Teoretisk återkoppling

Inom denna del kommer vi att lyfta upp förhållandet mellan de teorier från bland annat Giddens och Bauman med de resonemang som framkom under intervjuerna med ungdomarna.

8.3.1 Modernitet och självidentitet. Giddens texter om självidentitet i det senmoderna samhället tycker vi har varit användbar och i vissa sammanhang lätt att applicera på våra egna resultat. Den del av Giddens som har tagits med i teoridelen gör först en allmän beskrivning om vad som karaktäriserar samhällstillståndet idag, för att sedan vara något mer inriktad på den psykologiska övergången från de traditionella ”skuldsamhällena” till dagens ”skamsamhälle”. I samband med denna övergång görs även en kortare beskrivning om hur detta kan leda till en existentiell problematik. Giddens tar inte enbart upp dessa aspekter av det nya förhållandet mellan individ och samhälle, men vi upplever att det är en viktig del av hans tankar samtidigt som dessa känts lämpliga för vårt eget syfte.

Giddens talar om världen idag som skenande, eller med hans egna ord beskrivs den som en ”jaggernaut”. Detta kan liknas vid att samhället och de sociala förändringarna i den hela tiden stegras på ohejdbart sätt och i hastighet, på ett sätt som skiljer sig från tidigare samhälle. I det tema som vi benämnt som ”hänga med” upplever vi att ungdomarna på ett mångfacetterat sätt beskrev detta förhållande. Eftersom mycket av studien är inriktad mot konsumtion kunde detta förhållande ta sig uttryck i att man köpte kläder, eller andra varor för den delen, som på något sätt ”bekräftade” en själv som modern och befinnande sig i framkanten av utvecklingen. Det kunde exempelvis talas om hur nya varor ger ägaren positiva känslor genom att just vara ny, men att det snabbt kunde ändras till en mer negativ känsla av att vara förbrukad. Detta sätt

i hur de gav uttryck för att ha en modern livsstil, genom eller kläder eller elektronik, skall nog inte ses som att man på ett medvetet sätt tänker i stil med ”jaha, nu är den här gammal och måste bytas ut!”, utan att det snarare handlar om en mer ”tvingande” och subtil psykologisk känsla som går ut på att man ska förnya sig och söka nya upplevelser i konsumerandet. Att kläder har en ganska kort livslängd och då inte i fråga om kvalité utan istället om dess förmodade sociala användbarhet, skulle nog här kunna ses som att varumarknaden och företagen hela tiden skapar krav på att vi ska revidera oss själva. I detta sammanhang skulle även påverkan från de stora medierna, som i sin tur påverkar individerna med sina budskap, vara de som skapar de ständiga ”kraven” på förnyelse.

Giddens skriver också om samhället idag som ett ”risksamhälle”. Med detta menar han att vi blir bombarderade av en enorm mängd valmöjligheter i vardagen, där valet i sig kan te sig trivialt, men där det underliggande budskapet och desto mer viktiga, är att dessa val knyter an till något grundläggande mänskligt, vår identitet. Det gavs i undersökningen uttryck för hur viktigt det är att vara ”godkänd” och accepterad av omgivningen utifrån de val av varor man gjort, då först och främst kläder men även mobiltelefonen togs som ett exempel. Att ha en ”gammal” mobil eller kläder som allmänt ses som omoderna verkar bli något som man förknippar med ägarens personlighet - vem denne är – och att man som Giddens menar blir ”ansvarig” inför omgivningen om ”mitt val” eller ”min livsstil”. Det felaktiga valet blir således fyllt av skamkänslor. I detta sammanhang framkom det lite motsägande resonemang. Samtidigt som deltagarna talade om hur stor påverkan som sker från medier men även från ens närmare omgivning, talade man också om hur viktigt det är med personlighet. Man talade om att det är den verkliga och autentiska personen som är det egentligt viktiga i möten med andra och i den sociala tillvaron i stort. Man gav ett viss negativt uttryck för personer som verkligen tagit till sig och lever med ytliga ideal. Att vara ytlig kunde vara att man inte visade uppmärksamhet för människans inre eller där den ytliga personens intressen bara cirkulerade kring områden som inte knyter an till någon djupare existentiell karaktär. Det fanns inslag av något fördömande över personer som är helt hängivna moden och trender. Samtidigt tillstod flera av grupperna att man använder sig av just känslan från det ytliga och flyktiga mötet med andra individer, som en första bedömningsgrund om vem den kunde vara. Detta visar på att gränserna för vad som kan se som ”verkligt” ytligt beteende och ett beteende som skulle vara accepterat enligt någon typ av norm är diffusa och godtyckliga.

