Barn i förskola
Föräldrarna upplever att andra föräldrars rädsla och/eller okunskap ibland hindrar att deras barn att fullt ut accepteras som en bland andra. Både Mias och Eriks mammor menar att det är viktigt att deras barn får umgås med kamraterna på förskolan även på fritiden, och att ansvaret för att det blir
44
så helt och hållet är deras. Spontana lekförslag eller inbjudningar till kalas lyser med sin frånvaro, trots att barnet har vänner på förskolan.
“Det enda kalas hon blivit bjuden till det är ju en flicka som är ett år yngre (...) och jag vet inte om det ligger i… eller förmodligen föräldrarna, om dom är lite rädda för att bjuda Mia, för dom vet inte riktigt hur dom ska hantera henne.” (Mias mamma)
Flertalet svårigheter som nämns handlar dock om relationen mellan föräldrar och personal, vilken påverkas negativt av brister i dialogen, t.ex. när kommunikationen via kontaktbok/mejl inte fungerar som överenskommet. När personalen inte kan redogöra för händelseförloppet som lett fram till en incident, eller underlåter att framföra information, skapas oro och ibland konflikter. Ytterligare hinder är att föräldrarna inte involveras i arbetet med barnet, att föräldrar upplever att dom tjatar och blir ifrågasatta, ibland till och med kränkta, av vissa i personalen.
“Man satt och skrev handlingsplaner på mitt barn utan min delaktighet och ville att jag skulle skriva på dem på stående fot i kapprummet vilket jag aldrig har gjort.” (Eriks mamma)
“Då känns det jättetråkigt att dom [personalen] pratar skit bakom ryggen på mig (...).” (Mias mamma)
Mias mamma drar slutsatsen att hennes relation till personalen har ett direkt samband med hur hon uppfattar verksamheten som helhet.
“Om jag har en god relation [till personalen] så ökar det ju också mitt förtroende till verksamheten (...)” (Mias mamma)
Ett alltför stort fokus på barnets brister i kommunikationen med förskolan kan placera föräldrarna i försvarsposition, vilket också är olyckligt för utvecklandet av en förtroendefull relation till personalen.
45
“Hans kontaktbok på dagis var ju bara negativa saker. Jag sa ju ifrån till slut. Finns det inget bra med den här ungen, eller? (...) för till slut blir man ju trött på att bara höra skit alltså.” (Daniels mamma)
Möjligheterna till positiva relationer och ett gott socialt klimat, menar föräldrarna, ligger i leken och samspelet mellan barnen, som ofta präglas av vilja till kontakt och förståelse. Barnets egen personlighet lyfts fram som en drivkraft.
“(...) jag tänker ju att dom här barnen är helt fantastiska och har lärt sig Mias språk och kan ibland tolka när jag har svårt och inte förstår (...)” (Mias mamma)
“Han är glad, han är busig, han är rätt så rolig, han är lätt att tycka om.” (Eriks mamma)
Barn i grundskola
På frågan om vad som hindrar kamratrelationer mellan barnen är Fridas mamma inne på samma tankegångar som Mias mamma, nämligen andra föräldrars ovilja att barnen ska umgås på fritiden.
“(...) jag har ringt föräldrarna o frågat flera gånger om den här flickan får följa med oss hem, men det passar aldrig. Dom leker jättefint i skolan, men hon får aldrig komma hem till oss och Frida har ju aldrig blivit erbjuden att komma hem till dem heller.” (Fridas mamma)
När Fridas mamma tillåts spekulera tänker även hon att det har med rädsla och fördomar att göra. På det stora hela upplever hon dock att dottern är socialt inkluderad, så till vida att kompisarna ser individen - inte funktionsnedsättningen, och att de umgås även på fritiden.
“Ja, dom [klasskamraterna] ser Frida som Frida och inte hennes begränsningar med Downs syndrom, eller att hon skulle vara annorlunda, utan för dom är hon Frida.” (Fridas mamma)
Barnets egenskaper ses som en tillgång i utvecklandet av kamratrelationer.
“Hon är genuint snäll och väldigt omtyckt för hon slåss inte, hon säger inte elaka saker, hon tetas inte, hon är glad och en väldigt positiv människa (...). Hennes personlighet är väldigt lätt att tycka om.” (Rakels mamma)
46
Att läraren står för ett stabilt ledarskap med tydlig struktur och förmåga att bemöta elevernas olika behov samt lärarens eget förhållningssätt gentemot eleven framhålls som avgörande för ett gott socialt klimat i klassen. Återigen framträder hur viktigt det är för relationen mellan skola - förälder att pedagogen ser elevens styrkor och kan förmedla detta till föräldrarna. Det skapar ett förtroendekapital som behövs när svåra frågor ska diskuteras.
“Jag tycker förhållningssätt är viktigare än nåt annat i skolan. Att dom [personalen] är positiva till Frida, att dom ser hennes kompetens - inte begränsningar.” (Fridas mamma)
“Ja det tror jag nog är jätteviktigt att man har goda relationer så att man vågar säga när saker och ting inte funkar.” (Rakels mamma)
Barn i grundsärskola
Ellens mamma ser det som föräldrarnas uppgift att hjälpa barnen att stärka sina sociala relationer genom att låta dem umgås på fritiden.
