Enligt resultaten kan det konstateras att medborgarlöften som metod anses ha en måttlig positiv effekt på BF-TS-arbetet inom kommunerna. Majoriteten av respondenterna bedömde metoden som “ganska effektiv” gällande både ökad trygghet och förebyggandet av brott. Arbetet med medborgarlöften har enligt respondenterna även haft relativt stor inverkan på genomförandet av BF-TS-åtgärder. Det var dock en betydande andel av respondenterna som upplevde att metoden inte haft någon inverkan alls. Generellt kan det även beaktas att kommunpoliserna hade en mer positiv inställning till medborgarlöften än de kommunalt anställda i undersökningens urval. Utifrån enkätsvaren ansågs tre åtgärder vara mer effektiva än de andra: polisiär närvaro, riktade åtgärder och trygghetsskapande närvaro. Enligt respondenterna fanns det även en rad problemområden inom arbetet med medborgarlöften. Utvärdering och effektanalys var den del av arbetet som majoriteten (58%) av respondenterna ansåg kunde förbättras, följt av orsaksanalys av problemområden och implementeringen av åtgärder (46%). Utifrån den kvalitativa data som erhölls genom intervjuer kunde ett antal teman identifieras, där följande problemområden påvisades:
❖ Bristande delaktighet och otydlig ansvarsfördelning mellan aktörer ❖ Brister i rutiner och implementering
❖ Bristande medborgardialog ❖ Brist på resurser och personal
❖ Bristande metodologi, kriminologisk kunskap och kompetens
Dessa resultat pekar på att medborgarlöften som metod förmodligen ännu inte har nått sin fulla potential. För att metoden ska befästas och implementeras mer organiserat och i enlighet med metodhandboken och utbildningsmaterial från Brottsförebyggande rådet och
Polismyndigheten, krävs det mer djupgående analyser kring dessa identifierade problemområden. Fler medborgare måste involveras i dialogerna för att uppnå
representativitet, och den allmänna kännedomen kring existensen av medborgarlöften måste vidgas.
Nedan följer en sammanfattande lista på de förbättringsområden som identifierats i undersökningen och analysen. Detta kan fungera som ett underlag för det fortsatta arbetet med medborgarlöften, genom att framhålla konstruktiv kritik samt att belysa de
förbättringsfaktorer som mest frekvent har lyfts av kommun- och polisanställda i undersökningen.
➔ Bristen på resurser bör åtgärdas vid fortsatt arbete med medborgarlöften, för att metoden ska nå sin fulla potential. Det finns ett stort behov av ökade resurser, både i form av personal och kompetens. Fler kommun- och områdespoliser är ett förslag. Möjligheterna för en “medborgarbudget” bör undersökas, d.v.s. en konkret budget för implementeringen av åtgärderna inom medborgarlöftet. Tillgodose fler arbetstimmar ägnade åt medborgarlöften till aktörerna som är aktiva i implementeringen av metoden, eller tillsätt nya tjänster.
➔ Konstruera medborgarlöften som gäller för en längre period än ett år. Ett år är många gånger för kort tid för att implementera och utvärdera de åtgärder som nämns. Två eller tre år är ett rimligare tidsspann då ett flertal BF-TS-åtgärder kräver ett långsiktigt arbete för att vara effektiva, alternativt att kommunerna behåller samma medborgarlöften tills att de har uppfyllts.
➔ Tydligare direktiv kring arbets- och ansvarsfördelning mellan kommun och polis. Regelbundna möten och noggrann utvärdering är exempel på hur detta kan förbättras. Kommunen har goda möjligheter att delta mer aktivt i arbetet, trots polisens huvudsakliga ansvar.
➔ Kreativ medborgardialog med ett större fokus på trygghetsskapande arbete. Hur kan informationen nå ut till fler medborgare och vilka metoder kan tillämpas här? Sociala medier, webbsidor och informationsutskick är några förslag. Har de som nås grundläggande kännedom kring vad medborgarlöften är? Låt även medborgarnas huvudsakliga deltagande röra förslag med fokus på det trygghetsskapande-, medan det brottsförebyggande arbetet bör grundas i empiri och erfarenhetsbaserad kunskap samt statistik som bekräftar vilka åtgärder som bör tillämpas i kommunen.
➔ Åtgärderna måste grundas i bästa tillgängliga kunskap. Vidareutveckla kunskapen om brottslighetens karaktär och orsaker hos de personer som är involverade i arbetet. Undersök möjligheten att införa obligatorisk grundutbildning och handledning för medarbetarna som ska arbeta med BF-TS-frågor inom polis och kommun. Förankra arbetet i alla led i organisationen. Vidare kräver arbetet tydliga rutiner och struktur, som förhåller sig till samtliga moment i Brås metodbok.
➔ Utforska möjligheterna kring krav (eller lagstiftning) på kommunal involvering i brottsförebyggande arbete. Regeringen bör undersöka huruvida det är möjligt att involvera och motivera fler kommuner för att arbetet med medborgarlöften ska nå sin fulla potential och effektivitet gällande BF-TS-arbetet, detta är särskilt gällande det långsiktiga brottsförebyggande arbetet.
