Syfte
Syftet med den här avhandlingen är att ge ett teologiskt bidrag till en kritisk reflektion över hur Svenska kyrkan tar plats i den sociala verkligheten. Målet är att genom en analys av en av de mest inflytelse-rika delarna av Svenska kyrkans ecklesiologiska arv, och med hjälp av nutida postsekulärt teologiskt tänkande, belysa de ecklesiologiska pro-blemkomplex som är signifikativa för vår tid. Det ligger i uppgiftens natur att en sådan utredning inte kan handla om kyrkan i allmänhet, eller kyrkan som princip. Istället måste det handla om kyrkan såsom den förkroppsligas i en konkret kyrklig tradition, i detta fall Svenska kyrkan. Som framgått kommer utredningen att rikta blicken mot ett av de teologiska stråk som under de senaste hundra åren haft störst inflytande över Svenska kyrkan, nämligen den folkkyrkosyn som kan härledas tillbaks till teologen Einar Billing. I linje med beskrivningen
18 De empiriska undersökningar som jag kommer att förhålla Billings folkkyrkotanke till är i första hand Jonas Ideström, Lokal kyrklig identitet: En studie av implicit ecklesiologi med exemplet Svenska kyrkan i Flemingsberg (Skellefteå: Artos & Norma, 2009) och Stig Linde, Församlingen i granskningssamhället (Lund: Lunds universitet, Socialhögskolan, 2010).
av det grundläggande ecklesiologiska dilemmat ovan, är syftet att med hjälp av de analysredskap som utvecklas i kapitel 1 visa vilka särskilda problem och vilka särskilda möjligheter som Billings ecklesiologiska förslag innebär.
Att Billings ecklesiologi är det primära föremålet för studien skall dock inte tolkas som att avhandlingens mål skulle vara att så att säga försöka bedöma den äktkristna halten i Billings folkkyrkoteologi, el-ler att i efterhand tala om hur Billing »borde« ha tänkt. Snarare är målet att skärpa blicken för vad det betyder för Svenska kyrkan att den folkkyrkoteologi som Einar Billing representerar har en inflytelserik position i dagens svenskkyrkliga teologi och självförståelse.19 Särskilt intressant för den uppgiften är, menar jag, att kartlägga vilken under-liggande föreställning om hur kyrkan framträder i den sociala verklig-heten, som Billing arbetar med. Med den terminologi som kommer att etableras längre fram kan det uttryckas som en fråga om hur kyrkans sociala kropp ser ut i Billings teologi.
Den underliggande tanken är att det, i det ständigt pågående arbetet för att hitta trovärdiga sätt att vara kyrka i och för sin egen tid, är vä-sentligt att ha klart för sig vad Svenska kyrkans folkkyrkoarv innebär.
Annars finns risken att Svenska kyrkan oreflekterat traderar en viss folkkyrkosyn, utan att uppmärksamma att denna – precis som all an-nan ecklesiologisk reflektion – är tänkt i förhållande till sin egen tids förutsättningar och utmaningar, vilka med nödvändighet blir annor-lunda när tiderna förändras. Men folkkyrkoteologins starka ställning i modern svenskkyrklig tradition innebär samtidigt att det inte är en framkomlig väg för Svenska kyrkan att försöka klippa banden genom att kategoriskt avfärda folkkyrkotanken som en relik från en gången tid. Oavsett om man väljer att se folkkyrkotankens närvaro i Svenska kyrkans tradition som en styrka eller en svaghet, är det nämligen ett arv som påverkar starkt och som Svenska kyrkan därför inte har något annat val än att förhålla sig till.
Den kommande undersökningen skall därmed inte ses som ett för-sök att vare sig rädda eller förkasta folkkyrkoteologin. Men genom
19 Angående Billings centrala position för den svenska folkkyrkodiskussionen, se s. 30.
att bättre lära känna de särskilda förutsättningar som en kyrka med en historiskt betingad folkkyrkovision i bagaget har, förbättras också Svenska kyrkans möjligheter att hitta trovärdiga vägar framåt.
