Samtliga informanter intar en ambivalent inställning till det akademiska språket och säger att de använder sig av det beroende på den kontext som de befinner sig i. De är alla överens om att det finns ett akademiskt språk och att de har tillägnat sig det. Kim använder sig av det akademiska språket för att öppna dörrar som annars är stängda för människor utan ett akademiskt språk. Alex och Robin använder det sällan på grund av andra bekantskapskretsar än Kim. Kim umgås till exempel med regeringsmedlemmar och människor som jobbar på olika departement och har alltså större användning för det akademiska språk hon har tillägnat sig. Kim berättar vidare att hon i kontakter med till exempel sjukvården och sin bostadsvärd övergår till ett mer akademiskt språk och därigenom får ett annat bemötande, en bättre behandling än tidigare då hon inte använde sig av det akademiska språket. Hon är alltså medveten om att det finns olika sätt att prata på vilket hon exemplifierar med följande citat:
[…] jag använder ett akademiskt språk väldigt mycket i mina föreläsningar men samtidigt så försöker jag […] förklara dom här begreppen för att få med mig folk, för att få igång en diskussion. Så det är ju inte så att jag använder dom här akademiska begreppen för att slå folk på näsan, utan snarare för att lära folk andra människor som inte kan dom här akademiska begreppen att använda dom här, för att det öppnar dörrar. Det gör faktiskt det. Sen kan jag ibland tycka att varför kan man inte skriva en akademisk uppsats på ett vanligt språk? Det är klart att man inte ska utarma språket, men det blir ju så jävla töntigt ibland att man ska skriva så jävla uppstyltat. […] När man skriver en akademisk uppsats så är det ju klart att man måste använda ett akademiskt språk för det är en akademisk uppsats, men vem skriver man uppsatsen för? Skriver man den för sin examinator eller skriver man den för att människor vill ta del av min uppsats och faktiskt för att lära sig nånting av det som jag faktiskt har kommit fram till. […] Då tycker inte jag att man ska använda för mycket akademiskt ord. Sen kan man ju liksom sitta i sin lilla kokong på universitetet och använda akademiska ord för det kan ju vara kul på sitt sätt. Men jag menar det beror ju på hur man ska använda det och jag vill ju att andra människor ska få upp ögonen på olika samhällsfenomen och sådär.
Robin håller i stort sett med och säger:
[…] Jag har nog hela tiden haft nån slags filosofi att jag vill nå ut till så många som möjligt med det som jag skrivit och gjort på universitetet. Även nu efteråt med, så jag har valt att använda ett vanligt språk som så många som möjligt förstår. Men som när man läser litteratur och är på föreläsningar, så visst är det en hel del ordbajs skulle jag vilja säga ((skratt)) och engelska termer. Jag tycker att det blir lite fjantigt. Det blir ofta lite för mycket kan jag tycka. Det är som att man ska skriva eller samtala om just den lilla kretsen som vi rör oss om, som man använder sig av uttryck som bara vi akademiker ska förstå. Men då tycker jag att då missar man en stor klunga folk utanför som förhoppningsvis ska utnyttja mina tjänster och då tror jag att dom uppskattar att jag kan göra mig förstådd.
Alex har en lite annorlunda syn på det akademiska språket och säger:
[…] alltså jag är väldigt intresserad av ord, tycker det är jättekul med språk. Så jag tyckte inte att det var jobbigt utan jag tyckte bara att det va kul och lära mej en massa nya ord, sen blir det ju nästan så att man svänger ((skratt)) sig med ord som inte alltid går hem överallt. Jag vet jag sa nånting till mina barn en gång och dom bara tittade på mig liksom. Jag kommer inte ihåg vad det var för ord nu som jag sa, jamen dom var ju inte så jäkla stora ändå och då sa x min före detta då, men hörrödu snacka svenska då sa han. ((skratt)) Så jag kom på mig själv också att så där kan man ju inte prata med vem som helst, men jag tyckte inte att det var jobbigt så, men jag kan förstå att folk som alltså utanför kretsen har samma inblick i dom orden och det kan ju också uppfattas som lite högtravande om man använder dom på fel plats. Så man kan väl säga att jag använder inte så många av dom orden längre.
Som vi kan se så gör informanterna en distinktion mellan vi och dem. Mellan människor innanför respektive utanför kretsen. Samtidigt kan vi se att skillnaden
mellan vem skrivandet är avsett för, spelar en stor roll för informanterna och de väljer även sätt att prata på beroende på den kontext som de befinner sig i.
Att språk är viktigt intygas av Berger och Luckmann162 som säger ”framförallt måste språket internaliseras. I och med språket, och med dess hjälp, internaliseras olika motivations och tolkningsscheman som institutionellt definierade.” 163 De skriver vidare att barn från de lägre klasserna inte bara lägger sig till med den lägre samhällsklassens perspektiv på den sociala världen utan att de även färgas av den motvilja som de signifikanta andra implicit signalerar. Denna syn kan vi se hos informanterna i citaten ovan där föraktet mot akademiker ligger under ytan och lurpassar, trots att de själva numera ingår i akademikerklassen.
Kan det vara så att det akademiska språket används för att göra en distinktion mellan arbetarklassen och den akademiska världen? 164