Enhetligt språk

Ett samordnat och konsekvent språkbruk framstår som det ideal man vill uppnå genom att använda Acrolinx, och det är också något som Fredrik väljer att lyfta fram. Som svar på frågan om vad som är hans korta motivering till varför man ska använda Acrolinx så svarar han ”speak with one voice”. Han utvecklar resonemanget med att förklara att Acrolinx är kompatibelt med ett stort antal olika skrivmiljöer, som webbpubliceringsverktyg, xml-verktyg och Office-paketet. Det, menar han, skapar förutsättningar för att text som produceras i olika sammanhang och av olika personer inom ett företag ska ha tillgång till samma ramar i form av exempelvis stilregler och terminologi.

Vid intervjuerna bekräftar informanterna till stor del det språkliga ideal som handlar om enhetliga texter med ett konsekvent språk. Sofia säger exempelvis att ”det här med att ha enhetliga texter oavsett vem som skriver, där tror jag att Acrolinx är väldigt bra.”

Det framkommer också att det som kontrolleras av Acrolinx när det gäller enhetligt språk till stor del handlar om terminologi och lexikon, och ofta syftar till att effektivisera

översättningen av texterna. Exempelvis säger Vera så här:

You do not want to use for example synonyms to mean the same thing. […] If you are not using consistent terms, the user will be confused, that would be a [ohörbart] of unprofessionalism and also unnecessary translation costs.

Enhetligt språk kan också handla om andra språkliga stilregler, vissa som går att kontrollera med hjälp av Acrolinx, andra inte. Sofia ger exempel på sådant som går att konfigurera regler för i Acrolinx. Hon nämner meningslängd och olika syntaktiska konstruktioner som verb i passiv form, hur partikelverb ska skrivas och att en uppräkning med kommatecken emellan bör ersättas med en punktlista. Hon nämner också att vissa andra regler är svårare att fånga med Acrolinx, vilket diskuteras närmare i avsnitt 4.2.5.

Det enhetliga och konsekventa språkbruket anses alltså vara en av de stora fördelarna med Acrolinx. Det är också tydligt att informanterna till stor del relaterar enhetligt språk till terminologi och lexikon.

22 4.2.3 Kvalitetskontroll

Utöver övervakning av terminologi och språkliga stilregler fungerar Acrolinx även som korrekturkontroll av stavfel, grammatiska fel, dubbelskrivning, avsaknad av mellanslag eller andra rena korrekturfel. Flera av de intervjuade informanterna framhåller den här funktionen som en stor fördel. På Vattenteknikföretaget görs minst en manuell granskning av alla texter innan publicering. Först granskas texten av en kollega till skribenten, och därefter görs i vissa fall en redaktörsgranskning av Vera. Inför den eller de manuella granskningarna fungerar Acrolinx som ett första granskningsfilter som städar undan en stor del av korrekturfelen och eventuell felaktig terminologi.

Acrolinx kvalitetskontroll har även betydelse för översättning med hjälp av datoriserade översättningsminnen. Eftersom översättningsminnet återanvänder tidigare översatt text så sparar översättaren mycket tid om minnet kan matcha ett textavsnitt som ska översättas mot text som redan finns sparad. Om det däremot finns en avvikelse mellan texten som ska översättas och det som finns sparat i minnet så får man ingen exakt träff, vilket innebär att översättaren måste gå igenom texten manuellt. När avvikelsen endast består i korrekturfel som ett uteblivet mellanslag så innebär detta onödigt manuellt arbete som skulle kunnat undvikas.

Därför är Acrolinx ett viktigt stöd för att sådana fel ska kunna undvikas, vilket Viktoria beskriver så här:

Det [Acrolinx] är absolut en jättejättebra hjälp till de allvarligaste översättningfelen, eller det som gör att vi får mer kostnader. [...] man kan göra små misstag som att man glömmer

mellanslag eller punkt eller man använder fel ord. Och de här smågrejerna man gör de genererar rätt mycket små översättningskostnader, för man får inte en exakt träff. […] Då måste

översättarna gå in och öppna upp och se, oj, varför fick jag inte en 100-procentig träff? Får man 100 procent då hoppas det bara över. Deras tid kostar ju pengar. Och alla de här smågrejerna kan bli rätt mycket.

