De bor kvar! Det här kan verka vara en ointressant för att inte säga helt värdelös upplysning. De flesta människor bor väl kvar? Det ligger inget som helst intresse i att tala om att någonting inte har hänt. (Utdrag ur Stanna kvar av Fredrik Lindström, 2014)
Syftet med denna avhandling har varit att utforska hur unga vuxna i en mindre ort upplever sina möjligheter till arbete och hur de förstår och förhandlar sin position på arbetsmarknaden och i det sociala rummet. I avhandlingen har frågor rörande mobilitet och immobilitet diskuterats och relaterats till de unga vuxnas erfarenheter, förhoppningar och drömmar. En utgångspunkt, att jämföra med utdraget ur Lindströms novell, har varit att någonting faktiskt har hänt och att det är relevant och intressant att studera de som bor kvar.
En övergripande slutsats i avhandlingen är att de unga vuxnas upplevda möjligheter måste förstås i ljuset av platsens reella möjligheter, men också att deras erfarenheter av platsens möjligheter skiljer sig åt. Jag har i avhandlingen argumenterat för att de unga vuxna i Skarvsjö tolkar sina möjligheter både utifrån sin sociala och geografiska position. Avhandlingen ger nya perspektiv på kvarstannande i relation till arbete genom att visa att det kan innebära fördelar att stanna kvar och därmed kunna använda sina resurser som är knutna till platsen. Avhandlingen bidrar med fördjupad och kontextuell kunskap om unga vuxnas erfarenheter av och förhandlingar om positioner på arbetsmarknaden i en mindre ort. I den avslutande diskussionen besvaras avhandlingens frågeställningar och resultaten relateras till den tidigare forskning som presenterats i kapitel två. I detta kapitel diskuteras också avhandlingens empiriska och teoretiska bidrag.
priviligierade unga vuxna innebär att lämna orten en risk att förlora de resurser de har, exempelvis det indirekta sociala stödet.
De unga vuxna är också positionerade i det geografiska rummet. Eftersom Skarvsjö är en mindre ort bor de unga vuxna ofta relativt nära varandra, dock finns en skillnad i hur olika boendeformer och områden betraktas och bedöms. De som bor i villaområden har en annan position än de som bor i hyresrätt. Dessutom pekas vissa områden ut som mer stökiga. Att bo i hyresrätt betraktas som en tillfällig station innan husköpet eller innan flytten till en annan ort. De som tänker sig sin framtid bortanför orten är inte husägare, de bor snarare i hyreslägenhet eller hemma hos sina föräldrar.
Analysen visar således att det inom Skarvsjö finns flera platsspecifika habitus som förstås i relation till deras sociala och geografiska position, deras aspirationer samt deras rumsliga horisonter. Tidigare forskning har identifierat platsspecifika habitus genom att jämföra olika platser (Allen & Hollingworth, 2013; Evans, 2016). I denna avhandling visar jag istället att det inom samma plats finns flera olika habitus som hanterar förändringar på olika sätt.
9. ATT STANNA KVAR - AVSLUTANDE
DISKUSSION
De bor kvar! Det här kan verka vara en ointressant för att inte säga helt värdelös upplysning. De flesta människor bor väl kvar? Det ligger inget som helst intresse i att tala om att någonting inte har hänt. (Utdrag ur Stanna kvar av Fredrik Lindström, 2014)
Syftet med denna avhandling har varit att utforska hur unga vuxna i en mindre ort upplever sina möjligheter till arbete och hur de förstår och förhandlar sin position på arbetsmarknaden och i det sociala rummet. I avhandlingen har frågor rörande mobilitet och immobilitet diskuterats och relaterats till de unga vuxnas erfarenheter, förhoppningar och drömmar. En utgångspunkt, att jämföra med utdraget ur Lindströms novell, har varit att någonting faktiskt har hänt och att det är relevant och intressant att studera de som bor kvar.
