Tematisk fördelning

Eftersom jag under tidigare forskning nämnt Angviks (1997) resultat återkopplar jag nedan till detta som ett svar på den underliggande frågan om tematiskt intresse. Jag kommer dessutom att utvidga analysen till att innefatta även den djupare dimensionen i frågan. Detta för att lyfta fram vilken typ av historia eleverna intresserar sig för.

I tabell 2.1 på sidan 20 lyfte jag fram de tre mest intressanta temana bland de nordiska eleverna och de tre minst intressanta. Bland de mest intressanta återfann Angvik (1997) att familjehistoria, äventyrare och uppfinnare och krigshistoria var. Minst intressant, och i omnämnd ordning, ansåg eleverna att jordbrukets, industrins och handelns utveckling, hur stater växer fram och demokratins utveckling var.

I min undersökning hamnar två av Angsviks (1997) teman i topp (äventyrare och krigshistoria) och den tredje återfinns i mittenregionen, nämligen familjehistoria. På så vis överensstämmer mitt resultat ganska väl med Angsviks och sammanfaller helt när det gäller äventyrare och i stort sett när det gäller krigshistoria. Eleverna i min undersökning ansåg det som mest intressant medan Angsviks placerade det som tredje alternativ. I botten är förhållandet detsamma. Två av tre teman återfinns från Angsviks undersökning och placeringen av hur stater växer fram och demokratins utveckling skiljer sig lite eftersom eleverna i min undersökning placerade miljöhistoria sist och Angviks (1997) tre sista i samma ordning fast som 8-10 tema.

Vilket jag presenterade under tidigare forskning så var Angviks (1997) undersökningsfråga kopplad till tematiskt intresse. Något som tillät honom att kombinera elevernas svarsresultat på skilda (men ändå likvärdiga tematiska områden) teman för att få en bild av vilken typ av historia eleverna föredrar. Tabellen med de kombinerade delarna återfinns på sidan (20).

Utifrån ovanstående uppdelning i historiska mönster får vi följande uppdelning:

Typ av historia % av eleverna som kryssade i alla och antal killar och tjejer

Personhistoria 16 % (14 av 89) – 9 killar och 5 tjejer Händelsehistoria 69 % (61 av 89) – 41 killar och 20 tjejer Strukturhistoria 2 % (2 av 89) – 2 killar 0 tjejer

Politisk historia 2 % (2 av 89) – 2 killar 0 tjejer Ekonomisk historia 3 % (3 av 89) – 2 killar och 1 tjej Kultur-/socialhistoria 11 % (10 av 89) – 0 killar och 10 tjejer Nära och konkret historia 2 % (2 av 89) – 2 killar och 0 tjej Fjärran och abstrakt historia 0 % (0 av 89) – 0 killar och 0 tjejer

Tabell 5.8: Sammanställning av respondenternas svar utifrån Angviks

svarskategorier presenterade i kapitlet om tidigare forskning (tabell 2.2 på sidan 26).

Undersökningsresultatet visar på att händelsehistoria dominerar stort. 61 stycken eller 69 procent av eleverna intresserar sig för denna typ av historia. Eftersom jag tidigare fått fram att många av eleverna (både killar och tjejer, men mestadels killar) intresserade sig för världskrigen kan troligtvis det höga antalet som intresserar sig för händelsehistoria förklaras utifrån det faktum. De två efterföljande kategorierna, nämligen personhistoria och kultur- /socialhistoria tilldrar inte sig alls lika stort intresse. Andra intressanta delar är att det bara var tjejer som uppgav att kultur-/socialhistoria är intressant. Det lägre antalet respondenter som hamnar grupperna strukturhistoria, politisk historia, konkret historia och abstrakt historia beror troligtvis på att eleverna i min undersökning var tvungna att kryssa i alla av dess beståndsdelar med hjälp av fem kryss på elva påståenden. När Angvik (1997) gjorde sin undersökning fick eleverna besvara vad de ansåg om varje tema och inte bara ett specifikt antal.

