Musikforskare som inriktat sig på populärmusik har ofta sett behovet av att hitta nya analysmetoder och förståelsemodeller. Redskapen för att analysera konstmusik har inte alltid upplevts som ändamålsenliga, vilket har fått forskarna att på olika sätt söka nya vägar och finna nya metoder för att förstå och skriva så att det blir meningsfullt. I Sverige kan vi nämna pionjären Philip Tagg som länge fanns vid Göteborgs universitet. Hans doktorsavhandling Kojak – 50 seconds of television music: towards analysis of affect in popular music38 där han lägger fram en semiotiskt präglad modell för tolkning av populärmusik blev mycket uppmärksammad och svår att gå förbi. Vid samma musikvetenskapliga institution verkade Olle Edström som i flera decennier bidragit med publikationer som ur ett inommusikaliskt men ändå nytt sätt tar populärmusiken på stort allvar. Exempelvis kan han i boken En schlager i Sverige39 generalisera sig fram till en kategoriindelning genom att grundligt gå igenom ett stort material och bland annat genom att koppla genrer stilistiskt till variabler som harmonisk respektive formmässig komplexitet.
Min egen inspiration har hämtats ifrån olika håll, men med tyngdpunkt hos sociologin. Utan att känna nödvändigheten av att sätta en etikett på mig själv så står det ändå tämligen klart att jag sällar mig till skaran av cultural musicology-forskare. Men egentligen är jag av samma åsikt som Lars Lilliestam när han pläderar för att en modern musikvetenskap bör vara en kulturvetenskap som inrymmer intresse för studier av alla sorts musik även ur ett samhälleligt perspektiv, och där metoder från antropologi, etnologi och sociologi inte gör det till något annat än musikvetenskap.40 För den tvär- eller flervetenskapliga forskningen är det naturligt att hämta redskap och teorier från ett vitt fält av samhällsvetenskapliga och humanistiska discipliner.41
När jag närmar mig kulturen och konsten integrerade i ett samhälleligt sammanhang är den franske sociologen Pierre Bourdieus teori och metod
38 Tagg (1979)
39 Edström (1989:a)
40 Lilliestam (2009:b), särskilt s. 169 ff.
ett ramverk som placerar mig i en trygg vetenskaplig tradition.42 I sin vilja att avmystifiera och avkläda de sociala strukturer som ligger bakom skapande (exempelvis av musikverk) är Bourdieu en innovatör, och han drev detta kritiska angreppssätt systematiskt och långt.43 Bourdieus grundläggande kritiska utgångspunkt i klassamhällets reproduktion hjälper till att skapa distans till det till synes mest självklara, och hans metod blottlägger den symboliska ekonomi som ligger bakom framgång. Bourdieu ger perspektiv som hjälper oss att avkläda sådant som hegemonin annars döljer, till exempel vad som anses intressant att studera eller vad som självklart är av högt värde ur ett estetiskt perspektiv.44 Det kommer att visa sig att detta möjliggjort för mig att dra slutsatser kring Blå Tågets musik som inte bara är av sociologisk art, utan i högsta grad säger något om verket och dess konstnärliga värde.
Samhällsklass har de senaste decennierna kommit att bli ett omdebatterat begrepp. Begreppet har kunnat hävdas vara förlegat och referera till ett samhälle som inte längre finns nu när välfärdsstaten är utbyggd och där alla sägs ha samma möjligheter oavsett bakgrund. Lämnar vi den politiska debatten därhän och istället inriktar oss på att analysera ett så politiserat skeende som det som frambringade Blå Tåget, så är det fruktbart med ett klassperspektiv. Sociologen Michèle Ollivier45 ger en översikt över kritik avseende Bourdieus användande av klassbegreppet i förhållande till klassidentiteternas upplösning i individualitet i det postmoderna samhället, där också skiljelinjen mellan hög och lågkultur tenderar att suddas ut. Samtidigt försöker hon påvisa Bourdieus fortsatta relevans. Individualisering hotar inte Bourdieus klassteori i grunden. För övrigt så ser Ollivier att Richard Floridas forskning och hans användning av klassbegreppet påvisar användbarheten av Bourdieus teorier även i dagens samhälle.
