Sammanfattning av resultat och svar på forskningsfrågan

Syftet med studien har varit att finna mekanismer för om, och i så fall hur och när, risktagning begränsas eller möjliggörs för taktiska officerare i armén. Detta för att få en djupare kunskap om hur risktagning förstås av taktiska officerare. Forskningsfrågan har varit följande: Hur förstås risktagning av taktiska officerare i armén på individ- och organisationsnivå?

Resultatet av studien visar att det som begränsar respektive skapar möjligheter och förutsättningar för risktagning kan förstås genom två teman; ogynnsamma aspekter samt förutsättningar och möjligheter.

De mekanismer som begränsar risktagning utgår från temat ogynnsamma aspekter och kännetecknas av de kategorier som redovisats i underteman strukturella organisatoriska hinder respektive individ- och grupp. Temat ogynnsamma aspekter utmärks av att dessa bedöms vara svåra att förändra ur ett organisatoriskt perspektiv då det handlar om faktorer inbyggda i organisationen vilka begränsar risktagning.

Temat förutsättningar och möjligheter är till skillnad från de ogynnsamma aspekterna vitala faktorer för att underlätta, motivera och utföra risktagning. De mekanismer som är förutsättningar och möjligheter kännetecknas av de kategorier som redovisats i underteman arena, individ- och grupp samt ledningsfilosofi.

För att kunna ta en risk måste det finnas en uppfattning om risken. Det innebär att en risktagning föregås av en riskuppfattning. Risktagning måste även förstås i en kontext där de ogynnsamma aspekterna viktas mot förutsättningar och möjligheter vilket påverkar karaktären av risktagning. Om risktagning missgynnas kan en passivitet och försiktighet infinna sig. Det innebär att agerande och initiativ som krävs för att ta en risk kan utebli i situationer då en risktagning är nödvändig. Om risktagning istället gynnas, kan ett positivt utfall åstadkommas. En kontext där risktagning gynnas är i huvudsak försvaret av landet då benägenheten att ta en risk är större, än i produktionsvardagen och vid utlandstjänstgöring.

Sida 47 av 60 Motiv för vald teori är att den utgör en tydlig modell för riskperception vilket föregår och påverkar risktagning. Det mesta av den tidigare forskningen är individbaserad men denna studie kompletterar tidigare forskning genom att tillföra en militär kontext. Tidigare forskning och teori beskriver riskperception utan teoretisk koppling till risktagning. Denna studie bidrar med en annan kontext och en tidsaspekt, det vill säga en förståelse för hur riskperception påverkar risktagning i en militär kontext.

5.2. Tema ogynnsamma aspekter

Undertema strukturella organisatoriska hinder i temat ogynnsamma aspekter beskriver förvaltningslogik och syn på risktagning i vardag jämfört med i krig. Lagar begränsar utrymmet för risktagning samtidigt som arbetsmetoder och bedömandemetoder skapar en försiktig inställning. Det uppfattas även att det premieras att inte göra fel i det dagliga arbetet och att eventuella misstag kan påverka karriären negativt. Detta för att konsekvenserna av en risktagning i vardagen uppfattas få större negativ påverkan än under övning eller under en potentiell konflikt.

Enander och Börjesson har studerat risk i militära insatser (2018:36) och nämner ett antal faktorer som påverkar riskperception och även risktagning i en bredare bemärkelse. De anger att begränsningar inom det egna förbandet, som till exempel bristande kommunikation och dålig utrustning, kan påverka riskperceptionen. Tristess och en känsla av osårbarhet tycks vara andra faktorer som kan påverka (Enander och Börjesson 2018:38-39). Deras teorier och tidigare forskning gäller dock för enskilda individer och präglas av ett psykologiskt perspektiv. I denna studie ses risktagning i ljuset av den militära organisationens strukturella villkor vilket blir ett teoretiskt tillskott. Tidigare forskning har dock berört strukturella aspekter i relation till risktagning.

Renn (1998:49) påpekar att standardiserade modeller för att hantera risker kan skapa en falsk trygghet. Respondenterna menar i stället att modellerna skapar passivitet i den mening att individen särskådar allt för att försöka hantera risker snarare än att sträva efter vad som kan bli det positiva utfallet av att ta en risk. De uttrycker att arbetsmetoder och bedömmandemetoder kan skapa en viss passivitet vilket minskar officerarens risktagning.

