Terminaler och hamnar

Terminaler och hamnar samverkar och/eller konkurrerar ofta, medvetet eller omedvetet, med andra terminaler och hamnar. Samverkan kan ha sin grund i geografiskt läge, inriktning eller infrastrukturella förutsättningar.

Tillvaratagandet av komparativa fördelar genom exempelvis specialisering begränsar den faktiska konkurrensytan mellan anläggningarna.

Samverkan och konkurrens kan gälla anläggningar som ligger långt bort och inte enbart nationellt. Ett exempel är att Göteborgs hamn har etablerat

Railportsystemet, ett samarbete med torrhamnar/kombiterminaler och hamnar spridda runt om i Sverige som betjänas med ett antal hamnskyttlar, det vill säga tåg med en fast tidtabell. Göteborgs hamn konkurrerar dessutom med andra svenska hamnar, men ofta också med hamnar i bland annat Tyskland och Nederländerna samtidigt samverkar man i andra fall.

Inom transportnäringen pågår en trend mot specialisering och utnyttjande av stordriftsfördelar i såväl produktion som terminalhantering. Fokus ligger på terminaler som kan erbjuda konkurrenskraftiga produktionskostnader och som kan generera en konkurrensfördel till transportlösningen och därmed till transportköparen. Terminalfunktionen knyter samman trafikslagen i en intermodal kedja men den är också viktig ur ett intramodalt perspektiv.

51

Terminalerna anses inte sällan vara den felande länken när effektiviteten i den intermodala kedjan ska förbättras. Terminaler absorberar tid och kostnader, vilket i många fall gör den intermodala transportkedjan oattraktiv i

transportköparens eller speditörens ögon6

Hamnarna och terminalerna i Sverige är viktiga logistiknoder i intermodala transportkedjor, både regionalt, nationellt och internationellt. För ett land som är så beroende av utrikeshandel som Sverige, har hamnarna en avgörande roll där det är vitalt att varutransporterna till och från hamnarna fungerar.

.

Hamnarna fyller olika funktioner i transportsystemet och det har även styrt deras lokalisering och specialisering mot olika godstyper. Den svenska

basindustrin har stora behov av hamnverksamhet, och dessa hamnar har helt naturligt lokaliserats i närhet till industrin. En stor del av godset som hanteras i dessa hamnar är lågvärdigt och tål därför inte den extrakostnad en omlastning skulle innebära. Huvudsakligen i Sydsverige, Västsverige och

Stockholmsområdet, alltså nära befolkningscentrum, finns hamnar som närmast fungerar som broar till våra grannländer, med stora godsflöden. Inför framtagandet av den nationella transportplanen pekades ett antal centrala stråk och hamnar/terminaler (noder) ut. Utgångspunkterna för de centrala noderna var bland annat att läge och funktion ska stämma överens med godsflöden som passerar till och från noderna samt att effektiviteten i transportsystemet ska vara tillfredställande när det gäller ledtid, kapacitet, säkerhet och miljö. Detta nät har uppdaterats i nedanstående figur.

52

Figur 4.6. Utpekat nät och centrala noder för godstransporter.

Infrastrukturen, i termer av bl a stråk, länkar och noder, och dess nyttjande utvecklas kontinuerligt även om det ofta är en trögrörlig process. Länkar och omlastningspunkter tillkommer och faller ifrån även om stråken är stabila som nämndes ovan. Utvecklingen sker dels med staten som huvudman dels utifrån andra aktörers strävan att generera nytta för transportsystemet. Ett

huvudansvar för staten ligger inom stråken och en stor del av länkarna medan kommuner och näringsliv ofta är mer involverade i utvecklingen av noder (hamnar och terminaler) och annan infrastruktur. Enskilda vägar utgör också ett viktigt inslag i den totala infrastrukturen. En utveckling/uppkomst av hamn-/terminalanläggningar ställer krav på övrig infrastruktur för att kunna hantera

53

godset till/från anläggningen på ett så effektivt sätt som möjligt. Exempel på detta är Norviks hamn, Södertälje sluss, Mälarsjöfartens utveckling och Torsviksterminalen. Om sådana investeringar genomförs och anläggningarna bedöms generera hög samhällelig nytta finns anledning att säkerställa att anslutande infrastruktur är tillräcklig. På liknande sätt påverkar t ex starkt transportalstrande verksamheter behovet av uppgraderad, eller ny,

infrastruktur. Ett aktuellt exempel är gruvnäringen i Pajalaområdet. 4.2.6 Sjöfart

Totalt transporteras cirka 90 procent av svensk utrikeshandel med sjöfart (lastfartyg och färjor). Det mesta av dessa volymer passerar genom någon svensk hamn. Medan de utrikes transporterade godsmängderna med sjöfart vuxit stadigt under det senaste årtiondet har de inrikes mängderna inte haft samma ökningstakt utan legat ganska konstant. Toppåret 2007 hanterade hamnarna ungefär 165 miljoner ton utrikes gods och knappt 12 miljoner ton inrikes gods7

En stor del av de svenska hamnarna ligger inom Östersjön. Omkring 60 000 fartyg av olika slag passerar årligen in och ut ur Östersjön. Sydkustens

högfrekventa färjeförbindelser med Danmark, Tyskland och Polen ger regionen en klar förstaplats när det gäller antalet anlöp och godston för färjetrafiken. Ser man däremot till volymen gods som hanteras kommer både västkusten och Stockholmsregionen före sydkusten.

.

Kapacitets- och effektivitetsbrister i sjöfartssystemet skiljer sig till stora delar från motsvarande brister i väg- och järnvägssystemet. För farleder finns vanligtvis inga begränsningar i hur många fartyg som kan passera ut och in till en hamn, utan kapacitetsbrister uppstår framför allt när det finns ett behov av att trafikera farleden med större fartyg eller att reducera trafikbegränsningar som beror på väder och siktförhållanden. Landinfrastrukturen mot hamnen kan däremot utgöra en flaskhals under perioder av hög belastning (t ex när ett fartyg anlöpt hamnen).

4.2.7 Flygfrakt

Sverige har fyra särskilt betydande flygplatser för flygfrakt. Störst fraktvolym har Arlanda, följt av Landvetter, Sturup och Örebro. Dessa flygplatser betraktas som centrala. Flygfrakten står för cirka 20 procent av de totala godsflödenas värde, men mätt i hanterade ton eller transportarbete (tonkilometer) blir

andelen näst intill försvinnande liten. Flyget används framför allt för transporter där produkten har ett högt nyhets- eller varuvärde.