Studiens kvalitet – reflektioner kring validitet och reliabilitet

Det finns vissa kvalitetsstyrkor rörande metodval och genomförande som behöver behandlas mer ingående. Föreliggande undersökning strävar efter att tillfredsställa en kvalitativ kunskapslucka rörande arbetsplatsmobbning utifrån en svensk förskolekontext. Av Vetenskapsrådet framkommer det att ett projekt som är: […] ”nyskapande och innovativt i något avseende bidrar i hög grad till dess kvalitet.”

(Vetenskapsrådet 2017, s. 25). En annan styrka kan härledas till att de intervjufrågor som ställdes till respondenterna var korta och få till antalet (se Bilaga 2). Detta i samklang med att de gav rika och detaljerade svar. Kvale och Brinkmann (2014, s. 206) framhäver att omfånget av korta intervjufrågor i kombination med långa intervjusvar utgör ett viktigt kvalitetskriterium för semistrukturerad intervjumetodik. Dahlberg och Dahlberg (2019, s. 175) framför liknande resonemang. De betonar att ett fåtal riktade frågor tillsammans med många följdfrågor är ändamålsenligt för att öka en studies giltighet:

Ur validitetssynpunkt är det vid intervju viktigt att använda bara ett fåtal riktade frågor, som kan styra informanterna åt ena eller andra hållet, men istället ställa många och olika följdfrågor. Fokus ligger på att forskaren efterfrågar levda erfarenheter.

(Dahlberg & Dahlberg 2019, s. 175).

Utöver ställande av följdfrågor under de verbala intervjuerna strävade jag också efter att bekräfta mina tolkningar av respondenternas berättande. Detta genom att kortfattat återge det de hade berättat för att sedan fråga om jag uppfattat det korrekt. Kvale och Brinkmann (2014, s. 206) betonar att en forskares fortlöpande verifieringar av intervjupersonens svar tillfredsställer kriterium för ändamålsenlig kvalitet.

Cohen, Manion och Morrison (2018, s. 272) framhåller att riklighet och djup rörande intervjusvar samt tjocka beskrivningar av dessa utgör exempel på ändamålsenlig reliabilitet inom kvalitativ forskning.

Reliabilitet behandlar forskningens tillförlitlighet samt i vilken utsträckning den kan reproduceras av andra forskare (Cohen, Manion & Morrison 2018, s. 268; Kvale & Brinkmann 2014, s. 295). En svårighet som emellertid uppkommer rörande studiens tillförlitlighet handlar om att det på ett fåtal ställen i datamaterialet inte var möjligt att urskilja vad som sades av deltagarna. Kvale och Brinkmann (2014, s. 225) hävdar att ett hot mot reliabiliteten utgörs av bristande inspelningskvalitet. Detta då forskaren kan missuppfatta knappt hörbara passager (ibid. s. 225).

Validitet handlar om en studies giltighet samt huruvida den undersöker det den ämnar undersöka (Cohen, Manion & Morrison 2018, s. 245; Dahlberg & Dahlberg 2019, s. 174; Kvale & Brinkmann

35

2014, ss. 296, 300). Kvale och Brinkmann (2014, s. 292) framhäver att forskarens frihet från bias utgör en viktig komponent beträffande validitet. Detta bestyrks av Cohen, Manion och Morrison (2018, s.

