Öppenheten i den svenska rättsstaten bygger på en rad olika principer, lagar och rättigheter. Som misstänkt och åtalad har man rätt att få information om vilket stöd som fnns för de anklagelser som riktas mot en, så att de kan bemötas. Det fnns en allmän princip om partsinsyn i all handläggning som rör enskilda, och den principen är särskilt viktig när frågan handlar om att någon kan komma att dömas till påföljd (och rent av frihetsberövande). Enligt RB 23 kap 18 § har misstänkta rätt att ta del av det material som förekommer i förundersökningen.
I enlighet med artikel 6:3d i Europakonventionen om mänsk
liga rättigheter ska den som blivit anklagad för brott ha rätt att (låta) förhöra vittnen som åberopas, samt att själv få vittnen inkallade och förhörda. Vidare innebär offentlighetsprincipen att allmänheten och massmedierna ska ha insyn i myndighet
ernas verksamhet. Detta innebär bland annat att domstolsför
handlingar i de festa fall är offentliga (www.domstol.se).
Denna öppenhet innebär också att känsliga uppgifter som lämnas i förhör kan bli offentliga handlingar, i form av domar, som alla kan ta del av. Flera intervjupersoner menar att denna öppenhet, i vissa fall, kan leda till en ovilja att tala med rätts
väsendet. Oviljan tycks bottna i att det då kommer fram att de pratat med rättsväsendet, av rädsla för hämndaktioner i form av hot och våld. Detta kan leda till att vittnen förblir tysta, trots allmänna vittnesplikten14.2
I ett betänkande från Justitieutskottet framgår att regeringen bör utreda nya regler kring vittnen (2018/19:JuU12), eftersom det är angeläget att bekämpa organiserad brottslighet. Det handlar bland annat om att överväga att införa ett system med så kallade kronvittnen, möjliggöra anonymitet i domstol vid all
varlig brottslighet (exempelvis allvarliga hot från gäng) samt att förstärka arbetet med vittnesskydd. En avgörande del i detta är att kunna genomföra rättegångar på ett effektivt och rättssäkert sätt och att få vittnen att våga tala.
Ytterligare en kategori personer som behöver särskilt skydd är de som slår larm om brott, ofta kallade visselblåsare (Haglunds 2009, Gobert och Punch 2000). Ett förslag om att stärka skyd
det för visselblåsare, genom möjligheten att få skyddad identitet, har lagts fram i betänkandet Visselblåsare. Stärkt skydd för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden (SOU 2014:31). Ett syfte med identitetsskyddet är att få med
arbetare att berätta om allvarliga missförhållanden.
14 Vittnesplikten innebär en skyldighet att vittna i domstol, om åklagaren eller den misstänkta personen och dennes försvarare anser att det behövs (www.aklagare.se).
Den 1 januari 2017 infördes en visselblåsarlag153som ger ett särskilt skydd mot repressalier för medarbetare som larmar om allvarliga missförhållanden i verksamheten. I första hand ska medarbetare slå larm internt, men om inga åtgärder då vidtas, har medarbetare som slår larm externt ett särskilt skydd (www.institutetmotmutor.se). Lagen har dock kritiserats för att den inte innehåller identitetsskydd, vilket skulle kunna under
lätta för medarbetare att slå larm (Sandgren 2017).
Anonyma vittnen
Som en åtgärd för att få fer vittnen att tala med rättsväsendet, efterfrågar fera intervjupersoner möjligheten att i vissa fall få vittna anonymt. Särskilt om det handlar om personer med ett skrämselkapital som har kopplingar till kriminella nätverk, men även relations och hedersrelaterat våld nämns. En sådan åtgärd beskrivs kunna bidra till att vittnen vågar prata, vilket i sin tur skulle kunna leda till att brotten utreddes och gärningspersoner lagfördes. Önskan om att kunna vittna anonymt uttrycks på följande sätt av en polis:
För att om du tar grov organiserad brottslighet ... De som håller på med det, antingen är de ju misstänkta eller mål-sägare, de är i samma kollektiv. Ska de välja att berätta, eller grannen som vet var de är, då måste de här stöden fungera.