En övergripande slutsats i avhandlingen är att de unga vuxnas upplevda möjligheter måste förstås i ljuset av platsens reella möjligheter, men också att deras erfarenheter av platsens möjligheter skiljer sig åt. Jag har i avhandlingen argumenterat för att de unga vuxna i Skarvsjö tolkar sina möjligheter både utifrån sin sociala och geografiska position. Avhandlingen ger nya perspektiv på kvarstannande i relation till arbete genom att visa att det kan innebära fördelar att stanna kvar och därmed kunna använda sina resurser som är knutna till platsen. Avhandlingen bidrar med fördjupad och kontextuell kunskap om unga vuxnas erfarenheter av och förhandlingar om positioner på arbetsmarknaden i en mindre ort. I den avslutande diskussionen besvaras avhandlingens frågeställningar och resultaten relateras till den tidigare forskning som presenterats i kapitel två. I detta kapitel diskuteras också avhandlingens empiriska och teoretiska bidrag.
Ungas relation till mobilitet och plats
I den mindre orten som i avhandlingen fått namnet Skarvsjö har jag visat att mobilitet har flera konkurrerande betydelser och värden vilka existerar parallellt med varandra (jfr. Cresswell, 2006). Detta har diskuterats genom att synliggöra skilda värdesystem som innehåller idéer om vem eller vad som räknas, får värde och betyder något på orten. Det inkluderar skilda värderingar, erfarenheter och upplevelser av mobilitet men också av arbete, karriär, bostad och fritid.
I avhandlingens inledning beskrevs hur geografisk och social rörlighet i samtiden kopplas samman och antas förutsätta varandra. Att inte vara geografiskt rörlig likställs, enligt Kaufmann och Montulet (2008) med att inte konkurrera om social status och därigenom betraktas som en förlorare (se också Bauman, 1998; Boltanski & Chiapello, 2005). I avhandlingen har jag, med hjälp av tidigare forskning, visat att denna typ av föreställningar har kopplats samman med unga människor i mindre orter och att beslutet att stanna i en mindre ort förknippas med passivitet och brist på ambitioner (Farrugia, 2016; Kåks, 2007; Svensson, 2006).
De unga vuxna i Skarvsjö är medvetna om dessa föreställningar. De berättar att den som flyttar blir sedd som lyckad och att den som stannar blir ifrågasatt. Samtidigt som dessa dominerande föreställningar på det sättet återfinns i Skarvsjö, finns det också andra konkurrerande föreställningar och värderingar av mobilitet. De har i avhandlingen förståtts som ett lokalt värdesystem. Analytiskt har dominerande föreställningar därmed särskilts från ett lokalt värdesystem, men det är viktigt att notera att det är en analytisk åtskillnad men att de är empiriskt överlappande. En ytterligare poäng är att det lokala värdesystemet betraktas som föränderligt och inte som ett statiskt system (jfr. Massey, 1999).
Inom det lokala värdesystemet tillskrivs andra livsval värde, exempelvis platslojalitet och skötsamhet värderas snarare än mobilitet och karriär. Unga vuxna i den här studien strävar efter att ha nära relationer, bra bostäder, permanenta arbeten och värdesätter trygghet. På så vis befinner de unga vuxna sig mellan två värdesystem där det ena uppmuntrar till
geografisk och social mobilitet och det andra till platslojalitet och skötsamhet.
Att känna till dominerande föreställningar om mobilitet men inte leva upp till dem bidrar bland de unga i Skarvsjö, till en reflexivitet över den egna positionen som kvarstannare. De unga vuxna är medvetna om att de inte efterlever normer som föreskriver mobilitet i form av flytt till större städer. Samtidigt visar resultaten att även om de unga vuxna förhåller sig till föreställningarna innebär det inte att de internaliserar dem. De införlivar dem inte i sin egen självbild i termer av symboliskt våld. Teoretiskt har deras förhållningssätt förståtts med grund i Bourdieus idéer om kluvenhet inom habitus (jfr. Bourdieu, 2000). Jag har visat att denna kluvenhet för unga vuxna i Skarvsjö innebär förhandlingar om hur de ska leva sina liv och vilka möjligheter de har.