Metod och disposition
Den svenska folkkyrkoteologin i Einar Billings tappning står alltså i fokus. Med hjälp av de analysredskap som presenteras och utvecklas i slutdelen av kapitel 1, kommer jag att undersöka vilken social före-ställning om kyrkan som finns i Billings folkkyrkovision, alltså hur Billing tänker sig att kyrkan som konkret kyrklig tradition, tar plats i den sociala verkligheten. Betoningen av att det handlar om en konkret kyrklig tradition, skall dock inte tolkas som att undersökningen är av sociologisk art. Istället är det en markering av att studien av det folk-kyrkoteologiska tankegodset kommer att ske med hänsyn taget till att det tillkommit i växelverkan med den konkreta kyrka som det for-mulerats i och för. Nu hör det till saken att Billing själv mycket sällan uttrycker sig i termer av att kyrkan förkroppsligas i en social verklighet.
Föresatsen att ringa in hur kyrkan gestaltas som social kropp i Billings kyrkosyn innebär därför i ganska hög utsträckning att rekonstruera outtalade stråk i Billings ecklesiologi.
I avhandlingens del II fördjupas och problematiseras analysen av den ecklesiologiska kropp som framträder hos Billing. Det sker genom att den bild som framträder i del I, bryts mot några nutida teologier, som ecklesiologiskt reflekterar över social och kyrklig gemenskap.
Dessa teologier har sinsemellan en hel del olikheter, men förenas i att de låter sina övervägningar påverkas av vad som lite svepande kan benämnas såsom postsekulär teoribildning.20
Studien är disponerad på tio kapitel, enligt följande. I den senare delen av inledningskapitlet diskuterar jag de ecklesiologiska förut-sättningar som avhandlingen arbetar med. Med hjälp av bland annat teologen Nicolas Healy utvecklas ett »dramatisk-teologiskt« förhåll-ningssätt, vilket innebär att ecklesiologisk teori och ecklesial
prak-20 Begreppet postsekularitet diskuteras och utvecklas i kap 5.
tik ställs i en växelverkande relation. Vidare tematiserar jag tanken om »föreställda gemenskaper« och »sociala föreställningar« såsom analysredskap för att undersöka vilken gemenskapstanke som en viss ecklesiologi arbetar med och/eller frammanar.
Efter det tar avhandlingens första huvuddel vid där jag, med hjälp av analysredskapen, undersöker kyrkan som socialt föreställd gemenskap i Billings folkkyrkotänkande. Kapitel 2 är en direkt analys av de texter där Billing uttrycker sin kyrkosyn. Kapitel 3 utreder vilken funktion Billings kyrkobegrepp får när det blir aktivt i en konkret situation.
Detta sker genom att Billings teologi sätts i in i ungkyrkorörelsens sammanhang och därtill ställs i relation till tidens starka tendens att framhäva den nationella gemenskapen. Genom att studera hur Billings folkkyrkoteologi hanterar relationen till en annan föreställd gemen-skap, nämligen den nationella, framträder ett antal drag, som kan ses som följder av Billings sätt att förhålla sig till dilemmat om hur kyrkan skall ta plats i världen. Här kommer det också att bli uppenbart att Bil-ling själv, via insikterna från hur hans kyrkobegrepp opererar i relation till de nationalistiska tendenserna, upptäcker somliga problematiska aspekter i sin egen folkkyrkoteologi. Kapitel 4 kontextualiserar Bil-lings folkkyrkotanke ytterligare, genom att sätta in den som en del i hans större teologiska tänkande. På ett särskilt sätt fokuseras Billings historisk-dramatiska uppenbarelsebegrepp. Billings folkkyrkotanke kan ur detta perspektiv förstås såsom ett försök att låta kyrkan fram-träda som en direkt fortsättning på det bibliska uppenbarelsedramat med dess universella anspråk. Folkkyrkan är då den kyrka som vill famna hela verkligheten, ända ut till socknens yttersta gränser, såsom Gud genom Kristus vidgade erbjudandet om Guds nåd till att univer-salistiskt innefatta hela mänskligheten.