Och svaret på frågan om huruvida klassamhället är upplöst är inte givet, det handlar om sega strukturer som framträder tydligt vid ett djupare studium. Gregory Clark, verksam vid University of California och som
42 Metoderna inom cultural studies är många, och sociologin hör på ett naturligt sätt dit. Bredden i sätten att närma sig kulturen framgår konkret exempelvis i en antologi som The cultural studies (Clayton, Herbert & Middleton [red.] [2003])
43 Hennion (2003), s. 81
44 Horgby tar i Rock och uppror (2007) ett grundläggande avstamp utifrån en diskussion kring begreppet ”hegemoni”.
forskat om svenska förhållanden så sent som under 2010-talet, menar att om man undersöker den sociala mobiliteten ur ett längre tidsperspektiv över flera generationer så är klasstrukturerna mycket konstanta. Han granskar kopplingar mellan högstatusyrken som bland annat läkare och advokat och representationen av vad som kallas elitfamiljer, adliga ätter och familjer med gedigna studietraditioner med latiniserande efternamn, typiskt slutande med –ius eller –eus. Clark finner att:
Using surnames to track generations, this project shows that true rates of social mobility are much slower than conventionally estimated. Further they are not any higher now than in the pre-industrial era, and they vary surprisingly little across societies. Social mobility rates are as slow in egalitarian Sweden as they are in inegalitarian Chile. There is little sign that social policy can do much to increase the rate of regression to the mean of elites and underclasses.46
Jag lägger stor vikt vid Blå Tågets kärnmedlemmars intellektuella och konstnärliga verksamhet innan och i samband med att de börjar spela musik. Med Bourdieus terminologi – till vilken vi återkommer strax – kan vi säga att jag främst uppehåller mig inom producentfältet, även om jag också besöker konsumentfältet när jag använder recensenter och musikskribenters åsikter i framställningen. Interaktionen med både andra musiker och publiken och de konventioner som därigenom skapas är ofrånkomlig, även om artisten inte nödvändigtvis är medveten om beroendet i sina estetiska val av dessa konventioner.47
Pierre Bourdieu kompletterad med Richard Florida
Det är inte långsökt att tro att den sociologen Pierre Bourdieus (1930– 2002) intresse för klassbakgrundens betydelse åtminstone delvis hade att göra med hans egna sociala bakgrund. Han växte upp på landsbygden i sydvästra Frankrike med en far som var brevbärare och arrendator. Det var mot alla odds som han nåde de allra förnämsta akademiska positionerna, i
46 Texten hämtad från Clarks beskrivning av ett forskningsprojekt om efternamn och social mobilitet på:
http://www.econ.ucdavis.edu/faculty/gclark/research.html. (Läst 2013-05-17)
Bourdieus fall professuren i sociologi vid Collège de France.48 Och att han varit en nagel i ögat på andra, mer födda in i eliten, är uppenbart, inte minst när han genomlyser den egna sektorn, de intellektuella akademikernas fält.49
Hans analytiska begrepp möjliggör en diskurs som genom sin rättframhet i att avslöja maktstrukturer och sociala mekanismer i upphöjda sammanhang – exempelvis inom de vetenskapliga och konstnärliga fälten – inbjuder till analys av intellektuella och kulturella fält. Bourdieus teori och pragmatiska metod lägger en god grund för en analys som undersöker de förutsättningar under vilka Blå Tåget uppstått och verkat. Inte så att målsättningen är att genomföra en full sociologisk analys, utan just att iaktta och tolka med ”glasögon” präglade av Bourdieus teorier och forskning.
Det Bourdieu så tydligt redovisar i sina arbeten är det franska samhällets elitistiska struktur och orientering kring huvudstaden. För att nå den största framgången och för all del de förnämsta yrkespositionerna är den väg som måste trädas i mycket hög grad smal och dessutom starkt lokaliserad till Paris. Man kan hävda att detta är specifikt för det franska samhället och kanske också att dessa förhållanden kan misstänkas ha hunnit ändra sig i en ny och globaliserad värld. Betyder det idag lika mycket varifrån man kommer eller på vilken plats man verkar? Har inte det postmoderna samhället monterat ned värdehierarkier och tänkande i högt och långt?50
Och är inte tillvaron i det informationsteknologiska samhället i praktiken genomdemokratiserad och gamla hierarkier om inte rivna så av allt mindre betydelse? Oavsett svaret på dessa frågor så bidrar Bourdieu utan tvekan med lödiga redskap för analys när vi studerar Blå Tåget och de sammanhang där de ingick i slutet av 60-talet och början av 70-talet.
