- ur funktion? Kapitalbristreglerna

(1)

JURIDISKA INSTITUTIONEN

Stockholms universitet

Kapitalbristreglerna

- ur funktion?

Josefine Ullberg Examensarbete i associationsrätt, 30 hp Examinator: Gustaf Sjöberg

(2)

Abstract

The first capital shortage conditions were transposed already in 1895. Since then, the rules have undergone a number of revisions. The capital shortage conditions have to act as protection for a limited company’s equity. The board in a limited company doesn’t have a personal liability for the company’s obligations, unlike other corporate forms. The capital shortage conditions can be considered to have a primary purpose to protect the company’s creditors but also the company’s shareholders by having limits for how long loss-making activities can continue before the company must enter into liquidation. The capital shortage conditions have a statutory action patterns for the company’s board to take measures to avoid a personal liability for obligations that the company incurred.

The purpose of this essay is to explore which function the capital shortage conditions aims at protecting. To reach the aim of this essay I’m going to investigate and analyse the foundation, history and current structure of the capital shortage conditions.

Today there are three different legal functions of the capital shortage conditions. Each of them will be analysed based on current regulations, by assuming desirable functions based on the history from the capital shortage conditions and then by connecting to today’s regulation. The essay will also delve in to my own composed real functions, which I consider to being protected by the capital shortage conditions.

(3)

Förkortningar

1895 års ABL Lag den 28 juni 1895 (nr 65) om aktiebolag

1910 års ABL Lagen (1910:88) om aktiebolag

1944 års ABL Lagen (1944:705) om aktiebolag

1975 års ABL Aktiebolagslag (SFS 1975:1385)

2005 års ABL Aktiebolagslag (SFS 2005:551)

A.a. Anfört arbete

ABL Aktiebolagslag (SFS 2005:551)

Andra bolagsdirektivet Direktiv 2012/30/EU

Bl.a. Bland annat

BRÅ Brottsförebyggande rådet ca Cirka EU Europeiska Unionen f. Följande sida ff. Följande sidor kap. Kapitel kr Kronor Jfr Jämför LU Lagutskottets betänkande men. Meningen

NJA Nytt juridiskt arkiv

p. Punkt

passim Flera ställen

Prop. Regeringens proposition

s. Sida/sidor

Red. Redaktör/redaktörer

SFS Svensk Författningssamling

s.k. Så kallade

SOU Statens offentliga utredningar

st. Stycke

u. Upplaga

(4)

Innehållsförteckning

Abstract ... 2

Förkortningar ... 3

1 Inledning ... 6

1.1 Bakgrund ... 6

1.2 Syfte och frågeställningar ... 7

1.3 Metod och material ... 8

1.4 Terminologi ... 10

1.5 Avgränsningar ... 11

1.6 Disposition ... 11

2 Aktiebolaget som associationsform ... 13

2.1 Personligt betalningsansvar ... 13

2.2 Kapitalskyddsreglerna ... 13

2.3 Aktiekapital ... 14

2.3.1 Nuvarande reglering om aktiekapital ... 14

2.3.2 Aktiekapitalets historiska utveckling ... 15

3 Nuvarande regelsystem om tvångslikvidation vid kapitalbrist ... 18

3.1 Handlingsmönster ... 18

3.2 Läkning av kapitalbristen ... 20

3.3 Personligt betalningsansvar ... 21

3.3.1 Personligt betalningsansvar för styrelseledamöter ... 21

3.3.2 Personligt betalningsansvar för andra bolagsföreträdare ... 22

3.3.3 Personligt betalningsansvar för aktieägare ... 23

3.4 Ansvarsperiodens slut ... 23

4 Historia ... 24

4.1 1895 års lag ... 24

4.1.1 Bestämmelsens uppkomst ... 24

4.1.2 Motivering och förklaring ... 24

4.2 1910 års lag ... 25

4.2.1 Förändringar ... 25

4.3 1944 års lag ... 26

4.4 1975 års lag ... 28

4.5 Inför 2005 års lag ... 29

4.6 2005 års ABL ... 33

(5)

5 Etablerade skyddsintressen ... 36 5.1 Avvecklingsintresset ... 36 5.2 Varningsintresset ... 39 5.3 Rådrumsintresset ... 41 5.4 Slutsats ... 42 6 Reella skyddsintressen ... 44 6.1 Inledning ... 44

6.2 Uppdelning i mindre kategorier ... 44

6.2.1 Uppdelning av borgenärer ... 44

6.2.2 Uppdelning av aktieägare ... 45

6.2.3 Uppdelning av aktiebolagets struktur ... 46

6.3 Borgenärsskydd ... 46

6.3.1 Frivilliga borgenärer ... 46

6.3.2 Ofrivilliga borgenärer ... 48

6.3.3 Borgenärer i ond tro ... 48

6.4 Aktieägarskydd ... 49

6.4.1 Rådrumsintresset med undantag ... 49

6.4.2 Underrättelseintresset ... 50 6.4.3 Påtryckningsintresset ... 51 6.5 Aktiebolagets struktur ... 51 6.5.1 Aktiekapitalets påverkan ... 51 6.5.2 Mindre aktiebolag ... 52 7 Avslutande diskussion ... 54

7.1 Kapitalbristreglerna de lege lata ... 54

7.1.1 Allmänt om kapitalbristreglernas ”ändamål” ... 54

7.1.2 Nuvarande borgenärskydd ... 54

7.1.3 Nuvarande aktieägarskydd ... 55

7.1.4 Onödiga transaktionskostnader ... 56

7.2 Kapitalbristreglerna de lege ferenda ... 56

7.2.1 Wrongful trading ... 56

7.2.2 Offentligt handelsregister ... 58

8 Slutkommentar ... 59

(6)

1 Inledning

1.1 Bakgrund

I aktiebolagsrätten har det funnits bestämmelser om tvångslikvidation vid kapitalbrist i olika former alltsedan 1895. Dagens bestämmelser återfinns i 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551) (ABL). Det påstås att kapitalbristreglernas främsta syfte är att skydda bolagets borgenärer samt att sekundärt skydda bolagets aktieägare.1 Borgenärerna och aktieägarna bör skyddas genom att kapitalbristreglerna sätter upp gränser för hur långt en förlustbringande verksamhet får fortsätta innan verksamheten måste avbrytas. Om styrelsen inte agerar och följer det lagstadgade handlingsmönstret blir de medansvariga för förpliktelser som bolaget ådrar sig. Medansvaret kan även gälla aktieägare som trots vetskap om likvidationsplikt deltar i beslut om verksamhetens fortsättande. På så vis kan kapitalbristreglernas medansvar ur en teoretisk synvinkel ses som en påtryckningsfunktion för ett agerande. Ur en mer verklig synvinkel torde kapitalbristreglernas handlingsmönster ses som ett tidskrävande system som resulterar i ökade transaktionskostnader utan att verka på ett ändamålsenligt sätt.

Aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser är ett utav aktiebolagets mest karakteristiska drag. För att balansera denna avsaknad av personligt betalningsansvar måste det finnas regler som garanterar att bolaget har tillräckligt med tillgångar som svarar mot bolagets förpliktelser. Av grundläggande betydelse här är kravet på att aktiebolaget har ett visst registrerat aktiekapital. En stor pusselbit till kapitalbristreglerna är därför det lagstadgade kravet om lägsta registrerade aktiekapital enär kapitalbristreglerna kickar in när en viss del av aktiekapitalet är förbrukat. Kravet på lägsta registrerade aktiekapital är lika för alla bolag, bortsett från skillnaden mellan publika och privata bolag, vilket leder till att aktiebolag med helt olika förutsättningar har samma gräns för kapitalbristreglernas följd. Med dagens krav på minsta aktiekapital om 50 000 kr för privata bolag är vägen till kapitalbrist en räkning bort för många bolag. Att de svenska kapitalbristreglerna skyddar borgenärerna här kan inte vara annat än en överdrift. För att utröna kapitalbristreglernas reella syfte och funktion måste reglerna sättas under lupp för en djupare analys.

1_{Se bl.a. Lindskog, S., Kapitalbrist i aktiebolag: kommentarer till kap. 25:13-20 ABL, s. 20, Andersson, J.,}

Kapitalskyddet i aktiebolag – En lärobok, s. 192, SOU 1941:9 s. 568 och SOU 1999:36 s. 91.