Vidare kan resultatet tolkas som att de taktiska officerarna i studien uppfattar att risk som fenomen innefattar både positiva och negativa aspekter men att det inom organisationen finns en syn på risk och risktagning som något negativt som bör undvikas.

Sida 48 av 60 Denna brist på samsyn kan förklaras med att det råder olika definitioner av risk och risktagning. Tidigare forskning framhåller att riskrelaterade begrepp är otydligt definierade och att det saknas enhetliga definitioner (Enander och Börjesson 2018:27; Lupton 1999:6-7; Aven och Renn 2009:1). Den gemensamma nämnaren är att risktagning och riskperception studeras utifrån individens uppfattningsförmåga men de strukturella och organisatoriska aspekterna är minst lika viktiga att lyfta fram. Det kontextuella som studien bidrar med blir därmed ett viktigt teoretiskt bidrag.

Då det inte råder samsyn inom organisationen om risktagning skapas en kultur av krav på förankring med chefen vilket begränsar officerarens risktagande. Tidigare forskning visar, i linje med detta, att hur risker kommuniceras i organisationen påverkar individens inställning till risk (Enander 2020:33; Vertzberger 1998:41). Förankring med chefen bekräftar även tidigare studier där det framkommer att ledarskap och attityder påverkar en individs förmåga att hantera en risk (Börjesson 2020:18, 25). Studien visar att det uppstår en aversion mot att ta risker eftersom produktionsvardagen begränsar risktagandet. Det gör att resultatet kan bekräfta Vertzbergers forskning om beslutsfattande där kultur och organisationen påverkar individen i dennes beslut att ta en risk (1998:8). Genom denna studie kan även konstateras att synen på risktagning reproduceras över tid. Tidigare forskning liksom denna studie kan bekräfta detta. En för studien unik slutsats är att organisationens kapacitet med högre kompetenskrav inom exempelvis arméns sjukvårdsorganisation, kan ha medfört att inställning och benägenhet till risktagning har minskat. Detta fynd föranledde en kompletterande sökning på tidigare forskning då analysen av empirin blev klar och nya kategorier framkom som inte eftersökts inledningsvis. Organisationens kapacitet tycks ha påverkats av New Western Way of War där demokratier hänvisar till nya förväntningar på hur väpnade strider ska bedrivas. Dessa förväntningar härrör från riskaversion som i sammanhanget innebär lägre acceptans av egna skadade. Detta stöds av bred acceptans för mänskliga rättigheter och humanitära rörelser som kräver mycket större precision i användningen av militär makt (Shamir och Ben-Ari 2018:347).

Undertemat individ och grupp i temat ogynnsamma aspekter omfattar personliga begränsningar i form av förlorat anseende eller förtroende. Karriären kan ses som ett hinder för risktagning då denna utgör en faktor när risktagning värderas mot eventuell personlig konsekvens. Här finns också ett perspektiv som framhäver bristande kompetens, utbildning och erfarenhet likväl som brist på förtroende inom gruppen, som hämmande för risktagning.

Sida 49 av 60 Resultatet visar att tillit har betydelse för risktagning och att tillit i risksammanhang skiljer sig åt mellan olika situationer. Tillit kan i sig ses som en form av risktagande (Enander och Börjesson 2018:121). Om underställda inte känner tillit till ledaren är de inte heller lika beredda att utsätta sig för risker. Finns inte tillit ökas ledarens behov av kontroll (Enander och Börjesson 2018:125). Respondenterna lyfter fram avsaknad av tillit och förtroende som begränsande faktorer för risktagning. Detta är kopplat till att bristande tillit får direkt påverkan på individens prestation som gör att de inte är lika motiverade att ta eller utsätta sig för risk (Enander och Börjesson 2018:18, 25, 124-125; Olofsson och Öhman 2011:57). Detta växelverkar i den mening att om en ledare tar en risk som får ett negativt utfall kan anseende, förtroende och tillit till den ledaren minskas. Sjöberg (2001:189-190) menar dock att forskning som bekräftar ett samband mellan tillit och risktagande är begränsad och att korrelationen inte är starkare än fem till tio procent. Trots detta tas sambandet för givet och att tillit skulle vara av stor betydelse för att förstå riskperception (Sjöberg 2001:189). Sjöberg menar också att det ofta påstås att förtroende som går förlorat är svårt att vinna tillbaka men att detta inte är ett vetenskapligt övertygande påstående (2001:190).