Det går inte att få människor att berätta om du vet att du bor bredvid någon som har våldskapital. Det är ju en utopi att tro att någon skulle gå till en rättegång när vi har lagstiftning som … Du får inte vittna anonymt, du ska stå med ditt namn där, du ska infnna dig i tingsrätten, du kanske får vara i ett annat rum. För mig är det en del att börja titta på, om vi ska få människor att våga berätta, i den här kriminella världen.
I en intervju med en mamma i ett socialt utsatt område fram
går det att vittnen har mindre att vinna på att medverka i rätts
processen, vilket därmed kan göra det svårare att få med dem.
Intervjupersonen menar att om hon själv blev brottsoffer skulle hon kanske polisanmäla brottet, men om hon däremot blev vittne till ett brott skulle hon troligtvis inte ställa upp och vittna i en utredning. Inte för att hon inte vill hjälpa till, utan för att hon inte vågar till följd av eventuella repressalier mot henne och anhöriga, om det uppdagas att det är hon som pratat. Liknande resultat framkom i en enkätundersökning bland 1 200 boende i två socialt utsatta områden (Brå 2018:6).
Danmark och Norge har infört system med anonyma vittnen.
I Danmark har anonyma vittnen tillåtits i brottmål sedan 2002, vilket gör det möjligt att hålla vittnets namn och adress hemligt för den tilltalade. Detta får ske när väsentlig hänsyn till vittnets
15 Lag (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden.
säkerhet gör det påkallat, samtidigt som åtgärden måste antas vara utan betydelse för den tilltalades försvar. I Norge infördes användandet av anonyma vittnen 2001, i mål som rör allvar
liga brott, under förutsättning att det kan fnnas en fara för att vittnet eller en närstående till vittnet utsätts för ett allvarligt brott mot liv, hälsa eller frihet. Anonyma vittnesmål får endast användas om det är nödvändigt och det inte medför väsentliga olägenheter för försvaret. Domaren och försvararen ska upp
lysas om vittnets identitet. Identiteten kan dock undanhållas försvararen (SOU 2004:1).
Kritik riktas ofta mot anonyma vittnen utifrån ett rättssäker
hetsperspektiv, med hänvisning till att den misstänkte måste få veta vem som kommer med anklagelsen om brottet. Det kan också försvåra korsförhör, och hur rätten ska se på bevisvärdet av ett anonymt vittnesmål (Värmlands folkblad 20190129, Lavén 2019).
Stärkt skydd för målsägare och vittnen
Riksdagen har tillkännagivit till regeringen att arbetet med vitt
nesskydd bör förstärkas och att den långsiktiga målsättningen ska vara att alla vittnen kan lita på det skydd som samhället erbjuder (betänkande 2018/19:JuU12). Flera intervjupersoner betonar att det måste fnnas ett starkare skydd för dem som väljer att träda fram i rätten och berätta vad de upplevt, särskilt när de ska möta personer med ett reellt skrämselkapital. Inter
vjuade brottsoffer och vittnen ger också en bild av att poliser nästan avrått dem från att vittna, eftersom de inte tycker att rättsväsendet kan skydda dem. En socialsekreterare lyfter fram att det därför skulle vara bra om det gick att skydda brottsoffer och vittnen genom att arbeta mer med sekretessmarkeringar och skyddade personuppgifter, och till exempel använda kodnamn i rätten och i domen. En åklagare i åklagarenkäten belyser följan
de brister med det nuvarande skyddet:
Jag vet ju att staten aldrig har haft resurser för att upprätt-hålla uthålligt skydd för målsägare och vittnen som får otrevliga gäng efter sig. Vårt samhälle är inte resurssatt för att klara den brottslighet och det gäng-, familj-, släkt- och klan-mönster som nu fnns. Å detta är INTE bara en fråga om det så kallade utanförskapsområdets unga, [utan det] fnns även i någon mån på andra samhällsområden. Men det är bara [att]
jobba på.
