görs till NJA 2017 s. 515 ansågs en anmälningsplikt under straffansvar inte vara aktuell avseende ett pågående grovt brott, eftersom de tilltalade saknade möjlig-het att anmäla brottet utan risk att själva bli misstänkta för delaktigmöjlig-het. Således kan det allmänna intresset inte anses härledas till avvärjande av fara för liv och hälsa utan snarare den speciella natur som trafikregleringen utgör. Samtliga bil-förare anses ha godtagit ett visst ansvar genom att befinna sig i trafiken, till skill-nad från de tilltalade i NJA 2017 s. 515 som inte godtagit ett allmänt ansvar att anmäla pågående brottslighet. Således kan det allmänna intresset att beivra brotts-lighet inte anses vara en godtagbar motivering för att överträda artikel 6 i Euro-pakonventionen.
5.6 Slutsats och avslutande diskussion
De skyldigheter som ankommer målsäganden i samband med en brottmålsanmä-lan kan i ljuset av gälbrottmålsanmä-lande praxis från Europadomstolen inte anses utgöra ett otillbörligt tvång i konventionens mening. Inte heller kan det anses strida mot konventionsrättsliga åtaganden att dessa belastande uppgifter sedan används i en efterföljande rättegång, förutsatt att rättsliga garantier som möjligheten att ifrå-gasätta bevisningen finns tillgängliga. Således bör den svenska regleringen för brottmålsprocessen anses vara förenlig med de krav som ställs på skydd mot självinkriminering enligt Europakonventionen. Som visats ovan betyder det dock inte att den aktuella regleringen är helt utan brister. För de fall Europadomstolen skulle utvidga sin praxis till förmån för målsäganden och identifiera ett otillbörligt tvång i förfarandet skulle en stor del av problematiken rimligtvis ligga i en avsak-nad av relevanta skyddsåtgärder. När de belastande uppgifterna lämnas muntli-gen finns visserlimuntli-gen ett skydd mot beedigande, men allt annat material kan läggas fram som bevisning mot målsäganden själv i en eventuell följande rättegång. Detta säkerställs av principen om den fria bevisföringen. De fakultativa åtalsreg-lerna kan utgöra ett visst skydd men detta skydd ligger bortom målsägandens kontroll och kan inte anses vara tillräckligt långtgående för att kunna garantera relevanta skyddsåtgärder.
Ställningstagandet att rätten att inte belasta sig själv inte kränks i ljuset av Europadomstolens praxis är till viss del problematiskt i avsaknad av rättsliga ga-rantier och skyddsåtgärder för målsäganden. Men det finns inget hinder mot att Sverige erbjuder ett mer långtgående skydd än vad som följer av Europadomsto-lens praxis. Snarare har Sverige historiskt visat tendenser på att vilja föregå Euro-padomstolen med ett mer långtgående skydd av mänskliga rättigheter. Vidare är Sveriges rättsordning relativt unik med principen om fri bevisföring och möjlig-heten att lägga fram all information som bevisning. Därmed är det viktigt att garantera enskilda ett långtgående skydd och möjliggöra att brottslighet kan an-mälas utan en rädsla för åtal.
Värt att notera är även att den brottslighet som målsäganden anmäler ofta är av det allvarligare slaget eftersom det finns ett faktiskt brottsoffer. Således följer
55
ett ännu starkare intresse av att målsäganden ska våga anmäla denna typ av brotts-lighet. Följaktligen kan situationen där en målsägande som anmäler ett allvarligt brott och samtidigt belastar sig själv för ett mindre allvarligt brott, vara av slaget där det utgör en större samhällsnytta att ingen förundersökning inleds mot mål-säganden. För de fall det brott som målsäganden belastar sig själv för är av det allvarligare slaget kan ett undantag från skyddet vara mer motiverat.