(7)

För att logiskt reda ut och belysa vad kapitalbristreglerna har för funktion kan olika skyddsintressen tas fram. Skyddsintressen avser att belysa ett intresse hos en viss aktör som ska skyddas och där kapitalbristreglerna har som funktion att tillvarata detta intresse. I nuläget finns tre etablerade skyddsintressen; avvecklingsintresset, varningsintresset och rådrumsintresset.2 Avvecklingsintresset är till för att skydda befintliga borgenärer genom att de har ett intresse av att ett bolag med kapitalbrist avvecklas. Varningsintresset tar sikte på potentiella borgenärer som innan en förbindelse med ett bolag vill veta dess ekonomiska situation. Rådrumsintresset är till för att skydda aktieägarna på så vis att de önskar tid för att hinna vidta relevanta åtgärder innan det är för sent för att bolaget ska kunna räddas. Genom att utreda kapitalbristreglernas historiska bakgrund och utveckling ska jag undersöka vilka skyddsintressen som kapitalbristreglerna bör ta sikte på. Genom att sätta de tre etablerade skyddsintressena i relation till hur dagens regler och samhälle ser ut ska jag ta reda på om dessa etablerade skyddsintressen gäller eller inte. Efter att ha gjort en historisk bakgrund till reglerna om varför de ser ut som de gör samt beakta andra faktorer så som domstolarnas påverkan är min ambition att jag ska kunna utröna de reella skyddsintressen som finns.

Redan nu, med en snabb bakgrund, kan de svenska kapitalbristreglera ifrågasättas om de ger ett borgenärsskydd överhuvudtaget. Värt att begrunda, och näst intill att fasa för är då hur synen på dagens kapitalbristregler blir efter en djupare studie. Frågan är helt enkelt, är kapitalbristreglerna ur funktion?

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka reella skyddsintressen kapitalbristreglerna tar sikte på genom att utreda och analysera reglernas uppkomst, historia och aktuella struktur. I nuläget finns tre etablerade skyddsintressen vilka också kommer att analyseras för att ta reda på om de fortfarande är aktuella i förhållande till dagens kapitalbristreglering. Med utgångspunkt i att reglernas tänkta syfte inte uppfylls genom dagens aktuella reglering är det av relevans för uppsatsen syfte att föreslå en alternativ reglering för att uppnå kapitalbristreglernas önskade skyddsintressen.

(8)

För att uppnå uppsatsen syfte kommer följande frågeställningar att besvaras:

- Varför anskaffades kapitalbristreglerna och vilket syfte har reglerna? - Kan dagens etablerade skyddsintressen ifrågasättas?

- Vilka reella skyddsintressen tar bestämmelserna sikte på? - Har skyddsintressena ändrats sedan bestämmelserna infördes? - Är det samma skyddsintressen för samtliga aktiebolag? - Bör de svenska kapitalbristreglerna förändras, i så fall, hur?

1.3 Metod och material

Uppsatsens ämne förutsätter en analys av kapitalbristreglernas bakgrund och aktuella struktur för att komma fram till vilka skyddsintressen reglerna tar sikte på. För att analysera kapitalbristreglernas bakgrund och aktuella lydelse krävs en genomgång av hur reglerna har uppkommit, utvecklats och ser ut idag, varför det i detta skede handlar om att fastslå gällande rätt. Passande metod är därmed en rättsdogmatisk metod.

Rättsdogmatisk metod innebär att systematiskt studera bestämda rättskällor enligt rättskälleläran för att sedan kunna fastställa gällande rätt.3 Med bestämda rättskällor enligt rättskälleläran avses, i hierarkisk ordning; lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och juridisk doktrin. 4 Vad gäller lagstiftning är det framförallt ABL som behandlats eftersom kapitalbristreglerna återfinns i 25 kap. ABL. För denna undersökning har emellertid förarbeten varit av särskild stor betydelse. För att ta reda på kapitalbristreglernas syfte och bakgrund har det varit naturligt att studera och analysera förarbetena till ABL. Både förarbetena till äldre lagstiftning och förarbetena till nuvarande lagstiftning kommer att behandlas. Förarbetena till äldre lagstiftning får särskild betydelse för de områden som har genomgått förändringar då det kan ha inverkat på kapitalbristreglernas syfte. Den första regleringen om kapitalbrist tillkom i 1895 års ABL varför undersökningen av förarbetena börjar där.

(9)

Rättspraxis kommer att behandlas i de delar i uppsatsen där domstolen valt att tillämpa kapitalbristreglerna på så vis att dess syfte eller skyddsintressen kan tänkas ha påverkats. Rättspraxis används också för de fall lagstiftningen inte givit klara riktlinjer och domstolen valt att tolka reglerna i en viss riktning.

Kapitalbristreglerna har behandlats relativt utförligt i juridisk doktrin. I denna undersökning kommer doktrin att beaktas men på ett källkritiskt sätt för att inte bli påverkad av andra författares åsikter vad gäller kapitalbristreglernas syfte. Doktrin har större betydelse i de delar av arbetet som består av att förklara dagens regler på området samt hur de ska tolkas.

Då syftet med denna uppsats är att undersöka vilka skyddsintressen som finns till kapitalskyddsreglerna är det viktigt att börja utreda varför reglerna kom till och finns överhuvudtaget. Med utgångspunkt i det som framkommit om reglernas syfte och bakgrund kommer olika skyddsintressen att kunna utrönas, skyddsintressen som bör finnas utifrån reglernas syfte. Sedan kommer etablerade skyddsintressen att behandlas vilka idag utgörs av tre skyddsintressen som Lindskog från början presenterat och som inte på riktigt ifrågasatts. Här kommer Lindskogs ”Kapitalbrist i aktiebolag: kommentarer till kap. 25:13-20 ABL” vara av betydelse för att presentera de tre etablerade skyddsintressena. Jag har sedan valt att på egen väg jämföra dagens reglering och dess syfte med Lindskogs etablerade skyddsintressen för att slutligen komma fram till om dessa skyddsintressen är riktiga eller om de kan ifrågasättas och kanske rentav ersättas. Andra författare har uttalat sig om kapitalbristreglernas skyddsintresse men jag har valt att inte påverkas av andras bedömning i den frågan. I denna del sträcker sig metodvalet utanför den gällande rätten varför en rättsanalytisk metod är lämpligare.

Rättsanalytisk metod är betydligt friare än rättsdogmatisk metod på så vis att den vidgar framställningen till att analysera konsekvenser av rätten.5 Det är i princip tillåtet att använda alla former av material samt vara oberoende av antaganden från gällande rätt. Metoden ger utrymme för författarens egna värderingar om hur bestämmelserna bör tillämpas och vilka ändamål som bör styra aktualiseringen.6

(10)

En rättsanalytisk metod kommer vidare att användas för att undersöka om nya reella skyddsintressen kan hittas genom att dela upp skyddsintressen i mindre grupper och titta på vad varje mindre grupp har för intresse som dessutom har ett reellt skydd i dagens reglering. Här är min ambition att presentera egna reella skyddsintressen.

Det sagda innebär att uppsatsen inledande och beskrivande del avser att skapa ett underlag för en analys. Det bör dock framhållas att det förekommer analytiska resonemang löpande genom uppsatsen där det är av betydelse för att kunna behandla de aktuella frågeställningarna. Med min undersökning av kapitalbristreglernas uppkomst och historia kan troligtvis ett syfte och ändamål bestämmas för att sedan kunna utröna önskade skyddsintressen. Genom att utröna vilka skyddsintressen som bör finnas samt hur dagens reglering bör ändras för att nå upp till detta kommer jag i den avslutande diskussionen landa i ett de lege ferenda resonemang.

I huvudsak utgår uppsatsen från en rättsdogmatisk och rättsanalytisk metod men det förekommer inslag av rättspolitisk argumentation i delar av uppsatsen. Anledningen till inslagen av rättspolitisk argumentation är att det har en stor inverkan på kapitalbristreglernas utveckling och är på så vis viktig att beakta för att inte hamna i en ensidig juridisk analys utan verklighetsintryck. Stundvis förekommer också rättsekonomisk argumentation för att belysa vikten av transaktionskostnadernas betydelse i olika kapitalbristsystem. Det är härmed inte en användning av en rättsekonomisk metod utan inslagen avser endast att ge undersökningen en mer allsidig belysning.