Viktorias kommentar handlar alltså om hur kvaliteten på texten påverkar användningen av översättningsminnen vid översättningen av den tekniska dokumentationen. Det som Viktoria kallar ”exakt träff” och ”100-procentig träff” innebär att det finns en exakt matchning mellan text som ska översättas och text som finns sparad i översättningsminnet. Det gör att

översättningen sker med automatik.

4.2.4 Tonalitetsbegreppet

Enligt marknadsföringen av Acrolinx kan verktyget användas för att kontrollera det som benämns ”tone of voice”. Översatt till svenska skulle denna aspekt kunna benämnas tonalitet.

Det är dock inte uppenbart vad som avses med detta begrepp ur ett språkvetenskapligt perspektiv. Därför frågar jag Fredrik vad det finns för regler i Acrolinx för att kontrollera tonalitet eller ”tone of voice”. Han säger: ”Tilltal, hur du tilltalar någon. Ska du tilltala med du eller ni eller är första och andra person bannlysta?”. Han resonerar vidare om möjligheten att styra tonalitet, och säger ”Vi måste ju på något sätt översätta, eller bryta ner, vad tonalitet är, och formulera om det till något som är handgripligt och som man kan ta på.” Han nämner vidare att tonalitet kan styras genom att exempelvis tillåta slangord och friare syntax, eller genom att till exempel begränsa användningen av alla adjektiv, eller bara en viss sorts adjektiv.

Fredrik beskriver tonalitet som något som kan vara ”luddigt” och svårt att översätta till konkreta regler för språket. Däremot finns det idéer för framtiden om att detta ska bli möjligt

23 med hjälp av AI. Fredrik beskriver en vision som bygger på maskininlärning baserad på en stor mängd data, så kallad big data. I ett sådant scenario skulle Acrolinx själv kunna generera regler baserat på en stor mängd referensdokument. Då skulle man kunna få fram en viss

”känsla” i en text utan att man behöver översätta textegenskaperna till specifika datalingvistiska regler. Fredrik beskriver visionen så här:

Om man har en samling måldokument, så här vill vi skriva, vi vill att vår dokumentation ska se ut på det här sättet, eller ha den här känslan, då tror jag att får man tillräckligt många såna dokument […] då kommer systemet att kunna föreslå bättre formuleringar baserat på maskininlärning.

Baserat på vad Fredrik säger i intervjun verkar alltså tonalitetsbegreppet enligt nuvarande versioner av Acrolinx vara relaterat till relativt konkreta egenskaper hos texten.

Vera uppger att Vattenteknikföretaget använder sig av Acrolinx’ funktion för tonalitet, benämnt ”tone of voice” i den engelska versionen av Acrolinx. Vera förklarar att ”tone of voice” omfattar aspekterna ”clarity” och ”conversational tone”. Hon förklarar vidare att Acrolinx’ kontroll av dessa aspekter bygger på regler som tillhandahålls från företaget som utvecklar den engelska versionen av programmet. För ”clarity” kan tre olika nivåer väljas,

”simple”, ”average” eller ”complex”, medan ”conversational tone” är ett läge som kan vara antingen aktiverat eller inaktiverat beroende på vad som passar texten som skrivs. Vera förklarar hur aspekten “conversational tone” kan anpassas till olika texttyper:

Since marketing is very fluid […] we want them to use a conversational tone. And then for technical writing, we do not want conversational tone, so we turn it off.

Sofia däremot uppger att Scania inte använder Acrolinx för att styra texternas tonalitet. Till viss del kan det bero på typen av texter som Acrolinx används för eftersom teknisk

dokumentation syftar till att överföra information på ett så neutralt sätt som möjligt. Sofia säger: ”Att hålla en viss tonalitet har vi försökt styra på andra sätt.” Hon säger vidare att

”teknisk text är ju också ganska tacksamt, för det är ju ofta svart eller vitt, det är inte så mycket nyanser”.