271). De påpekar att forskares minimering av bias i så stor utsträckning som möjligt är nödvändigt för att öka validiteten i intervjustudier. Eftersom jag emellertid har vissa egna förförståelser om kunskapsområdet kan detta i viss utsträckning utgöra ett hot mot en sådan validitet. Enligt Kvale och Brinkmann (2014, s. 292) är det därför mycket ändamålsenligt att forskaren hanterar detta genom att skriva ner och vara insiktsfull om sin egen subjektivitet i förhållande till detta. Att minimera min egen bias strävade jag efter att hantera genom min tillämpning av den fenomenologiska reduktionen (se Figur 2). Cohen, Manion och Morrison (2018, s. 271) betonar att träningsprocedurer vad gäller bedrivande av intervjuer är ändamålsenligt för att reducera bias. Ett alternativ rörande mitt metodval och genomförande skulle därmed ha kunnat vara att jag genomförde en pilotintervju innan de riktiga intervjuerna. Detta för att göra mig mer förbered på eventuella problem och svårigheter (ibid. s. 271). Cohen, Manion och Morrison (2018, s. 267) framhäver därtill att subjektiva tolkningar av data kan utgöra ett hot mot en studies validitet. Denna omständighet kan innebära en svaghet för föreliggande studie. Detta eftersom en del av dess metodologiska utgångspunkt handlar om att tolka det insamlade datamaterialet.

Med stöd utifrån forskning behöver möjligheter behandlas med avseende på genomförandena av mina tre asynkroniska distansintervjuer.¹⁰ Vid de tre icke-verbala intervjusituationerna erhöll jag livsvärldserfarenheter som inte blev direkt föremål för mitt tolkande. Schiek och Ullrich (2017, s. 594) fastslår att en förtjänst med asynkronisk intervjukommunikation handlar om att forskaren, i kontrast till synkronisk intervjukommunikation, erhåller erfarenheter av deltagaren som inte blivit föremål för direkt social validering och legitimering dem emellan. En ytterligare förtjänst med avseende på textuell intervjukommunikation handlar om att det av såväl forskare som respondenter ansetts vara enkelt och komfortabelt att använda (Hinchcliffe & Gavin 2009, s. 333). James (2016, ss. 150, 159, 160) fann i sin undersökning att asynkroniska intervjuer möjliggör för respondenter att delta utifrån sina egna tidsmässiga och tempomässiga förutsättningar. Respondenterna hade också möjlighet att själva reflektera över sina erfarenheter ostört av forskare (ibid. s. 150).

Emellertid innebar de två asynkroniska tillika icke-verbala intervjukommunikationerna vissa begränsningar. Jag kunde exempelvis inte ha några direkta dialoger med dem. Chiumento, Machin, Rahman och Frith (2018, s. 6) fann i sin studie att okroppsliga intervjuer föranledde till: […] ”question-and-answer exchanges, rather than an evolving discussion […].” (Chiumento et al. 2018, s. 6). Bristen på en visuell förbindelse mellan intervjuare och intervjuperson innebar vidare att kroppsliga uttryck inte kunde tydas (ibid. s. 6). Likande resultat framkommer i Hinchcliffes och Gavins (2009, s. 333) studie.

De konstaterar att frånvaron av icke-verbala signaler utgjorde ett problem (ibid. s. 333).

10 Synkronisk kommunikation sker vid samma tidpunkt medan asynkronisk kommunikation sker vid olika tidpunkter (Schiek & Ullrich 2017, ss. 590, 591).

36

Det finns även vissa aspekter som behöver behandlas vad gäller såväl möjligheter som begränsningar med synkroniska onlineintervjuer. Janghorban, Roudsari och Taghipour (2014, s. 1) framhåller att synkroniska onlineintervjuer överkommer finansiella, fysiska och geografiska begränsningar.

Chiumento et al. (2018, s. 1) framhåller att det sålunda finns en mångsidighet med synkroniska onlineintervjuer. Emellertid finns det även vissa problematiska aspekter. Brister i nätuppkoppling och elektrisk infrastruktur kan utgöra ett problem vid dessa typer av intervjuer (ibid. s. 1). I kontrast till konventionella fysiska intervjuer har det även visat sig finnas begränsningar rörande tidsaspekter.

Chiumento et al. (2018, s. 7) fann i sin studie att synkroniska onlineintervjuer tog längre tid att genomföra än intervjuer som genomfördes genom fysiska träffar. Detta med anledning av intervjusektioner som gick förlorade till följd av ljudavbrott och överlappande tal.

37