En sådan förhandling görs i relation till olika livsfaser och föreställningar om när dessa äger rum. Många av de unga vuxna i Skarvsjö uttrycker att de inte deltar eller önskar att delta i den utdragna ungdomsfas som i högre grad förknippas med den urbana medelklassen. Istället träder de relativt tidigt in i de livsfaser som snarare kopplas samman med vuxenliv. I det empiriska materialet framkommer att de unga vuxna uppfattar att småstaden framförallt passar för ett familjeliv med fokus på relationer viket kontrasteras med ett mer karriärsinriktat storstadsliv. I småstaden kan de unga vuxna bo nära sina föräldrar, släktingar och vänner vilket ges ett högt värde. Genom att förknippa småstaden med familjeliv skapas en tidsordning för hur de unga vuxna vill att livet ska utspela sig som utgår från platsen (jfr. Lundqvist, 2019). Dessa platsbaserade tidsordningar skapas i samklang med lokala förutsättningar och värden. Det innebär bland annat att orientera sig mot ett tidigt inträde på arbetsmarknaden och i vuxenlivet genom att bilda familj och skaffa ett etablerat boende. Det är en tidsordning som är möjlig på grund av strukturella förutsättningar som råder i Skarvsjö. Samtidigt präglas också deras erfarenheter av arbetsmarknaden av osäkerhet vilket för en del har gjort det svårare att träda in vuxenfasen. De väntar på att få ett permanent arbete för att kunna flytta hemifrån, ta lån, köpa hus och bilda familj. Det finns en spänning mellan att sträva efter det vuxenliv de förknippar med orten och att inte kunna uppfylla det. Denna spänning kan leda till
Ungas relation till mobilitet och plats
I den mindre orten som i avhandlingen fått namnet Skarvsjö har jag visat att mobilitet har flera konkurrerande betydelser och värden vilka existerar parallellt med varandra (jfr. Cresswell, 2006). Detta har diskuterats genom att synliggöra skilda värdesystem som innehåller idéer om vem eller vad som räknas, får värde och betyder något på orten. Det inkluderar skilda värderingar, erfarenheter och upplevelser av mobilitet men också av arbete, karriär, bostad och fritid.
I avhandlingens inledning beskrevs hur geografisk och social rörlighet i samtiden kopplas samman och antas förutsätta varandra. Att inte vara geografiskt rörlig likställs, enligt Kaufmann och Montulet (2008) med att inte konkurrera om social status och därigenom betraktas som en förlorare (se också Bauman, 1998; Boltanski & Chiapello, 2005). I avhandlingen har jag, med hjälp av tidigare forskning, visat att denna typ av föreställningar har kopplats samman med unga människor i mindre orter och att beslutet att stanna i en mindre ort förknippas med passivitet och brist på ambitioner (Farrugia, 2016; Kåks, 2007; Svensson, 2006).
De unga vuxna i Skarvsjö är medvetna om dessa föreställningar. De berättar att den som flyttar blir sedd som lyckad och att den som stannar blir ifrågasatt. Samtidigt som dessa dominerande föreställningar på det sättet återfinns i Skarvsjö, finns det också andra konkurrerande föreställningar och värderingar av mobilitet. De har i avhandlingen förståtts som ett lokalt värdesystem. Analytiskt har dominerande föreställningar därmed särskilts från ett lokalt värdesystem, men det är viktigt att notera att det är en analytisk åtskillnad men att de är empiriskt överlappande. En ytterligare poäng är att det lokala värdesystemet betraktas som föränderligt och inte som ett statiskt system (jfr. Massey, 1999).
Inom det lokala värdesystemet tillskrivs andra livsval värde, exempelvis platslojalitet och skötsamhet värderas snarare än mobilitet och karriär. Unga vuxna i den här studien strävar efter att ha nära relationer, bra bostäder, permanenta arbeten och värdesätter trygghet. På så vis befinner de unga vuxna sig mellan två värdesystem där det ena uppmuntrar till
geografisk och social mobilitet och det andra till platslojalitet och skötsamhet.
Att känna till dominerande föreställningar om mobilitet men inte leva upp till dem bidrar bland de unga i Skarvsjö, till en reflexivitet över den egna positionen som kvarstannare. De unga vuxna är medvetna om att de inte efterlever normer som föreskriver mobilitet i form av flytt till större städer. Samtidigt visar resultaten att även om de unga vuxna förhåller sig till föreställningarna innebär det inte att de internaliserar dem. De införlivar dem inte i sin egen självbild i termer av symboliskt våld. Teoretiskt har deras förhållningssätt förståtts med grund i Bourdieus idéer om kluvenhet inom habitus (jfr. Bourdieu, 2000). Jag har visat att denna kluvenhet för unga vuxna i Skarvsjö innebär förhandlingar om hur de ska leva sina liv och vilka möjligheter de har.