Det framstår som om den engelska versionen av Acrolinx än så länge är mer utvecklad för att hantera aspekten som benämns ”tone of voice” än vad den svenska versionen är. Det beror sannolikt på att Acrolinx har mångdubbelt fler kunder som använder den engelska versionen jämfört med den svenska som bara har utvecklats för ett fåtal. Tonalitetsbegreppet är alltså inte entydigt. Som Fredrik säger kan det handla om något ”luddigt”, en känsla som är svår att sätta ord på, medan den engelska versionen fångar begreppet genom parametrar som kan ställas in beroende på målgrupp. Den här studien omfattar ingen undersökning av hur dessa parametrar konfigureras, därför ges inget exakt svar på hur tonalitetsbegreppet ska definieras.

4.2.5 Stilregler och språkliga val

Som nämnts i avsnitt 1.2 marknadsförs Acrolinx på Fodinas och Acrolinx’ webbsidor (Fodina 2020, Acrolinx 2021) som ett verktyg för att skiva enhetliga texter baserat på kategorierna stavning, grammatik, stil, terminologi och tonalitet. Vad som omfattas av begreppet stil preciseras inte närmare i presentationen som görs på webbsidorna. Begreppet kommer därför att diskuteras i detta avsnitt utifrån vad de intervjuade personerna säger.

24 På frågan om vad han lägger för betydelse i begreppet stil baserat på vad Acrolinx kan hjälpa till med svarar Fredrik så här:

Stil [det som Acrolinx felmarkerar baserat på kriterier för stil] är något som inte är grammatiskt fel, men som påverkar t.ex. läsbarhet och tydlighet, t.ex. långa meningar, passiva verbformer, förkortningar, användning av tankstreck, formatering av telefonnummer, undvik han/hon, undvik maskulin adjektivböjning, […] med mera.

Som tidigare nämnts har både Scania och Vattenteknikföretaget tagit fram övergripande språkliga regler som gäller för deras tekniska dokumentation. Vissa av dessa regler kan styras och upprätthållas med hjälp av Acrolinx, medan andra är alltför komplexa eller kontext-beroende för att kunna fångas av en maskin. Därför används även en manuell stilguide som skribenterna behöver vara insatta i. När Sofia, Viktoria och Vera diskuterar företagens manuella stilguider så framstår dessa som viktiga verktyg för de regler som Acrolinx, i egenskap av maskin, inte kan fånga upp. Det kan handla om regler som är beroende av semantik och kontext, eller som gäller språklig komplexitet. Som exempel nämner Sofia en regel för Scanias teknikinformation som säger att man bör referera till en term istället för att hänvisa tillbaka till ett pronomen, i syfte att göra texten maximalt tydlig och minska risken för översättningsfel. Hon säger: ”Men det här med pronomen, det är ju typiskt sånt som är väldigt svårt att fånga med en maskin.”

Vera nämner användning av artiklar som ett exempel på sådant som är svårt att fånga med en regel i Acrolinx. Hon berättar att hon har arbetat med en sådan regel, men att Acrolinx nästan aldrig flaggar korrekt för den.

Både på Scania och på Vattenteknikföretaget används alltså en manuell stilguide och Acrolinx som komplement till varandra. Sofia exemplifierar komplementförhållandet mellan Acrolinx och den manuella stilguiden med användningen av punktlistor. Scania har valt att konfigurera Acrolinx så att programmet felmarkerar när det hittar en uppräkning med kommatecken emellan, och föreslå att man ersätter uppräkningen med en punktlista. Skribenten kan då använda den manuella stilguiden för att få vägledning om detaljerna för hur en punktlista ska se ut enligt företagets regler.

Vera är som tidigare nämnts ansvarig för implementation, konfigurering och de språkliga övervägandena som ligger bakom Acrolinx på Vattenteknikföretaget. Hon beskriver

företagets språkliga stil som minimalistisk. Vid utformningen av företagets stilguide plockar hon regler ur flera olika stilguider, som Simplified Technical English (STE), Chicago Manual Style och Microsoft Manual Style, men också från annan etablerad praxis. Reglerna

kombineras tillsammans med en termdatabas till det företagsspecifika språkbruk anpassat för företagets tekniska dokumentation. Vera säger så här som svar på frågan om hur stort

överlapp det är mellan det som omfattas av den manuella stilguiden och det som omfattas av Acrolinx:

I think the style guide captures not so many things outside Acrolinx, but the things that it [Acrolinx] does not capture are extremely important. […] So you can’t put a number to it.

