Stationära eller mobila levnadssätt- relationen mellan virtuell och fysisk rörlighet

Inom kulturgeografin har man särskilt ägnat sig åt att studera IKT-användningens effekter på dagligt resande och transporter (se t.ex. Engström

& Johanson 1996, Mokhtarian & Salomon 1997, Hanson 1998, Graham 2000).

Den dominerande hypotesen har varit att IKT kommer att minska människors resande genom substitution. Efterhand har hypotesen kombinerats med tankar om att IKT kanske snarare kompletterar resandet, eller t.o.m.

stimulerar till ytterligare resande. Andra mer försiktiga hypoteser handlar om att resandet modifieras i viss mån eller inte påverkas alls.

Rörlighetens överordnade mål är att nå tillgång till resurser på andra platser i omgivningen. Med rörlighet åsyftas traditionellt den fysiska rörligheten, dvs.

resor och transporter. Enligt Hanson (1998, 2000) skapar IKT helt nya förutsättningar för tillgänglighet ”off-the-road”, dvs. utan att resor är nödvändiga. Omgivningen kan således sägas bli virtuellt tillgängligare när människors möjligheter till virtuell rörlighet ökar. Allt fler av vardagens ärenden och göromål kan i princip hanteras med IKT från en och samma plats (t.ex. hemmet). Vi kan t.ex. arbeta eller studera på distans, sköta inköp och bankärenden, chatta med vänner, förströ oss med att spela spel online, ladda ner och titta på långfilm osv. Ett systematiskt nyttjande av IKT skulle därmed kunna uppmuntra till mer stationära levnadssätt. Vi kan enkelt koppla upp oss på nätet för att få grundläggande behov tillfredsställda. Aktiviteter som tidigare krävde fysisk förflyttning kan istället förläggas till hemmet och behovet av resor och dagliga förflyttningar skulle därmed kunna minska.

Men, en sådan utveckling mot stationära levnadssätt är inte självklar. Det finns även förväntningar om en motsatt effekt, dvs. att IKT på kort eller lång sikt stimulerar nya och allt längre resor. En utvidgad virtuell tillgänglig-het

kan, snarare än att motverka, faktiskt uppmuntra en trend mot ett kontinuerligt ökat resande i samhället (Hanson 1998, 2000). IKT blir då ett effektivt komplement till människors allt mobilare levnadssätt. Då kontakter enkelt kan upprätthållas vid kortare eller längre perioder av geografisk frånvaro från en plats (t.ex. hemmet eller arbetsplatsen) kan IKT underlätta en mobil livsstil. Dessutom utvecklas den mobila tekniken till att omfatta allt fler funktioner (mobiltelefoner, bärbara datorer, trådlöst internet). Platsbunden-hetens restriktioner reduceras genom att man kan vara tillgänglig även när man är på resande fot (Kopomaa 2000, Ling & Yttri 2002). I retoriken kring informationssamhället kan man se att tyngdpunkten sedan några år har förskjutits. Tidigare var det stationära ett ideal (t.ex. distansarbete från bostaden). Nu är det de mobila lösningarna (t.ex. mobilt arbete) som sätts i fokus.

IKT möjliggör principiellt en ökad frihet gällande var och när olika aktiviteter i vardagen kan förläggas. En tredje möjlig effekt (förutom substitution och komplement) är att IKT medför ökad flexibilitet i fråga om när och om man behöver resa. Kanske man ändrar tidpunkt för en resa i syfte att undvika rusningstid (Mokhtarian & Salomon 1997, Engström & Johansson 2000, Rapp

& Skåmedal 1996). En fjärde möjlig hypotes (som knappats alls behandlas i litteraturen) är att en ökad IKT-användning inte påverkar resandet alls, varken till omfattning eller struktur. Det är ju tänkbart att IKT i första hand påverkar användning av andra virtuella kommunikationsslag, t.ex. vanliga telefonsamtal, eller traditionellt brevskrivande.

En förlängning av debatten kring relationen mellan IKT och fysisk rörlighet berör dess betydelse för samhällets bebyggelsemönster, dvs. lokaliseringen av verksamheter och aktiviteter och hur städer utvecklas. I samband med att människors liv i allt högre grad frigörs från rumsliga restriktioner och avståndsfriktionen minskar antas IKT kunna stödja en decentralisering och geografisk utspridning. Urbana områden skulle förlora sin rumsliga dragningskraft och de stora städerna på sikt komma att upplösas (Graham 2002, Kitchin 1998). IKT-utvecklingen har samtidigt förknippats med förhoppningar om växande betydelse för lokalsamhället (Höjer 1998, 2000).