I avhandlingens del II fördjupas analysen av Billings folkkyrkovi-sion med hjälp av postsekulära teologiska bidrag. Efter ett introduce-rande kapitel, där jag diskuterar det postsekulära teologiska anslaget, tar jag i kapitel 6 hjälp av teologen William Cavanaughs national-statskritiska teologi. Cavanaughs tolkning av den implicita teologi som han menar är förbunden med den moderna nationalstaten, ger ett verktyg för att fördjupa problematiseringen av folkkyrkoteologins
relation till nationen som gemenskap. I kapitel 7–9 vänder jag mig sedan till teologen Graham Wards ecklesiologiska fokus på kyrkan som Kristi kropp. Ward reflekterar över vad det innebär att se kyrkan som en socialt gestaltad storhet, vilket sprider ytterligare ljus över vilken social kropp som Billings folkkyrkosyn inbegriper. Kapitel 7 diskuterar Billings uppenbarelsebegrepp, utifrån Wards bearbetning av Karl Barths uppenbarelsecentrerade teologi. Här sätter jag också Wards tänkande i relation till den sentida teologiska strömning som går under namnet radikalortodoxi, en strömning som Ward själv varit med och format. Med utgångspunkt i det analogiska tänkande som är signifikativt för radikalortodox teologi, vänder jag mig sedan i kapitel 8 till Wards intresse för kroppen. Wards ecklesiologiska fokus på Kristi kropps-metaforiken utgör här ett redskap för att fördjupa diskussio-nen om hur Billing tänker sig, att folkkyrkan tar plats i den sociala verkligheten. I kapitel 9 ställer jag Billings folkkyrkoteologi gentemot Wards reflektioner kring begär och om kyrkan som en form av kristen begärsterapi. Kapitel 10 utgörs av en konkluderande diskussion som återknyter till introduktionens diskussion av det grundläggande eck-lesiologiska dilemmat. I detta slutkapitel förhåller jag också Billings folkkyrkoteologi till några exempel på hur Svenska kyrkan tenderar att socialt gestaltas i vår tid.
Av dispositionen framgår att folkkyrkoteologin och den postsekulära teologin figurerar på olika premisser i undersökningen. Det innebär att den här avhandlingen inte i första hand skall uppfattas som en jäm-förande studie dem emellan. Det är Billings folkkyrkoteologi som är undersökningens objekt. De postsekulära teologiska bidragens funk-tion är att förfina analysredskapen, för att på bästa sätt komma nära frågan om hur Billings folkkyrkoteologi tänker sig att kyrkan socialt gestaltas. Det utesluter inte möjligheten att rikta kritiska synpunk-ter också mot de postsekulära perspektiven, såsom de uttrycks av de teologer som kommer att ges utrymme. Detta sker också fortlöpande.
Men det innebär att jag inte gör anspråk på att redovisa dessa teologier som helheter, utan lyfter fram de delar av tänkandet som är till hjälp i analysen av folkkyrkoteologin. För att möjliggöra en sådan analys
är dock ambitionen att presentera och diskutera tillräckligt mycket också av de postsekulära teologierna, för att det skall vara möjligt att uppfatta i vilken mening detta tänkande utgör ett alternativ till folk-kyrkoteologin.