Den esteticering som skett i samhället och som knyter an till individens livsstilsval, vilket exempelvis kan handla om klädvanor är en sista reflektion mellan vår studie och Giddens. Som ovan nämnts har det skett en stor ökning av valmöjligheter i vardagen, samtidigt som dessa inte är fundamentalt mänskliga i sin karaktär. Att detta leder till känslor av meningslöshet och inre tomhet skulle kunna ses i ett sammanhang där det är viktigt att hela tiden uppdatera sig inför omgivningen för att bli existentiellt bekräftade. Det fanns deltagare som uttryckte hur skönt det kunde vara att handla när man kände sig lite ”låg”, för komma på bättre humör. Det kan tyckas låta lite oskyldigt och roligt att höra, och det behöver definitivt inte vara osant, men det skulle också kunna säga en del om var vi söker lyckan idag.

8.3.2 Statusbegreppet. Status kan antingen vara förvärvad genom till exempel en prestation eller tillskriven genom börd. Ungdomarnas förhållningssätt var mest positiv till den förvärvade statusen som återkom bland annat i underkategorin Märket och den egna stilen. Trendmedvetna människor ansågs ha hög status eftersom de hade kämpat mot en viss modekonformism och väckt beundran hos andra genom detta. Den tillskrivna statusen kom indirekt upp i temat Ytlighet och personlighet, där ytliga personer var sådana som bland annat hade växt upp i finare områden och inte växt upp bland ”riktigt folk”, vilket sågs som något negativt av ungdomarna då den förknippades med en negativ personlighet.

Ungdomarna tog även upp hur status kan se olika ut för olika grupper. I underkategorin norm diskuteras detta. En person som rör sig mellan olika grupper eller platser i samhället riskerar att ses som konstig och uppfattas ha en låg social status i ett sammanhang. Dock kan samma person inom rätt grupp även ses ha en hög social status inom den gruppen, eftersom personen har kunnat uppfylla de krav som gruppen ställer i form av klädsel eller beteende.

Bauman (1997, 1998) tar upp hur kapitalismens utveckling utökat de attribut som utmärker en persons status. Utgångspunkten för social status har skiftat och de tillskrivna ärvda kategorierna så som yrke och börd spelar mindre roll i ett konsumtionssamhälle. Istället ses begrepp som livsstil och identitet som primära då de skapar en social status genom konsumtion. Detta är något som man enligt ungdomarna kan göra genom att köpa lite finare märken och på så vis skapa sig en identitet, eller om man har råd, en hel livsstil som i samhället förknippas med hög status.

8.3.3 Konsumtionssamhället. Enligt Bauman (1998) har alla individer i dagens samhälle olika behov och begär som man försöker tillfredställa genom konsumtion. Eftersom det är pengar som står mellan begäret och tillfredställelsen tillägnar man sig som konsument även dessa saker på olika sätt. Inom temat köptekniker har ungdomarna resonerat kring detta. Konsumtion var för dem något helt naturligt och väldigt vanligt förekommande. Den typen av konsumtion som de tyckte var vanligast, var inköp av billiga varor eller tjänster, till exempel ett billigt linne eller någon annan typ av vara som inte krävde någon större reflektion. De varor som ansågs vara dyrare konsumerades inte i samma utsträckning då man kanske var tvungen att spara ihop den mängd pengar som köpet krävde, men som i och med att de var dyrare även gav anledning till större eftertanke.

