6.3 Förslag som avser detaljplaner
6.3.5 Samråd med andra länder vid
71 mit några skäl som innebär att det finns anledning att ställa krav på att det
alltid ska finnas en grundkarta.
Mot denna bakgrund anser regeringen att 5 kap. 13 § plan- och bygg-lagen bör förtydligas så att det tydligt framgår att kommunen även ska redovisa grundkartan under samrådet. Motsvarande bör även gälla för fastighetsförteckningen enligt 5 kap. 8 § och detaljplaneprogrammet enligt 5 kap. 10 § samma lag.
Boverket anser att uttrycket i tillämpliga fall, som föreslås i prome-morian, är otydligt. Regeringen delar denna uppfattning och anser att kravet i stället bör gälla i förekommande fall. Att underlaget ska tillhanda-hållas i förekommande fall innebär att sådant underlag ska tillhandatillhanda-hållas när det krävs enligt 5 kap. 8 § och bygglagen eller, i fråga om plan-program enligt 5 kap. 10 § plan- och bygglagen, när sådant underlag har tagits fram av kommunen.
Författningsförslaget
Bestämmelserna finns i 5 kap. 13 § plan- och bygglagen. Vidare medför förslaget ett behov av en följdändring i 5 kap. 7 § plan- och bygglagen och att 5 kap. 11 e § upphävs.
6.3.5 Samråd med andra länder vid gränsöverskridande miljöpåverkan
Regeringens bedömning: Länsstyrelsen bör även i fortsättningen ha ansvar för att underrätta Naturvårdsverket när samråd om en detaljplan vars genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska ske med ett annat land.
Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedöm-ning. I promemorian föreslås att kommunen så snart som möjligt ska underrätta Naturvårdsverket om ett samråd ska ske med ett annat land om en detaljplan vars genomförande kan antas medföra en betydande miljö-påverkan.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte sär-skilt över förslaget. De som yttrar sig över förslaget är huvudsakligen negativa. Länsstyrelserna i Blekinge län och Skåne län anser att läns-styrelsen bör ha ansvaret för att underrätta Naturvårdsverket. Länsstyrel-sen i Skåne län framhåller att förslaget i promemorian enbart rör detalj-planer och menar att den statliga samordningen bör vara enhetlig i frågan om gränsöverskridande samråd, oavsett om det rör detaljplaner, översikts-planer eller regionöversikts-planer.
Boverket anser att det är tillräckligt att länsstyrelsen har skyldigheten att underrätta Naturvårdsverket, om samråd behöver ske enligt 6 kap. 13 § miljöbalken. Den reglering som föreslås innebär att både kommunen och länsstyrelsen har samma skyldighet, vilket kan orsaka otydlighet kring vilken myndighet som ska göra vad.
Malung-Sälens kommun och Torsby kommun framhåller att det i pro-memorian anges att kravet att ett gränsöverskridande samråd i vissa fall ska ske gäller i förhållande till andra medlemsstater och undrar vad som gäller för Norge, som inte är med i EU.
72
Skälen för regeringens bedömning Bakgrund och gällande rätt
När en medlemsstat uppmärksammar att ett projekt kan antas medföra en betydande inverkan på miljön i en annan medlemsstat eller om en medlemsstat som kan komma att utsättas i betydande grad begär det, ska den medlemsstat på vars territorium projektet är avsett att utföras till den utsatta medlemsstaten så snart som möjligt och senast när den informerar den egna allmänheten översända vissa handlingar (artikel 7.1). Det handlar bl.a. om en beskrivning av projektet, tillsammans med alla tillgängliga uppgifter om dess möjliga gränsöverskridande konsekvenser, och upp-gifter om vilket slags beslut som kan komma att fattas. Den medlemsstat på vars territorium projektet är avsett att utföras ska ge den andra medlems-staten rimlig tid att ange om den vill delta i beslutsprocessen. Krav med liknande innehåll finns även i SMB-direktivet (artikel 7). Kraven i MKB- och SMB-direktiven genomför kraven i den s.k. Esbokonventionen (SÖ 1992:1).
Kraven i SMB-direktivet, som gäller planer och program, har införts i 6 kap. 13 § miljöbalken. Av den paragrafen framgår att om genomförandet av en plan eller ett program kan antas medföra en betydande miljöpåver-kan i ett annat land eller om ett land som miljöpåver-kan komma att påverkas betydligt av genomförandet begär det, ska den myndighet som regeringen bestäm-mer vidta vissa åtgärder. Myndigheten ska då
1. överlämna miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till plan eller program till det andra landets ansvariga myndighet,
2. om det andra landet vill delta i miljöbedömningen, samråda med det landet i fråga om den gränsöverskridande miljöpåverkan som genom-förandet av planen eller programmet kan antas medföra och de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa betyd-ande negativa miljöeffekter, och
3. ge det andra landet den information som behövs för samrådet och möjlighet att lämna synpunkter.