1.4 Terminologi

För att förtydliga och förenkla för läsaren bör uppsatsens centrala begrepp skyddsintresse förklaras närmre. Skyddsintresse är en term som används i flera delar av juridiken.7 Vad som i uppsatsen avses med skyddsintresse är att en kapitalbristreglering har en viss funktion. Regleringen har till funktion att tillvarata och skydda vissa intressen.

(11)

1.5 Avgränsningar

Denna uppsats utgår från en aktiebolagsrättslig inriktning varmed andra associationsformer inte kommer att beröras. Då syftet med uppsatsen är att analysera kapitalbristreglernas uppkomst, historia och aktuella struktur för att undersöka dess skyddsintressen kommer endast en sammanfattande redogörelse av nuvarande reglering att göras. En djupare studie av reglernas samtliga rekvisit är inte nödvändig för att uppnå uppsatsen syfte. Uppsatsen tar sikte på kapitalbristreglerna i 25 kap. 13-20 §§ ABL som reglerar tvångslikvidation på grund av kapitalbrist. Resterande regler i 25 kap. ABL är därför inte relevanta för uppsatsen.

Internationella rättsordningar på kapitalbristreglernas område kommer endast delvis att beröras. En heltäckande redogörelse med omfattande komparativ analys kommer således inte att göras.

1.6 Disposition

Uppsatsen inleds med att i kapitel två beskriva aktiebolaget som associationsform för att ge läsaren en grund till varför aktiebolagslagens regelsystem ser ut som det gör. För att ge en helhetssyn över kapitalbristreglernas funktion kommer dessa på ett övergripande sätt att beskrivas i kapitel tre. Kommande tre kapitel kommer att behandla tre olika synsätt på kapitalbristreglernas skyddsintressen, vilket även motsvarar de tre första frågeställningarna i uppsatsen. De olika synsätten är (i) vilka skyddsintressen som kapitalbristreglerna bör ta sikte på, (ii) vilka skyddsintressen som är etablerade och slutligen (iii) vilka skyddsintressen som faktiskt finns.

(12)

kapitalbristreglerna. Härmed besvaras även frågeställning (iv) angående om skyddsintressena har ändrats med tiden.

I kapitel fem kommer synsätt (ii) av skyddsintressena att presenteras vilket är dagens tre etablerade skyddsintressen. Läsaren kommer att få dagens etablerade skyddsintressen presenterade för sig för att sedan förstå en djupare analys av varje skyddsintresse. Analysen utmynnar i om dagens etablerade skyddsintressen kan ifrågasättas och kanske till och med slopas. Med hänsyn till att resultatet i kapitel fem ger grund till att ifrågasätta de etablerade skyddsintressena kommer det i kapitel sex att presenteras reella skyddsintressen vilket är synsätt (iii).

Kapitel sex utgår från kapitalbristreglernas syfte; att primärt skydda borgenärer och sekundärt skydda aktieägarna. Läsaren kommer att presenteras olika kategorier av borgenärer och aktieägare för att hitta gemensamma skyddsintressen. Enligt mig, reella skyddsintressen kommer här att presenteras. I kapitel sex kommer även frågeställning (v) som tar sikte på om skyddsintressena är samma för samtliga aktiebolag att undersökas. Olika strukturer av aktiebolag kommer att jämföras för att se om skyddsintressena ändras genom att aktiebolagets struktur ändras.

(13)

2 Aktiebolaget som associationsform

2.1 Personligt betalningsansvar

Ett aktiebolag kännetecknas av att dess aktieägare är fria från personligt betalningsansvar gentemot bolagets skulder, vilket framgår av 1 kap. 3 § ABL. Utgångspunkten är att aktiebolaget själv ansvarar för dess förpliktelser. Aktieägarnas frihet från personligt betalningsansvar anses vara en av de grundläggande principerna som hela aktiebolagsrätten vilar på.8 Aktiebolaget blir med denna princip unik och står i kontrast till andra associationsformer där personligt betalningsansvar kan förekomma. Det finns dock undantag, exempelvis personligt betalningsansvar enligt 25 kap. 19 § ABL, vilket kommer att beröras närmre i avsnitt 3.3.

Att aktiebolaget idag är en av de vanligaste formerna att bedriva näringsverksamhet i torde vara just av den anledningen att aktiebolaget är en egen juridisk person där aktieägarna endast är ansvariga för det kapital som investerats.9

2.2 Kapitalskyddsreglerna

Syftet med ett aktiebolag kan i regel sägas vara att bereda vinst åt dess aktieägare enligt 3 kap. 3 § ABL.10 Vinstsyftet grundar sig på aktieägarnas intresse av att erhålla avkastning på det belopp som satsats i bolaget. För att erhålla en faktisk balans måste aktieägarnas intresse vägas mot andra intressenters skyddsbehov. En sådan kategori är bolagets borgenärer som har ett intresse av att bolaget har tillgångar som i vart fall motsvarar bolagets skulder. För att skydda bolagets borgenärer finns kapitalskyddsreglerna i ABL.

8_{Bergström, C. & Samuelsson, P., Aktiebolagets grundproblem, s. 56 f. och 194.} 9_{Eklund, K. & Stattin, D., Aktiebolagsrätt & aktiemarknadsrätt, s. 75.}

(14)

Kapitalskyddsreglerna är konstruerade utifrån ett bolags aktiekapital. Kravet på ett lägsta registrerat aktiekapital gör att den svenska aktiebolagsrätten kännetecknas av att innehålla regler för att skydda aktiekapitalet.11 Aktiekapitalet är en första byggsten i bolaget som syftar till att skapa en garanti för att ha en förmögenhetsmassa av viss storlek.12 Eftersom bolagets borgenärer inte kan hålla bolagets aktieägare personligt betalningsansvariga anses kapitalskyddsreglerna vara borgenärernas skydd.

Regler om tvångslikvidation vid kapitalbrist infördes på en EU-nivå år 1976.13 Idag finns regleringen om kapitalbrist i artikel 19 i det andra bolagsdirektivet.14 Artikel 19 sätter ett minimikrav för kapitalbristregleringen inom EU:s medlemsstater.

2.3 Aktiekapital

2.3.1 Nuvarande reglering om aktiekapital

Aktiekapitalet är en del av ett aktiebolags egna kapital som återfinns på passivsidan i balansräkningen och motsvarar tillgångar på balansräkningens aktivsida. I Sverige finns ett krav på att aktiekapitalet ska uppgå till minst 50 000 kr i privata aktiebolag samt minst 500 000 kr i publika bolag, 1 kap. 5 och 14 §§ ABL. Bestämmelserna om lägsta registrerade aktiekapital är starkt knutna till kapitalbristreglerna då ett krav på ett visst aktiekapital skulle bli meningslöst om det vore fritt att låta det egna aktiekapitalet sjunka hur lågt som helst.15

Till detta kan även nämnas Sveriges krav från EU-rättslig reglering. Enligt artikel 6 i det andra bolagsdirektivet, vilket är bindande för medlemsstaterna i fråga om publika aktiebolag, är kravet på minsta aktiekapital 25 000 euro.16 Den EU-rättsliga regleringen uppställer ett lägre krav än vad den svenska lagen uppställer för publika aktiebolag. Dock finns det inte något krav från den EU-rättsliga regleringen att ha ett lägsta krav för aktiekapital i privata bolag.

11_{Prop. 2004/05:85 s. 197.}

12_{Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag – En lärobok, s. 11.}

13_{Europeiska gemenskapens råd antog direktiv (77/91/EEG) där artikel 17 stipulerade kapitalbristregleringen.} Direktivet upphävdes 2012 och reglerna överfördes oförändrade till det nuvarande direktivet.

14_{Direktiv (2012/30/EU) utmärks i dagligt tal som det andra bolagsdirektivet och kommer i följande} framläggning därför att användas när det gällande direktivet diskuteras.