Baudrillard (1998) menar att konsumentsamhället behöver dessa varor, objekt som han kallar dem, för att kunna existera. Denna syn på samhället delar även ungdomarna, som ser konsumtionssamhället som en organism som behöver handeln med varor för att kunna överleva och utvecklas. Men Baudrillard (1998) menar även att man kan se konsumtionssamhället som ett stadium mellan förstörelse och produktion. Det är i denna handling av förstörelse av objekt som konsumtionen får sin mening och en specifik social funktion. Baudrillard (1998) förutspår att det är denna förstörelsefunktion som kommer att dominera det postindustriella samhället.

Ungdomarna förknippar en tydlig tidsaspekt med konsumtionen. Ingen vara håller för evigt och det är mer en regel än ett undantag att saker till exempel mobiltelefoner förbrukas och man blir tvungen att skaffa nytt.

Men varor kan även förbrukas på ett socialt plan vilket Featherstone (1994) tar upp. Han menar att det inte direkt handlar om konsumtion av bruksvärdet på en vara utan ska snarare ses konsumtion av tecken. Dessa tecken får sin mening i en social kontext. Det mest påtagliga värdet som tas upp av ungdomarna är att varan ska vara ny. Nya varor ses som socialt bättre oavsett om de på en praktisk nivå kanske är sämre än äldre varor. I temat Hänga med framkommer dessa tankar hos ungdomarna. En mobiltelefon är ett tecken som kan symbolisera vitt skilda saker, men som genast förlorar sitt symbolvärde om den ställs i relation till en mobil som anse vara nyare och då direkt även bättre. Det primära värdet, att den är ny, överstiger i detta sammanhang mobilens praktiska funktion, där den enda förbättringen i den nya mobilen kan vara ett snyggare yttre och där inga nya egenskaper har tillförts, men som trots detta ses som ”bättre”.

Packard (1959) följer samma idé menandes att vi nu inte längre kan se vad någon har för yrke, utbildning eller härkomst på samma sätt som man tidigare kunde göra. Det vi däremot kan se är till exempel var någon bor, hur någon bor, vilken typ av bil man kör och vilken klädsstil eller vilka andra materiella ting man har. Det är denna skiftning som gjort att vi ökat vårt bedömningskrav på status på dessa saker som är för oss synliga och tydliga .

Denna skiftning kan man även hitta hos våra ungdomar. Samtliga uttryckte hur viktigt det är med ett första intryck, trots att det ofta skiljde sig med intrycket man fick när man väl lärde känna en person. Denna motsättning i bedömningskravet var för dem en naturlig del av den sociala interaktionen och som de var fullt medvetna av. Bedömningskravet var något som alla rättade sig efter och där kläder ansågs vara det som bäst uppfyllde kraven av synlighet och tydlighet. Ungdomarnas resonemang kunde tolkas som att trots att det första intrycket sällan stämde väl överens, så var det ett bedömningssätt som samtliga individer i samhället rättade sig efter och var införstådda med.

Enligt Bauman (1998) är det flyktigheten eller den inbyggda tillfälligheten som är drivande för individers engagemang i konsumtionssamhället. Konsumtion ska inte vara tidskrävande, den ska helst vara ögonblicklig och fullständigt tillfredställande så att nästa begär kan ta plats och driva individen. Konsumenten ska aldrig tillåtas vila, de ska utsättas för nya begär genom olika frestelser som är motsägande. De erbjuder en väg ut ur begäret samtidigt som de även visar vägen till nya. Ungdomarna utryckte detta tydligast i underkategorin impulsköp. Denna köpteknik stämmer väl överens med Baumans teorier om flyktigheten och kravlösheten i att konsumera. Ungdomarna tyckte att impulsköp var den köpteknik som var vanligast förekommande i deras vardag. Konsumtion av denna typ var så pass effektiv i sin omedelbara tillfredställelse att den var enligt ungdomarna nästan omöjlig att undvika, det fanns alltid något man kunde köpa.