Visserligen är detta resonemang problematiskt ur ett konventionsrättsligt per-spektiv. Intresset av rätten till en rättvis rättegång blir snarare större vid allvarli-gare brottslighet. Rätten till en rättvis rättegång ska vara garanterad den enskilde avseende samtliga brott oavsett komplexitet.212 Resonemanget att en överträdelse av en mänsklig rättighet vore mer motiverad ju grövre brottslighet som rättig-heten avsåg är riskabelt. Eftersom mänskliga rättigheter ska garantera enskilda ett minimiskydd mot statligt maktmissbruk skulle hela syftet med dessa garantier ris-kera undermineras om ett undantag kunde motiveras med att det avsåg beivra allvarlig brottslighet. Därför är det till viss fördel att denna problematik kan prö-vas utifrån en svensk praxis snarare än utifrån Europadomstolens definition av artikel 6 i Europakonventionen. Åtminstone ur ett brottsbeivrande perspektiv där staten fortfarande vill ges viss möjlighet att lagföra även målsäganden om vederbörande belastar sig själv för grov brottslighet.
Sverige skulle som nämnt kunna kliva in och erbjuda ett mer långtgående skydd gentemot den målsägande som belastar sig själv för mindre allvarliga brott och där det saknas ett starkt allmänt intresse för dennes lagföring. Visserligen finns det en uppenbar problematik i att detaljreglera vilka brott där målsäganden skulle kunna undgå lagföring om vederbörande belastar sig själv i samband med anmälan. Detta skulle innebära ett ställningstagande att viss brottslighet kan vara godtagbart eller till och med i praktiken avkriminalisera viss brottslighet. Skyddet mot självinkriminering måste, likväl som avseende de mänskliga rättigheterna i enlighet med Europakonventionen, se till de specifika omständigheterna i det enskilda fallet.
Situationen som uppstår för målsäganden som belastar sig själv kan med för-del jämföras med den tilltalades i NJA 2003 s. 361.213 I detta mål saknade den tilltalade ett relevant skydd mot självinkriminering, även om det inte förelåg något otillbörligt tvång från myndigheterna. Målet kan även jämföras med exemplet i inledningen avseende kvinnan som anmälde våldtäkt och samtidigt belastade sig själv för misstänkt narkotikabrott. Likväl som kvinnan i exemplet kunde avstå från att anmäla våldtäkten kunde den tilltalade i nämnda mål välja att inte lämna in paketet med narkotika till polisen. Inget av dessa alternativ vore önskbara ur ett allmänt perspektiv eftersom samhället vill att våldtäkter ska anmälas samt att narkotika inte ska hamna i omlopp bland missbrukare. Men den faktiska möjlig-heten att undvika självinkriminering fanns för båda parter om dessa valt att inte kontakta myndigheterna. I NJA 2003 s. 361 identifierade Högsta domstolen den
212 Se resonemang i avsnitt 3.1.
56
tilltalades avsaknad av praktiskt skydd mot självinkriminering tillsammans med det allmänna intresset att narkotikan skulle lämnas in till myndigheterna och be-slutande om en friande utgång. Med hänvisning till detta resonemang, det starka allmänna intresset att grov brottslighet anmäls samt målsägandens bristande skydd mot självinkriminering borde leda till en praxis där målsäganden inte hålls ansvarig för mindre allvarlig brottslighet som framkommer genom brottmålsan-mälan.
Det allmänna intresset att målsägande ska kunna anmäla brott utan att själva lida negativa konsekvenser mot sig själv finns onekligen. Skulle en motsatt praxis utvecklas där målsäganden själv riskerar åtal för mindre allvarliga brott i samband med anmälan kan detta leda till att brott inte anmäls alls. Denna rättsutveckling vore oroväckande och kan sedermera leda till en bristande tilltro till de rättstill-lämpande myndigheterna. Likväl vore en motsatt praxis där målsägande undgår lagföring för allvarlig brottslighet av anledningen att vederbörande belastade sig själv i samband med anmälan problematisk. En sådan praxis skulle hämma de brottsbekämpande myndigheterna på ett otillbörligt sätt och även riskera en si-tuation där det fanns ett enkelt sätt att undgå lagföring för allvarlig brottslighet. Således måste en balanserad praxis, som tillgodoser såväl den enskildes skydd mot självinkriminering som det allmänna intresset att brottslighet beivras, ut-vecklas.