15_{SOU 1999:36 s. 91.}

(15)

Då den svenska aktiebolagsrätten har en gemensam lag, för både privata och publika aktiebolag, blir det nödvändigt att ställa upp ett likande krav även för de privata aktiebolagen för att få systematiken i lagen att fungera.

2.3.2 Aktiekapitalets historiska utveckling

Vid kapitalbristreglernas tillkomst var kravet på minsta aktiekapital för privata aktiebolag 5 000 kr, 3 § 1895 års ABL. Kravet om 5 000 kr som minsta aktiekapital var gällande i även de två efterföljande revisionerna av ABL, 2 § 1910 års ABL och 4 § 1944 års ABL. Det var inte förens år 1973 som kravet för minsta aktiekapital höjdes till 50 000 kr. Den främsta motiveringen till höjningen var att den som driver ett företag måste ha ansvar för de åtaganden som görs i rörelsen och på så vis ställa upp ett bättre skydd för anställda, det allmänna samt andra borgenärer.17 En företagare som inte är beredd att gå in med tillräcklig kapitalinsats bör inte tillåtas att använda aktiebolag som associationsform utan istället välja en form där personligt ansvar finns för företagets förbindelser.18 Höjningen motiveras även med att penningvärdet sedan fastställelsen år 1895 förändrats samt att aktiebolag använts för att uppnå skattemässiga fördelar.19

Ytterligare en höjning av lägsta tillåtna aktiekapital kom att ske år 1995 som en förstärkning av borgenärsskyddet samt för att hindra ekonomisk brottslighet.20_{Det framhävs dock att en}

höjning av minsta aktiekapital inte ensamt är avgörande för borgenärsskyddet, vilket främst gäller för bolag i ekonomiskt trångmål.21_{Det konstaterades att 50 000 kr som lagts fram år}

1973 motsvarar 200 000 kr i 1994 års penningvärde.22 En kraftig höjning av aktiekapitalet skulle inte medföra någon garanti för att förstärka borgenärsskyddet eller motverka ekonomisk brottslighet varför ett aktiekapital om 100 000 kr för privata aktiebolag motiverades som en rimlig nivå. Det var även olämpligt med en kraftig höjning med hänsyn till att det skulle försvåra nyetablering av aktiebolag.23 I samband med detta gjordes även en uppdelning i privata och publika aktiebolag, framförallt med anledning av att göra en

(16)

anpassning till EU-rättens krav. För publika aktiebolag sattes gränsen till 500 000 kr där skäl för denna nivå bl.a. motiveras med hänsyn till EU:s regler med krav på minst 25 000 euro.24 En annan skillnad som motiverar ett högre aktiekapital för de publika aktiebolagen är att aktierna i dessa bolag är avsedda att spridas till allmänheten där ett högt aktiekapital underlättar, eller rentav är en förutsättning för en fungerande aktiemarknad.25

Vid införandet av 2005 års ABL förblev aktiekapitalet oförändrat där avvägningarna mellan de olika intressena i princip överensstämmer med tidigare förarbeten.26

En förändring av aktiekapitalet infördes år 2010. I samband med lagändringen år 2010 skedde en politisk diskussion om hur aktiekapitalet för privata aktiebolag skulle sänkas från tidigare 100 000 kr. Förutom denna nämnda rättspolitiska diskussion saknas det i övrigt en mera utförlig utvärdering.

Ett argument för lagändringen år 2010 var att aktiekapitalet ansågs utgöra ett hinder mot startande av bolag inom tjänste- och kunskapsföretag.27 Det kan dock ifrågasättas varför inte kravet på minsta aktiekapital togs bort helt med en sådan argumentation. Konsekvenserna av att ta bort ett krav på minsta aktiekapital från det svenska systemet är att andra regler i systemet blir irrelevanta. Ett exempel härpå är kapitalskyddsreglerna vilka är beroende och konstruerade utifrån ett krav på minsta aktiekapital. Som nämndes ovan är kapitalskyddsreglerna främst ett borgenärsskydd. Det reella borgenärrsskyddet utifrån ett visst aktiekapital kan dock ifrågasättas. Dagens krav som ännu ligger på 50 000 kr kan inte vara anpassat efter varje verksamhet som ett bolag bedriver. För de bolag som har en stor omsättning men enbart 50 000 kr i aktiekapital torde kapitalskyddsreglerna vara meningslösa.

För att återgå till argumentet om att ett aktiekapital om 100 000 kr anses hindra nystartande av aktiebolag, framförallt i tjänste- och kunskapssektorn, bör andra kostnader i samband med ett bolags bildande och drivande framhävas. Diskussionen är här ofta centrerad till att aktiekapitalet hindrar ett nystartande, vilket endast sker en gång i ett aktiebolags ”liv”. De kostnader som uppkommer under ett aktiebolags livstid torde många gånger om uppgå till ett

24_{Prop. 1993/94:196 s. 79.} 25_{A.a. s. 79.}

26_{Prop. 2004/05:85 s. 212 f.}

(17)

högre belopp än vad som uppkommer vid ett nystartande, oavsett om aktiekapitalet är 50 000 kr eller 100 000 kr.

(18)

3 Nuvarande regelsystem om tvångslikvidation vid kapitalbrist

3.1 Handlingsmönster

Likvidation av ett bolag innebär att bolagets verksamhet avvecklas, att dess skulder betalas samt att eventuella överskott utbetalas till aktieägarna. I 25 kap. ABL stipuleras reglerna om likvidation, vilket kan ske antingen frivilligt eller tvångsvis. Frivillig likvidation beslutas av bolagsstämman medan tvångslikvidation beslutas av allmän domstol eller Bolagsverket.

Bestämmelserna om tvångslikvidation vid kapitalbrist i 25 kap. 13-20 §§ ABL ålägger bolagets styrelse, andra företrädare för bolaget och bolagets aktieägare att agera på ett visst sätt när tecken på kapitalbrist finns i bolaget för att undvika personligt betalningsansvar som följd. Om bolaget inte förmår läka kapitalbristen uppkommer en skyldighet att gå i likvidation.

Ett handlingsmönster kan genom lagen utläsas och i korthet beskrivas:

- När det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet ska en kontrollbalansräkning28 genast upprättas, enligt 25 kap. 13 § ABL. Om bolaget är skyldigt att ha en revisor ska kontrollbalansräkningen granskas av denne. För bolag som har en valmöjlighet att ha en revisor och valt att inte ha det behöver kontrollbalansräkningen inte granskas, enligt 1 kap. 12 b § ABL.29 Tidpunkten ”skäl att anta” är av väsentlig betydelse eftersom det är vid den tidpunkten en skyldighet för bolagets styrelse att agera uppkommer. Det är tillräckligt att någon i styrelsen insett eller bort insett risk för kapitalbrist.30 Vidare torde bedömningen huruvida bolagets styrelse haft en skyldighet att agera eller inte bedömas objektivt.31 Bedömningen av hur lång tid som avses med ”genast upprätta” bör avgöras från fall till fall.32 Det torde dock röra sig om högst någon eller några månader.33

28_{Tidigare i ABL användes termen likvidationsbalansräkning vilken kan förekomma i den historiska delen under} avsnitt 4.

29_{Prop. 2009/10:204 s. 82.} 30_{NJA 2009 s. 210}

31_{Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag – En lärobok, s. 258 och Nerep, E., Aktiebolagsrättslig analys. Ett}

tvärsnitt av nyckelfrågor., s. 478. Se även prop. 1987/88:10 s. 91.