Det är i detta sammanhang intressant att berika framställningen kring Blå Tåget med en diskussion kring kreativitet, samhällsklass och plats med influenser från den amerikanske forskaren Richard Florida (1957–) som särskilt intresserat sig för kreativitet och hur den är kopplad till de platser som människorna befinner sig. Sin bakgrund har han i såväl politisk som ekonomisk vetenskap. Ett kvarts sekel yngre än Bourdieu, och med ett fokus på kreativitetens betydelse, anlägger Florida likafullt en analys av bakomliggande faktorer som är besläktad med Bourdieus teorier. Floridas
48 Broady (1991), s. 108 ff.
49 Jfr Bourdieu (1992:b)
forskning är inriktad på det västerländska samhällets utmaningar, inte bara det amerikanska, och han ser överlevnad och välgång helt avhängigt samhällets förmåga att skapa kreativa miljöer. Florida visar de stora städerna som viktiga centra för skapande av vad han kallar en ”creative class”.51
Genom att koppla begreppsapparaten från Bourdieu till Floridas forskning finns en stor vinst att göra. I studiet av Blå Tåget i dess sammanhang och samtid med ett klassperspektiv finner jag att den geografiska faktorn behövs som en förklaringsgrund. Den är i själva verket avgörande för en tolkning av den sociala bakgrundens betydelse.
Med Richard Florida blir det tydligt att begreppet klass alltjämt är relevant i ett postmodernt samhälle. Relationer mellan maktförhållanden och olika produktionsfält ser säkerligen annorlunda ut exempelvis i dagens Sverige än i Frankrike för några decennier sedan, men de existerar. Och förekomsten av korrespondens mellan de konstnärliga verkens strukturer och produktionsfältens strukturer upphör inte att existera bara för att samhället förändrats.52 Det finns en dynamik och ett samhällsengagemang hos Florida som ger analysen en aktualitet som berikar förståelsen av det historiska skeendet, och framförallt ger förutsättningar för en diskussion som tydliggör sammanhang framåt. Jag tänker här också på de utmaningar som kulturlivet står inför i det samhälle som växer fram idag med krav på entreprenörskap och innovationsförmåga hos kulturarbetare. I det följande skall vi titta närmare på Bourdieus och Floridas teorier.
Pierre Bourdieus teori
Pierre Bourdieu var uttalat mot byggande av teoretiska system, och det ligger i linje med hans nagelfarande av samhällets hierarkier och maktmekanismer att han även förr eller senare skulle problematisera kampen om herraväldet inom det akademiska fältet, ibland i det närmsta i ett ironiserande tonfall.53 Ett pragmatiskt förhållningssätt till teori leder till att det är en utmaning att beskriva Pierre Bourdieus sociologiska teori. Trots att han betonande att sociologin inte skall hemfalla åt abstrakt begreppskonstruktion utan verka genom att analysera empirin,54 så kan
51 Florida (2002)
52 Bourdieu (1993), s. 183
53 Bourdieu (2000), s. 263 f.
han upplevas som svårtillgänglig som helhet. Detta kan antas ligga bakom att många förefaller inspirerade av hans tankar men inte följer hans metod fullt ut med föregående analyser av en solid uppsättning empiri som för Bourdieu var grunden.55 Komplexiteten i att beskriva Bourdieus teori utifrån hans egna texter leder mig till att, likt flera andra svenska humanister, som i sin forskning utgår från Bourdieus perspektiv, gå vägen via pedagogen och sociologen Donald Broady när jag beskriver Bourdieus teori och metod. I sin avhandling och många andra skrifter har Broady betytt mycket för att introducera och göra Bourdieu användbar i Sverige. Bourdieus komplexitet grundar sig också i att han ständigt utvecklade sina teoretiska resonemang, och att det är svårt att finna en klart uttalad teori, liksom att finna den ”rätta” definitionen av hans begrepp.56 På så sätt befinner jag mig i sällskap av andra när jag i förståendet av Bourdieu använder mig av det pionjärarbete som Donald Broady gjort. Trots användningen av Broady som huvudsaklig uttolkare så finns det – givetvis – en förhållandevis gedigen läsning av Bourdieus skrifter bakomliggande också.