57
6 Källförteckning
Offentligt tryck
Författningar
Rättegångsbalk (1942:740)
Lag (1951:549) om straff för vissa trafikbrott Brottsbalk (1962:700)
Regeringsformen (1974:152)
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rät-tigheterna och de grundläggande friheterna
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)
Propositioner
Prop. 1964:10 – Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om införande av brottsbalken m.m.; given Stockholms slott den 29 november 1963. Prop. 1984/85:3 – Om åtalsunderlåtelse.
Prop. 1990/91:58 – Om psykiatrisk tvångsvård, m.m.
Prop. 1993/94:117 – Inkorporering av Europakonventionen och andra fri-och rättighetsfrågor.
Offentliga utredningar
SOU 1926:32 – Processkommissionens betänkande. Andra delen. Rättegång i brottmål.
SOU 1938:44 – Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk.
SOU 2014:63 – Organiserad brottslighet – förfälts – och underlåtenhetsansvar, kvalifikationsgrunder m.m.
SOU 2017:17 – Om oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid rättegången. Genomförande av EU:s oskuldspresumtionsdirektiv.
Nytt juridiskt arkiv avdelning II
NJA II 1943 s. 358
Internationella förpliktelser
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
58
Rättspraxis
Europadomstolen
Airey mot Irland, nr 6389/73, 9 oktober 1979 Deweer mot Belgien, nr 6903/75, 27 februari 1980 Eckle mot Tyskland, 8130/78, 15 juli 1982
Corigliano mot Italien, nr 8304/78, 10 december 1982
Fayed mot Förenade kungariket, nr 17101/90, 21 september 1990 Funke mot Frankrike, nr 1082/84, 25 februari 1993
Crémeiux mot Frankrike, nr 1447/85, 25 februari 1993
John Murray mot Förenade kungariket [GC], nr 18731/91, 8 februari 1996 Saunders mot Förenade kungariket [GC], nr 19187/91, 17 december 1996 Serves mot Frankrike, nr 20225/92, dom den 20 oktober 1997
Tejedor Garcia mot Spanien, nr 25420/94, 16 december 1997
Tirado Ortiz och Lozano Martin mot Spanien, nr 43486/98, 15 juni 1999 Khan mot Förenade kungariket, nr 3539/97, 12 maj 2000
Staines mot Förenade kungariket, nr. 41552/98, 16 maj 2000
Heany och McGuinnes samt Quinn mot Irland, nr 34730/97, 21 december 2000 Magee mot Förenade kungariket, nr 28135/95, 6 juni 2000
J.B mot Schweiz, nr 31827/96, dom den 3 maj 2001
P.G. och J.H. mot Förenade kungariket, nr 44787/98, 25 september 2001 Allen mot Förenade kungariket, nr 76574/02, 10 september
Allan mot Förenade kungariekt, nr 48539/99, 5 november 2002 Weh mot Österrike, nr 38544/97, 8 april 2004
Kansal mot Förenade kungariket, nr 21413/02, 27 april 2004 Jalloh mot Tyskland [GC], nr 54810/00, 11 juli 2006
O¨Halloran och Francis mot Förenade kungariket [GC], nr 15809/02, 25624/02. 29 juni 2007
Salduz mot Turkiet [GC], nr 36391/02, 27 november 2008 Bykov mot Ryssland [GC], nr 4378/02, 10 mars 2009 Marttinen mot Finland, nr 19235/03, 21 april 2009
Aleksandr Zaichenko mot Ryssland, nr 39660/2, 18 februari 2010 Kolesnik mot Ukraina, nr 17551/02, 19 februari 2010
Gäfgen mot Tyskland [GC], nr 22978/05, 1 juni 2010 McFarlane mot Irland, nr 31333/06, 19 september 2010 Brusco mot Frankrike, nr 1466/07, 14 oktober 2010
H. och J. mot Nederländerna, nr. 992/09, 13 november 2014
Ibrahim mfl. mot Förenade kungariket [GC] nr 50541/07, 50571/08, 50573/08, 40351/09, 13 september 2016
Högsta domstolen
NJA 1980 s. 435 NJA 1982 s. 532 NJA 1982 s. 836
59 NJA 1986 s. 489 NJA 2001 s. 563 NJA 2003 s. 323 NJA 2003 s. 361 NJA 2005 s. 407 NJA 2005 s. 462 NJA 2005 s. 726 NJA 2005 s. 805 NJA 2010 s. 168 NJA 2011 s. 638 NJA 2013 s. 502 NJA 2017 s. 515 NJA 2018 s. 394 Hovrätt RH 2008:54 RÅ 2001 ref. 56 Tingsrätt
Västmanlands tingsrätt, mål nr. 3273–18, dom den 16 april 2019.
