Social utsatthet

Hälsoskäl och social utsatthet tvingade en av flickorna att fly. Flickan saknade försörjning och familj eller annan anhörig och ursprungslandet kunde inte erbjuda henne det skydd och den hjälp hon behövde. Hon var mycket rädd för vad hennes sociala utsatthet skulle kunna leda till.

” […] it’s very easy to kill me, because I don’t have relatives, I don’t have many friends. So just few people know me, and it’s very easy to kill me or sell me like for prostitution. And I’m very afraid, because I am very young, and I don’t know many things about life.”

Hennes utsatthet var även länkad till de skador hon ådrog sig som litet barn då hon bland annat blev opererad av en onykter läkare. Skadorna upplevde hon som omöjliga att få hjälp med i sitt ursprungsland, bland annat på grund av den korruption som rådde där. Även om vård till viss del var gratis så behövdes pengar för att betala läkaren “under the table”. Det största problemet verkade dock vara den stigmatisering som hennes funktionsnedsättning innebar, en situation som hon menade inte uppstår i Sverige eftersom man i Sverige har respekt för alla människor.

“And many people they discriminate me because I have a problem with my health. And now, in Sweden, I feel very good […] they told me: "Why you want to study? You are disabled. You don’t have future. And in Sweden I can have help. And I want to study, I want to go to University.”

7.5 Flyktrutter

Flyktrutterna såg i de flesta fall relativt lika ut. Flickorna som rest från Afghanistan eller Iran åkte oftast med bil eller buss till Europa via Turkiet. Resan mellan Turkiet och Europa skedde oftast med båt och avslutades i Grekland eller Italien. Två flickor kom från Ryssland och Kirgizistan. En av de flickorna genomförde hela resan utan att byta färdmedel. Under denna resans gång var flickan inte i kontakt med tullpersonal utan spenderade flera dygn i en och samma bil. Den andra flickan reste till Sverige med bil, båt och tåg.

Oftast har en stor variation av färdmedel begagnats som exempelvis buss, lastbil, bil, flyg, båt och vandring till fots. I ett fåtal fall har flickorna, ofta resande från Östafrika, flugit hela sträckan till Sverige.

Flera av flickorna var under flykten tvungna att avbryta resan för att arbeta ihop pengar för att kunna resa vidare. Avbrotten resulterade i att flera av flickorna befann sig på flykt och utan trygghet i många år. Detta innebär att flera av flickorna inlett sin resa i mycket unga år. En flicka hade varit på flykt till Sverige under två år. Under resan väntade hon över ett år i Kenya för att hennes mamma skulle skicka pengar så att hon skulle kunna fortsätta resa. Under tiden bodde hon inneboende hos andra barn och försökte att undgå att upptäckas av polisen eftersom hon saknade uppehållsrätt.

Ett fåtal av flickorna hade Sverige som mål då de inledde sin resa. Oftast var det först vid ankomsten till Europa som de beslutade sig för att resa till Sverige.

”Jag kände inte till Sverige jag ville bara fly till ett land där det var fred. […] Jag reste till många länder och jag åkte och sen träffade jag på en man som tog betalt. Jag sa att jag ville komma till ett land med fred i och då tog han betalt och hjälpte mig till Sverige.”

I andra fall var det rena tillfälligheter som gjorde att Sverige blev slutdestination:

”När vi kom fram till Italien, vi var fyra tjejer, och de andra tjejerna sa till mig att de ville resa vidare. De hade sparat pengar, och jag hade bara 200 Euro. De ville resa till Norge. Så vi reste först till Sverige, och så skulle vi ta tåg till Norge, men jag hade inte pengar när jag kom fram till Sverige, så jag var kvar. Men de reste vidare.”

7.6 Smugglare

Nästan alla flickor vittnade om att flykten varit mycket skrämmande och att de hade haft dålig tillgång till information om vad som skedde. Ingen av flickorna hade rest i sällskap med någon vuxen som de kände sig trygg med. De flesta hade istället rest tillsammans med en smugglare, under hela eller delar av resan, som någon i flickans familj hade betalat. Flickorna hade ofta svårt att berätta i detalj om flyktrutten och smugglaren hade sällan berättat för dem om vad som skedde under resan. I vissa fall var flickorna helt omedvetna om vilka länder de hade passerat.

Alla flickor vittnar om fruktansvärda upplevelser under flykten, med starka inslag av oro och dödsångest. En flicka som flytt från Iran beskriver sin resa som följer:

”Vi åkte med olika bilar, buss och båt. Och det var en jättejobbig resa. Jag hoppades att jag skulle överleva och inte dö, för att det var en väldigt jobbig och läskig resa. […] Jag mådde jättedåligt. För att när man åker med smugglarna för att komma till t ex Sverige, så måste man vara beredd att man ska dö. Eller så kommer man fram till det stället som man vill. Och jag blev så pass sjuk att jag kräktes blod. Nu mår jag mycket, mycket bättre, men jag mådde jättedåligt under resan.”

En annan flicka bodde under flykten en längre period hos sin morbrors vän som skulle ta hand om henne tills smugglaren hade arrangerat med nödvändiga resehandlingar.

