Specialpedagogiska insatser som stöd

Hur insatserna för elever i behov av särskilt stöd planeras och genomförs beskrivs som till viss del beroende av skolans organisation. Det framgår av alla intervjuade lärare att stödet till eleverna planeras utifrån elevernas behov för att insatserna ska ge eleven förutsättningar att utvecklas. I arbetet med att utforma förebyggande och främjande insatser efterfrågas specialpedagogisk kompetens. Lärarna ger som exempel att den specialpedagogiska kompetensen kan finnas hos specialpedagog eller speciallärare men även hos lärarkollegor. En organisation som ger förutsättningar för kollegialt samarbete och samverkan mellan kollegor beskrivs av några av lärarna (lärare D, lärare E, lärare F, lärare G, lärare F, lärare H) som stödjande i arbetet med elever i behov av särskilt stöd.

Specialpedagogens roll i utformningen av stödjande insatser

I lärarnas arbete med att skapa tillgänglig pedagogisk lärmiljö för eleverna framträder samarbetet med specialpedagog som viktigt för lärarna i vår studie. Samtliga lärare beskriver att specialpedagogens roll innebär att vara ett stöd till lärare och inte direkt till elever. Den specialpedagogiska kompetensen hos specialpedagogen efterfrågas både i samtal och handledning kring insatser och undervisningens utformning.

På vår skola är det jag som lärare som gör insatser. Jag får stöd och hjälp av specialpedagogen med hur jag ska tänka kring och reflektera kring…. om det är så att jag behöver tänka och reflektera kring det med hjälp av honom eller henne. (lärare H)

Ju närmare verksamheten i klassrummet som personal med specialpedagogisk kompetens finns desto bättre uttrycker lärarna att det är. Även om de tydligt uttrycker att

specialpedagogens uppgift inte är att arbeta med eleverna synliggörs hur den

specialpedagogiska kompetensen är en värdefull tillgång i klassrumsarbetet. Observationer av klassrumssituationen beskrivs av lärarna som ett stöd.

44

När man behöver någon annan som kan se från ett annat perspektiv. Och då kan det vara att man bjuder in dem, att de kommer hit och tittar när jag har lektion. Vad är det jag gör, vad är det jag missar, vad gör jag fel, vad är det som inte funkar? Och de kan säga; När du introducerar det här, så är du inte jättetydlig i dina instruktioner. (lärare D)

En annan funktion som lärarna efterfrågar på skolan och som kan stödja lärarna i arbetet med att skapa en tillgänglig pedagogisk lärmiljö är specialpedagogen som “spindeln i nätet”. Specialpedagogen förväntas förmedla kunskaper om vilka funktioner och kompetenser som finns inom och utanför skolans organisation, som kan vara ett stöd för lärare.

Det är en spindel i nätet tycker jag, med den enorma kunskapen som de besitter och sen den här stöttningen i klassrummet med vad kan man tänka på om man är ny och oerfaren eller kanske inte har kunskaperna, så det är en jätteviktig roll. (lärare B)

Genom att inta denna roll ser lärarna att specialpedagogen kan bidra till kollegialt lärande genom att förmedla kontakter och samtidigt bidra med det specialpedagogiska perspektivet i arbetet. I lärares arbete med att skapa tillgängliga pedagogiska lärmiljöer beskrivs att kartläggningar och utvärderingar av arbetet genomförs regelbundet. I beskrivningarna synliggörs att specialpedagogen har en betydande roll i arbetet. Det handlar dels om att bidra med ett specialpedagogiskt perspektiv på insatser men även att vara ett stöd i att strukturera formen för arbetet. Man beskriver bland annat hur den formella dokumentationen kan bli ett hinder för läraren i arbetet när mer kraft läggs på vad och hur man ska skriva än på utformningen av lärmiljön.

… alltså all dokumentation ligger på specialpedagogens ansvar. Jag behöver faktiskt inte hålla ordning på när mina egna åtgärdsprogram ska utvärderas, utan det har vi redan bokat ett möte eller stämt av. Det tycker jag är väldigt bra för det gör ju att man kan vara mer fokuserad på eleven än på elevens papper. (lärare F)

Arbetet beskrivs kunna bidra till att läraren kan fokusera på arbetet med att planera utifrån kartläggningen och genomföra arbetet liksom lägga fokus på relationen till och mötet med eleven. Lärarna uttrycker att detta på ett betydande sätt bidrar till att lärmiljön blir mer tillgänglig för eleven.

