Temporalitetens konsekvenser och förlorandet av tid

Brekke talar om upplevelsen av ett ”mellanliv” om att varken befinna sig utanför det norska samhället eller innanför. (2001:250) En del respondenter beskrev temporaliteten som en fängelseliknande tillvaro. Brekke talar om en strävan efter ett normalt liv vilket i sig är högst individuellt. Man får dock se det som en strävan efter att själv kunna rå över sin framtid och fatta beslut om sitt liv. För många handlade det om självrespekt, att inte vara offer och ha sitt liv i myndigheternas händer. (2001:255) Adrian säger:

58

Allt hade varit mycket enklare. Kämpa mot en regering i 4 år, hur kul är det? Man klassas alltid som en flykting, inga rättigheter, ingenting. (Adrian)

Normallivet, enligt Brekke är möjligheten till att skapa ”ett hem” och att uppfylla villkor så som arbete, skola och fritidsaktiviteter. (Brekke, 2001:254) Dessutom är önskan om normallivet en önskan efter en identitet och att lämna statusen som flykting. (Brekke, 2001:238) Temporaliteten medförde att inga personliga investeringar kunde göras. Brekke talar om investeringar på arbetsmarknaden, genom kvalificering och social integration. Arbetsgivare önskade naturligtvis veta hur länge flyktingen skulle stanna i landet. (2001:202). Mina yngre respondenter fick inte börja i riktig skola förrän de fick PUT. De anser sig ha missat många år:

Vi fick inte börja skolan förrän vi fått PUT. Efteråt vi fick gå i vanligt gymnasium. Jag var äldre än de andra i min klass. Vi hade missat ganska många år i skolan. Vi läste bara svenska, inga andra ämnen. Kan du förstå när man är ung? man kan inte planera någon framtid. Om man ville köpa något, man vet inte hur mycket man kan ha med sig om man blev skickad tillbaka. Man var tvungen att tänka så hela tiden, tänk om de skickar mig tillbaka. Man kan inte planera för framtiden, vad skall du bli? Ingenting. Kan inte svara någonting. Jag skulle se ut som ett frågetecken, jag skulle inte kunna svara någonting. (Kristina)

I: Har du försökt ta igen det du missat? Har det gått att ta igen?

Jag är klar med gymnasiet. Jag har tagit igen ganska mycket men man känner, jag är 22 år och för ett år sedan var jag klar med gymnasiet och har precis börjat högskolan. Även när vi fick PUT, ville de vi skulle skriva in oss på arbetsförmedlingen. Men vad skall vi jobba med? Vi har ingen skola. De tyckte vi var ganska gamla, att vi inte var barn längre, att vi var precis på gränsen till vuxna. Därför tänkte de, de kan skaffa jobb. Vi fick verkligen kämpa för att få börja gymnasiet. Jag kom när jag bara var 13 år och fick PUT när jag var 18. Jag var verkligen förbannad, de ville jag skulle jobba men jag hade ingen skola för någonting. Vad kan man göra som 18-åring utan någon skola? (Kristina)

Alla är fullt eniga om att de förlorat fyra till fem år av sina liv och att PUT är mycket viktigt för integration. Utan PUT existerar man inte som medborgare och ges heller inte tillträde till samhället. Utan PUT omöjliggörs delaktighet som integrationen förutsätter.

59

PUT möjliggör också ett framtidsperspektiv som är viktigt för integrationen och möjlighet till ett normalt liv som integration huvudsakligen bygger på, enligt bosnienkroaterna.