Sedan Bourdieu lanserade sin fältteori under 60-talet57 där han använder begrepp såsom kulturella fält, kulturellt kapital, symboliskt kapital, konsekration och habitus har det gjorts mängder av analyser och forskningsarbeten i denna anda inom olika vetenskapliga ämnesdiscipliner. Förekomsten av något som heter kulturellt kapital har nästan fått samma självklarhet som det undermedvetna fått efter Freuds psykoanalys. Anledningarna till framgången är flera. Efter fokuseringen på det skapande geniet sedan romantiken,58 liksom med en sentida betoning av individen under modernismen, är det inte svårt att förstå attraktiviteten hos ett analytiskt redskap som påvisar hela den sociala mekanismen bakom samhällelig framgång. Därmed blir Bourdieu en inspirationskälla också för forskare som vill förklara företeelser som annars hör hemma hos och studeras inom andra vetenskaper med deras etablerade metoder.
Ett vägval handlar om huruvida man bedriver studier utifrån verken i sig och lämna andra faktorer därhän, eller om studiet har ett biografiskt fokus och koncentrerar sig på konstnären själv, på dennes liv och faktorer kopplade till detta. Bourdieu ser brister med båda dessa inriktningar. Ingen
55 Ibid, s. 374
56 Ibid, s. 376
57 Broady (1998:a), s. 11
av dessa sätt att studera konstnärlig produktion har enligt Bourdieu förutsättningar att på ett tillfredställande sätt begripliggöra konstnärliga verk, och han ser i sitt egna teoretiska ramverk, sin metod, grunden för att verkligen ge verket uppmärksamhet.59 Om den biografiskt inriktade forskaren kan riskera att tappa bort det konstnärliga verket i sitt intresse för personen, så bidrar inte forskaren som närstuderar verket mycket mer i förståelsen av vare sig verk eller konstnär. Det är genom studiet av förbindelsen mellan – korrespondensen mellan parallella system av strukturer – verk och fält som förståelsen av konstverk och konstnär uppstår.
Några centrala begrepp hos Bourdieu
Nedan introduceras och redogörs för ett antal centrala begrepp hos Bourdieu.60 Även om Bourdieus sätt att tänka kring mänsklig aktivitet och kulturyttringar i synnerhet blivit något av ett allmängods – accepterat eller avfärdat – så är det rimligt med en översiktlig genomgång, inte minst sedan dessa kultursociologiska analysredskap inte självklart ligger i musikvetenskapens verktygslåda. I samband med genomgången sker också en diskussion och problematisering kopplat till det specifika avhandlingsarbetet.
Genom presentationen av begreppen sker en fortsatt pragmatisk introduktion till Bourdieus teori och metod, och genomgången syftar också till att tydliggöra de analytiska begrepp som uttrycker det perspektiv med vilket jag närmar mig Blå Tåget, och som i sin tur präglar analyser och slutsatser.
Sociala fält
För Bourdieu är sociala fält avgränsade områden i samhället där människor strider om makten och utnyttjar de olika former av kapital som de har till sitt förfogande och som tillmäts betydelse inom fältet. För varje fält är det specifikt vissa former av kapital som har värde. Kännetecknade för ett fält – i själva verket ett krav för att Bourdieu skall betrakta det som ett fält – är att det är autonomt, det vill säga att det inom fältet finns specifika regler,
59 En koncentrerad framställning av kritiken mot tidigare sätt att närma sig
konstnärlig aktivitet vetenskapligt, där han också beskriver principerna för sin teori och sin metod kan återfinnas i Bourdieu (1993), 176 ff.
lagar och styrkeförhållanden, och att människor som befinner sig i fältet eller vill tillhöra det kämpar om positioner.61
Bourdieu gör skillnad mellan konsumtionsfält och produktionsfält. Avhandlingen är i huvudsak en studie av Blå Tåget som sångkompositörer och musiker och faller därför inom produktionsfältramen. Detta gäller även om studier görs av press och kritik. Kritikerna har visserligen en naturlig hemvist i konsumtionsfältet – de konsumerar uppenbart artisters verk – men de hör likafullt också hemma inom produktionsfältet, eftersom de är en del av det etablissemang som tillmäter värden och skapar trosföreställningar inom ramen för fältet. Även själva producenterna kan ses som skapade inom ramen för produktionsfältet.62
Bourdieu urskiljer de intellektuella produktionsfälten (som kan delas upp i konstnärliga, litterära, vetenskapliga och så vidare) som speciella, där vare sig ekonomiska eller sociala framgångar är givna vägar till konsekration och erkännande.63 Denna svårtillgänglighet och speciella ekonomiska logik är något som denna avhandling kretsar en hel del kring utifrån Blå Tåget-medlemmarnas bakgrund i avantgardiska konstnärliga och kulturella sammanhang.
