellt beskriven i lagstiftning som avser exempelvis avgifter för bygglov, VA-avgifter och renhållningsavgifter. Vid beräkningen av en verksamhets självkostnad tas hänsyn till verksamhetens totala avgiftsuttag och samtliga bokförda kostnader av affärsmässig karaktär inkluderas i beräkningen, vilken kan te sig olika beroende på typ av verksamhet. Viss differens mellan de beräknade kostnaderna och de verkliga intäkterna godtas normalt under förutsättning att det inte är fråga om ett väsentligt överskott eller överskott under en längre period.113 Därtill finns undantag från
självkostnadsprincipen såväl i lagstiftning som i rättspraxis, bland annat vid upplåtelse av fast egendom (kommunala bostadsaktiebolag), kollektivtrafik samt elnätföretags avgiftsuttag.114
Det är nu läge att, mot bakgrund av den i detta kapitel förevarande utredningen, sammanfatta det hittills diskuterade till ett svar på uppsatsens första frågeställning, det vill säga hur 3 kap. 3 § ABL förhåller sig till förbudet mot att driva spekulativa företag och självkostnadsprincipen i KL. Det kan, till att börja med, vara intressant att studera vilken uppfattning respondenterna har i frågan. Utredningen visar, genom det insamlade intervjumaterialet, att eftersom kommuner som huvudregel inte får bedriva vinstgenererande aktiebolag utan istället har som primär uppgift att tillgodose det inom kommunerna rådande allmänintresset, kan ABL:s vinstsyfte, sett ur kommunernas perspektiv, anses vara underordnat den kommunalrättsliga regleringen. Denna uppfattning var tydligt övervägande hos respondenterna, vilka i sammanhanget även visade på att majoriteten av, de av kommunerna ägda, aktiebolagen har ett annat primärt syfte än vinst inskrivet i sina respektive bolagsordningar. Även om det är möjligt, och förekommer, att vinst frambringas i bolagen, kan detta faktum inte anses ligga i fokus för kommunerna. I och med att kommunala aktiebolag, utöver KL, även har att följa ABL, står det dock klart att vinstsyftet inte i alla sammanhang helt torde vara möjligt att bortse från.115
Det faktum att ABL:s vinstsyfte, enligt intervjurespondenterna, får anses vara underordnat KL:s principer, skulle kunna sägas överensstämma
112 Se avsnitt 3.3.1. 113 Se avsnitt 3.3.2. 114 Se avsnitt 3.3.3.
med den bedömning som normalt görs vid en så kallad normkonflikt eller – för att uttrycka saken annorlunda – i en situation med motstridiga författningsbestämmelser.116 Eftersom både ABL och KL, som utgångspunkt,
kan sägas ha samma konstitutionella dignitet, det vill säga att ingen av lagarna exempelvis utgör en grundlag som därmed är överordnad den andra lagen, kan principen om lex superior inte ge någon vägledning i detta fall. Däremot skulle principen om lex specialis kunna sägas understödja respondenternas uppfattning om förhållandet mellan regleringarna. Denna princip innebär att en mer allmänt hållen norm ska anses vara underordnad en mer specificerad norm.117 Ur 3 kap. 3 § ABL kan utläsas att det primära syftet med ett
aktiebolag, vilket som helst, normalt är att generera vinst till fördelning mellan aktieägarna. I 2 kap. 6 § (självkostnadsprincipen) och 7 § (förbudet mot att driva spekulativa företag) KL återfinns föreskrifter om hur just kommunala aktiebolag ska bedrivas, nämligen utan att ekonomiska marginaler uppnås eller, mer precist, utan vinstsyfte. KL:s bestämmelser skulle således kunna anses vara mer precist utformade i detta sammanhang, vilket kan sägas motivera respondenternas uppfattning om att ABL:s vinstsyfte är underordnat de kommunalrättsliga principerna. Mot bakgrund av principen om lex
specialis kan alltså svaret på uppsatsens första frågeställning uttryckas som så
att de aktuella regleringarna förhåller sig till varandra på så sätt att vinstsyftet i 3 kap. 3 § ABL, i enlighet med respondenternas uppfattning, är underordnat förbudet mot att driva spekulativa företag och självkostnadsprincipen i KL.
Som nämnts inledningsvis i avsnitt 3.1, sker en analys av (det möjliga praktiska) förhållandet mellan regleringarna i ABL respektive KL i avsnitt 5.2 nedan. I syfte att sammantaget kunna svara på uppsatsens andra frågeställning, ska dock först en redogörelse för befintliga eventuella alternativ till kommunala aktiebolag avläggas.
116 Jfr Samuelsson, J., Melander, J. (2003). Tolkning och tillämpning. Iustus Förlag AB: Uppsala, s. 161 ff. och Ramberg, C. (2018). Rättskällor – en introduktion i kritiskt tänkande. Norstedts Juridik AB: Stockholm, s. 21 ff.