Att vara två - för att kunna vara mer följsam

Lärarna beskriver hur man genom att vara flera pedagoger runt eleverna i behov av särskilt stöd kan bli mer följsam och mer stödjande, genom att se samma saker och utifrån sina olika kunskaper och erfarenheter utforma undervisning tillsammans. Även de lärare som inte arbetar i ett uttalat tvålärarsystem beskriver hur arbetet med att skapa en tillgänglig lärmiljö kan utvecklas genom samverkan med andra pedagoger i klassrummet under lektionstid.

45

...man behöver ju aldrig avbryta sin undervisning för en hel klass och lägga fokuset på en enda elev, inför alla andra, utan det kan ju kollegan göra så att det är ju väldigt få personer i klassrummet som märker av dom här behoven hos den här eleven. Vilket gör att det blir ett icke-problem, framförallt för eleven, tycker jag. Det blir inte utpekande på något sätt. (lärare G)

Hur man organiserar sig i klassrummet för att ge elever i behov av särskilt stöd, det stöd de behöver, framstår även vara beroende av lärarens kunskaper om gruppen liksom hur samarbetet kollegor emellan fungerar i det elevnära arbetet. Lärare som hinner planera tillsammans eller känner varandra väl uppfattas kunna vara mer följsamma mot eleverna.

När man känner varann så då vet vi vilka elever det är man behöver direkt gå fram till, så man inte behöver peka ut dem på det sättet //...// även om det ska vara individuellt arbete eller två och två, då kanske vi, jag och Peter har gjort grupperna. Så att de här som vi vet behöver, då jobbar vi tillsammans och så sitter någon utav oss med dem hela tiden. Och bara stöttar hela tiden, för att inte låta dem vara utkastade för sig själva så. (lärare A)

De lärare som inte alltid är två lärare i klassrummet beskriver ändå hur de på olika sätt kan skapa situationer för att dela undervisningssituationen med andra pedagoger. Det kan göras genom att kollegor genomför observationer eller genom att planera för att vara två lärare i undervisning vissa lektioner enligt schema. Det kan vara en speciallärare, en lärarkollega, en resurslärare eller en elevassistent som deltar i samarbetet. I detta arbete betonas tät återkoppling med de kollegor man samarbetar med som en framgångsfaktor. Brist på tid att återkoppla och planera för gemensamt arbete kan var ett hinder för att skapa tillgänglig lärmiljö. Att arbeta två lärare i klassen alla lektioner beskrivs av en lärare som helt avgörande för hur de specialpedagogiska insatserna planeras och genomförs. De specialpedagogiska insatserna kan då anpassas från situation till situation. Även om det framgår att läraren många gånger tror sig veta redan i planeringen av arbetsuppgifterna när det kommer att behövas till exempel en-till-en undervisning för en enskild elev, finns i detta system en möjlighet att avgöra i stunden om eleven behärskar momentet eller behöver ledning av en lärare.

Men här skulle jag säga att vi är mycket två men att vi också tar ut dem i liten grupp eller att man ibland till och med behöver sitta med en. (lärare E)

Lärarna uttrycker en önskan om att det inom den vanliga undervisningen ska finnas utrymme för olikheter och att även elever i behov av särskilt stöd ska kunna vara en del av klassrumsgemenskapen, “Så lite lyfta ut elever som möjlig” (lärare D). De beskriver att det då är undervisande lärare som genomför insatser i form av särskilt stöd. Det kan innebära att någon annan lärare stödjer klassen, men att insatserna till enskilda elever sker av den lärare som känner eleven bäst och har en god relation till eleven. Som ett hinder i detta arbete beskrivs brist på personal. Det framgår även av en lärares uttalande (lärare C) att skolan har

46

en tradition av att organisera det särskilda stödet på ett sätt som gör att eleverna undervisas utanför klassrummet i en mindre grupp, vilket inte möjliggör två pedagoger i klassrumsundervisningen.

Vi har inte haft möjlighet med, om man säger, resurs in i klassen eller extra person in eller särskilt stöd i ordinarie klassrum, utan det har snarare inneburit liten grupp eller vad man ska säga. (lärare C)

Att kunna ge individuellt stöd till de elever som behöver under arbetets gång betonas av en lärare (lärare F) som något man som lärare måste ta hänsyn till i planeringen av arbetet. Det beskrivs som att uppgifterna behöver vara utformade så att eleven får återkommande feedback från läraren. Möjligheten att ge stöd påverkas även av elevens placering i klassrummet och den fysiska lärmiljöns utformning. Genom att placera eleven nära den plats där läraren oftast befinner sig under lektionen, beskriver hon hur hon lättare kan ge eleven stöd kontinuerligt, något som bidrar till att den pedagogiska lärmiljön blir mer tillgänglig för eleven. En svårighet i arbetet är att som ensam pedagog i klassrummet räcka till för att vara följsam mot flera elever samtidigt då behoven skiljer sig åt.

