4 Historia
4.7 Sammanfattning
De första kapitalbristreglerna från 1895 års ABL kan tyckas knapphändiga i relation till hur reglerna ser ut idag. Det är viktigt att komma ihåg att Sverige fick sin första Aktiebolagslag år 1848 som då innehöll endast 15 paragrafer och att reformen av ABL år 1895, där de första kapitalbristreglerna fanns, medförde totalt 81 paragrafer. Genom att sätta det i relation till dagens ABL som har ca 880 paragrafer blir det lättare att förstå varför de första kapitalbristreglerna var av enklare karaktär. ABL kan som lagstiftningsprodukt tyckas onödigt omfattande och icke anpassad till dess användare på så vis att den saknar förutsebarhet och
105 Prop. 2004/05:85 s. 490.
106 Prop. 2012/13:65 och SFS 2013:143. 107 Prop. 2012/13:65 s. 6.
enkelhet.109 Diskussionen om ABL som lagstiftningsprodukt är intressant men alltför omfattande för att platsa i denna uppsats och lämnas därför därhän. Intressant för denna uppsats är dock hur vi idag kan anmärka på 1895 års ABL att vara för knapphändig och enkel när den nuvarande lagstiftningen kritiseras för att sakna förutsebarhet och enkelhet.
Av det anförda kan det konstateras att kapitalbristreglerna i 1895 års ABL var av enkel karaktär vilket i sig är nödvändigt för att vara användarvänlig. Dock är motiveringen till 1895 års kapitalbristregler alltför enkel för att kunna utläsa lagstiftarens intention med bestämmelserna. Av det som finns framgår i vart fall att ett aktiebolag inte äger rättslig grund för sin tillvaro och bör upplösas om större delen av aktiekapitalet gått förlorat eller om delägarnas antal blivit alltför ringa. Denna lydelse bör tolkas på så vis att ett aktiebolag måste ha ett tillräckligt aktiekapital för att ens tjäna en rättslig grund. Olika skyddsintressen går inte direkt att utläsa men lydelsen kan indirekt tolkas på så vis att utan ett aktiekapital tappar aktiebolaget sin fundamentala byggsten. Byggstenen i form av ett aktiekapital är en trygghet för dem som har eller vill ha en ekonomisk förbindelse med bolaget. Genom att införa en reglering som innebär att ett aktiebolag som förlorat en stor del av sitt aktiekapital inte äger en rättslig grund för sin tillvaro skyddas aktörer som har en ekonomisk förbindelse med bolaget. Aktörer med en ekonomisk förbindelse kan antas vara borgenärer. En form av skyddsintresse kan redan vid införandet av de första kapitalbristreglerna utrönas.
Senare i ABL:s utveckling kan tydligare ändamål för kapitalbristreglerna utläsas. Efter att ha sammanfattat de olika motiveringarna från ABL:s historia kan i vart fall ett primärt syfte om att skydda borgenärernas intresse samt ett sekundärt syfte om att skydda aktieägarnas intresse utläsas.110 I förarbetarna till 1944 års ABL angavs att syftet med kapitalbristreglerna var att befordra sundhet inom aktiebolagsväsendet. En vidare utveckling om vad det faktiskt innebär saknas. Vidare i förarbetena till 1944 års ABL argumenterades det för att kapitalbristreglerna måste mjukas upp. Kapitalbrist ska kunna undvikas, inte bara genom täckning av bristen, utan också genom nedsättning av aktiekapitalet. Detta är en åtgärd som direkt drabbar både borgenärernas och aktieägarnas intressen. Argument för huruvida aktieägarnas och borgenärernas intressen fortfarande tillgodoses förs i samband med införandet av uppmjukandet av kapitalbristreglerna. Aktieägarnas intresse anses tillräckligt tillgodosett
109 Andersson, J., ABL- Monsters Inc.? – Ett standardkontraktuellt perspektiv på ABL och förslaget till
SPE-bolag, s. 89.
genom reglerna om nedsättningsbeslutets fattande medan borgenärernas intresse skyddas genom deras möjlighet att vidta andra åtgärder för att begära bolaget i konkurs. En åtgärd som innebär en sänkning av aktiekapitalet är enligt min mening endast en tillfällig lösning. Här skedde en markant försvagning av både aktieägarnas och borgenärernas skyddsintressen. Det anförs att borgenärerna skyddas av andra konkursregler vilket kan visa på att borgenärernas skyddsintressen bortprioriteras från kapitalbristreglerna.
Ytterligare en uppmjukning av kapitalbristreglerna skedde inför 1975 års ABL i form av att rådrumsfristen förlängdes samt att kravet på återställande av kapitalet efter hänskjutande sänktes från hela till halva det registrerade aktiekapitalet. Som motivering för ytterligare en uppmjukning anfördes bl.a. att nystartade företag eller företag i en omorganisation drabbas alltför hårt samt att andra rättssystem saknar motsvarande reglering. Med denna motivering omfattas endast vissa kategorier av aktiebolag. Konsekvenserna blir att skyddsintressena blir olika för olika aktiebolag om det vid en lagändring tas hänsyn till endast vissa kategorier.
En förändring av rådrumsfristen påverkar fler olika aktörer med olika intressen. En längre rådrumsfrist gynnar generellt aktieägarnas intresse genom att de under en längre tid har möjlighet att vidta lämpliga åtgärder vid en kapitalbrist. En kortare rådrumsfrist gynnar istället borgenärerna som har ett intresse av att ett bolag med kapitalbrist snabbt avvecklas.
Kravet på återställande av aktiekapitalet efter hänskjutande från hela till halva det registrerade aktiekapitalet får också en direkt negativ effekt för aktiebolagets olika aktörer som har ett intresse av att aktiekapitalet ska vara bevarat.
Dock ändrades både rådrumsfristen och gränsen för återställande av aktiekapitalet i en skärpande riktning under giltighetstiden av 1975 års ABL. Som anfördes ovan påverkas både borgenärerna och aktieägarna när rådrumsfristen ändras. Båda förändringarna gav ett starkare borgenärsskydd. Dock är frågan om denna förändring var tillräcklig för att ge ett reellt borgenärsskydd, framförallt efter att ett flertal uppmjukningar av reglerna har skett dessförinnan.
Resterande ändringar av kapitalbristreglerna som skett är detaljer som införts för att reglera otydligheter som inte direkt har en effekt för skyddsintressena.