Att skapa en fungerande grupp

Skolan och förskoleklassen skiljer sig från förskoleverksamheten eftersom alla elever startar i skolan samtidigt. De flesta klasser består inte av en homogen grupp från förskolan utan barnen kommer från flera olika förskolegrupper. Det är färre vuxna per barn i skolan än i förskolan. Detta gör att skolan måste arbeta med andra strukturer. Arbetet blir mer organiserat och tidsbundet. Läroplanen ställer andra krav, det centrala innehållet ska behandlas och kunskapskraven nås inom utsatt tid.

De intervjuade lärarna har ett klart fokus i sitt möte med klassen de första dagarna i årkurs 1. Det är att skapa en välfungerande klass som består av elever som är trygga och sedda. Man arbetar parallellt med dessa båda uppgifter. Samtidigt som man möter gruppen och ger dem ramarna för verksamheten, skapar strukturer, observerar man varje enskilt barn. Det ena kan inte vänta på det andra. Lärarna har olika metoder att forma gruppen och närma sig individerna.

Lärare A observerar och närmar sig barnen utifrån hur hon upp fattar att barnen vill bli observerade och uppleva närhet. Läraren iakttar barnen hela dagen men inga anteckningar görs. Både kroppsspråket och det talade språket studeras. Hon använder sin mångåriga erfaren- het för att skapa en bild av barnet, vilken sorts barn man har framför sig. Läraren undviker den typ av traditionella övningar som de flesta arbetar med, sitta ring, kasta en boll berätta vilka djur man tycker om osv. Läraren förhåller sig istället lite avaktande, talar och arbetar med hela gruppen, skapar en anknytning genom att ha ögonkontakt med varje barn om det är möjligt och ibland också kroppskontakt. Här arbetar läraren mycket försiktigt då det skiljer sig från barn till barn hur nära man får komma. Det tillbakadragna barnet får stanna i bak- grunden. Genom att ha ögonkontakten visar man att man observerat dem. Det kommer andra tillfällen då man kan tala enskilt med dem. Genom denna metod att närma sig anser läraren, att man visar varje barn respekt, visar dem att man kan tolka signalerna. Både vuxna och

barn har rätt till samma respekt och distans i det första mötet. Språket är en annan viktig informationskälla. Barn befinner sig på många olika nivåer i sin språk utveckling. De talar allt från ett väl utvecklat språk till att bara svara enstavigt. Läraren kopplar detta till hur säkra barnen känner sig i den nya omgivningen. Man märker i vilken miljö de växt upp. Flera av dessa barn kommer från gårdar som inte ligger i någon by, barnen är därför vana att vara ensamma. För dem är en grupp inte den naturliga enheten. Genom att inte pressa barnen utan låta dem svara och tala utifrån sin egen plattform visas de även här respekt. Det är viktigt att man möter dem på rätt nivå i inskolningsfasen. Läraren understryker att grunden för en god relation sker under inskolnings- perioden. Ett arbete som man kan bygga vidare på under de tre kom- mande åren. Lärare A:s arbete har ett långt perspektiv. Inget är klart i oktober utan gruppen och individen utvecklas hela tiden.

Visa dem respekt. Möta dem på deras nivå, med ögon och kropps- kontakt. Då måste man känna dem. Jag tror inte på konstlade grejor i ring och sådant det ska vara mer naturligt. Jag är där! (Lärare A) Lärare B ägnar den första tiden med klassen åt att ge eleverna infor- mation om ramarna för verksamheten, att visa strukturen. De ska veta hur det ser ut i klassrummet och var allting finns. De orienterar sig också i skolbyggnaden, matsal och fritidsverksamhetens lokaler. Detta skiljer sig från vad de varit med om tidigare. Nytt för eleverna är också lärarens förväntningar på eleverna, skolverksamheten är striktare än förskoleklassen. Dagen är mer inrutad, ett schema finns som inne- håller olika moment. Man har en bestämd plats att sitta på och man ska oftast sitta på en stol vid ett bord. Att allt det praktiska fungerar är av största vikt för det övriga arbetet, inget av detta ska behöva störa verksamheten, anser läraren. I skolan har man arbetsuppgifter som ska göras och avslutas. Man har kursplaner att följa. Detta är inget som diskuteras med eleverna de första dagarna men det finns i lärarens huvud. Man vet vad man bör ha hunnit med inom en viss tidsrymd. Parallellt med att visa skoldagens rutiner och krav arbetas det aktivt

