Spelfilmens roll i historieundervisningen

Vid frågan om vilka erfarenheter läraren har av att använda sig av spelfilm i historieundervisningen svarar läraren att hen har använt sig av spelfilm dels i form av kortare

klipp för att visualisera specifika historiska händelser, dels i sin helhet som uppstart alternativt avslut till ett specifikt arbetsområde. Läraren anser att spelfilm kan fungera bra som en intresseväckare och inkörsport samt att det får eleverna att leva sig in i historien och ger dem en verklighetstrogen känsla och ger exempel från tidigare genomförd undervisning:

Jo, t ex förra våren och också under hösten använde jag inledningsscener från På

Västfronten intet nytt från 1979 eller -78, tror jag. Och det visualiserade ganska bra

skyttegravskriget på Västfronten under första världskriget, så efter att ha gått igenom skyttegravskriget och planen, vad kriget på Västfronten gick ut på. Efter att ha gått igenom detta visade jag öppningsscenen från filmen för att visualisera mera hur det såg ut när man sprang fram och tillbaka. Hur såg Dödzonen mellan skyttegravarna ut, hur såg det ut med taggtråden och så vidare (Lärare, 200305).

Läraren upplever att elever generellt visar en positiv inställning till spelfilm i undervisningen men att de då gärna vill ta del av det som ett mindre seriöst inslag. Många elever ser på film som något lättsamt och ett sätt att slippa mer arbetsamma undervisningsinslag.

Lite generaliserat, så tycker nog många att man skulle kunna titta på mycket mera film och göra väsentligt mindre av annat som är mera arbetsamt. Då är det väl också många som ofta upplever att när man tittar på film ska det vara skönt att inte göra något förarbete före filmen att koppla till filmen eller efterarbete att analysera filmen, vilket förstås skulle vara väldigt bra att göra då man faktiskt får ut mera av själva filmen (Lärare, 200305).

Samtidigt säger läraren att spelfilm också kan användas på ett för eleverna utvecklande sätt även utan analys. Läraren har även använt film i syfte att avsluta ett arbetsområde och märkte senare att eleverna i andra sammanhang kunde koppla ny kunskap till den film de fått se och att de faktiskt hade befäst en hel del historisk kunskap genom denna, trots avsaknaden av efterföljande analysarbete och berättar:

Men nu tror jag faktiskt också ibland att det kan vara bra att kolla på en film utan att analysera själva innehållet. Det gjorde vi med sjuorna på hösten just för att knyta ihop lite efter att vi hade talat om judendom och kristendom i flera veckor. Då tittade vi på ”Prinsen av Egypten” och då var det egentligen bara som avslutning till religionen så att de skulle komma ihåg i alla fall den berättelsen vad som finns i kristen och judisk tradition. Där var det mer att skapa ett intresse som skulle hålla i sig för det vi har gått igenom helt enkelt. Vilket nog har fungerat för de kom ännu ihåg ett halvår senare filmens innehåll och nu när vi talar om Antiken så har de kommit på att i filmen så var det ju judiska slavar som byggde pyramiderna (Lärare, 200305).

Sammanfattningsvis kan läraren sägas tala om spelfilmens roll i historieundervisningen som något som med fördel kan initiera elevers intresse och engagemang för valt undervisningsområde och menar att historisk kunskap kan komma därav både med och utan efterföljande analys.

6.2.2. Observerad undervisning

Spelfilmen kan sägas återkommande användas av läraren som ett bland flera undervisningsinslag, såsom läroböcker, bildspel, arbetshäften, frågestunder, muntligt berättande, musik och teater. Dessa olika undervisningsinslag används ofta i kombination med varandra. På den första observerade lektionen berättar läraren att eleverna ska få titta på spelfilmen Odyssén på veckans tredje och sista lektion och att de på lektionen därefter ska analysera denna film. Ett par elever återkommer till det faktum att de ska få se på film och frågar läraren både lektion 1 och 2 om och när de ska få titta på filmen. Läraren får flera gånger påminna om att det är den sista lektionen den veckan som det blir filmvisning och att det till detta hör att även göra ett efterarbete med prat om filmen som en slags analys av denna. Observationens tredje lektion som är på en fredag är avsatt för eleverna att se filmen Odyssén i sin helhet. Eleverna är initialt positivt inställda och intresserade vilket märks på en uppsluppen stämning när eleverna sätter sig vid sina bänkplatser och på frågor som ”Är det idag vi ska få kolla på film?” och kommentarer som ”Yes!” och glada röster som respons när vikarien som är ansvarig för lektionen svarar ja på frågan. I motsats till de övriga observerade lektionerna där eleverna sitter vid sina anvisade bänkplatser rör de sig denna lektion runt i klassrummet och byter platser några gånger och verkar välja att sätta sig vid sin bästa kamrat där de sedan sitter och småpratar och gör miner och gester under filmens gång. Ett par elever känner igen en skådespelare i filmen och pratar om denne. När filmen, på grund av problem med tekniken i början av lektionen, stängs av utan att ha nått till slutet rusar alla elever upp från sina platser och skyndar ut ur klassrummet med några snabba ”Hejdå!” till vikarien.

När läraren genomför frågestunder med eleverna där de får möjlighet att svara genom handuppräckning är det oftast få elever som aktivt medverkar vid dessa. Det blir däremot tydligt hur filmrelaterade frågor renderar i fler aktiva elever. Under det inslag av teater där läraren spelar rollen som en krigare från Sparta, använder hen detta i kombination med visande av scener från spelfilmerna 300 och Meet the Spartans och bildspel på samma område. Det verkar som att detta sätt att använda spelfilmen som undervisningsinslag får effekten av motiverade och engagerade elever, mer än annars benägna att räcka upp handen för att ge respons på lärarens frågor och berättande. Detta blir även synligt under lektion 5 då scenen från spelfilmen Gladiator där en amfiteater visas och flertalet elever räcker upp händerna och ivrigt utropar ”Colosseum!”, ”Strid till döden” och ”Gladiatorspel” som svar på lärarens frågor om vad det är de ser och vad som hände där.

Sammanfattningsvis kan observationerna sägas visa på hur spelfilm som undervisningsinslag renderar i positiv feedback från eleverna samt ett tydligt ökat engagemang samtidigt som eleverna antar ett mer avslappnat förhållningssätt till denna form av undervisning.

6.3 Spelfilm – möjliggör meningsskapande och historielitteracitet