Undertema arena

Detta undertema innefattar faktorer som respondenterna uppfattar är centrala i begreppet risktagning. Respondenterna definierar risktagning som en medveten handling kopplad till en viss osäkerhet för att uppnå ett visst resultat. Respondenterna menar att en förutsättning för en sådan medveten handling är att en situation uppfattas som riskfylld. Den andra delen i undertemat åsyftar i vilken kontext som risktagning är mer acceptabelt och där respondenterna beskriver på vilket sätt det nationella försvaret är en förutsättning för risktagning. Kategorier till detta undertema är: definition risktagning och nationell kontext.

Definition risktagning

När respondenterna definierar risktagning råder ingen enad uppfattning om vad som karaktäriserar risktagning. Respondenterna beskriver två olika definitioner där den första avser en medveten handling eller att avstå från en handling, alltså ett beslut. Den andra avser perception och bedömning av en risk. Samtliga respondenter är dock överens om att osäkerhet är en faktor som finns inom begreppet risktagning. En respondent beskriver risktagning som:

En medveten handling under osäkra förhållanden för att uppnå ett resultat. Du står inför något osäkert, du agerar på det för att uppnå ett önskvärt resultat [...] Det finns en osäkerhet, du kan inte ta en risk om det inte finns en osäkerhet runt omkring det. Osäkerhet på hur utfallet kommer bli. (Respondent 1)

Sida 40 av 60 Risktagning som en medveten handling handlar om att det finns en insikt om att någonting innebär en risk och efter detta fattas ett beslut som leder till handling. Det innebär att riskperception bör finnas. En respondent beskriver att:

På taktisk nivå blir det att medvetet uppfatta risken i situationen och trots det genomföra det som är riskfyllt [...] Vi kan inte kontrollera den verksamheten och den miljön på det sättet, så det kommer alltid finnas mycket risk. Sen hur mycket risktagning man uppfattar att man tar i olika lägen det kan ju variera, men risk kommer alltid att finnas. (Respondent 4)

En annan respondent utvecklar resonemanget om uppfattningsförmåga och menar att riskperception utgör en viktig beståndsdel i risktagning.

Den enskildes perception, alltså uppfattning av konsekvensen är en tydlig beståndsdel av risk. För att utveckla det menar jag att risk av samma agerande och konsekvensen av dem, även om de är exakt likadana, om du och jag skulle göra exakt samma sak så skulle vi uppfatta den risken som olika. Så perceptionen av risk är en beståndsdel, den kommer skilja sig åt. (Respondent 6)

Endast två av respondenterna utrycker att en risk tas för att uppnå något positivt. Respondent 6 beskriver att: ”[…] det kanske är så att ibland så tenderar vi till att se risk som något negativt men en väl avvägd risktagning kan ju faktiskt leda till ett oerhört positivt utfall”.

Nationell kontext

Inom ramen för det nationella försvaret råder det samstämmighet kring att det finns en större riskbenägenhet jämfört med i en internationell insats. I och med att det från högsta politiska ledningen ner till överbefälhavaren finns en tydlig inriktning, och behov av nationellt fokus i verksamheten, upplevs effekterna av insatsförsvaret nedgå. Det gör även att övningsverksamheten har förändrats. ”Om man sätter det i någon form av kontext, nationellt försvar, så kan vi ju såklart riskera mycket för att nå en uppgift inom ramen för det nationella försvaret vid ett väpnat angrepp” (Respondent 4). Inom ramen för det nationella försvaret finns således en benägenhet att vara beredd att riskera ett större negativt utfall. En annan respondent uttrycker:

[…] man har en högre riskbenägenhet inom ramen för den militära operationen nationellt. Då tänker jag framförallt på hur vi övar. Inom ramen för taktiska övningar så uppfattar jag att man är som chef beredd att ta lite större risker än man var förr. (Respondent 6)

Sida 41 av 60 En av respondenterna beskriver hur förändrat fokus från insatsförsvar till nationellt försvar har påverkat hens syn på risktagning och hur hen använder den nationella kontexten som en faktor för att rättfärdiga sitt risktagande.

Jag upplever att under mellantiden när det var väldigt stort fokus på internationell tjänst och jag inte var en del av de internationella insatserna utomlands så var det väldigt få risker jag var beredd att ta här hemma på bygget. Medan så fort det hade med utlandstjänsten att göra, att det finns en risk att det här kommer kosta väldigt mycket pengar då gjorde det ingenting att det var en hög risk. För det var ju utlandsstyrkan som skulle ha sakerna eller om jag var tvungen att avdela mina mörkerhjälpmedel till utlandsstyrkan så sa jag det är hög risk att vi inte kommer nå målsättningarna för mörker strid, ja men då var man beredd att ta de riskerna eftersom det skulle till utlandsstyrkan. Så då var det på bekostnad av det nationella försvaret som man var beredd att ta risker och det var ju inte så viktigt men nu är det viktigt. Nu är man beredd att ta större risker för det nationella försvaret än vad man var då och jag kan känna att jag själv också ibland omedvetet kanske gömmer mig bakom att jag vill göra det här men det kommer kosta mycket pengar, det är en risk vi får ta. Det är viktigt för det nationella försvaret att man använder det som ett slagträ för man vet att det kommer ge effekt [...] Jag är beredd att ta den risken för det är för det nationella försvaret. (Respondent 7)

4.2.2. Undertema individ och grupp

Detta undertema innefattar faktorer som möjliggör, och är förutsättningar för, att kunna ta en medveten risk. Grupplojalitet och det personliga bandet till gruppens övriga medlemmar kan öka riskbenägenheten. På det individuella planet handlar det mer om mod, förtroende från högre chef, erfarenhet och utbildning samt en inre övertygelse. Kategorier till detta undertema är: lojalitet/ personliga band och individuella förutsättningar.