32_{Prop. 2000/01:150 s. 91.}

(19)

- Om kontrollbalansräkningen visar att kritisk kapitalbrist de facto är fallet ska styrelsen snarast möjligt kalla till en första kontrollstämma enligt 25 kap. 15 § ABL. Syftet med att kalla till en stämma är för att informera aktieägarna om bolagets situation.34 På den första kontrollstämman ska det prövas om bolaget ska träda i likvidation eller om det ska drivas vidare i syfte att läka kapitalbristen. För att läka kapitalbristen måste aktiekapitalet bli fullt återställt. Om kontrollbalansräkningen är revisorsgranskad ska ett yttrande av revisorn framläggas enligt 25 kap. 15 § 2 st. ABL. Även här finns en viktig lydelse avseende tid, ”snarast möjligt”, vilket enligt motiven innebär att styrelsen ”genast” måste vidta åtgärder för att kalla till den första kontrollstämman.35

- Som ett alternativ till omedelbar likvidation kan bolagsstämman besluta att enligt 25 kap. 16 § ABL utnyttja den s.k. rådrumsfristen om åtta månader. Om rådrumsfristen utnyttjas ska det efter åtta månader, räknat från dagen för den första kontrollstämman, hållas en andra kontrollstämma. På den andra kontrollstämman ska frågan om bolaget ska träda i likvidation på nytt prövas. Inför den andra kontrollstämman ska styrelsen enligt 25 kap. 14 § ABL upprätta en ny kontrollbalansräkning, även kallad andra kontrollbalansräkning.

- Utvisar den andra kontrollbalansräkningen att det egna kapitalet uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet undgår aktiebolaget likvidationsplikt. Visar istället kontrollbalansräkningen att aktiekapitalet inte är fullt återställt, ska styrelsen enligt 25 kap. 17 § ABL ansöka om att bolaget ska träda i likvidation. Det görs hos tingsrätten inom två veckor från den andra kontrollstämman eller, om en sådan inte har hållits, från den tidpunkt då den senast skulle ha ägt rum.

34_{Prop. 1975:103 s. 501.}

(20)

3.2 Läkning av kapitalbristen

Om det kan konstateras att bolaget lider av kapitalbrist bör åtgärder vidtas för att läka den. En läkning av kapitalbristen, även s.k. rekonstruktion av bolaget, kan ske under den åtta månaders långa rådrumsfristen. Det finns flera olika metoder för att läka en kapitalbrist, de vanligaste presenteras nedan:36

- Genom en vinstdrivande verksamhet eller en fordran från tredje man får bolagets kapital ett tillskott som i bästa fall kan läka kapitalbristen.

- Bolaget kan genom en nyemission till överkurs, där överkursen motsvarar förlusten läka kapitalbristen. Detta är en s.k. äkta sanering på grund av att det tillförs nytt kapital till bolaget.37

- Genom ett aktieägartillskott från aktieägarna eller utomstående tillskjuter de medel till bolaget. Aktieägartillskott är en s.k. äkta sanering som syftar till att öka bolagets tillgångar utan att öka skulderna.38 Viktigt här är att skilja på villkorat och ovillkorat aktieägartillskott. Ett ovillkorat aktieägartillskott innebär att den som tillskjuter medel gör det helt villkorslöst. Ett villkorat aktieägartillskott som exempelvis innebär att återbetalning skall ske när bolaget får fritt eget kapital tillgängligt, anses inte förbättra bolagets egna kapital eftersom det då blir ett lån för bolaget som istället ökar dess skulder.39 För att undvika föregående situation ska ett villkorat aktieägartillskott vara förenligt med värdeöverföringsreglerna i 17 kap. ABL samt vara uppställt mot aktieägarna och inte mot bolaget.40

- Ett annat alternativ är att aktieägarna eller utomstående utställer ett s.k. kapitaltäckningsåtagande.41_{Det går ut på att bolaget kan kräva att medel vid en}

kommande tidpunkt ska tillskjutas bolaget. Garantin kan utlösas automatiskt när en

36_{Nerep, E., Samuelsson, P. Aktiebolagslagen – en lagkommentar del 3, s. 190 f. och Andersson, J.,}

Kapitalskyddet i aktiebolag – En lärobok, s. 261.

37_{Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag – En lärobok, s. 261.} 38_{A.a. s. 261.}

39_{Nerep, E., Samuelsson, P. Aktiebolagslagen – en lagkommentar del 3, s. 193 ff.}

40_{En utfästelse i ett villkorat aktieägartillskott måste vara klar och entydig då det ställs höga krav på bevisningen} om en utfästelses innehåll, se NJA 1988 s. 620 och NJA 1988 s. 646.

(21)

kapitalbrist befaras för att undvika att kapitalbristreglerna aktualiseras eller genom att bolaget påkallar den.42 En garanti som utlöses automatiskt kan innebära att kapitalbristreglerna sätts ur spel på så vis att styrelsen saknar skäl att anta kapitalbrist varför en kontrollbalansräkning inte upprättas. Om det i ett senare skede, när garantin har infriats, visar sig att givaren inte är solvent uppkommer frågan om och när styrelsen haft skäl att anta kapitalbrist.43 Denna metod är också en s.k. äkta sanering.44 När kapitaltäckningsåtagandet görs gällande av bolaget får det samma effekt som aktieägartillskottet.

- Bolaget kan sänka sin gräns för lägsta registrerade aktiekapital enligt 20 kap. 1 § 1p. ABL, under förutsättning att inte fritt eget kapital finns för att täcka förlusten. Denna metod gäller för bolag som har ett högre belopp än det som är lagstadgat enligt, 1 kap. 5 och 14 §§ ABL. En sänkning av aktiekapitalet är en s.k. oäkta sanering.45

3.3 Personligt betalningsansvar

3.3.1 Personligt betalningsansvar för styrelseledamöter

Om styrelsen försummar sina skyldigheter enligt ovan, ansvarar styrelseledamöterna solidariskt för bolagets uppkomna förpliktelser till dess att ansvarsperioden upphör enligt 25 kap. 20 § ABL. Detta betalningsansvar är inte beroende av att någon skada faktiskt uppstått och är således striktare än ansvaret för styrelseledamöter enligt 29 kap. ABL om skadestånd. Ansvaret gäller dock endast om den aktuella personen har varit försumlig, 25 kap. 18 § 3 st. ABL. Bevisbördan åligger den som det personliga betalningsansvaret görs gällande mot.46 Bedömningen om försumlighet föreligger utgår från personens roll i bolaget samt vilken information som personen har tillgång till.47 Vad gäller styrelseledamöter bör ansvaret bedömas utifrån den skyldighet de har enligt 8 kap. 4 § ABL, exempelvis genom att hålla sig underrättade om förhållandena i bolaget.

42_{Oppenheimer, B., Blomberg G. & Mandorff G., Företag i kris, 5, s. 69.}

43_{Samuelsson, P., Kapitaltäckningsgaranti till förmån för aktiebolag – är den allmänna uppfattningen hållbar?,} s. 16 och 24 ff.

44_{Andersson, J., Kapitalskyddet i aktiebolag – En lärobok, s. 261.} 45_{A.a. s. 261.}

46_{Samuelsson, P., Aktiebolagslag (2005:551) kommentaren till 25 kap. 18 §, Karnov, 2017-07-01, (hämtad} 2017-10-10).

(22)

Det finns tre möjliga fall där underlåtenhet kan förekomma vilka regleras i 25 kap. 18 § ABL. Det första fallet är då styrelsen, när anledning finns därtill, underlåter att på föreskrivet sätt upprätta en kontrollbalansräkning i enlighet med 25 kap. 13 § ABL. För bolag som är skyldiga att ha en revisor krävs även en revisorsgranskning av kontrollbalansräkningen för att uppfylla de föreskrivna kraven.48 Det andra fallet gäller då styrelsen trots kapitalbrist, underlåter att sammankalla till en första kontrollstämma i enlighet med 25 kap. 14 § ABL. Det tredje fallet är då styrelsen underlåter att enligt 25 kap. 17 § ABL ansöka om likvidation av bolaget, trots att den andra kontrollstämman aldrig ägt rum eller att det vid den andra kontrollstämman inte lagts fram en kontrollbalansräkning som visar ett fullt täckt aktiekapital.

3.3.2 Personligt betalningsansvar för andra bolagsföreträdare

Den som med vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar för bolagets räkning kan bli personligt betalningsansvarig, 25 kap. 18 § 2 st. ABL. Här menas framförallt personer som representerar bolaget utåt i samband med en rättshandling. Även personer som medverkar i ett beslut om att bolaget ska företa en rättshandling kan omfattas av bestämmelsen, trots att det är någon annan som företräder bolaget när själva rättshandlingen företas.49 Bestämmelsen torde särskilt få betydelse när en VD fortsätter att driva verksamheten i bolaget trots vetskap om styrelsens underlåtenhet.50

Frågan om försumlighet för andra bolagsföreträdare beror på omständigheter i det enskilda fallet. Som utgångspunkt kan nämnas att personer med bestämmande inflytande över bolagets medelsförvaltning och drift likställs med en styrelseledamot medan personer med endast en underordnad befattning normalt inte anses ha varit försumliga.51

48_{Se NJA 2009 s. 792 där Högsta domstolen hänvisade till förarbetena vilka stipulerar att om styrelsen upprättat} en kontrollbalansräkning men inte låtit en revisor granska denna, ska det enligt medansvarssynpunkt likställas med att någon kontrollbalansräkning överhuvudtaget inte upprättats.