Kronvittnen
Med kronvittne brukar avses en gärningsperson som avslöjar sina medbrottslingar eller andra brottslingar, och därigenom får en mildare påföljd eller går fri från straff. Frågan om straffind
ring för kronvittnen har diskuterats i olika sammanhang (SOU 2005:117, Lagrådsremiss 2014). Likaså frågan om Sverige borde införa ett system med kronvittnen (Lagrådsremiss 2014).
Om man tittar på hur frågan om kronvittnen bedömts i Dan
mark och Norge, kan det i Danmark beaktas som en förmild
rande omständighet vid straffmätningen, om gärningspersonen lämnat upplysningar som är avgörande för utredningen av andras brott. Även i Norge tycks det i praxis ha accepterats att straffnedsättning sker för uppgifter som lämnas om andra, i vart fall när det rör allvarliga narkotikabrott (SOU 2005:117).
I tidigare studier har man uttryckt sig kritiskt och betonat att kronvittnen inte ska få fördelar i utbyte mot information om an
dras brott. Ett system med kronvittnen aktualiserar bland annat frågor om hur man ska bedöma bevisvärdet av de uppgifter som lämnas av kronvittnen, samt hur en sådan ordning förhåller sig till övriga medtilltalades rätt till en rättvis rättegång. Dessutom framhålls svårigheten att bedöma effektivitetsvinsterna av ett kronvittnessystem, särskilt med hänsyn till frågan om bevis
värdet av de lämnade uppgifterna (Lagrådsremiss 2014).
Andra farhågor är bland annat risken för falska eller överdriv
na vittnesutsagor, att systemet skulle uppmuntra till att skvallra på andra. En annan invändning är att systemet, för att ge en positiv effekt, måste innebära att polisen lovar den misstänkta vissa fördelar. Det kan då fnnas en risk att polisen eller åkla
garen skulle kunna frestas att lova större fördelar än domstolen kan förväntas ge (SUO 2005:117, Brå 2005:11). Systemet kan även innebära stora risker för kronvittnets rättstrygghet. Ett kronvittne kan bli utsatt för attentatsförsök och hämndaktio
ner. För att upprätthålla en fullgod säkerhet för den person som lämnar information måste denna metod därför kombineras med någon form av omfattande och resurskrävande skyddsprogram, som kan avse även familjemedlemmar (Brå 2005:11). I denna studie fnns fera exempel på att gärningspersoner sökt upp och framfört varningar till brottsoffers och vittnens släktingar.
När det i stället gäller fördelar med kronvittnessystem fram
går bland annat att det i viss mån skulle kunna underlätta polisens arbete och att lagföringar som avser organiserad brotts
lighet kan effektiviseras, eftersom systemet skapar incitament för kronvittnet att samarbeta med polis och åklagare i utbyte mot straffindring. I och med det kan rättsväsendet också få insyn i och kunskap om de verksamheter som drivs av organise
rad brottslighet, som de annars inte hade haft tillgång till (SUO 2005:117, Brå 2005:11). En ytterligare fördel med kronvittnes
system är att det skulle kunna bidra till att fer personer högre upp i hierarkin lagfördes, och inte bara personer i de lägre skikten. Blotta risken för att nätverkens medarbetare kan bli kronvittnen beskrivs dessutom kunna hämma deras verksamhet (Brå 2005:11).
MOTVERKAR FRÄMST MEKANISMERNA: Rädsla för hot och våld, Kontrollerad eller beroende av gärningspersonen, Lojalitet
eller samhörighet med gärningspersonen, Bristande förtroende för polisen, Löser problemet inom en annan struktur.