En sådan förhandling görs i relation till olika livsfaser och föreställningar om när dessa äger rum. Många av de unga vuxna i Skarvsjö uttrycker att de inte deltar eller önskar att delta i den utdragna ungdomsfas som i högre grad förknippas med den urbana medelklassen. Istället träder de relativt tidigt in i de livsfaser som snarare kopplas samman med vuxenliv. I det empiriska materialet framkommer att de unga vuxna uppfattar att småstaden framförallt passar för ett familjeliv med fokus på relationer viket kontrasteras med ett mer karriärsinriktat storstadsliv. I småstaden kan de unga vuxna bo nära sina föräldrar, släktingar och vänner vilket ges ett högt värde. Genom att förknippa småstaden med familjeliv skapas en tidsordning för hur de unga vuxna vill att livet ska utspela sig som utgår från platsen (jfr. Lundqvist, 2019). Dessa platsbaserade tidsordningar skapas i samklang med lokala förutsättningar och värden. Det innebär bland annat att orientera sig mot ett tidigt inträde på arbetsmarknaden och i vuxenlivet genom att bilda familj och skaffa ett etablerat boende. Det är en tidsordning som är möjlig på grund av strukturella förutsättningar som råder i Skarvsjö. Samtidigt präglas också deras erfarenheter av arbetsmarknaden av osäkerhet vilket för en del har gjort det svårare att träda in vuxenfasen. De väntar på att få ett permanent arbete för att kunna flytta hemifrån, ta lån, köpa hus och bilda familj. Det finns en spänning mellan att sträva efter det vuxenliv de förknippar med orten och att inte kunna uppfylla det. Denna spänning kan leda till
svårigheter att navigera och veta vilken väg de ska välja, det kan också leda till känslor av uppgivenhet eller en längtan bort.
En annan förhandling med de dominerande föreställningarna om mobilitet görs i relation till upplevelsen av trygghet. Platsen innebär för de unga vuxna trygghet eftersom den är välbekant och till viss mån förutsägbar. Trygghet kan också förstås utifrån de materiella förutsättningar de unga vuxna har på orten, det vill säga möjligheten att få arbete och bostad. Sammantaget kan deras strävan efter trygghet förstås som att de har en habitus som orienterar dem mot småstaden. Denna orientering och en samtidig medvetenhet om dominerande föreställningar om mobilitet kan innebära en emotionell konflikt mellan att stanna i småstaden och vara trygg och att vilja flytta till storstaden och uppleva spänning.
Samtidigt som platsen innebär trygghet finns det också i avhandlingens empiriska delar ett analytiskt spår som visar på den mindre ortens exkluderande dimensioner. Det finns unga vuxna som inte känner sig som en del av ortens sociala gemenskaper eller som upplever att de inte accepterats på grund av sin bakgrund i ett annat land. Detta analytiska spår är inte så framträdande i studien men ändock närvarande. En anledning till att det inte är mer framträdande kan kopplas till att utgångspunkten för studien är att studera de som har bott kvar. Det innebär att de som har flyttat in efter sexton års ålder och de som har flyttat från orten inte finns med i studien. Båda dessa grupper skulle potentiellt ha kunnat bidra med intressanta perspektiv på upplevelser av exkludering. Det här har legat utanför denna studies syfte. Det skulle dock kunna vidareutvecklas i framtida forskning med fokus på möjligheter till arbete i mindre orter med utgångspunkt i inflyttades erfarenheter och förhandlingar.
Kvarstannade som aktivt eller passivt?