Kapital
En hörnsten i Bourdieus sociologi är ett utvidgat kapitalbegrepp som inte bara inkluderar materiella tillgångar. Broady formulerar det att som att kapital är ”enkelt sagt symboliska och materiella tillgångar”.64 Bourdieu ser tre huvudformer av kapital: ekonomiskt, kulturellt och socialt. Därtill finns det flera specialiserade varianter av kapital, varav vi återkommer till några strax nedan. Viktigt är att alla kapitalformer – inkluderande inte bara kapitalet i sig utan också kunskap om ekonomins spelregler – kan utgöra symboliskt kapital inom ett visst fält om det erkänns och tillmäts värde.65 En viss uppsättning kapital fungerar eller tillmäts olika värde inom olika fält, och den som samlar på sig mest relevant kapital – individ eller institution – är också den som har förutsättningar att behärska kampen inom fältet. Bourdieu finner vidare att det bland de dominerande familjerna, de med 61 Bourdieu (1992:b), s. 41 ff. 62 Broady (1998:a), s. 15 63 Bourdieu (1992:b), s. 145 ff. 64 Broady (1998:a) s. 13 65 Ibid.
riktigt stort kapitalinnehav, finns en stor frändskap i hanteringen av de olika formerna av kapital som de äger. Det handlar om att föra över tillgångar av olika slag till nästa generation, men minst lika viktigt som att föra över ekonomiskt kapital är det sociala kapitalet, exempelvis i form av lukrativa affärsförbindelser.66
Symboliskt kapital är den mest allmänna kapitalformen, samtidigt som symboliskt kapital i sig inte är ett särskilt sorts kapital utan ett tillstånd där olika former av kapital tillmäts ett symboliskt värde av sociala agenter som är ”utrustade med perceptionskategorier”.67 Enkelt uttryckt handlar det om egenskaper, färdigheter, kunskaper och relationer som fältets tongivande medlemmar håller för relevanta och värdefulla. Trots att symboliskt kapital är ett tillstånd som olika former kapital får när det tillmäts värde betraktas ändå kapitalformerna nedan som underavdelningar till ett mer generellt symboliskt kapital.68
Kulturellt kapital är den form av kapital som sannolikt väckt mest uppmärksamhet, och som oftast vid sidan av begrepp som fält och habitus används för att ringa in Bourdieus teori och analysmetod. Donald Broady definierar vad Bourdieu avser med kulturellt kapital som ”kultiverat språkbruk och förtrogenhet med den s.k. finkulturen”.69
Det är inte svårt att förstå det attraktiva hos begreppet som fångar in ”det där” som i så hög grad påverkar varför somligas framgång uteblir trots goda formella kunskaper eller ekonomiska tillgångar. I ett samhälle där det finns en dominerande kultur är innehav av kulturellt kapital att ha kännedom om – och färdighet att agera utifrån – vad som värderas inom detta samhälle. Denna kompetens underlättar sedan förvärvande av andra fältspecifika kapital. Kulturellt kapital är uppenbart särdeles intressant i denna avhandling där aktörerna verkar inom olika konstnärliga fält: som konstnärer, författare och som musiker när de så småningom bildar Blå Tåget.
Det finns de som hävdar att Bourdieu med sitt användande av begreppet kulturellt kapital är alltför inriktad på ett kapital som typiskt är knutet till ett hierarkiskt samhälle som skiljer skarpt på hög- och lågkultur.
66 Bourdieu (1999), s. 121 f.
67 Ibid, s. 97
68 Broady (1998:b), s. 6
Exempelvis menar kultursociologen Sarah Thornton att Bourdieu i alltför hög grad utgått från det akademiska sammanhang där han själv ingick när han använder begreppet, och att det inte fungerar väl applicerat på populärkulturen. Istället väljer hon att använda begreppet subkulturellt kapital, som då bland annat kännetecknas av att det har värde inom det specifika fältet utan att kunna omsättas i ekonomiskt kapital på samma sätt