...hur ser det ut vad kan jag göra för att ge möjligheter...alla elever möjligheter att i alla fall någon gång under dagen få det den behöver. (lärare F)

Att ge stöd en-till-en

I lärarnas beskrivningar av stödjande insatser till elever framkommer att det finns skillnader i syftet. Till exempel kan enskilt arbete för en elev utanför klassrummet i en skola ha som syfte att förbereda eleven för kommande uppgifter, för att på så sätt bli mer delaktig i undervisningen fortsättningsvis. På en annan skola kan en liknande insats med enskild undervisning utanför klassrummet ha som syfte att ersätta undervisningen i klassrummet som då inte är anpassad för eleven. Det kan handla om att lektionsinnehållet kunskapsmässigt är på en för hög nivå för eleven, men det kan även handla om elevens förmåga att fokusera i ett klassrum med många elever. Lärarna beskriver hur man anpassar den pedagogiska lärmiljön för en elev genom en-till-en undervisning när det uppstår situationer under lektionerna då elever behöver en miljö med mindre yttre stimulans och stöd av en vuxen.

Har man en elev som kräver mycket en-till-en då blir ju det också svårt att anpassa hur den egentliga klassrumsmiljön ser ut och att det egentligen är tänkt för att vara många och så kanske den eleven inte riktigt klarar av det. (lärare E)

En-till-en beskrivs även som en insats för att “utforska” situationen tillsammans med eleven, för att som lärare öka sin kunskap och förståelse för elevens situation, kunskaper och

47

förmågor. Detta ger läraren bättre möjligheter att skapa förutsättningar för eleven att kunna delta i högre utsträckning i framtiden.

Dels …så har vi elever som vi behöver ge instruktioner en till en. För att hen behöver avskärma sig från uppmärksamhet runt omkring och…inputs… men sen också om man har elever som har svårigheter. Så kan man sitta enskilt och få en djupare kontakt med vad svårigheten faktiskt grundar sig i, på ett sätt som man inte kan få i klassrummet när hen sitter och gör samma saker som alla andra. Och att man kan diskutera med eleven, på ett sätt som man inte kan göra i klassrummet. (lärare G)

En form av en-till-en undervisning som efterfrågas av några lärare (lärare A, lärare C) är när speciallärare tar ut elever för intensiva träningsperioder till exempel i läsning. Här uttrycker en av lärarna att bristen på speciallärare är ett hinder (lärare A).

7.4 Sammanfattning

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur lärare uppfattar möjligheter i arbetet med att skapa en tillgänglig pedagogisk lärmiljö för elever i behov av särskilt stöd där utgångspunkten är att alla elever ska vara inkluderade i undervisningen. I detta avsnitt sammanfattas resultatet utifrån våra forskningsfrågor.

Studiens första frågeställning handlar om hur de arbetar stödjande för att skapa en tillgänglig pedagogisk lärmiljö. I resultatet synliggörs en rad aspekter som har betydelse för hur tillgänglig den pedagogiska lärmiljön blir för eleverna. Dessa aspekter, som inom sociokulturell teori betecknas som scaffolding, är olika former av strukturerat undervisningsstöd som växer fram i samspelet mellan lärare och elev. Lärarnas följsamhet gentemot eleverna i deras lärande ses som betydelsefull för att kunna vara ett stöd när det behövs för att sedan kunna backa allt eftersom eleverna själva tar allt större ansvar och kan klara arbetsuppgifterna mer på egen hand. I resultatet blir det synligt att lärarna på olika sätt eftersträvar att ge elever i behov av särskilt stöd, möjlighet att delta i undervisningen, att vara inkluderade i undervisningen.

I lärarnas beskrivningar synliggörs följande aspekter som bidrar till ett stödjande undervisningssätt. Att som lärare presentera en tydlig lektionsstruktur som ger eleverna trygghet. Läraren kan också i sin undervisning strukturera lektionen genom att modellera och