”Hans fru slog mig. Om jag inte har tagit upp, eller om jag inte har städat det där. Om det var lite liksom… Om hon hittar en sådan, smuts, då…! Jag har fortfarande smärtor i min rygg på grund av det. Jag träffar en kiropraktor.”

7.7 Skola

Flertalet av flickorna har fått någon form av utbildning i sina ursprungsländer. Många har gått i skolan under flera år, i vissa fall i internationella privata eller religiösa skolor. Bara ett fåtal av flickorna var analfabeter när de kom till Sverige. I vissa fall hade flickorna som inte fått gå i skolan istället blivit undervisade hemma och hade därför vissa läs- och skrivkunskaper när de kom till Sverige. För flickor som kommit från Afghanistan hade skolgången i vissa fall avbrutits på grund av rädsla för tvångsgifte. En flicka berättade att det var många flickor vars pappor inte vågade låta dem gå i skolan på grund av att unga flickor blev kidnappade av talibaner i samband med skolgång. Hon själv hade inte gått i skolan. En annan flicka berättade om att hennes pappa inte vågade låta henne gå i skolan eftersom han hade ett yrke som innebar att han hade fiender. Som tidigare nämnts har skolgången för afghanska flickor varit begränsad även efter det att flickorna flytt till ett grannland. En flicka fick dock gå i skolan under exilen i Iran.

7.8 Familj

Flickornas familjesituationer var mycket olika och intervjuerna gav en pluralistisk bild av ett mer utvidgat familjebegrepp som sträcker sig utöver definitionen av kärnfamiljen. Flera av flickorna var inte uppväxta med sina biologiska föräldrar överhuvudtaget utan uppfostrade av en släkting

eller en vän till föräldrarna. I ett fall kallades den vän till familjen som tagit hand om flickan för flickans moster trots att det inte fanns ett biologiskt släktskap. En flicka saknade överhuvudtaget vuxna anhöriga i sitt ursprungsland vilket ytterligare förstärkte hennes redan utsatta position och bidrog till varför hon flydde. När hennes mormor och sista släkting i livet dog lämnade hon sitt ursprungsland.

Många av familjerna var också splittrade på grund av den utsatta situationen i hemlandet,

skeenden på flykten eller till följd av skilsmässa. Många av flickorna visste därför inte vart deras familjemedlemmar befann sig i nuläget. En flicka hade inte haft kontakt med sin mamma på fyra år eftersom modern lämnat hemlandet för att arbeta utomlands.

”I mitt hemland fick vi problem med pengar eftersom många inte har jobb. Därför finns det många fattiga. Hon flyttade till en annan stad för att tjäna pengar. Sen om hon ska få möjlighet att ta mig med henne i framtiden […]. Första tiden åkte hon och sen pratade vi med henne på telefon under ett år. Sen försvann hon plötsligt. […]. Vi gick till polisen och sa snälla kan ni söka efter henne i hela världen. De sa ja, ja vi ska göra det men de hade inget resultat. Men jag hoppas. Min moster säger alltid ge inte upp. Men om vi säger på riktigt så tror jag inte hon kommer komma tillbaka.”

Flickorna var i regel ensamma i Sverige. Två flickor bodde dock tillsammans med sina småsyskon. Två av flickorna hade också lyckats komma i kontakt och återförenas med

familjemedlemmar i Sverige. En flicka hade överraskande hittat två av sina syskon i Sverige efter att Migrationsverket genomsökt sina namnregister. Den andra flickan hade återförenats med sin mamma och sina syskon efter en ansökan om familjeåterförening efter att flickan fått permanent uppehållstillstånd.

De flesta av flickorna flydde ensamma från sitt ursprungsland, förutom de flickorna som anlände och numera bodde tillsammans med sina syskon. Två flickor hade också flytt tillsammans med hela sina familjer, men tappat kontakten med dem under flykten och därefter fått resa vidare till Sverige ensamma. I ett av dessa fall hade flickans mamma endast haft råd att köpa biljett till Sverige för två av sina barn, medan resten av familjen väntade i Grekland på att kunna återförenas med döttrarna. I det andra fallet flydde flickan tillsammans med sin familj men tappade oplanerat kontakten med sina familjemedlemmar vid en gränspassage på vägen. Endast flickan och hennes lillebror reste sedan vidare till Sverige.

”Det var så att smugglarna hade planerat och sagt till oss att vi alla skulle komma till Sverige. Men vid gränsen till Iran, då satte de mig och min bror i en bil, och sa att familjen skulle åka med en annan bil bakom oss. Men den bilen kom aldrig. Så då hände det att jag och min bror, som var i den första bilen, vi åkte förbi gränsen och hamnade i Iran. Men polisen tog fast min familj, och de fick återvända tillbaka till Pakistan. De kunde inte återvända till Afghanistan, så de fick stanna i Pakistan. Det var så det började, och då blev det bara jag och min bror som kom till Sverige. Det var planerat att alla skulle åka till Sverige, men så blev det inte.” En av flickorna var gift med en pojke som också flytt. Paret gifte sig i hemlandet, kom ifrån varandra då flickan flydde, men återförenades sedan under flykten. Även pojken befann sig nu i Sverige.

8. De intervjuade flickornas erfarenheter i en rättighetskontext