Finlands Högsta domstol
KKO: 2014:67
Litteratur och artiklar
Bernitz, Ulf, Kjellgren, Anders, Europarättens grunder, 7 uppl., Norstedts Juridik, Stock-holm 2018
Bring, Thomas, Diesen, Christian, Andersson, Simon, Förundersökning, 5 uppl., Norstedts juridik, Stockholm 2019
Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter I europeisk praxis; en kommentar till Europakonventionen
om de mänskliga rättigheterna, 5 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm 2015
Diesen, Christian, Bevisprövning i brottmål, 2 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm 2015 Diesen, Christian, Terapeutisk juridik, Liber, Malmö 2011
Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång. Andra häftet, 8 uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2011
Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång. Fjärde häftet, 7 uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2009
Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång. Femte häftet, 8 uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2011
Fitger, Peter, Mellqvist, Mikael, Domstolensprocessen, En kommentar till rättegångsbal-ken, 2 uppl., Norstedts juridik, Stockholm 2002
Harris, D.J., O’Boyle, M, Bates, E.P, Buckley, C.M, Law of the European Convention on Human Rights, 4 uppl., Oxford University Press, Oxford 2019
Heuman, Lars, Målsägande, Norstedt, Diss. Lund: Univ., Stockholm, 1973
Kleineman, Jan, Rättsdogmatisk metod, I Juridisk metodlära, Korling, Fredric och Zamboni, Maruo (red.). (21-46), Lund, 2013
60
Jacobs, White, and Ovey, The European Convention on Human Rights, 7th edition, Oxford University Press, Oxford, 2017
Peczenik, Aleksander, Vad är rätt? Om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk argu-mentation, Norstedts juridik, Stockholm 1995
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argu-mentation, 3 [Utök. Och rev.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm 2015
Södergren, Jan, Skärpa krav på inhemsk tillämpning av Europakonventionen – förstärkt subsidiaritet, Svjt 2019, 942-955
Ulväng, Magnus, Jareborg, Nils, Friberg, Sandra, Asp, Petter, Brotten mot allmänheten och staten, Iustus förlag, Uppsala 2012
Van Dijk, Pieter, Van Hoof, Fried, Van Rijn, Arjen, zwaak, Leo (eds), Theory and Prac-tice of the European Convention on Human Rights, 5 uppl., Intersia Ltd, Cambridge 2018
Övrigt
Elektroniska källor
https://www.bra.se/download/18.25f91bdc15453b49d0f3726b/1462805400864/2016_8_Malsa-gandes_medverkan_rattsprocessen.pdf (hämtad den 8 oktober 2019)
https://www.aklagare.se/om_rattsprocessen/fran-brott-till-atal/atalsbeslutet/atalsplikt/ (hämtad den 22 oktober 2019)
https://polisen.se/utsatt-for-brott/olika-typer-av-brott/sexualbrott/ (hämtad den 2 december 2019)
Lagkommentar
Fitger, Peter, Sörbom, Monika, Eriksson, Tobias, Hall, Per, Palmkvist, Ragnar & Renfors, Cecilia, Rättegångsbalk (1942:740), (27 juni 2019, Zeteo)