Tidigare forskning har diskuterat om att stanna på en plats är att betrakta som en aktiv handling. Denna diskussion har förts i relation till föreställningar om passivitet som innebär att stanna likställs med att ”bli kvar”. I relation till dessa föreställningar har forskare argumenterat för att stanna är ett lika aktivt val som att flytta och därigenom velat påvisa
aktörskapet hos de som stannar (Hjälm, 2014; Stockdale & Haartsen, 2018; Svensson, 2006, 2016). Denna position har på senare tid mötts av kritik. Forskarna i barn- och ungdomsvetenskap Susanna Areschoug och Lucas Gottzén (2020) menar att i forskning om beslutet att stanna eller flytta bland unga i mindre orter finns det en tendens att reproducera det subjekt som samtidigt kritiseras. I ivern att vilja hävda att kvarstannade precis som att flytta är ett aktivt val, används det nyliberala subjektet som gör autonoma och rationella val som en mall för en fri handling. Att stanna
måste alltså ses som ett fritt val eftersom det är så ett subjekt skapas
(Areschoug & Gottzén, 2020, ss. 12-13).
Även i denna avhandling har sammankopplingen mellan kvarstannande och passivitet problematiserats. Det innebär dock inte att individers livsval ses som fullständigt autonoma och rationella. Dessa förstås snarare med utgångspunkt i vilka resurser individer har, det vill säga kapitaltillgång och vilka förkroppsligade erfarenheter de har, det vill säga habitus. Det betyder att kvarstannade innebär olika saker för olika individer och är villkorat av deras position i det sociala rummet. Att stanna kan vara ett resultat av ett beslut att bo kvar; det kan vara ett resultat av att återvända men det kan också vara ett resultat av att inte veta var man annars ska bo eller inte ha tillräckliga resurser för att kunna flytta iväg. I analysen visar jag, som diskuterats i föregående avsnitt, att de unga vuxna förhåller sig till flera värdesystem samtidigt och menar att det innebär en medvetenhet om och en reflexivitet över sin position. Denna reflexivitet gör det svårt att betrakta kvarstannade som något passivt, de unga vuxna som stannar kvar förhåller sig, som jag har visat, till föreställningar om sitt kvarstannande på en rad olika sätt.
Eftersom mobilitet och immobilitet inte kan existera utan varandra är det inte heller möjligt att karakterisera att stanna som passivt och att flytta som aktivt (jfr. Holton & Finn, 2018). Förändrade villkor på orten innebär att unga människor behöver vara flexibla och rörliga i allt högre grad, det vill säga att bo kvar på en plats innebär inte att som individ vara orörlig. Detta resultat synliggörs genom en relationell syn på mobilitet och immobilitet där de alltid står i relation till och förutsätter varandra (jfr. Adey, 2010). Med grund i de uppföljande intervjuerna visar jag att relationen till mobilitet och kvarstannande är föränderlig. Någon som
svårigheter att navigera och veta vilken väg de ska välja, det kan också leda till känslor av uppgivenhet eller en längtan bort.
En annan förhandling med de dominerande föreställningarna om mobilitet görs i relation till upplevelsen av trygghet. Platsen innebär för de unga vuxna trygghet eftersom den är välbekant och till viss mån förutsägbar. Trygghet kan också förstås utifrån de materiella förutsättningar de unga vuxna har på orten, det vill säga möjligheten att få arbete och bostad. Sammantaget kan deras strävan efter trygghet förstås som att de har en habitus som orienterar dem mot småstaden. Denna orientering och en samtidig medvetenhet om dominerande föreställningar om mobilitet kan innebära en emotionell konflikt mellan att stanna i småstaden och vara trygg och att vilja flytta till storstaden och uppleva spänning.
Samtidigt som platsen innebär trygghet finns det också i avhandlingens empiriska delar ett analytiskt spår som visar på den mindre ortens exkluderande dimensioner. Det finns unga vuxna som inte känner sig som en del av ortens sociala gemenskaper eller som upplever att de inte accepterats på grund av sin bakgrund i ett annat land. Detta analytiska spår är inte så framträdande i studien men ändock närvarande. En anledning till att det inte är mer framträdande kan kopplas till att utgångspunkten för studien är att studera de som har bott kvar. Det innebär att de som har flyttat in efter sexton års ålder och de som har flyttat från orten inte finns med i studien. Båda dessa grupper skulle potentiellt ha kunnat bidra med intressanta perspektiv på upplevelser av exkludering. Det här har legat utanför denna studies syfte. Det skulle dock kunna vidareutvecklas i