➔ Arbetet och åtgärderna kräver utvärdering. För att säkerställa att de åtgärder som implementeras når önskad effekt på respektive problemområde samt för att
vidareutveckla och förbättra BF-TS-arbete krävs regelbundna utvärderingar. Det bör dock beaktas att mer komplexa problemområden kan ta tid att åtgärda och kräver en långsiktighet och ett stort tålamod i arbetet. Vidare är det viktigt att åtgärderna är tillräckligt specifika och därmed mätbara. Då en utvärdering inte genomförs kan polis och kommun inte uppge att löftena har uppfyllts till medborgarna, vilket underminerar tilltron till hela det BF-TS-arbete som polis och kommun faktiskt utför
REFERENSER
Litteratur
Balvig, F., Holmberg, L., & Nielsen, M. P. H. (2011). Verdens bedste politi. Politireformen i Danmark 2007–2011. Copenhagen: Jurist-og
Økonomforbundets Forlag.
Braga, A.,Papachristos, A., & Hureau, D., (2012). The Effects of Hot Spots Policing on Crime: An Updated Systematic Review and Meta-Analysis, Justice Quarterly, 31:4,633-663.
Brottsförebyggande rådet (2000). Ideskrift 6. Grannsamverkan. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet (2007). Rapport 2007:28. Förbättrad utomhusbelysning och brottsprevention. En systematisk forskningsgenomgång. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2008a).
Idéskrift 16. Trygghetsvandringar. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2008b).
Grannsamverkans effekter på
brottsligheten grannsamverkans effekter på brottsligheten. Stockholm:
Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2016a).
Samverkan i lokalt brottsförebyggande arbete. Reviderad utgåva. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet (2016b). En polis närmare medborgaren - ett kunskapsstöd i arbetet med medborgarlöften. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2017).
Nationella trygghetsundersökningen - Om utsatthet, otrygghet och förtroende.
Rapport 2018:1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Brottsförebyggande rådet (2018).
Orsaksanalys i lokalt
brottsförebyggande arbete. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 3 uppl. Oxford: Oxford University press.
Cohen, L., Felson, M. (1979). Social Change and Crime Rate Trends: a Routine Activity Approach. American Sociological Review. Vol. 44. No 4. Farrington D P & Welsh B C (2007).
Improved Street Lighting and Crime Prevention – A systematic Review. Report prepared for The Swedish National Council or Crime Prevention. Fraser, C, Hagelund, C, Sawyer, K &
Stacey, M (2014). The expert citizen. Reform Ideas.
Gerell, M (2014). Collective Efficacy, Neighborhood and Geographical Units of Analysis: Findings from a Case Study of Swedish Residential Neighborhoods. European Journal On Criminal Policy And Research. Volume 3, sida 385-406. Giddens A, Sutton P & Ekerwald H,
(2014). Sociologi. Lund: Studentlitteratur.
Holgersson, S. (2014). Polisens fortsatta trafiksäkerhetsarbete.
Rikspolisstyrelsens
utvärderingsfunktion. Rapport 2014/75653. Stockholm: Rikspolisstyrelsen.
Larsson, P, Granér, R, & Gundhus, He (2016). Polisvetenskap: en introduktion. Lund: Studentlitteratur.
Lindström, P & Martinez, E, (2016). Färre villainbrott med märkDNA? Malmö högskola, institutionen för kriminologi, fakulteten för Hälsa & Samhälle.
Newburn, T. E. (2008). Handbook of policing. Cullompton: Willan. Polismyndigheten (2015a).
Kunskapsbaserat arbete med medborgarlöften i samverkan. Metodstöd.
Quinton, P. och Morris, J. (2008). Neighbourhood policing: The impact of piloting and early national
implementation. Home Office Online Report 01/08. London: Home Office. Ryan, G.W. and Bernard, H.R. (2003).
Techniques to identify themes. Field methods 15(1), pp. 85–109.
Sampson, R. J. (2003). The Neighborhood Context of Well Being. Perspectives in Biology and Medicine, 46, 53-64.
Skogan, W (2006). The promise of community policing. I ”Weisburd, D & Braga, A (red.). Police
Innovation:Contrasting Perspectives. Cambridge: Cambridge University Press.
Trost, Jan (2007). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.
Torstensson Levander M, Kronkvist K, Chrysoulakis A, Ivert A K (2013). Malmö områdesundersökning 2012 - Lokala problem, brott och trygghet. Rapport från Institutionen för kriminologi, Malmö Högskola.
Weisburd, D, Telep C, Hinkle, J & Eck, J (2008a). The effects of problem- oriented policing on Crime and Disorder. Campbell Systematic Reviews.
Weisburd D & Hinkle C J (2008b). The irony of broken windows policing: A micro-place study of the relationship between disorder, focused police crackdowns and fear of crime. Journal of Criminal Justice. Vol 36: 503–512 Wikström, P.-O. & Torstensson, M.
(1997). Lokalt brottsförebyggande arbete. Organisation och inriktning. Rapport från Problemgruppen 1997:2. Solna: Polishögskolan.