Lojalitet/ personliga band

När respondenterna beskriver vad som är värt att riskera mycket för och som påverkar deras riskbenägenhet är det faktorer som gruppens påverkan och kamratlojalitet som nämns. Att riskbenägenheten är stor inom en grupp har att göra med de personliga banden och närheten mellan individerna inom gruppen men det handlar också om att inte förlora sin status. Respondent 3 beskriver: ”[…] om jag inte gör det här så förlorar jag min status, eller jag förlorar kanske gemenskap, kamratlojalitet”. Andra respondenter beskriver på liknande sätt att gruppen utgör en faktor som ökar riskbenägenheten och att individen påverkas av grupptillhörigheten.

Sida 42 av 60

När det kommer till organisation, så kanske du kan vara mer villig att riskera andra än vad du är villig att riskera på en gruppnivå. På högre organisationsnivå ser du inte till enskild individ utan det är förband, enheter, det är fordon medan på en grupp- och individnivå så är det personer du känner som både kan förstärka och förminska risktagandet. Man är beredd att göra mer för varandra. Jag tror inte att så många slåss för, alltså är beredd att ta risker, för arméns väl. Men man är ju det mer för sin grupp, pluton, sitt kompani, alltså upp till den nivån man känner varandra. Förbandsanda tror jag är en viktig del för ökat risktagande. (Respondent 1)

Individuella förutsättningar

Individuella förutsättningar innefattar egenskaper som gör att en risk kan tas. Från respondenternas beskrivningar utkristalliseras tre förutsättningar som bedöms som viktiga. Den första förutsättningen är att det krävs mod, personlig mognad och förtroende. Eftersom risk är förknippat med osäkerhet är det möjligt att utfallet blir negativt. Respondent 4 uttrycker: ”Du måste ha modet att kunna ta ett misslyckande. Förtroende och mod skulle jag vilja säga. Att underställda chefer också känner att det finns ett klimat att våga misslyckas.”

Respondent 6 beskriver att personlig mognad utgör en förutsättning för att kunna förstå konsekvenserna av ett misslyckande. Respondenten uttrycker att det är viktigt att det finns förtroende uppifrån i organisationen. Att individens högre chef har förtroende för den som tar en risk.

Det är klart att man inte som chef kan understödja en underställd som har fattat ett dåligt beslut och tar en risk som är helt irrelevant. Det kan man ju inte som chef understödja men man måste ändå vara med och bära den konsekvensen och få med den underställda. Men man kan inte peka finger på den, tycker inte jag. (Respondent 6)

Det handlar istället om att i de fall resultatet av en risktagning blir negativt så får individen ändå stöd av sin chef.

Förtroende från högre chef. Att chefen backar mig när jag har fattat ett beslut och jag tar ansvar för det och säger att ja det var en risk jag tog, jag tyckte den var befogad. Att då min chef säger jag har förtroende för dig, jag stöttar dig i det här. (Respondent 7)

Den andra förutsättningen handlar om utbildning och erfarenhet. Respondenterna menar att erfarenhet och utbildning medför ökade möjligheter att på ett bra sätt bedöma risker. Respondent 6 uttrycker att: ”[…] min erfarenhetsbank formar min uppfattning om kanske inte bara sannolikhet utan också konsekvens. Så utbildning och erfarenhet formar påtagligt min uppfattning om risk”.

Sida 43 av 60 Respondenterna menar att den individuella träningen i befattningen ger erfarenhet som ökar individens kunskap och intellekt för att kunna hantera risker de ställs inför.

Den tredje förutsättningen är en inre övertygelse, magkänsla eller självreflektion.

[…] jag saknar tillräcklig grund i att själv reflektera kring risker och chansning. Jag går snarare tillbaka till vem jag är och hur benägen är jag att ta risker. Hur benägen är jag att chansa? Jag kan inte påstå att när jag då säger okej jag är beredd att ta den här risken så bygger jag inte det utifrån något vetenskapligt perspektiv utan går mer på min magkänsla. (Respondent 7)

En annan respondent uttrycker liknande åsikter.

[…] när jag är beredd att ta risker personligen så är det när det är något jag tror på. Alltså att där tror jag det blir fel om jag inte gör det eller det här kommer bli väldigt rätt, alltså att jag har en inre övertygelse till det. Att det kommer leda till någonting bra. (Respondent 1)

Sammanfattningsvis kan sägas att flera respondenter menar att deras riskrelaterade beslut och agerande baseras på personlighet, känsla och erfarenhet.