De motsvarande kraven i MKB-direktivet, som gäller verksamheter och åtgärder, har införts i 6 kap. 33 § miljöbalken. Kraven motsvarar i allt väsentligt de skyldigheter som följer av 6 kap. 13 § samma balk.
Av miljöbedömningsförordningen framgår att Naturvårdsverket är ansvarig myndighet enligt bl.a. 6 kap. 13 och 33 §§ miljöbalken och enligt Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskri-dande sammanhang (21 §). När samråd ska ske med ett annat land enligt någon av dessa paragrafer, ska Naturvårdsverket komma överens med den ansvariga myndigheten i det landet om hur samrådet ska genomföras så att de myndigheter och den allmänhet som kan antas bli berörda i det andra landet ges möjlighet att lämna synpunkter inom en skälig tid som ska vara minst 30 dagar (23 § MBF).
Vid planläggning enligt plan- och bygglagen är det länsstyrelsen som samordnar statens intressen (jfr 2 kap. 1–4 §§ PBF). Således är det läns-styrelsen som ska underrätta Naturvårdsverket, om det i fråga om en regionplan, översiktsplan eller detaljplan krävs samråd med ett annat land enligt 6 kap. 13 § miljöbalken (se 2 kap. 4 a §§ PBF).
73 I promemorian anges att regleringen i PBL-systemet innebär att
förut-sättningarna inte är de bästa för att Naturvårdverket så snart som möjligt ska kunna kontakta den utsatta medlemsstaten. För att säkerställa att kraven i MKB-direktivet tillgodoses inom ramen för PBL-processen, föreslås i promemorian att kommunen ska vara skyldig att så snart som möjligt underrätta Naturvårdsverket, om genomförandet av en detaljplan kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land.
Länsstyrelsen bör underrätta Naturvårdsverket när en detaljplan kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land
SMB- och MKB-direktiven innehåller olika krav i fråga om vid vilken tid-punkt ett annat land ska kontaktas under miljöbedömningsprocessen.
Enligt SMB-direktivet är det tillräckligt att den andra medlemsstaten kon-taktas innan planen eller programmet antas (artikel 7.1). Enligt MKB-direktivet ska den utsatta medlemsstaten kontaktas så snart som möjligt när en medlemsstat uppmärksammar att ett projekt kan antas medföra en betydande inverkan på miljön i en annan medlemsstat och allra senast när den informerar den egna allmänheten. Den utsatta medlemsstaten ska då få del av viss information (jfr artikel 7.1). Kraven i MKB-direktivet mot-svarar kraven i Esbokonventionen (artikel 3.1).
Enligt regeringens uppfattning behöver detaljplaneprocessen tydligare samordnas med den skyldighet för Naturvårdsverket att underrätta det andra landet som följer av 6 kap. 13 § miljöbalken. Samordningsbehovet gäller framför allt i vilket skede av detaljplaneprocessen som det andra landet ska underrättas.
Regeringen anser att Naturvårdverket bör ges bättre förutsättningar för att så tidigt som möjligt kunna underrätta ett annat land som kan påverkas av genomförandet av detaljplanen. Det är visserligen tydligt att verket ansvarar för att fullgöra de uppgifter som följer av artikel 7 i MKB-direk-tivet (se 24 § 5 MBF), men Naturvårdsverket har ingen möjlighet att säker-ställa att det andra landet får del av informationen i ett tidigt skede. Det beror på att myndigheten är beroende av att länsstyrelsen har fått informa-tion från kommunen. Det finns således en risk för att Naturvårdsverket inte får del av informationen förrän allmänheten i Sverige redan har infor-merats.
Som Boverket framhåller kan ansvaret bli otydligt om både kommunen och länsstyrelsen ska underrätta Naturvårdsverket, på det sätt som föreslås i promemorian. I likhet med länsstyrelserna i Blekinge län och Skåne län anser regeringen att länsstyrelsen även i fortsättningen bör ansvara för att Naturvårdsverket underrättas, framför allt eftersom regelverket för de olika planinstrumenten i plan- och bygglagen bör vara enhetligt utformat när det gäller vem som ska underrätta Naturvårdsverket.
Redan i dag gäller att länsstyrelsen ska underrätta Naturvårdsverket, om det i fråga om en regionplan, översiktsplan eller detaljplan krävs samråd med ett annat land enligt 6 kap. 13 § miljöbalken (se 2 kap. 4 a § PBF).
Enligt regeringen är det därför lämpligt att även reglera i vilket skede av planprocessen som länsstyrelsen ska underrätta Naturvårdsverket på förordningsnivå. Mot den bakgrunden behövs inte den ändring i 5 kap.
11 e § plan- och bygglagen som föreslås i promemorian.
74
Malung-Sälens kommun och Torsby kommun undrar om kraven på sam-råd även gäller för Norge, trots att landet inte är med i EU. MKB-direktivet gäller även inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, som Norge är en del av. Norge har även ratificerat Esbokonventionen. Det innebär att ett gränsöverskridande samråd ska ske på det sätt som anges i miljöbalken även i de fall genomförandet av en detaljplan kan antas medföra en betyd-ande miljöpåverkan i Norge.