I: Tror du det hade varit någon skillnad för dig om du hade fått PUT direkt? Stor skillnad. Jag har väntat 4,5, nästan 5 år. Liksom hela min familj och hela den bosnienkroatiska gruppen. Det har stressat mycket. Det har visat sig att människor fick olika sjukdomar efter den stressituationen. För mig och min familj hade det varit mycket lättare. Jag kom till Sverige frisk. Jag blev sjuk av att vänta. Man har inte känt sig säker varje dag. Man kan inte berätta om det, man måste uppleva för att få veta. (Zlatko)

En annan äldre respondent, Alenka uttrycker en liknande reflektion:

Ja, jag känner att jag orkade mer än vad jag gör nu. När jag var yngre och friskare, jag var beredd att göra något och sedan fick jag bara vänta och vänta. (Alenka)

Sverige gick miste om frisk och arbetsför arbetskraft som idag istället är beroende av svensk sjukvård. Både fysiska och psykiska sjukdomar blev konsekvenserna av temporaliteten. Framför allt försvann orken, lusten och viljan hos många av de äldre som är en av de viktigaste faktorerna för integration. De yngre känner en bitterhet för att de förlorat så många år av kunskaper. De kan komma att ha stora svårigheter att konkurrera i jobb liksom studier. För de äldre bosnienkroaterna blir ett nytt inträde på arbetsmarknaden svårt. Förvärvade kunskaper och yrkeskunnande är färskvara vilket gått till spillo för gruppen. Bortsett från ekonomiska och kunskapsbaserade förluster fick temporaliteten konsekvenser för enskilda individer i form av splittring, stress, press, konflikter och sjukdom. Att planera för framtiden, att kunna se sig själv i framtiden är mycket viktigt för den enskilde för att få trygghet och stabilitet.

I: Vad tänker du om framtiden?

Jag är sjukskriven nu. Jag sitter inte bara hemma. Jag försöker träffa mina väninnor, de kommer till mig. Jag promenerar, åker till min son när jag orkar. Och så mitt barnbarn som är en stor glädje. Vad som skall bli vidare, jag vet inte. Jag är inte passiv, jag kämpar för

60

min framtid, men just nu för att vara frisk och ha ett normalt liv. Hela mitt liv var mycket stressigt. När fienden kom och jag var tvungen att lämna min stad, jag var stark. Jag var inte rädd men reaktionen kommer efteråt. Tiden jag väntade på uppehållstillstånd var en mycket stressig tid för mig, 4,5 år, det är en lång tid. Alla personer upplevde den på olika sätt. En del är starkare, en del har ett mål. Min läkare sa, du är stark nu, du kämpar. Men lyssna på mig, när du löser alla problem då kommer det. När jag fick uppehållstillstånd, när jag startade, blev jag sjuk. När jag fick som jag ville. Jag började bli rädd utan anledning. Jag frågade mig själv varför men jag kunde inte förklara. När jag sov och vaknade, jag var rädd, kunde inte andas och hade ont i bröstet. Jag visste det var en reaktion. Jag känner att jag inte orkar läsa någon svenska mer. (Alenka)

Dåvarande Statens invandrarverk har svårt att förklara varför vissa ”lyckas” med introduktionen och andra inte men de kan skönja två grundfaktorer på det individuella planet: självkänsla samt fysisk och psykiskt välbefinnande. En annan viktig variabel menar de är nationalitet. (SIV, Individuell Mångfald, 1997:249) Jag har redan diskuterat nationalitet genom konstruktionen av ”bosnisk flykting”. Introduktionen har inte blivit lyckad för mina äldre respondenter. Fysiskt och psykiskt välbefinnande som SIV talar om är vad de blev tvungna med att handskas under introduktionstiden. Alenka citerad ovan säger att hon inte orkar läsa mer svenska. Hon befinner sig åter igen i en återvändsgränd. Hon är utan SFI-betyg, inget jobb och utan jobb inget fysiskt och psykiskt välbefinnande. Integrationsverkets slutsatser i sin rapport om kommunernas introduktionsverksamhet har även gått igen i denna studie. De menar att:

…de långa väntetiderna för att få uppehållstillstånd, att få återförenas med familjen samt att komma in i det svenska samhället ofta är förödande för individen. (Integrationsverket, 2000:5, s. 29)

61