Samtycke enligt annan lagstiftning

2.6.5.1 Blandade åldersgränser i svensk rätt

Utanför hälso- och sjukvårdslagstiftningen förekommer olika lagstadgade åldersgränser som innebär att barn har självbestämmande eller på annat sätt får ta ansvar. Från 16 års ålder erhåller barn viss ekonomisk rättshandlingsförmåga och får bland annat råda över sin egen arbetsinkomst (FB 9 kap 3 §) och ingå nytt anställningsavtal (FB 6 kap 12 §). 15 år är en dominerande åldersgräns inom social- och straffrätt, barn blir exempelvis straffmyndiga (brottsbalken, förkortad BrB, 1 kap 6 §) samt får föra sin egen talan i mål och ärenden enligt social-tjänstlagen (SoL 11 kap 10 §). Redan vid 12 års ålder har barn vetorätt mot att adopteras (FB 4 kap 7 §). Det finns även flertalet andra åldersgränser i olika lagar om när barn anses ha självbestämmande. Enligt Schiratzki beror skillnaderna

105 Prop 1974:70 s 79.

106 A st.

107 Se även Rynning, Samtycke till medicinsk vård och behandling 1994 s 289.

108 JO 1998/99 s 417.

främst på olika traditioner inom skilda rättsområden.110 Eftersom åldersgränserna motiveras olika på olika rättsområden kan inte nödvändigtvis åldersgränser inom andra områden vara till hjälp för att bedöma mognad inom hälso- och sjukvård. Ett barn som bedöms som moget nog att hantera sin egen ekonomi kan inte nödvändigtvis ta beslut om ingripande vård då det rör två vitt skilda områden. Viss vägledning kan dock tas från den utveckling som skett på andra områden, eftersom det kan säga något om synen på barns mognad generellt.

2.6.5.2 Dataskyddsförordningen

Dataskyddsförordningen reglerar när och hur personuppgifter får behandlas.111 En så kallad rättslig grund för personuppgiftshantering är samtycke till behandlingen enligt artikel 6.1 a. Dataskyddsförordningen artikel 4.11 definierar samtycke som varje slag av frivillig, specifik, informerad och otvetydlig viljeyttring där personen genom ett uttalande eller entydig bekräftande handling godtar behandling av personuppgifter. Barns möjlighet att samtycka vid erbjudande av

informations-samhällets tjänster112 direkt till ett barn framgår av artikel 8.113 Medlemsstaten får

välja en åldersgräns, dock lägst 13 och högst 16 år, för när barns föräldrar måste samtycka för att barnets personuppgifter ska få behandlas. Enligt lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, förkortad dataskyddslagen, 2 kap 4 § krävs förälderns samtycke om barnet är under 13 år. Ifall det gäller behandling av personuppgifter som inte rör informationssamhällets tjänster kan barn samtycka även under 13 år, under förutsättning att deras samtycke är giltigt enligt ovan refererade kriterier.

110 Se Schiratzki, Föräldraansvar i välfärdsrätten 2013 s 49 f för vidare läsning om diverse åldersgränser för självbestämmande.

111 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016. Gäller i Sverige från den 25 maj 2018.

112 I propositionen förtydligas och exemplifieras informationssamhällets tjänster. Förenklat har regeringen uttryckt ”varje aktivitet som sker online, med någon ekonomisk innebörd”. Observera att det enbart är i samband med informationssamhällets tjänster som samtycke krävs från vårdnadshavaren. I annat fall får bedömning av den registrerades förmåga att förstå innebörden av samtycket vara avgörande. Se prop 2017/18:105 s 67 f.

Tidigare har Datainspektionen haft 15 år som tumregel för barns mognad vad gäller att förstå innebörden av att samtycka till personuppgiftsbehandling.114 Med anledning av att dataskyddslagen numer stadgar 13 år som den ålder då barn anses mogna nog att förstå innebörden av personuppgiftshantering får den tidigare tumregeln om 15 år anses vara sänkt. Anledningar som talade för att sänka gränsen var bland annat att 13-årsgräns råder i USA samt att barn annars riskerar stängas ute från möjligheten till social och kulturell samvaro inom ramen för informationssamhällets tjänster.115 En hög åldersgräns begränsar också barns rätt att fritt söka information och uttrycka sig i olika sammanhang, vilket är rättigheter enligt barnkonventionen artikel 13 och artikel 17. Barns rätt att uttrycka sina åsikter enligt artikel 12 och därmed barns självbestämmande skulle också begränsas. Genom att se till vad dagens barn och unga använder internet till och riskerna med att de skulle stängas ute och därmed begränsa deras fri- och rättig-heter så väger de argumenten tyngre än motargumenten om att barnen behöver skyddas då de inte har tillräcklig mognad. Vikten av barns rätt till själv-bestämmande och yttrande- och informationsfrihet vägde således tyngre än det ökade integritetsskydd som en hög åldersgräns skulle kunna leda till.116

Sammanfattningsvis är anledningen till att barn numer från yngre ålder kan samtycka till personuppgiftsbehandling inte att barn idag exempelvis anses mognare eller att barnen kan ta det ansvaret – snarare saknas skyddshänsyn vilket gör att andra rättigheter väger tyngre. Motiveringen är rimlig eftersom ett barns självbestämmande ska inte begränsas mer än nödvändigt.117

2.6.5.3 Sexualbrottslagstiftningen

Barn har sexuellt självbestämmande från 15 års ålder, vilket framgår e contrario av BrB 6 kap 4 §. När ett barn är strax under 15 år kan ett samlag anses vara frivilligt från barnets sida, vilket kan göra att gärningen bedöms som mindre

114 Prop 2017/18:105 s 65 samt s 70.

115 A prop s 71 f.

116 A prop s 73.

allvarlig enligt BrB 6 kap 5 § eller som helt straffri enligt BrB 6 kap 14 §. Anledningen till att barnet ska vara nära femton åts ålder är att en förutsättning för tillämpningen är att barnet med hänsyn till sin utveckling och omständigheterna i övrigt haft förutsättningar att bedöma och ta ställning till situationen och således frivilligt samtycka.118 Än en gång måste barnet vara beslutskompetent och förstå följderna av sitt agerande för att inte skyddshänsyn ska väga tyngre. I praxis går gränsen för när ett barn kan samtycka till samlag vanligtvis vid 13 års ålder.119

Enligt JO kan bedömningen av ett barns självbestämmande när det gäller sexualrelaterade frågor ta viss ledning från den åldersgräns som finns om sexuellt självbestämmande, nämligen 15 år.120 Innebörden blir att den som har sexuellt självbestämmande dessutom torde ha självbestämmande i vårdfrågor kopplade till det sexuella umgänget. Eftersom den som har samlag med ett barn under 15 år sannolikt begår ett brott bör personal inom hälso- och sjukvård ta reda på mer information om barnets sexualliv innan ställning kan tas till huruvida barnet kan anses ha självbestämmande i en fråga om exempelvis preventivmedel. Om det finns risk att barnet far illa ska anmälan göras till socialnämnden enligt SoL 14 kap 1 §. Det kan dock röra sig om samlag som enligt brottsbalken inte skulle dömas till ansvar för på grund av ansvarsfrihet enligt BrB 6 kap 14 § eller att även den som samlaget genomförs med är under 15 år. Mot bakgrund av de undantag om sexuellt självbestämmande som finns, saknas skäl att använda åldersgränsen för sexuellt självbestämmande som gräns för när barnet kan anses ha självbestämmande i sexualrelaterade vårdfrågor.