49_{Prop. 2000/01:150 s. 46 och 99.}

(23)

3.3.3 Personligt betalningsansvar för aktieägare

Enligt 25 kap. 19 § ABL kan även aktieägare bli personligt betalningsansvariga om de deltar i beslut om att fortsätta verksamheten trots att bolaget är skyldigt att träda i likvidation. Det personliga ansvaret kan endast komma ifråga när skyldighet för likvidation är ett faktum för bolaget.52 Beslutet behöver inte uttryckligen ange att verksamheten ska fortsätta, utan det räcker med att beslutet i praktiken leder till en fortsatt verksamhet.53 En förutsättning för ansvar är att aktieägaren i vart fall haft vetskap om att bolaget egentligen skulle träda i likvidation. För att en aktieägare ska anses ha deltagit i ett beslut måste denne ha varit närvarande vid beslutsfattandet samt inte ha reserverat sig mot beslutet.54

3.4 Ansvarsperiodens slut

Det personliga ansvaret som beskrivits i styckena ovan pågår under en viss ansvarsperiod. Enligt 25 kap. 20 § ABL anges tre fall då ansvarsperioden anses avslutad. För det första avbryts ansvarsperioden när (i) likvidationsförfrågan överlämnats för prövning av rätten. Detta gäller oavsett vem av de behöriga som ansöker om likvidation. Vidare avlutas ansvarsperioden när (ii) det på en bolagstämma lagts fram en kontrollbalansräkning som utvisar full täckning för det registrerade aktiekapitalet. För bolag med revisor ska den även vara revisorsgranskad. Det tredje fallet då ansvarsperioden avbryts är när (iii) bolagsstämman, Bolagsverket eller rätten har beslutat om att bolaget ska likvideras. Trots att ansvarsperioden avbryts kvarstår ansvaret för tidigare uppkommana förpliktelser.55

52_{Samuelsson, P., Aktiebolagslag (2005:551) kommentaren till 25 kap. 19 §, Karnov, 2017-07-01, (hämtad} 2017-10-10).

53_{SOU 1999:36 s. 116 och prop. 2000/01:150 s. 101.} 54_{Prop. 2000/01:150 s. 101.}

(24)

4 Historia

4.1 1895 års lag

4.1.1 Bestämmelsens uppkomst

De första kapitalbristreglerna infördes genom 54 § 1895 års ABL. Om antalet aktieägare nedgått till under fem eller om aktiekapitalet enligt vederbörligen prövad balansräkning nedgått under två tredjedelar eller i bolagsordningen angiven mindre del gått förlorad skulle bolaget upplösas och likvidation verkställas. Det kunde undvikas om antalet aktieägare eller bristen i aktiekapitalet fylldes inom tre månader. Om verksamheten fortsatte trots vetskap om att likvidation borde ha verkställts uppstod ett personligt solidariskt ansvar för uppkommande förbindelser. Varken en skyldighet för styrelsen att upprätta kontrollbalansräkning eller något skyndsamhetskrav för att lägga fram frågan på bolagstämma reglerades i 1895 års ABL.

4.1.2 Motivering och förklaring

Motiveringen till den första kapitalbristregleringen kan tyckas summarisk och gemensam för de båda likvidationsgrunderna. I motiven till 1895 års ABL anges att aktiebolag ska ”… bestå av ett visst minimiantal delägare och såsom grundval för sin verksamhet äga ett visst rörelsekapital.”56_{Vidare anges ”… om delägarnas antal blivit alltför ringa eller någon större}

del av aktiekapitalet gått förlorad, bolaget icke vidare äger rättslig grund för sin tillvaro och följaktligen bör upplösas.”57

Då en vederbörligen prövad balansräkning visade att aktiekapitalet till två tredjedelar förlorats, hade bolagets ledning ingen annan utväg att undvika personligt ansvar än att skaffa mer tillskott eller att likvidera bolaget.58 Högsta domstolen har i ett rättsfall från år 1912 visat att likvidation inte kunde undvikas genom att reducera bristen utan tillskott.59 Rättsfallet var ett av de första som gav ett förtydligande av lagtexten.60

56_{Se Danielsson, E., Aktiekapitalet: Studier över aktiebolagets kapitalkonstruktion enligt svensk rätt, s. 49 med} hänvisning till Motiven till ABL 1895 s. 126.

57_{A.a. s. 49.}

58_{Proposition nr 6 vid 1895 års riksdag, s. 145.} 59_{NJA 1912 s. 425.}

(25)

Ett förbud mot uppskrivningar förelåg dock inte enligt 1895 års ABL, men det ansågs uteslutet att en konstaterad brist kunde fyllas med avsedd verkan genom uppskrivningar.61 En åtgärd i form av att värdera upp bolagets tillgångar kunde inte anses upphäva det faktum att en vederbörligen prövad balansräkning utvisat en brist av aktiekapitalet. Uppskrivningen ansågs som en annan åtgärd i rörelsens fortsättande.62

4.2 1910 års lag

4.2.1 Förändringar

I 1910 års ABL genomgick kapitalbristreglerna en hel del förändringar. I 98 § 2 st. 1910 års ABL infördes ett krav för styrelsen att ofördröjligen upprätta en likvidationsbalansräkning när det fanns ett antagande om att aktiekapitalet gått förlorat om två tredjedelar. Om den upprättade likvidationsbalansräkningen uppvisade en kapitalbrist under två tredjedelar av aktiekapitalet var styrelsen ofördröjligen förpliktigad att underrätta bolagsstämman. Om styrelsen underlät att fullgöra sina förpliktelser uppkom ett solidariskt personligt ansvar för bolagets uppkomna skulder enligt 98 § 4 st. 1910 års ABL.

Ett aktiebolag var tvunget att träda i likvidation om aktiekapitalet gått förlorat till två tredjedelar eller den mindre del som bestämts i bolagsordningen och bristen inte blivit fylld inom tre månader efter det att bolagstämman erhållit meddelande därom enligt 97 § 1910 års ABL. För att undvika likvidation krävdes således att hela aktiekapitalet var täckt. För andra aktörer som trots vetskap om likvidationsplikt genom beslut valde att fortsätta verksamheten uppkom ett solidariskt ansvar för bolagets skulder enligt 101 § 1910 års ABL.

Utvecklingen som skedde från 1895 års ABL till 1910 års ABL ansågs vara ett märkligt steg i betraktelsesättet, vilket antagligen skett omedvetet från lagstiftarens sida.63 Vid tillkomsten av 1910 års ABL uppstod ett nytt perspektiv, nämligen att balansräkningens värden var något i

61_{Danielsson, E., Aktiekapitalet: Studier över aktiebolagets kapitalkonstruktion enligt svensk rätt, s. 50.} 62_{A.a. s. 50.}

(26)

sig och att det utöver dessa även fanns verkliga värden.64 Med ett nytt synsätt beträffande balansräkningens värden ansågs kapitalbristregleringen inte lika enkel och klar som den uppfattades tidigare i 1895 års ABL.65

4.3 1944 års lag

Bland de förändringar som skedde inför 1944 års ABL är det framförallt värt att nämna förändringen innebärande en möjlighet att undgå likvidationsskyldighet genom nedsättning av aktiekapitalet. Förslagets regler om likvidationsanledningar ändrades på så vis att en av anledningarna, aktieägarantalets nedgång under föreskrivet antal, försvann.66 I motiven ansåg lagberedningen att bildandet av ett aktiebolag förutsatte en samverkan mellan flera personer, här tre personer. Dock skulle aktiebolaget bestå, trots nedgång av antal aktieägare, ända till enmansbolag.67

Rådrumsfristen som tidigare varit tre månader ändrades till fyra månader. Rådrumsfristens utgång hade tidigare inneburit en ovillkorlig likvidationsplikt medan så inte var fallet i 1944 års ABL där rättsföljden begränsades till en rätt för styrelseledamöter, VD och aktieägare att ansöka om likvidation.