Avhandlingens argumentationsgång kan beskrivas som en spiral-rörelse, där analysen i del I producerar en del resultat, som jag sedan återvänder till i del II och med hjälp av de postsekulära perspektiven tar upp till förnyad analys. Det tvådelade förfarandet kan motiveras av två skäl. För det första är den senare delens diskussion beroende av att folkkyrkoteologin först formulerats och analyserats med hjälp av den begreppsapparat som introduceras i del I. De postsekulära perspek-tiven representeras nämligen av teologer som alla befinner sig i en anglosaxisk kontext, vilket innebär en teologisk situation där begrep-pet folkkyrka i stort sett inte förekommer. Kyrkohistorikern Lars Österlin beskriver exempelvis i efterskriften till en av sina böcker det problematiska i att hitta en lämplig översättning av begreppet folkkyrka, då den aktuella boken skulle ges ut på engelska.21 Folk-kyrkoteologin har uppenbarligen haft en så pass avlägsen relation till engelskspråkig diskussion, att någon lämplig begreppsapparat aldrig arbetats fram. Uppdelningen av avhandlingen i två delar är ett försök att komma runt detta problem. Genom att i del I läsa Billings folkkyrkoteologi utifrån de analytiska redskap som jag snart skall presentera, kläs den i ett språk som möjliggör en diskussion också med perspektiv som kommer från positioner som inte redan är präglade av folkkyrklig tradition. Denna möjlighet utnyttjas sedan i diskussionen med de postsekulära teologierna i del II. Det innebär att medan den första delen håller sig helt inom ramen för de analysredskap som jag utvecklar i kapitel 1, kan den andra delen beskrivas som ett följdenligt men ändå aningen mer experimentellt utforskande av konsekvenserna av resultaten från del I.
För det andra innebär uppdelningen av undersökningen i två delar, att risken minskar för att det folkkyrkoteologiska materialet skall
be-21 Lars Österlin, Svenska kyrkan i profil: Ur engelskt och nordiskt perspektiv (Stockholm:
Verbum, 1997), s 339.
handlas anakronistiskt. Einar Billing hade sin teologiskt mest produk-tiva tid under 1900-talets två första decennier. De teologer som här representerar det postsekulära perspektivet är fortfarande verksamma när detta skrivs, vilket innebär att ca hundra år ligger emellan dem och Billing. Genom att, i ett första steg, analysera och kontextualisera Billings teologi mer direkt, ges Billing en möjlighet att komma till tals utifrån sina egna premisser, såsom svar på de utmaningar som kyrkan stod inför då. Den kritik som de postsekulära teologierna, utifrån sin annorlunda horisont, reser gentemot Billings teologi, skall därför inte tolkas som i första hand riktad mot Billing själv. Snarare skall det ses som en kritisk granskning av vilka problem det medför, om Billings kyrkoteologi på ett oreflekterat sätt traderas in i vår tid.
Val och avgränsningar
Vissa grundläggande val och avgränsningar sätter ramarna för den här studien. Den första avgränsningen gäller objektet för studien. Det folkkyrkoteologiska material som studeras begränsas genom att jag utgår från Einar Billings teologiska produktion. Detta för att hitta ett mer distinkt fokus på ett begrepp som i sig själv är svårfångat. En inventering av folkkyrkobegreppets verkningshistoria skulle visa att det, allt sedan dess födelse i Tyskland i början av 1800-talet, faktiskt representerat en hel rad kyrkosyner, som sinsemellan har varit ganska olika.22 Beroende på vad som har uppfattats som problematiskt i just den situation som man har stått i har folkkyrkan framställts i kontrast mot tämligen olika företeelser och därmed framträtt på olika vis. Man kan därför inte tala om folkkyrkotanken som om den vore en tidlös idé med ett självklart innehåll. Teologen Thomas Ekstrand menar att det ecklesiologiskt inte går att förstå folkkyrkobegreppet om man kopplar loss det från den funktion och roll som den har haft inom den kyrkliga traditionen och debatten i en konkret kyrka, exempelvis Svenska kyr-kan: »Lite vagt skulle man kunna säga att Svenska kyrkans identitet
22 För en grundlig redogörelse för begreppets ursprung och tidiga utveckling, se Rag-nar Ekström, Gudsfolk och folkkyrka (Lund: Gleerup, 1963), s 62–204.
