Undertema individ och grupp

Detta undertema innefattar personliga och individuella faktorer som påverkar risktagning. Det handlar också om hur avsaknad av förtroende inom gruppen, bristande kompetens och erfarenhet kan hämma risktagning. Personliga och individuella faktorer som begränsar risktagning är hur underställd personal mår, egen karriär, livsförändringar och att inte förlora det personliga anseendet, som en konsekvens av en misslyckad risktagning kan vara.

Sida 36 av 60 Faktorer ur ett grupperspektiv, i vilket risk kan begränsas, är officerskårens oerfarenhet och avsaknad av att veta hur villiga officerare är att ta risker på olika ledningsnivåer. Kategorier till detta undertema är: personliga begränsningar, karriär som ett hinder, brist på kompetens och erfarenhet samt brist på förtroende.

Personliga begränsningar

Sex av sju respondenter beskriver att det som begränsar den taktiska officerarens risktagning är att förlora det personliga anseendet. Det handlar dels om att inte göra bort sig inför andra men också om att en misslyckad risktagning kan innebära att förtroendet som ledare både internt och externt, inom gruppen och förbandet, påverkas negativt.

[…] genomför jag en risktagning, det vill säga att jag försöker på något sätt ta ett beslut för att nå ett positivt utfall, och så misslyckas det och jag har tagit för stor risk egentligen, då kan jag ju också tappa mitt förtroende som chef, internt inom förbandet. (Respondent 7)

Förutom att förtroendet påverkas beskriver respondenterna också att officerare måste leva med konsekvenserna av en risktagning. Förlängningen av en risktagning kan de facto innebära soldaters liv. ”En risktagning med ett negativt utfall kan ju påverka dig psykologiskt för väldigt, väldigt lång tid framöver och någonting som du kommer bära med dig resten av ditt liv” (Respondent 6). Den personliga medvetenheten som förändras vid olika tidpunkter i livet utgör också en faktor som påverkar och kan begränsa individers risktagning.

Innan jag blev pappa kontra efter, exempelvis när jag var i Afghanistan var jag ganska väl medveten att det här kan innebära att jag blir skadad eller i värsta fall dödad. Jag var beredd på att ta den risken i en utlandstjänst. Jag vet inte om jag är lika beredd att ta den risken i en utlandstjänst i dagsläget kopplat till mina barn, vad jag kan utsätta andra för. (Respondent 1)

Karriär som ett hinder

Det som skiljer respondenterna åt i denna kategori är att officerare som innehar bataljonschefbefattningar anser att en risktagning kan påverka karriären negativt. När de värderar risktagningen mot eventuella konsekvenser så har även den fortsatta karriären betydelse. ”Så ibland tänker jag väldigt mycket på vad innebär detta för mig om jag tar den här risken, vad kan det innebära för min karriär och så vidare. Det kan jag känna begränsar mig” (Respondent 7). Respondenterna är oense om huruvida karriären begränsas av risktagning i produktionsvardagen eller i en övningskontext.

Sida 37 av 60

Vi tar inte risker för att även om det är osannolikt att den negativa konsekvensen inträffar så kan det få ganska stor påverkan på min karriär [...] och det spelar nog inte så stor roll om det är i vår produktionsvardag eller om det är under övningar. Och det påverkar både den enskilde, och på grupp- och organisationsnivå vågar jag nog påstå. (Respondent 6)

Brist på kompetens och erfarenhet

Risktagning begränsas av såväl gruppens som individens kompetens och erfarenhet vilket gör att taktiska officerare upplever en försiktighet. Respondent 3 uttrycker det som att: ”[…] vi har ganska ung och orutinerad befälskår generellt viket gör att man har inte den grundtryggheten, man har inte den erfarenheten som det kräver att ibland fullt ut se risker och våga hantera dem på rätt sätt”. Detta skapar oro som hämmar initiativkraften och leder till en försiktighet som gör att risktagning begränsas. ”Detsamma gäller väl en chef med större erfarenhet, han eller hon kommer ju kunna troligtvis se utfallet och på det sättet kunna välja handlingsalternativ bättre för att få det positiva utfallet som individen troligtvis vill ha” (Respondent 2). En annan respondent menar följande:

Min bedömning av underställdas förmåga kommer också påverka min benägenhet att ta risker eller begränsa min riskbenägenhet. Om jag inte tror att man kan göra någonting kommer jag inte heller ta den risken, jag kommer tveka i att göra det i alla fall. (Respondent6)

Respondenterna menar att risktagning inte ingår i den utbildning de fått, bland annat taktikutbildning, vilket de ser som en brist. De beskriver att utbildningar mer borde belysa den positiva aspekten som en risktagning kan ge och därmed forma en proaktivitet istället för en passivitet. En respondent beskriver att:

Vi måste bli bättre på att utbilda på hur vi ska upptäcka en risk men ändra den så att vi kan få det till ett positivt utfall för oss själva snarare än att bara hantera en risk, utan att vända det till vår egen fördel. (Respondent 6)

Respondent 2 menar också att: ”[…] vi behöver diskutera risktagning mer i vår taktikutbildning och få in det där och jag tror att vi inte behöver se risktagning som att det slår bakut i det verksamhetssäkerhetsarbetet, det fredsmässiga och arbetsmiljöarbetet”.

Brist på förtroende

Respondenterna anser att förtroende är en viktig komponent som både kan hämma men också möjliggöra risktagning. I denna kategori beskriver respondenterna att om förtroende och tillit inte finns så kommer riskbenägenheten att begränsas. Förtroende är viktigt från såväl sin högre chef som från underställda inom förbandet.

Sida 38 av 60 Respondent 3 beskriver att: ”[…] om man inte har en bra tillit eller dialog med sin chef och sina underställda så tror jag att det bidrar till att man inte är lika villig att ta samma risker i verksamheten”. Det handlar också om en osäkerhet, dels vad högre chef önskar eller föredrar, dels om en osäkerhet om underställdas agerande. ”Alltså är man osäker på vad chefen vill att man ska göra eller osäker på hur underställa kanske agerar om jag fattar det här beslutet eller gör på det här sättet så tror jag att man blir mindre riskbenägen” (Respondent 3).

Respondent 1 menar att samträning med chefen är en viktig del i att skapa förtroende och menar att om förtroende finns så ökas den egna drivkraften till risktagning för att nå framgång.

Är jag samövad med den chef eller den som beordrar mig att göra något och att jag vet att han eller hon skulle inte be mig om det här om det inte var för att det var mycket viktigt. Då är jag beredd att ta risken och även kanske föda uppåt med att ta risker för att nå ett avgörande för vad chefen eller annan vill nå. (Respondent 1)

Att högre chef föregår med gott exempel är också betydelsefullt. Denne måste visa att risktagning kan vara en viktig förutsättning och om detta uteblir skapas istället en återhållsamhet.

Om inte en högre chef visar på att ta risker och får med sina underställda i den här risken och förklarar både sannolikhet och konsekvens att man gemensamt kan jobba för att sannolikheterna blir ännu lägre och konsekvenserna bli mildare då tror jag också att vi kommer tveka att ta vissa risker [...] vi blir lite återhållsamma. (Respondent 6)

Sida 39 av 60