Olofsson och Öhman (2011:62) menar att en individs riskperception ändras när hon eller han får barn. Med en ändrad uppfattning av en risk så som högre eller lägre efter att individen fått barn så torde även benägenheten att ta samma risk ha förändrats. Den här studien visar att riskbenägenheten förändras i olika livsfaser. Officerarna vill exempelvis inte utsätta sig för vissa risker när de har fått barn.

I en militär operation kan risktagning handla om att officerare och soldater utsätter sig för risk att dödas. Risktagning i produktionsvardagen kan däremot handla om en sårbarhet att erkänna misstag där individen riskerar en reprimand eller försämrad relation till högre chef (Enander och Börjesson 2018:122). Detta bekräftas i den här studien av respondenternas resonemang kring vilken påverkan karriär har för risktagandet.

Respondenterna menar att eventuell bristande kompetens eller erfarenhet på grupp- eller individnivå hämmar deras risktagande. I forskningen råder två motsatta effekter som erfarenhet medför. Det ena handlar om att erfarenhet ger en ökad känslighet och det andra att erfarenhet medför en tillvänjning (Enander och Börjesson 2018:34). Studiens resultat tyder dock på att taktiska officerare upplever att de i viss mån vänjer sig vid att verka i en riskfylld miljö.

Sida 50 av 60 Att kompetens och erfarenhet skulle ha betydelse för riskperception bekräftar även Sjöbergs studie. Det finns en okänd faktor knuten till vissa risker och dessa har större påverkan på riskuppfattningen än vad tillit har (Sjöberg 2001:189). Med ökad kompetens och erfarenhet torde uppfattningen av möjliga handlingsalternativ, utfall och konsekvenser vara mer omfattande och därmed minska den uppfattade risken.

5.3. Tema förutsättningar och möjligheter

Studien visar att arenan, kontexten har betydelse för risktagning och att nationellt försvar är den arena där risktagning anses mer accepterat. Det som i uppsatsen benämns arena innefattar även förståelse av det centrala i risktagningsbegreppet och dess karaktäristika, där en viss osäkerhet föregår en medveten handling för att uppnå ett visst resultat. För detta krävs att situationen uppfattas som riskfylld. Tidigare forskning och teorier lyfter just osäkerhet och medvetenhet om val som viktiga element i risktagningsbegreppet (Aven och Renn 2009:1; Enander och Börjesson 2018:62; Byrnes, Miller och Schafer 1999:368). Respondenterna framhäver riskperception och medvetenhet om handlingsalternativ och konsekvenser för att kunna välja att ta en risk. Respondenterna har vidare framhävt att organisationen oftast ser risk som något negativt men att en väl avvägd risktagning leder till ett positivt utfall. Huruvida det har att göra med inverkan av organisationens kapacitet eller det tidigare insatsförsvarets påverkan kan vara ett intressant ämne för fortsatt forskning.

Den här studien kan bidra till Slovics kognitiva karta (Slovic 2000:225) med, förutom ett främjande och hämmande perspektiv på risktagning, även ett organisatoriskt perspektiv genom att i faktor A (se figur 4) lägga till strukturella organisatoriska aspekter på skalan. Risktagning måste förstås i en kontext. Resultatet visar att de taktiska officerare som intervjuats är mer riskbenägna i en nationell kontext och i försvaret av nationen än i insatsförsvaret. Uppfattning av en viss risk, enligt Slovics modell, är en förutsättning men kontexten är en betydelsefull påverkansfaktor för eventuell risktagning.

Undertema individ och grupp i temat förutsättningar och möjligheter beskriver lojaliteten och det personliga bandet till gruppen som bidragande faktorer för ökad risktagning. De individuella förutsättningarna åsyftar de egenskaper som gör att en risk kan tas. Det är egenskaper som mod och personlig mognad som nämns men också förutsättningar som utbildning, erfarenhet och förtroende från högre chef.