Utredningen rörande omarbetning av aktiebolagslagstiftningen började år 1933 som en följd av den s.k. Kreugerkraschen.68 Brister blottades i den tidigare lagstiftningen och lärdomarna från Kreugerkraschen kom att få betydelse i omarbetningen.69 Omarbetningen bedrevs i samråd med Danmark, Norge och Finland under ett antal år men avbröts genom det

rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk- rysk-

64_{Danielsson, E., Aktiekapitalet: Studier över aktiebolagets kapitalkonstruktion enligt svensk rätt, s. 51 f. med} hänvisning till proposition nr 54 vid 1910 års riksdag, s. 115.

65_{Danielsson, E., Aktiekapitalet: Studier över aktiebolagets kapitalkonstruktion enligt svensk rätt, s. 51 f.} 66_{SOU 1941:9 s. 565.}

67_{A.a. s. 8.}

68_{Kreuger-koncernen bröt samman och det svenska moderbolaget Kreuger & Troll gick i konkurs 1932.} Redovisningen i bolaget visade sig vara bedräglig men hade tidigare varit gömd i ett invecklat internationellt vittförgrenade system av koncernbolag.

(27)

finska kriget och världskriget. Den svenska lagberedningen fullföljde emellertid arbetet som år 1941 resulterade i ett förslag, som låg till grund för 1944 års ABL.

I förarbetena till 1944 års ABL anges att regleringen om ett aktiebolags skyldighet att träda i likvidation vid förlust av viss del av aktiekapitalet är ägnad att befordra sundhet inom aktiebolagsväsendet och är därför tvunget att bibehållas.70 Regeln ansågs dock vara alltför sträng i sin utformning varför likvidation skulle kunna undvikas på fler sätt.71 Därav lagändringen att likvidation kunde undvikas genom täckning av bristen men även genom att aktiekapitalet kunde nedsättas så att täckning av aktiekapitalet uppnåddes.

Vad gäller aktieägarnas intresse genom förändringarna till 1944 års ABL angavs: ”Det aktieägarintresse som kan föreligga för att likvidation ej hindras genom nedsättning av aktiekapitalet synes tillräckligt tillgodosett genom reglerna om nedsättningsbesluts fattande.”72_{Skyddet för borgenärerna ansågs tillgodosett genom att de kunde vidta andra}

åtgärder som stod dem till buds, exempelvis genom att begära bolaget i konkurs.73

Av motiven till 1944 års ABL framgår att det inte enbart varit en strävan om borgenärernas trygghet som föranlett att reglerna som likvidationsskyldighet för förlust av aktiekapital tagits upp. I motiven anges att det är en försiktighetsregel som de flesta aktiebolagslagar saknar.74 Vid införandet av denna likvidationsskyldighet skulle hänsyn tas till hur ställningen med utgångspunkt från det rådande läget kunde beräknas bli i händelse av fortsatt verksamhet. Denna tanke framstod som särskilt berättigad ur aktieägarnas intresse.75

(28)

4.4 1975 års lag

De väsentligaste ändringarna i förhållande till föregående ABL infördes i 13 kap. 2 § 1975 års ABL. Denna s.k. 13:2-bestämmelsen medförde att rådrumsfristen löpte till nästkommande ordinarie bolagsstämma. Bestämmelsen reglerade även att ett hänskjutande skulle ske utan upprättande av någon särskild balansräkning samt att kravet på återställande av kapitalet efter hänskjutande sänkts från hela till halva det registrerade aktiekapitalet. I förslaget behölls själva utgångspunkten för likvidationsreglerna, nämligen gränsen för kapitalbrist som utgjorde två tredjedelar av aktiekapitalet.

Enligt utredningen till 1975 års ABL var den riktiga tanken att enär reglerna om det bundna kapitalet skulle ersätta delägarnas personliga ansvar för bolagets skulder bör ett aktiebolag inte utan ansvar för delägarna och bolagsorganen kunna fortsätta sin verksamhet, om aktiekapitalet helt eller till väsentliga delar gått förlorat.76 Dock åsyftade utredningen till att den befintliga regleringen bör modifieras då denna fått en utveckling i fel riktning som i vissa fall kunde få praktiskt oroväckande resultat. Som skäl för en mjukare reglering angavs framförallt konsekvenserna för nystartade företag, men även konsekvenserna för äldre företag som stod inför en modernisering eller en omorganisering.77 Det angavs att dessa typer av företag ofta fick stora utgifter under en kort period. Dessa utgifter kunde till viss del aktiveras som tillgångsposter i balansräkningen men inte alltid till så stor del att täckningen för kapitalet hölls över den kritiska gräns där likvidationsskyldighet hotade.78

Utredningen visade att tillämpning av reglerna kunde innebära att helt funktionsdugliga bolag drabbades av likvidationsskyldighet. Ett ytterligare skäl för en mjukare reglering var att andra rättssystem saknade motsvarande reglering eftersom borgenärsskydd istället reglerades enbart genom konkursreglerna.

76_{SOU 1971:15 s. 327.}

77_{A.a. s. 327.}

(29)

Som skäl till en förlängd anskaffningstid av nytt aktiekapital anfördes främst svårigheterna att inom kort tid täcka en kapitalbrist samt de negativa konsekvenser som kunde uppstå för kapitalägare och anställda vid en likvidation.79

Syftet med regleringen som innebar att när styrelsen fann att den relevanta förlusten förelåg snarast möjligt skulle hänskjuta frågan till bolagsstämman, var att aktieägarna skulle upplysas om bolagets situation.80

Ytterligare en åtgärd för att mjuka upp tvångslikvidationsreglerna föreslogs vilket gällde ansvarigheten för styrelse och VD när dessa underlät att upprätta och lägga fram en likvidationsbalansräkning, när anledning fanns till antagande att aktiekapitalet till två tredjedelar gått förlorat. Samma ansvar gällde för den som handlat å bolagets vägnar eller deltagit i beslut om verksamhetens fortgående trots likvidationsskyldighet. Denna reglerade sanktion ansågs vara alltför sträng då ansvarigheten uppkom oavsett om borgenären lidit skada eller inte.81_{Åtgärden som föreslogs kom dock inte att bli gällande i 1975 års ABL.}82

4.5 Inför 2005 års lag

Det skedde en hel del förändringar under giltighetstiden av 1975 års ABL. För det första ändrades bestämmelsen vad gäller styrelsens skyldighet att agera vid befarad kapitalbrist vilken enligt förslaget stipulerade att det åvilade styrelsen att, ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det fanns skäl att anta att bolagets eget kapital understeg en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet.83

Genom 1983 års lagändring84_{infördes stora betydande förändringar i en skärpande riktning}

för kapitalbristreglerna. Den kritiska kapitalbristgränsen höjdes från en tredjedel till hälften samt att kravet på återställande av aktiekapitalet efter hänskjutande höjdes från halva till hela 79_{Prop. 1975:103 s. 218.} 80_{SOU 1971:15 s. 327.} 81_{A.a. s. 328.} 82_{Prop. 1975:103 s. 502.} 83_{Prop. 1979/80:143 och SFS 1980:1104.}

(30)

det registrerade aktiekapitalet.85 Även rådrumsfristen ändrades från att gälla fram till ordinarie bolagsstämma under nästföljande år till en fast period om åtta månader.86 Bestämmelsen om vem som ska utse likvidator genomgick också en förändring vilket medförde att likvidator alltid skulle utses av domstol.87

En styrelseledamot gavs genom en förändring möjligheten att undgå medansvar om denne visade att ett åsidosättande av kapitalbristreglerna inte berodde på försummelse från denne.88

Under år 2001 genomfördes efter förslag från aktiebolagskommittén ett nytt 13 kap. ABL 1975.89 Den tidigare nämnda 13:2-bestämmelsen kom att delas upp i ett antal olika lagrum. Uppdelningen medförde bl.a. kodifiering av rättsläget utifrån fastställd praxis.90

Bestämmelsen om styrelsens skyldighet att agera vid befarad kapitalbrist genomgick en förändring med anledning av att lagrummets tidigare lydelse vållat missförstånd om lagens innebörd.91

Frågan om täckning av förlorat aktiekapital prövades som ovannämnt92 vid tillkomsten av 1975 års ABL samt föranledde flera olika diskussioner innan 1983 års lagändring.93 Lagutskottet anförde att det inte kunde anses försvarligt att ett aktiebolag under ett års tid fick driva verksamhet trots att aktiekapitalet saknade full täckning. Detta grundade en förändring av den kritiska kapitalbristgränsen, gränsen för återställande av aktiekapitalet samt tidsfristen för bolagsstämman att vidta lämpliga åtgärder.94 Som motivering till en förändring av dessa bestämmelser anfördes vidare att en ökad ekonomisk brottslighet förorsakade skador både för enskilda och det allmänna. Lagändringen konkretiserades av att ekonomisk brottslighet ofta

85_{Ändringen initierades redan i BRÅ PM 1979:5 men kom inte att ändras förens i 1983 års lagförslag. (jmf.} prop. 1979/80:143 s. 87).