Bauman (1998) menar även att ju mindre individen vet om sitt egentliga behov desto större chanser är det att fylla denna känsla av behov med flera upplevelser eller objekt. Även detta tas upp i temat köptekniker. När man genomförde ett planerat köp var man tvungen att ta sitt behov i beaktande då varan var dyr och man kanske behövde spara pengar under en tid. Denna köpteknik tog längre tid än impulsköpt men ledde dock oftast till en känsla av tillfredställelse då man bättre uppfyllt sitt egentliga behov. Var man dock inte lika fullt medveten om sitt behov och varan sågs som billig, kunde det resultera i ett impulsköp som sällan ledde till samma nivå av tillfredställelse som ett planerat köp.

De teorier om konsumtionssamhället som här tagits upp stämmer väl överens med ungdomarnas erfarenheter. Bland annat att den vanligaste köptekniken, impulsköpet, även är den som ger minst tillfredställelse och att det första intrycket är det viktigaste trots att den sällan stämmer. Dock var ungdomarna väl medvetna om dessa fenomen och kunde ta till sig av de fördelar som de medför i ett konsumtionssamhälle.

8.3.4 Statuskonsumtion. Enligt Oldehinkel (2007) spenderar ungdomar en avsevärt större tid i interaktionen bland andra jämlikar än vad barn och vuxna gör och har även jämlikar som primärkälla för social jämförelse och självvärdering. Det här en av de orsakerna till att vi just har valt ungdomar att tala om konsumtion och identitet.

Denna undersökning baserades bland annat på Eastmans (1999) definition av statuskonsumtion, som kort kan beskrivas som den symboliska meningen på social status vilken förmedlas till andra i gruppen. Vi har även tagit hänsyn till Alvessons (2006) avgränsning av konsumtionen där det inte bara handlar om konsumtion som ska täcka basbehovet, utan som även innefattar konsumtion som är beroende av att tilldra sig uppmärksamhet och intresse från omgivningen.

Resultatet av konsumtion är i regel synligt, men status däremot kan vi inte se och är endast tillgänglig via de tecken eller symboler som representeras. Har man rätt tecken får man rätt status och då samhället präglas av konsumtion, konsumerar vi dessa tecken om och om igen för att behålla vår sökta status. Ungdomarna tog upp detta i temat märken. Vissa märken sågs som statusmärken eftersom de symboliserade positiva egenskaper som exklusivitet eller kvalité. Det var viktigt, även om det var svårt att förklara för ungdomarna, att man ville följa

sin egen stil, som i underkategorin Märket och den egna stilen, närmast kunde förmedlas som en upplevd känsla vid ett köp.

Enligt Eastman (1999) använder vissa individer sin inkomst för att mäta framgång i livet och genom att spendera pengar får ett erkännande för sin ekonomiska framgång. Dessa personer kan liknas de som Packard (1959) kallar för” statussökare”. Med statussökare menas individer som kontinuerligt anstränger sig för att omge sig själv med synliga bevis av den högre rang som de gör anspråk på. Från intervjuerna framkom inga direkta tendenser på att någon av respondenterna var en renodlad statussökare. Tvärtom var det nästan samtliga respondenter som påstod att den egna stilen alltid gick före märket. Däremot kunde vissa statusmärken påverka ungdomarna i sina köp till viss grad. I temat Ytlighet och personlighet framkom det dock att statussökande personer sågs som ytliga av ungdomarna eftersom de även sågs vara utseendefixerade. Viktigt att tillägga är att ungdomarnas förhållningssätt i detta val gällde de personer som de ansåg lägger ner väsentligt tid och ansträngning på just statuskonsumtion.