med att skapa en gruppkänsla. Det sker genom lekar både inomhus och utomhus som inte är skolinriktade. Utemiljön är en viktig del av arbetet med att skapa gruppkänslan, namnlekar, parlekar, plåsterlekar och spel. Läraren sätter samman paren, de som inte känner varandra ska arbeta tillsammans. Eleverna länkas samman i nya grupperingar. Arbetet med den sociala processen är mycket medvetet. Läraren observerar eleverna. Vem drar sig undan? Vem måste jag tala extra med? Vem sitter bredvid mig på nästa rast? Men resonemanget förs ett steg längre. Läraren anser att tack vare att i princip alla barn gått i förskola är uppgiften att skapa en grupp enklare nu. De har varit i grupp tidigare. De har fått instruktioner, följt andra ledare än föräld- rarna. Utgångspunkten för en fungerande klassrumsmiljö måste vara kollektivet, enligt läraren. Utifrån det sker den enskildes utveckling i skolan. I arbetet med eleverna handlar det om ödmjukhet. Läraren är ledaren, som har ansvaret, men det är tillsammans utvecklingen sker. Detta är också den lärare som klart talar om inspiration och använder metoder från kända pedagoger.

När jag fick frågan tänkte jag – jag vet inte hur jag gör. Det sitter så intuitivt så jag vet inte. Jag pratar nog väldigt mycket med barnen. Jag har väldigt tydliga ramar, parar ihop de som inte känner var- andra i spel och leker. Det handlar mycket om att se. Kollektivet är grunden, är det viktiga. Utgångspunkten måste vara kollektivet. Visserligen har jag ansvaret, men vi gör det tillsammans. Man lär sig i samspel med andra. Vygotsky finns med. (Lärare B)

Lärare C skapar en relation kring något gemensamt. Vad finns som är gemensamt för alla barnen i klassen? De kommer inte från samma för- skola, bor inte i samma by. Flera kommer med skolskjuts till skolan. Det gör att både samhället och skolan är nytt för dem. Men de ska alla gå i samma klass. Läraren börjar med att presentera sig själv, läraren: vem är jag som person, vad tycker jag om. Därefter får eleverna berätta om sig själva. Vad de heter och vad de tycker om. De hittar områden som förenar. Läraren menar att man måste skapa en relation kring

det som klassen tycker är intressant och roligt. Läraren poängterar att skolan ska vara både intressant och rolig och att arbetet ska göras till- sammans. Även denna lärare arbetar aktivt med utemiljön, tar hjälp av den för att se eleverna i en annan omgivning. Det innebär att redan de första dagarna anordnas utflykter till ett närliggande naturreservat. Läraren anser att eleverna kan ha olika roller i olika miljöer. Utanför klassrummet släpper de krav som ändå finns innanför klassrummets väggar. I en ny miljö kan man se nya förmågor, den tillbakadragne kan bli ledare och den som dominerar klassrummet känner sig kanske mer främmande här. Detta är viktig information anser läraren. Det är också något att knyta an till i kommande samtal. Utomhus finner läraren också möjlighet att samtala med eleverna. Man får snabbt en vi-känsla genom utflykter. Vi är klassen som…... Gemenskapen är viktig och ju tidigare en stark gruppidentitet kan utvecklas desto bättre fungerar både undervisning och övrig verksamhet. Läraren anser att genom det aktiva arbetet med socialisering i den inledande fasen sparas mycket tid under de kommande åren

Vad jag tycker är viktigt är att presentera sig själv, läraren, vad jag tycker är roligt, vad jag gillar. Sedan brukar jag bolla över frågan till barnen. Vad gillar dom? Bekräfta saker vi har gemensamt. Skapa en relation om det man tycker är intressant och roligt, att hitta en gemenskap och att upprätta den tillsammans. (Lärare C)

3.3.1  Reflektion

Socialiseringen av gruppen är för alla tre lärarna en central fråga. Lärare B och C arbetar aktivt med klassen i fokus. Lärare A har en annan ingång, att lära känna den enskilda eleven har högsta prioritet. Olika fokus ger olika arbetsstilar. För lärare B är utgångspunkten klar, det gäller att forma ett väl fungerande kollektiv. Detsamma gäller för lärare C, även om det inte är så uttalat, men det ska tydligt finnas en gemensam grund för klassen att vila på. Båda arbetar medvetet med socialisering av gruppen. De utnyttjar både inne och utemiljö aktivt, lekarna bestäms av lärarna. Gruppindelningen är genomtänkt. Alla ska

lära känna alla, ingen får bli utanför. Lärare A, som har längst erfaren- het, arbetar mer intuitivt, känner och tolkar elevernas kroppsspråk. Gruppen växer fram utan att man följer en plan. Hur inskolnings- perioden ser ut kan därför variera från klass till klass.

För alla gäller det att samla så mycket information som möjligt, att se eleverna i olika situationer. Som individ men också i samspel med de övriga, rollen i gruppen. Utmaningen är större för de lärare som tar emot barn som kommer resande till skolan. Lärarna menar att deras arbete de första veckorna lägger grunden för arbetsmiljön i klass- rummet under de kommande tre åren för både läraren, klassen och den enskilde eleven. Lärarna är medvetna om vad som står på spel.