86_{Prop. 1982/83:139 och SFS 1983:453.} 87_A.a.

88_{Prop. 1987/88:10 och SFS 1987:1246.}

89_{SOU 1999:36, prop. 2000/01:150 och SFS 2001:932.}

90_{Lindskog, S., Kapitalbrist i aktiebolag: kommentarer till kap. 25:13-20 ABL, s. 34.} 91_{Prop. 1979/80:143 s. 87.}

92_{Se avsnitt 4.4.2.}

(31)

uppkom med hjälp av aktiebolag som inte hade tillräckligt med eget kapital.95 Med hänsyn till olika borgenärsgrupper kunde det inte anses vara försvarligt att ett bolag, vare sig stort som litet, hade ett aktiekapital som saknade täckning under en längre tid.96

Anledningen till förändringen om vem som skulle utse likvidator hänför sig till borgenärsskyddet. Enligt förarbetena var det nämligen relevant ur borgenärssynpunkt att likvidatorn var en sakkunnig och i övrigt lämplig person som stod fri i förhållande till bolagets ägare och tidigare ledning vilket gjorde det lämpligt att rätten alltid skulle utse likvidator.97

Förändringen som medförde en möjlighet för en styrelseledamot att undgå medansvar om försummelse saknas motiverades utifrån en avvägning mellan bolagsborgenärernas och styrelseledamöternas intressen. Borgenärerna har ett intresse av ett intakt eget kapital vilket leder till ett befogat intresse av ett personligt betalningsansvar för styrelseledamöterna vid underlåtenhet att vidta likvidationsåtgärder vid en kapitalbrist. Styrelseledamöterna å andra sidan har ett intresse av att inte åläggas ett personligt betalningsansvar, om de har iakttagit den omsorg som rimligen kan begäras av dem vid en kapitalbristsituation.98

Uppdelningen av den s.k. 13:2-bestämmelsen grundade sig i att doktrin kritiserat regeln för att ha ett oklart syfte och, i den mån den skall skydda borgenärer, inte vara tillräckligt ändamålsenlig. 99 Kommittén framhävde att det även fortsättningsvis var viktigt, i borgenärernas intresse, att det fanns en kapitalbristgräns innan verksamheten måste träda i likvidation.100 Kommittén framhöll vidare att situationen hade varit en annan om reglerna hade en utformning som exempelvis den amerikanska modellen vilken saknar föreskrifter om lägsta tillåtna aktiekapital och skydd för det bundna egna kapitalet.101 Dock sätter Sveriges medlemskap i EU gränser för en modell likt den amerikanska. Förändringarna som uppdelningen medförde resulterade framförallt i förtydligande av begreppsbestämningar.

(32)

I prop. 2000/01:150 finns en intressant men likväl oroväckande skrivelse om kapitalbristreglernas syfte:

”Syftet med bestämmelserna är att se till att aktieägarna i aktiebolag med alltför låg konsolideringsgrad utan dröjsmål antingen vidtar åtgärder för att stärka bolagets ställning eller inleder en ordnad avveckling av bolaget. Detta är ägnat att skydda bolagets borgenärer mot att bolagets hela kapital konsumeras, innan avvecklingen av bolaget inleds.”102

Uttalandet pekar på att kapitalbristreglerna tar sikte på bolag med låg konsolideringsgrad. Konsolideringsgrad är ett ekonomiskt mått, även ett s.k. nyckeltal, som används för att mäta ett bolags förmåga att klara av förluster.103 Man kan antingen tolka skrivelsen på så vis att endast aktiebolag med låg konsolideringsgrad är avsedda att skyddas enligt kapitalbristreglerna eller så kan man få uppfattningen att lagstiftaren syftar till att ett aktiebolag med låg konsolideringsgrad är ett bolag med kapitalbrist. Det senare är inte sant då ett aktiebolags konsolideringsgrad inte är samma sak som en kapitalbrist. Kapitalbrist kan föreligga trots att konsolideringsraden är hög.

Om lagstiftaren har likställt låg konsolideringsgrad med kapitalbrist tyder det på okunnighet från lagstiftarens sida. En kunskapsbrist som denna när man uttalar sig om ett helt regelsystems syfte får helt enkelt inte förekomma. På grund av det följande måste det första alternativet, att endast aktiebolag med låg konsolideringsgrad omfattas av reglerna, vara den i vart fall mest naturliga tolkningen av förarbetena. Med detta synsätt borde aktiebolag med hög konsolideringsgrad, alltså aktiebolag som har en god förmåga att klara av förluster, inte omfattas av kapitalbristreglernas syfte. En liknande skrivelse har inte förekommit i tidigare förarbeten vilket tyder på en förvirring om reglernas syfte även från lagstiftarens sida.104

102_{Prop. 2000/01:150 s. 35.}

103_{Nationalencyklopedin, konsolideringsgrad.}

(http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/konsolideringsgrad)

(33)

4.6 2005 års ABL

Efter 2001 års ändringar överfördes reglerna i princip oförändrade till nuvarande ABL.105 Den regeln som ändrades angående tvångslikvidation vid kapitalbrist var framförallt 25 kap. 20 a § ABL beträffande preskription. Genom 25 kap. 20 a § ABL har en regel om särskild preskriptionsordning för enskilda medansvarsförpliktelser införts.106

Införandet av en särskild preskriptionsordning motiveras med att det innan införandet var en allmän reklamationstid om tio år enligt 2 § Preskriptionslag (1981:130) för ett personligt ansvar. En så pass lång reklamationstid ansågs försämra förtroendet för företagande.107

Företagare som lämnar en misslyckad verksamhet tvingas leva med bolagets skulder under tio års tid, vilket leder till oförutsebarhet och en ovilja att starta nya affärsidéer. Vidare anfördes som skäl för ändring att vissa företag systematiskt förvärvar fordringar på grund av personligt betalningsansvar. Som slutlig motivering till ändringen anfördes att syftet med reglerna inte är att i största möjliga mån tillförsäkra borgenärerna betalning utan istället att sätta press på styrelsen att så snart som möjligt vidta de åtgärder som lagen föreskriver vid befarad kapitalbrist.108

4.7 Sammanfattning

De första kapitalbristreglerna från 1895 års ABL kan tyckas knapphändiga i relation till hur reglerna ser ut idag. Det är viktigt att komma ihåg att Sverige fick sin första Aktiebolagslag år 1848 som då innehöll endast 15 paragrafer och att reformen av ABL år 1895, där de första kapitalbristreglerna fanns, medförde totalt 81 paragrafer. Genom att sätta det i relation till dagens ABL som har ca 880 paragrafer blir det lättare att förstå varför de första kapitalbristreglerna var av enklare karaktär. ABL kan som lagstiftningsprodukt tyckas onödigt omfattande och icke anpassad till dess användare på så vis att den saknar förutsebarhet och

105_{Prop. 2004/05:85 s. 490.}

106_{Prop. 2012/13:65 och SFS 2013:143.} 107_{Prop. 2012/13:65 s. 6.}