Det är alltså tydligt att de regler som företagen definierar i sina manuella stilguider är betydligt mera omfattande än de stilparametrar som Acrolinx utvärderar.

25 4.2.6 Skribentens roll

I intervjuerna framkommer att Acrolinx uppfattas som ett viktigt stöd för samordning av terminologi, lexikon och för kvalitetskontroll, vilket beskrivits i avsnitt 4.2.1 - 4.2.3. Ett annat återkommande tema i intervjuerna med Sofia, Viktoria och Vera är skribenternas ansvar för texternas kvalitet. Skribenternas roll i förhållande till Acrolinx kan delas upp i två aspekter.

Den första handlar om hur skribenterna hanterar Acrolinx’ felmarkeringar, och den andra handlar om regler som inte kan fångas upp av Acrolinx.

Det är viktigt att påpeka att det är skribenten som styr användningen av Acrolinx genom att kontrollen aktiveras av skribenten själv. Inom både Scania och Vattenteknikföretaget är det obligatoriskt att kontrollera all teknisk dokumentation med Acrolinx, men det sker ingen uppföljning eller återkoppling på individnivå av omfattningen av användningen. Företagen tillämpar heller ingen ”miniminivå” av poäng i Acrolinx som måste uppnås för att en text ska godkännas för publicering. Friheten och ansvaret att utnyttja det stöd som Acrolinx ger ligger således hos de enskilda skribenterna. Sofia säger:

Det är obligatoriskt men det är inte tekniskt inbyggt att de måste granska med Acrolinx, utan det är fortfarande en handling de gör. Så det är en sak som påverkar användandet, att de kan faktiskt låta bli, och det är ingen som kommer att märka det förutom om texten blir dålig.

Sofia beskriver att många skribenter använder sig av Acrolinx’ poängsystem för egenkontroll:

Det finns något som heter poäng i Acrolinx, man får en liten siffra med en färg. Där är det vissa som använder den just för andra eller tredje gången de kör, då vill de se att poängen har

förbättrats. Den är ju helt för deras egen skull, det är inget som vi följer upp eller så. […] Det finns ingenting som säger att du måste ha gått igenom allting eller godkänt och nekat allting för att du ska vara klar, utan det är ju lite upp till varje skribent.

När en skribent genomför en kontroll av en skriven text med hjälp av Acrolinx så markeras allt som är fel enligt konfigureringen av programmet med en så kallad flagga. Beroende på typen av fel så kan Acrolinx som tidigare beskrivits antingen föreslå ett alternativ till korrigering, eller markera att något är fel utan att ge ett konkret ersättningsförslag. Det

förekommer naturligtvis också att Acrolinx felmarkerar något som fångats upp oavsiktligt, det vill säga falsklarm. Som beskrivits i avsnitt 4.1 visar resultatet av enkäten att just falsklarm är den vanligaste anledningen till att skribenten väljer att inte följa en rekommendation eller ett ersättningsförslag från Acrolinx.

För att kunna åtgärda en flagga, dvs. en felmarkering, måste skribenten alltså först ta ställning till om flaggan är relevant eller om den kan avfärdas som falsklarm. Om flaggan bedöms vara relevant ska skribenten därefter välja om och i så fall hur den ska åtgärdas. I de fall när Acrolinx ger ett konkret ersättningsförslag, exempelvis en alternativ term, kan skribenten åtgärda flaggan genom att helt enkelt acceptera ersättningsförslaget. Om flaggan däremot bara pekar på problemet utan att ge något ersättningsförslag så krävs mer av skribenten. Först behöver skribenten förstå vad som orsakat flaggan, och därefter omsätta rekommendationen genom att formulera om texten så att den uppfyller den aktuella regeln. För detta krävs god språklig medvetenhet.

Vera lyfter fram behovet av språkkunskaper när hon säger så här: ”There are some flags whereby the writer has to have good enough English standard to know how to change.

Because Acrolinx is not simply replacing.”