Jag känner att jag måste rikta lite kritik mot Angviks (1997) kategoriseringar av svaren. Detta eftersom det är svårt att greppa vad han menar med de olika kategorierna. Historien är ju full

av händelser och personer. Därmed borde hela historien enbart bestå av dessa kategorier, fast intimt sammanlänkade. Vad legitimerar då exempelvis uppdelningen i person-, struktur- och fjärran/abstrakt historia? Nedan ska jag försöka ge min bild av relationerna inom de tre nämnda kategorierna för att försöka räta ut lite frågetecken.

Inom ovan presenterade kategorier återfinns en mängd diverse personer och specifika händelser. Ingen historia är ju helt tömd på personer och specifika händelser. Däremot har Angviks teman något mer eller mindre gemensamt. De som har något mer gemensamt har kategoriserats tillsammans. När det gäller personhistoria är det individerna och deras liv/handlingar som står i centrum. Fokus ligger alltså inte på det politiska planet eller på personens viktiga ställning i samhället utan snarare på personernas liv och leverne. Ett tydligt exempel är en biografi som tar upp individens handlingar men där huvudfokus läggs på individens liv och leverne. Sidofokus placeras till de saker personen ägnar sig åt under sitt liv, exempelvis i fråga om händelsehistoria, politisk historia, ekonomisk historia och så vidare.

Strukturhistoria är inte heller det tomt på personer utan indikerar snarast att kategorin huvudsakligen inriktar sig mot förändringar inom historiska strukturer såsom handel, jordbruk, statsbyggande och demokratins utveckling samt sekundärt lyfter upp viktiga personers handlingar och liv i relation till dessa förändringar. Här är det inte individerna i sig som sätts i första rummet utan snarare de historiska struktureras utveckling. Alltså en ganska teoretisk historia med många aktörer men där väldigt få kan sägas vara ensamt ansvarig för den förändrade/oförändrade utvecklingen.

När det sedan gäller fjärran och abstrakt historia är detta en historia som upplevs som svår att greppa och som ligger långt från dem som studerar den. Tydligt är att demokratins utveckling är något som är abstrakt att studera i förhållande till bilens utveckling. Demokrati är ingen konkret produkt som går att känna och ta på och som man kan studera med blotta ögat. Bilen och dess utveckling däremot är något konkret/nära och går, utan svårigheter, att studera via foton och med hjälp av tekniska specifikationer. Så är inte fallet när det gäller demokratins utveckling. Något som resulterar i att olika typer av historia kan kategoriseras olika och som exempelvis fjärran och abstrakt.

Sett ur egen synvinkel och med Angviks (1997) kategorisering i åtanke verkar han ha kategoriserat de påståenden som har en positiv korrelation i förhållande till varandra för att få

översikt över i vilken generell riktning historieintresset tar. På så vis bör jag nog inte heller skjuta kategoriseringen helt i sank utan nöjer mig med att notera dess otymplighet och att jag har kritiken i åtanke när jag arbetar med kategoriseringen.

De båda undersökningarnas resultat överensstämmer i alla fall när det gäller intresset för händelsehistoria och kultur-/socialhistoria. Angviks (1997) resultat pekade mot att eleverna mest intresserade sig för händelsehistoria (3,39 i medel av max 5) och tredje mest av kultur- /socialhistoria (3,18 av max 5). På den punkten stämmer mitt resultat överens med Angviks (1997). Dock utgör det faktum att eleverna i min enkät bara fick kryssa i fem av de elva temana som de ansåg som mest intressanta medan Angviks (1997) fick svara på påståenden angående alla. På så vis har en stor del av de grupperade teman som innefattade tre eller fler teman haft svårt att kryssas i av eleverna i min undersökning.

Angvik (1997) ser det inte heller som överraskande att strukturhistoria samt politiska historia tilldrar sig ett lågt intresse. Detta eftersom han nämner att de är svåra att göra intressanta i undervisningen och att flertalet av eleverna inte heller möter denna typ av historia på ett lättillgängligt vis utanför skolan.