Enligt Eastman (1999) är tillhörigheten till en viss grupp både nödvändig och psykologiskt tillfredställande för människor. Personer imiterar andra gruppmedlemmar för att själva kunna ses som gruppmedlemmar. Detta fenomen var även ungdomarna medvetna om och som ovan har behandlats inom Statusbegreppet. Skillnaden här ligger dock i att ungdomarna ansåg att konsumtionen av vissa statusvaror, som märkeskläder, kan ses som statusfyllda inom en viss social grupp medan andra statusvaror kan ses som statusfyllda av en större mängd människor. 8.3.5 Identitet. Den symboliska interaktionismen har vi valt då den skapar förståelse till undersökningens frågeställning utifrån ett mikrosociologiskt tänkande, hur sociala möten i vardagen påverkar individens känsla av vem denne är. Den utgår även från hur olika objekt uppfattas som symboler. Dessa objekt ges då en social dimension och blir på så sätt sociala objekt. Sociala objekt kan ha olika innebörder och användningsområden. Det som objekten dock har gemensamt är att de alla tillskrivs sociala egenskaper genom interaktioner mellan människor. Denna innebörd är då olika för olika personer och som vi kan finna i vårt resultat i temat märken, där dessa sociala objekt, som här utgörs av olika varor, tillskrivs olika egenskaper och värden beroende på vilket märke de har.

Symboler är sociala objekt när de representerar något mer än vad ett objekt i det omedelbara ger signal. En stor del av den mänskliga kommunikationen utgörs av olika symboler i olika sammanhang. Symbolers meningsfullhet kan även vara olika för olika aktörer och genom detta användas på skilda sätt. Detta är något som tydligast kan ses i underkategorin märken och den egna stilen, där olika typer av varor ses på olika sätt och innebär olika saker för respondenterna. Den egna stilen signalerar för andra aktörer de egenskaper man vill lyfta upp och på så sätt ge en bild av sig själv. Genom detta gör man även självet till ett socialt objekt, där olika situationer kan forma självet till olika personer. Detta är gemensamt för samtliga teman, där olika sociala varor som kläder eller mobiltelefoner kan signalera allt från att man hänger med i dagens samhälle till ens sexualitet.

Symboliskt interaktionism tar även upp hur vi lär oss att kommunicera med andra personer i vår omgivning genom den generaliserande andre. Detta sker dels på ett mer allmänt plan, som samhället i stort, men även genom våra närmaste personer, vilka är känslomässigt viktiga för oss och betecknas som de signifikanta andra. Med hjälp av dessa personer kan man skapa en generell bild av vem man är. Ju äldre vi blir desto fler referensgrupper skaffar vi oss, som vi på olika sätt kan relatera oss till och blir en väsentlig del av vår självuppfattning. Oldehinkel (2007) förklarar att ungdomar spenderar en avsevärt större tid i interaktionen bland andra ungdomar som de ser som jämlika än barn gör och har även dessa som primära källa för social jämförelse och självvärdering. Detta syns tydligt i våra resultat där våra respondenter i första hand exemplifierar de generaliserande andre med andra ungdomar som

oftast går i samma skola som dem. Detta är något de mest påtagligt lyfter fram i underkategorin norm, där ett generaliserande förhållningssätt som samhället har lyfts fram och exemplifieras av jämnåriga bekanta.

8.3.6 Ungdomskultur. För att återknyta till teoriavsnittet om där Birminghamskolans analys av ungdomskulturen, kan sägas att vi upplevt dess användbarhet både som negativ och positiv. Anledningen till dess uppfattade tillkortakommande för vårt syfte, anges i ett något mer utvecklat resonemang under nästa rubrik i diskussionen, självkritik. Det som vi tycker kan lyftas fram som positivt har att göra med det begrepp som denna skola benämner som ”bricolage”. Då intresset för denna studie har cirkulerat kring ungdomens tankar kring förhållandet mellan de tre temana konsumtion, identitet och status, så känns detta begrepp