26 Även Sofia lyfter fram behovet av språklig medvetenhet hos skribenterna när hon säger:

Det är upp till skribenten att dels tolka rådet och sen omsätta det. […] Med passiver har vi en sån sak, att inte använda flera passiver i samma mening, det får man alltid flagga på. Och det kräver ju dels en medveten skribent, som förstår vad passiv är och vad det gör med en text, och sen att förstå hur man formulerar om meningen.

Viktoria, som är användare av Acrolinx, säger så här:

Ibland skriver man kanske en lång mening, och så får man bara till svar att den här meningen är för komplex, och för lång, och så måste man ju ända ta till sin egen kunskap eller försöka förstå.

Då förstår man i alla fall att den här är nog för lång, vi måste försöka korta ner. Så man får ju viss hjälp, men… […] Men ibland kan man ju tycka att man följt stilregler och allt annat som vi har och ändå får man en kommentar från Acrolinx […] det går ju inte alltid att gå efter vad Acrolinx säger.

Även om Acrolinx på många sätt fungerar som ett skribentstöd så minskar det alltså inte behovet av språklig medvetenhet och kunskap hos skribenterna.

4.2.7 Mottagarperspektivet

Vid intervjuerna med informanterna från Scania och Vattenteknikföretaget diskuterades Acrolinx eventuella påverkan på texterna ur ett mottagarperspektiv. Gemensamt för båda företagen är att de i dagsläget inte har tillgång till någon återkoppling från användarna som skulle kunna användas för konfigureringen av reglerna i Acrolinx. Sofia berättar att Scania påbörjat ett arbete med att fråga användarna hur de uppfattar texterna, men att det finns svårigheter med det. Hon säger:

Det är väldigt svårt att fråga folk hur de uppfattar språket, för det är ofta något man inte reflekterar över, och när man börjar reflektera så kanske man upptäcker andra saker än man hade gjort. […] Så vilka frågor ska man ställa för att få vettiga svar?

Viktoria tar också upp svårigheterna med att fånga användarnas perspektiv. På frågan om de får någon återkoppling från användarna så svarar hon: ”Nej, det är lite svårt. Det är en brist att vi inte har så bra kontakt med användarna där ute”. Hon fortsätter: ”Jag skulle vilja åka ut och intervjua den som står där och ska göra någonting, men det är svårt att få till det”.

Vera resonerar kring frågan om det är samma egenskaper hos en text som ger texten läsbarhet respektive översättningsbarhet, eftersom hon ofta nämner läsbarhet och översättningsbarhet i samma sammanhang. Hon säger:

There is a difference between those [läsbarhet och översättningsbarhet]. They are in one way connected, in another way different. When you can translate it means that it is easy to… of course it is easy to read and therefore it is easy to translate but translatability is also a lot to do with… A sentence can be easy to read, but if you look at the different words used, for example synonyms […] how easy is it going to [ohörbart] translatable, even though it may be readable.

Veras resonemang kan tolkas som att en text som är lämplig för översättning också har god läsbarhet, medan det motsatta förhållandet inte behöver vara sant. En text kan alltså ha god läsbarhet, men ändå vara olämplig för översättning, exempelvis genom användning av

27 synonymer eller andra språkliga variationer. Vera tar även upp problem med ord som kan fungera både som verb och substantiv, vilket verkar vara vanligare i engelskan än i svenskan.

Vera svarar nej på frågan om de får någon feedback från läsarna av texterna. Hon förklarar att hon själv på sätt och vis är läsaren när hon gör sin redaktörsgranskning, och att hon då ser om något inte är begripligt.

Sammanfattningsvis förmedlar intervjuerna uppfattningen att läsarens perspektiv beaktas genom användning av ett enhetligt språk med konsekvent terminologi, eftersom man därigenom minskar risken för missförstånd. De textegenskaper som gynnar översättnings-processen anses alltså även gynna läsbarheten. Den här uppfattningen är också den samma som uttrycks i svaren till fråga 5 och 6 i enkätundersökningen.

5. Resultatdiskussion

I det här kapitlet diskuterar jag resultaten som presenterades i kapitel 4 i relation till tidigare

I det här kapitlet diskuterar jag resultaten som presenterades i kapitel 4 i relation till tidigare