är förbundet med själva ordet folkkyrka«.23 Vill man närma sig folk-kyrkotanken i Svenska kyrkan, måste det därför ske med hänsyn till hur folkkyrkobegreppet använts och används i just Svenska kyrkans historia och nutid.24
För den uppgiften går det inte att hitta någon mer central enskild gestalt än Einar Billing. Billing måste ses som den folkkyrkoteolog som fått allra starkast genomslag för sin folkkyrkosyn i Sverige. Med tiden har hans namn blivit närmast synonymt med den svenska folk-kyrkotanken. Antologin Folk – kyrka som gavs ut 1996 och som behand-lar folkkyrkotänkandet i Svenska kyrkan, kan ses som ett belysande exempel. I den inledande artikeln anmärker kyrkohistorikern Ingmar Brohed att den gemensamma nämnaren för de sinsemellan rätt olik-artade bidragen i antologin, är att de alla positionerar sig i förhållande till Einar Billing: »Trots det tidsbestämda i Billings program, står det helt klart att detta haft en mycket stor betydelse för den fortsatta reflexionen om folkkyrkan i Sverige … Mer eller mindre har alla tagit spjärn mot Billings folkkyrkotänkande«.25 Denna verkningshistoriska särställning motiverar varför den här studien riktar in sig på just ho-nom, såsom representant för svensk folkkyrkotradition.
Det andra avgränsande valet handlar om vilka postsekulära teologer som jag har tagit hjälp av för att problematisera och diskutera Billings folkkyrkoteologi. De två teologer som jag i huvudsak lyft in är den katolske, amerikanske teologen William Cavanaugh och den angli-kanske, brittiske teologen Graham Ward. I viss mån kommer även den brittiske teologen och ärkebiskopen Rowan Williams spela en roll, men då snarare som ett bidrag i en bakgrundsdiskussion kring vad som är ett fruktbart postsekulärt perspektiv.
Som redan framgått befinner sig dessa teologer i sammanhang där
23 Ekstrand, Folkkyrkans gränser, s 136.
24 Jfr Björn Vikström, Folkkyrka i en postmodern tid: Tjänsteproducent i välfärdssamhället eller engagerande gemenskap (Åbo: Åbo Akademi, 2008), s 52.
25 Ingmar Brohed, »Einar Billing och den ’religiöst motiverade folkkyrkan’«, Kyrkan – folket: mot, från, utan, med, för, till, i, genom?, Kajsa Ahlstrand (red), (Uppsala: Svenska kyrkans forskningsråd, 1996), s 19.
folkkyrkobegreppet i stort sett inte existerar, något som jag menar på ett särskilt sätt kvalificerar dem för den här undersökningen. I den historiska kontext ur vilken den svenska folkkyrkovisionen föddes kan man nämligen här och där ana att det odlats ett starkt nationellt och konfessionellt självmedvetande, en övertygelse om att kyrkan i Sverige kommit längst i sökandet efter sin evangeliska gestalt. Inte sällan har det tagit sig uttryck i ett visst ointresse för internationella, och framför allt ickelutherska, bidrag. Som den svenske ärkebiskopen Carl Fredrik af Wingård belåtet utbrister i sin ämbetsberättelse vid prästmötet 1843: »[D]en Svenska Kyrkan hvarken behöfva nya Läror, skeppade öfver Östersjön, eller för oss främmande Former, hitförda på vestervåg«.26 I den mån en sådan självuppfattning tillåts att ta gestalt och vidareförmedlas i folkkyrkoretoriken, skulle den kunna lura da-gens Svenska kyrka till en omedveten men bedräglig självtillräcklighet – Vad skulle vi ha att lära av dem? Det är ju vi som ligger i framkant!
