Samverkan

Alla informanter i denna studie hade en fast rutin för samverkan vid övergången från förskola till förskoleklass för barn i behov av särskilt stöd. Detta gäller kommunala enheter som ligger i närheten av varandra.

”Vi har en överlämningsträff i kommunen. Vi har ett skrivet underlag där man skriver så objektivt det bara går då om det som förskoleklassen behöver veta för att möta barnet på rätt sätt.

Det är inget bekymmer från förskolan till förskoleklassen att få det underlag man behöver för att hjälpa. Som lärare i förskoleklassen gör jag det första besöket på förskolan för att möta dem i deras invanda miljö. Nästa gång vi träffas kommer de till mig i skolan vid två tillfällen.

Då får barnen också äta här. Vi träffar föräldrarna en kväll” (Ulla, förskoleklass).

Samverkan fungerar inte lika bra om förskolan och förskoleklassen ligger långt ifrån varandra.

”Alla rektorer som berörs har först ett möte, sen får vi berörd personal information på ett annat möte. Information om det finns några barn med en överlämningslapp.

Vi är också med vid förskolans utskolningssamtal där vi får träffa föräldrarna. När barnet kommer från vårt upptagningsområde, inte utanför” (Eva, förskoleklass).

När förskolan inte är kommunal brister också samverkan enligt informanterna.

”I det privata alternativet finns det ingen samverkan på det sätt som det finns i det kommunala” (Eva, förskoleklassen).

Ett fåtal tyckte att samverkan oftast fungerade mycket bra.

”Jag känner att det finns en absolut fungerade samverkan mellan förskolan och förskoleklass” (Ulla, förskoleklass).

Det händer ibland att samverkan inte fungerar även om den kommunala förskolan och den kommunala förskoleklassen ligger nära varandra lokalmässigt Det beror då ofta på att personal på någon av enheterna har bytts ut.

”Det är inte alltid man får den information man skulle behöva. Förra året var det rörigt här på skolan för vi fick ett barn som behövde mycket hjälp, men som vi inte fick information om.

Föräldrarna har sagt att de har givit sitt tillstånd att berätta, men något gick fel när rektorerna träffades, så pojken fick ingen hjälp förrän i november. Det drabbar barnet” (Eva, förskoleklass).

Informanternas åsikter om hur mycket information som förskolan ska ge förskoleklassen, om barn i behov av särskilt stöd varierar mycket.

”Ofta kan jag höra att det finns en tendens att man har barn i behov av särskilt stöd men man vill inte säga för mycket, det kanske går över. De får skapa sin egen bild av barnet. Det är mer när det finns en diagnos som det finns en kommunikation” (Pia, förskola).

”Vi tycker att det är viktigt att vi poängterar vad vi har sett för lärarna i förskoleklassen, så att de kan jobba vidare med det” (Jenny, förskola).

När förskolan fick frågan om hur de upplever att förskoleklassen tar emot den information som förskolan ger till dem, tyckte en lärare i förskolan att informationen tas emot på ett bra sätt.

”Jag tycker att informationen tas emot på ett bra sätt, vi ger både skriftlig information men även muntlig” (Jenny, förskola).

Några lärare i förskolan var tveksamma till om förskoleklassen ville ha informationen.

”Jag tror det är informationsbiten och också intresset för vad har de varit med om.

Till exempel i förskolan att det blir en röd tråd som följer barnen och även de här barnen med behov av särkilt stöd. Men jag kan ofta uppleva att det här är den här världen här i förskolan och när de börjar förskoleklass är det en helt annan värld” (Pia, förskola).

”Om man tänker på ett livslångt lärande, så är det ju så konstigt att nähäpp så var det helt plötsligt inte så viktigt” (Sara, förskola).

En informant från förskolan beskrev att det har skett en attitydförändring och att förskoleklassen nu är mer intresserade av den information som förskolan ger.

”Jag tycker de är glada för den. Vi pratade om det i går. Vi hade ett möte. Förr skulle man inte veta något eller de brydde sig inte om vad de hade gjort. Där är man mycket mer idag.

Vad de har varit med om och upplevt. Det är en attitydförändring. De är mer medvetna om att vi gör skillnad” (Sara, förskola).

6.2.1 Sekretess

En fråga som kom upp på alla samtal med informanterna vi intervjuade var om sekretessen mellan förskolan och skolan kan ses som ett hinder för samverkansprocessen. Alla informanter talade om att förskolan bara ger förskoleklassen den information som föräldrarna givit sitt tillstånd till. Informanterna upplevde det som om föräldrarna oftast är positiva till att förskolan ger information om barnen.

”Bara man har föräldrarna med sig borde inte vara så krångligt. För när man har utvecklingssamtal är det viktigt att man är öppen och så och berättar hur det är och kanske påtalar att det här är viktigt att vi lämnar vidare. Det kanske är någon enstaka förälder som säger nej. Men de flesta tycker det är ok.” (Anna, förskoleklass).

Informanterna beskriver att sekretessen oftast inte blir ett hinder

”Jag tycker inte att sekretessen ställer till med problem” (Ulla, förskoleklass).

Men de påpekar också att sekretessen är viktig och något de hela tiden måste tänka på.

”Det är komplicerat men man måste vara proffsig och det är mycket sunt förnuft” (Pia, förskola).

När det gäller föräldrarnas delaktighet i överlämnandet av information kan det skönjas en bild av att lärarna tror att föräldrarna lämnar den information som förskolan har valt att utelämna.

”Vill föräldrarna säga mer får de göra det” (Lisa, förskola).

En informant i förskolan och en i förskoleklass anser att sekretessen är bra. De menar att den innebär att det inte kan lämnas så mycket information om barnet. Detta gör att läraren i förskoleklassen har möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om barnet.

”Det är ganska bra att inte få någon information. Innan denna grupp började ville vi inte ha någon information. De ville inte heller ge någon. Vi sa det istället. Vi ville se själva, bilda oss en egen uppfattning” (Elin, förskoleklass).

En informant anser inte att hon vet exakt vilken information som man får överföra från förskolan till skolan.

”Jag har inte stenkoll på vad man får lämna, men har man bara föräldrarnas godkännande kan man lämna information” (Anna, förskoleklass)