Sida 51 av 60 En annan bidragande faktor som lyfts fram är en inre övertygelse att risktagningen sannolikt kommer leda till ett önskvärt utfall eller att det önskvärda utfallet är tillräckligt eftersträvansvärt. Tidigare forskning har uppmärksammat känslornas betydelse för riskperception där bedömning av en risk inte enbart sker utifrån vad vi tänker utan även vad vi känner inför den (Olofsson och Öhman 2011:54). Resultatet visar att magkänsla och en inre övertygelse utgör förutsättningar för att möjliggöra risktagning. Tidigare forskning beskriver undermedvetna sinnesintryck om vad som är bra eller dåligt (Slovic, Finucane, Peters och MacGregor 2004:311). Även erfarenhetens betydelse, som respondenterna framhäver som förutsättning för att ta en risk, utgår från att bedömningarna görs utifrån tidigare erfarenhet likt vad tidigare forskning beskrivit om affektiva bedömningar (Olofsson och Öhman 2011:54-55). Inom ledningsfilosofi förutsätts att det finns en uppgift som ska lösas. Uppgiften är knuten till ett syfte och utifrån detta måste individen själv värdera hur mycket risk som kan tas i förhållande till uppgiften. Det beskrivs även att uppdragstaktik är en förutsättning då detaljstyrning i stället hämmar risktagning. Den sista delen åsyftar att det måste råda acceptans för misslyckanden för att möjliggöra risktagning. Tidigare forskning och teorier om uppdragstaktik som ledningsfilosofi framhäver betydelsen att låta individen själv bestämma hur uppgiften skall lösas (Lind 1985:13). Det ställer krav på att det råder en acceptans och attityd som medger att misstags begås och accepteras (Lind 1985:7; Shamir 2011:26). Tidigare forskning visar att tyskarna under andra världskriget lyckades odla en riskbenägenhet med uppdragstaktik som bärande idé (Palmgren och Wikström 2018:61). Resultatet visar överenstämmelse med tidigare forskning angående uppdragstaktikens betydelse som förutsättning för att ta en risk. Däremot visar resultatet att organisationen inte lever efter detta fullt ut när det gäller förvaltningslogiken.

En förutsättning för risktagning är att någon uppfattar något som en risk. Slovics kognitiva karta (se figur 4, röd markering) åskådliggör hur vissa risker uppfattas och vilka faktorer som påverkar en viss uppfattning. Ju längre till höger en risk är placerad i faktor 1 och ju högre upp risken är placerad vad gäller faktor 2, desto mer krävs av faktorerna A och B i figur 4 vilket motsvarar tema förutsättningar och möjligheter.

Sida 52 av 60 Figur 4 Illustrerar riskperception och risktagning.

Det vill säga ju allvarligare en risk uppfattas vara desto mer krävs av de faktorer som möjliggör och är förutsättningar för risktagning. Slovics modell skulle kunna användas för att studera specifika risker i en militär kontext och ju mer fruktade och okända (och ju mer av övriga påverkande faktorer i faktor 1 och 2) desto mer av det som främjar risktagning behövs för att risken ska tas.

En drönarattack mot eget förband får exemplifiera en risk i en militär kontext. Denna risk skulle kunna uppfattas som svår att observera, okänd och ny i den mening att den enskilde inte har någon egen erfarenhet av risken, men även okontrollerbar och direkt farlig då den kan leda till död eller svåra skador på egen person eller kollega. Risken skulle i Slovics modell kunna placeras som hög i faktor 1 och 2 baserat på denna hypotetiska situation. För att svenska taktiska officerare ska utsätta sig för en situation som innebär en hög risk så krävs, enligt den här studien, en motsvarande placering i faktor A och B i figur 4 och att faktorer som är förutsättningar för och som möjliggör risktagning är uppfyllda. Det kan exempelvis vara att det råder acceptans för risktagning såväl som för misslyckanden, lojalitet, samhörighet. Det är även viktigt att det finns förtroende inom gruppen och för överordnande, updragsstyrning samt att det upplevs finnas hög kompetens och erfarenhet.

Sida 53 av 60 Slovics modell placerar riskperception i en kognitiv karta vilket påverkar och föregår risktagning. Det är alltså sambandet mellan riskperception och andra faktorer vilka påverkar risktagning som är det tillägg den här studien bidrar med till modellen. Denna studie kompletterar modellen med vilka faktorer som är förutsättningar för och möjliggör risktagning kopplat till den uppfattade risken, respektive vilka ogynsamma aspekter som hämmar risktagning för taktiska officerare i en svensk kontext. Studien visar vilka faktorer som påverkar om risk tas eller ej, efter att risken uppfattas.