Därför är det ett resultat av ett högst medvetet val, att de teologer som Billings folkkyrkovision kommer att konfronteras med här, har sin hemvist i sammanhang som såväl konfessionellt som nationellt befinner sig utanför den traditionella folkkyrkodiskussionen. För-hoppningen är att en sådan vidgning av det folkkyrkliga perspektivet, kan belysa och problematisera sådant som inte blir synligt i en debatt där de flesta bidrag kommer från positioner som redan är präglade av folkkyrklig tradition.
Förutom att de valda teologernas relativa avstånd från folkkyrkodis-kussionen innebär att de kan ge perspektiv från sidan, förenas de i att de, utifrån sina postsekulära perspektiv, intresserar sig för att teoretiskt bearbeta kyrkliga och sociala gemenskaper. En närmare utveckling av vad jag avser med begreppet »postsekulär« finns i kapitel 5. En preli-minär och grovkornig inringning av termen är dock att den syftar på de mer positivt konstruktiva teologiska ansatser som har företagits med utgångspunkt i den postmoderna filosofiska och teologiska
diskussio-26 Återgivet i Lars Österlin, »Nationalism och nationalkyrklighet i svensk tradition«, Kyrka och nationalism i Norden: Nationalism och skandinavism i de nordiska folkkyrkorna under 1800-talet, Ingmar Brohed (red), (Lund: Lund UP, 1998), s 315.
nen.27 Därtill handlar talet om »det postsekulära« också om en sorts lägesbeskrivning, som menar att den västerländska kulturen gått in i en fas där den moderna tendensen att separera religiöst och sekulärt, såsom två skilda delar av tillvaron, inte längre går att ta för given.
Utifrån mitt syfte att hitta postsekulära infallsvinklar på folkkyrko-teologin kan valet av Ward och Cavanaugh motiveras av att de ger en god kombination av perspektiv. Detta eftersom de, utifrån sina skilda kontexter och konfessionella tillhörigheter, ansluter till olika delar av det postsekulära tankespektrumet och därmed ger en lämplig bredd.
Cavanaugh är amerikan och katolik och anknyter i många diskussioner till en liknande typ av reflektion som teologerna Stanley Hauerwas och John Howard Yoder är förknippade med.28 Det gäller exempelvis Cavanaughs återkommande problematisering av relationen mellan kristen identitet och nationell (amerikansk) identitet. Cavanaugh ger också, i likhet med Hauerwas och Yoder, uttryck för en ickeapologetisk hållning. Det yttrar sig i en teologi som inte har som målsättning att korrelera den kristna traditionen gentemot samtidens föreställningar och ordningar, utan istället strävar efter att vända riktningen och låta evangeliet tolka och utmana samtidskulturen.29 I viss kontrast till Yo-ders och Hauerwas radikalreformatoriska fokus på kyrkan som social gemenskap, innebär dock Cavanaughs katolska perspektiv att den sakramentala teologin får en mer framskjuten plats. Hos Cavanaugh är det kyrkans konkreta eukaristiska praktik som återkommande ger honom ett kritiskt korrektur gentemot exempelvis totalitära staters förtryckande maktutövning gentemot sina medborgare.30
Ward är en brittisk teolog som konfessionellt står i anglokatolsk
27 Jfr definitionen av postsekulär teologi i Jayne Svenungsson, Guds återkomst: En studie av gudsbegreppet inom postmodern filosofi (Göteborg: Glänta produktion, 2004), s 40. Be-greppet postmodernitet kommer också det att tematiseras längre fram (kapitel 7).
28 För karaktärisering av Yoders respektive Hauerwas teologiska projekt, se Mark Thiessen Nation, John Howard Yoder: Mennonite Patience, Evangelical Witness, Catholic Convictions (Grand Rapids: Eerdmans, 2006) och Arne Rasmusson, »Stanley
28 För karaktärisering av Yoders respektive Hauerwas teologiska projekt, se Mark Thiessen Nation, John Howard Yoder: Mennonite Patience, Evangelical Witness, Catholic Convictions (Grand Rapids: Eerdmans, 2006) och Arne Rasmusson, »Stanley