“Jag tänker att dom umgås mycket i skolan och dom tycker om varandra allihopa, men vi föräldrar tar nog inte vara på det utan då går var och en hem till sitt liksom. Det skulle man kunna odla vidare ganska mycket på.” (Ellens mamma)
Daniels mamma är kritisk till den psykosociala miljön på sonens första fritidshem, där hon beskriver att han mådde dåligt, bland annat för att den stora mängden sociala kontakter stressade honom.
“Daniel blev överaktiv, som han blir i stora grupper.” (Daniels mamma)
Inte förrän Daniel bytte till ett mindre fritidshem kunde han knyta kamratkontakter och umgås med andra på sätt som passade honom.
“Där fanns dom som var sämre så man kunde få va bättre också, och inte alltid va sämst och i vägen utan va den som kunde engagera och få med i lekar och sånt där för det är han jättebra på. Personer som kanske inte hade lekt annars, men dom kände sig ju mer på samma nivå som Daniel och vågade kanske släppa lite loss då, så det var jättepositivt, det här lilla formatet, för honom.” (Daniels mamma)
47
När Daniel befann sig i en miljö som var anpassad efter hans behov kunde han använda sina styrkor och blev en tillgång i gruppen. Det är ett tydligt exempel på hur en förändring av den sociala miljön kan påverka individens möjligheter att, med Daniels mammas ord, “vara sitt bästa jag”. Andra faktorer föräldrarna anser bidrar till ett gott socialt klimat är barnets trivsel i skolan, möjligheten att gå i en liten klass, goda relationer inom personalgruppen, goda relationer mellan barn - pedagoger och mellan föräldrar - pedagoger, regelbunden kontakt med läraren samt föräldrarnas tillit till personalens kompetens och engagemang.
“Ja, om man säger, hans lärare i skolan Monika, hon är ju en gudinna i hans ögon och ögonen tindrar och glittrar när han ser henne. Dom dagarna han får jobba med Monika då är livet jättehärligt, lite så.” (Daniels mamma)
“Dom är glada och hänger med sina elever, dom här lärarna. En söndag när vi hade dramauppvisning då kom Ellens lärare.” (Ellens mamma)
“Så den [kontakten] är väldigt nära och tät tycker jag om man jämför med min äldsta dotter. Hon går ju i en vanlig skola ju och där hör man bara om det är nåt tok.” (Ellens mamma)
Även lärarnas respekt för föräldrarnas kunskap om sitt barn nämns, vilket visar på det till synes självklara i att en lyckad relation är resultatet av en interaktion mellan två jämbördiga parter.
Delanalys
Föräldrarna säger samstämmigt att det är viktigt, kanske viktigare än något annat, att barnens sociala relationer fungerar tillfredsställande och att föräldrarnas relation till förskolans/skolans personal är god. Man uttrycker en hög vilja att ta ansvar för barnens relationer - även på fritiden, genom att engagera sig på olika sätt. Föräldrarna inte tar för givet att barnet inkluderas socialt, och har förväntningar på att personalen ska hjälpa barnen in i lek och andra sociala sammanhang - något även tidigare forskning lyfter fram som avgörande (Helldin & Sahlin, 2010; Dolva, 2009). Beskrivningar av barn som hamnar vid sidan av, blir iakttagande eller drar sig undan återkommer. Det beror antagligen inte på ovilja till social samvaro, utan på att barnen inte vet hur de ska göra, särskilt i ovana situationer. De har inte tillgång till alla de outtalade sociala koder som främjar
48
delaktigheten i det sociokommunikativa samspelet barn emellan (Szönyi & Söderqvist Dunkers, 2012; Specialpedagogiska skolmyndigheten 2015). Kommunikationssvårigheter är vanligt och ibland leder det till missförstånd som kan behöva redas ut. Många gånger klarar barnen det själva, men ibland behövs vuxenstöd.
Föräldrarna beskriver också flera sociala situationer som fungerar utmärkt. En förutsättning är en lärmiljö som präglas av ett gott socialt klimat (Helldin & Sahlin, 2010). Föräldrarna uttrycker förväntningar på att pedagoger och övrig personal ska engagera sig i kontakten med dem, och att inte allt fokus ska vara på barnets brister eller svårigheter, vilket forskning visar främjar relationerna mellan föräldrar och pedagoger (Jonsdottir & Nyberg, 2013; Lundström 2007). När vuxenrelationerna inte fungerar, t.ex. på grund av bristfällig kommunikation, påverkas föräldrarnas förtroende för verksamheten på ett negativt sätt. En god samverkan mellan föräldrar och pedagoger bygger på samsyn och tillit för den andres kompetens och engagemang (Jacobsson & Lundgren, 2013). Flera föräldrar uttrycker att de vill vara delaktiga och att deras kunskaper om barnet är värdefulla, vilket är ett påstående de har fog för (Swärd, 2014; Mitchell, 2015; Skolverket, 2015). Upplevelsen av förskolans/skolans bemötande skiljer sig dock kraftigt åt; alltifrån kränkningar till välfungerande, stödjande kontakter mellan föräldrar och personal beskrivs.