48

pedagogisk lärmiljö startar i planeringen av undervisningen, där lärarens återkoppling till tidigare lektioner bidrar till att skapa en gemensam förförståelse hos eleverna. För att kunna

planera för att hamna på rätt nivå och att insatserna ska passa individen ser vi att det är av

betydelse att som lärare utforska elevens skolsituation och kartlägga kunskaper och förmågor. Med denna kunskap som utgångspunkt skapar lärarna lektioner för att möta alla. Ett sätt att möta alla som vi ser i svaren är differentierad undervisning med uppgifter som ger utrymme för elevernas olika arbetstempo, kunskapsnivå och intressen etcetera. Det blir även synligt att med en tydlig lektionsstruktur ges utrymme för en varierad undervisning. Följsamhet gentemot elever i behov av särskilt stöd leder till specialpedagogiska insatser som bidrar till ökad delaktighet för eleverna i undervisningen. Genom att två pedagoger samarbetar under lektionen skapas större möjligheter att stödja elever i den situation då behovet av stöd uppstår, genom att anpassa uppgifter, undervisa en-till-en, hjälpa till att hålla fokus, återkoppla och bekräfta eleverna i sitt arbete. I lärarnas svar framgår att när de använder uttrycket elever i behov av särskilt stöd handlar det om elever som hamnar i svårigheter i olika undervisningssituationer och inte enbart om de som inte når kunskapskraven. Att lärarna ser på relationen till eleverna som en aspekt som påverkar arbetet med att göra den pedagogiska lärmiljön tillgänglig blir också synlig. Det handlar då om relationen mellan lärare-elev, lärare- grupp men även elever emellan och hur det påverkar undervisningen. Elevernas delaktighet ökar när fokus läggs på det som lärare själva kan påverka och förändra i skapandet av en tillgänglig pedagogisk lärmiljö. Aspekter som kan bidra till att lärarna bättre kan möta olika behov hos eleverna är samarbete med lärarkollegor och specialpedagog, i form av ökade

kunskaper och erfarenheter som kan ligga till grund för planering av undervisning och

insatser.

Den andra frågeställningen berör hur lärarna använder sig av olika artefakter som ett sätt att skapa ledstänger för eleverna att hålla sig i på vägen mot att bli mer självständiga i sitt lärande. Det visas i form av stöd för planering och organisering, till exempel i form av scheman och checklistor. Som stöd för genomförande synliggörs tekniska hjälpmedel som talsyntes och upplästa texter på ipad/chromebooks. Som stöd för att hålla fokus används bland annat skärmar och hörselkåpor. I resultatet visar lärarna hur de använder olika artefakter för att ge alla elever i gruppen möjlighet att delta genom att till exempel välja material utifrån vad som finns inläst eller presentera lektionsstrukturen för alla på smartboarden, utifrån att någon i gruppen har det behovet.

Studiens tredje frågeställning undersöker hur specialpedagogen används som stöd i arbetet med att skapa en tillgänglig pedagogisk lärmiljö. I resultatet framträder vikten av

49

specialpedagogiska kunskaper och specialpedagogisk kompetens i arbetet med att skapa tillgänglig pedagogisk lärmiljö för elever i behov av särskilt stöd. Genom handledning eller konsultation men även genom observationer eller klassrumsbesök med efterföljande samtal och reflektioner kan specialpedagogen vara en del i arbetet. Specialpedagogens roll ses i vår studie, som ett stöd till läraren i arbetet, i rollen ingår inte att arbeta direkt med eleverna. I samarbetet kan specialpedagogen bidra med det specialpedagogiska perspektivet och samtidigt bidra till att läraren kan lyfta blicken från individen till att se hur miljön och undervisningen kan anpassas. På detta sätt kan kunskaper kring elevers olika sätt att lära bli synliga för läraren och bidra till att planeringen leder till att en mer tillgänglig pedagogisk lärmiljö skapas, som möter den enskilda elevens behov bättre. Specialpedagogen kan vidare vara ett stöd i arbetet genom kontinuerliga uppföljningar av insatser och undervisningens utformning. Resultatet visar att i specialpedagogens roll ingår också att veta vilka kunskaper och erfarenheter om till exempel hjälpmedel eller funktionsnedsättningar och dess konsekvenser som finns inom organisationen. I samarbetet mellan lärare och specialpedagog kan specialpedagogen även vara ett stöd som “spindeln i nätet” och skapa förutsättningar för kollegialt lärande och kunskapsutbyte. Specialpedagogens kunskaper om olika artefakter och hur användningen av dessa fysiska resurser kan göra den pedagogiska lärmiljön mer tillgänglig för eleverna beskrivs också som ett stöd. Det kan handla om kompensatoriska hjälpmedel och hjälpmedel som stödjer elevens fokus och koncentration. Det framkommer att brist på sådan kompetens kan skapa svårigheter för lärarna i arbetet. Den specialpedagogiska organisationens utformning på skola kan påverka möjligheterna till att stödja eleverna. Exempel som ges är att tvålärarsystemet ges vissa möjligheter men även resulterar i att det inte finns speciallärare på skolan.

50