För individen centrala funktioner kan flyttas dit människor vill bo och leva istället för att de pendlar långa sträckor varje dag. Förvärvsarbete kan t.ex.

utföras i hemmet eller på näraliggande kontorshotell. Andra bedömare menar dock att en ökad IKT-användning kommer att medföra raka motsatsen till decentralisering och istället uppmuntra en starkare geografisk koncentration och urbanisering. Storstäder blir centrala knutpunkter i globala nätverk av rörlighet och kommunikation (Dahlbom 1999, Castells 1996).

Forskningen om datorteknikens eventuella substitutionseffekter går tillbaka till 1970-talet. Energikrisen tillsammans med ökad miljömedvetenhet förklarar varför intresset för frågan uppkom vid denna tidpunkt. Förvänt-ningar om gynnsamma effekter för samhället i termer av reducerat resande

har sedan dess drivit fram en mängd undersökningar, framför allt gällande distansarbetets eventuella påverkan på arbetspendlingen, både i Sverige och andra länder (Kitamura m.fl. 1990, Nilles 1991, Mokhtarian 1997, Mokhtarian

& Varma 1998, Hendersen m.fl. 1996. Skåmedal 1999, Hickford 1998, Engström 1995, Engström & Johansson 1996 och 1997, Arnfalk 1999).

Förhoppningar har även funnits kring reducerat tjänsteresande i samband med ökad användning av video- och telekonferenser liksom e-handelns påverkan på människors inköpsresor (Mokhtarian 1988, Bennison 1998, Button & Maggi 1995Gould & Golob 1997, Tacken 1990).

Erfarenheter från dessa studier visar sammanfattningsvis (för en översikt, se Thulin 1999) att det sker en viss substitution på kort sikt, åtminstone i anslutning till distansarbete. Effekterna på samhället som helhet är dock högst marginella eftersom endast en liten andel av befolkningen distans-arbetar, utnyttjar videokonferenser eller e-handlar. Mycket forskning har således ägnats åt tillämpningsområden för tekniken som hittills haft marginella genomslag i befolkningen, vilket konstateras i flera internationella studier (t.ex. Castells 1996, Salomon 1998, Mokhtarian 1998). I Sverige distansarbetar t.ex. bara ett par procent av befolkningen och inga signifikanta ökningar äger rum över tiden (Vilhelmson & Thulin 2001, 2004). Vad gäller distansarbete finns en stor diskrepans mellan retorik och praktik, mellan förväntade och faktiska utfall (Sturesson 2000). Den erfarenheten är viktig att ha i minnet när man studerar IKT-användningens omfattning och tänkbara konsekvenser inom vardagslivets övriga sfärer.

En möjlig förklaring till de överdrivna och till synes missriktade förhoppningarna angående distansarbetets utveckling – där potentialen hos IKT uppenbarligen överskattats – är att perspektivet varit för snävt. Hypo-tesen bygger på att människors val mellan IKT-baserade och resbaserade aktiviteter, mellan att arbeta hemma eller på en arbetsplats, är en enkel fråga om substituerbara rumsöverbryggande teknologier, samt att reducerade transportkostnader och restider är tillräckliga incitament för att motivera människor att nyttja IKT-baserade alternativ. Det antas att människor mer eller mindre automatiskt kommer att börja använda tekniken till ärenden i vardagen p.g.a. de inneboende vinster – i tid, energi och kostnader - som detta medför.

Om perspektivet vidgas till att också omfatta hela det sammanhang där tekniken används blir frågan en annan. För individen står valet inte mellan en fysisk förflyttning å ena sidan eller en elektronisk impuls å den andra utan mellan ett nytt och ett traditionellt sätt att utföra en aktivitet på. Till skillnad från teknologierna låter sig aktiviteter inte lika lätt substitueras, eftersom de i många fall är mycket olika varandra. Studier har t.ex. visat att de potentiellt positiva effekterna av distansarbete vägs upp av negativa effekter som rör isolering, osäkerhet och förlorad arbetsgemenskap (Hanson 1998, Rognes 2000, Sturesson 2000).

Den centrala frågan gällande IKT:s förhållande till transporter är således inte om olika transport- och kommunikationsteknologier kan substituera varan-dra, i snäv bemärkelse. Istället är det en fråga om olika resbaserade respektive IKT-baserade aktiviteter är lätt utbytbara (t.ex. att jobba hemma respektive på en arbetsplats) och kan ersätta varandra eller om de i realiteten är kompletterande med delvis olika innehåll. En viktig slutsats för mina fortsatta undersökningar är att vidga det analytiska perspektivet till att omfatta de aktiviteter som de rumsöverbryggande teknologierna används till, dvs. att tillämpa en aktivitetsansats.