3.1 Allmänt om internationell privaträtt
För att få förståelse för reglerna om ingående av äktenskap ska först kort redogöras för hur den internationella privaträtten är uppbyggd. Den internationella privaträtten är en del av nationell lag som styr gränsöverskridande moment och rättsfrågor som har anknytning till mer än ett land. Området innefattar tre olika frågor; när är ett visst lands domstol behörig att ta upp en rättsfråga, vilket lands lag är tillämplig på rättsfrågan och när kan ett utländskt avgörande erkännas i ett visst land?90 Denna uppsats kommer att fokusera på frågan om tillämplig lag för ingående av äktenskap.
Huvudregeln vid internationell privaträtt är att det är landet med starkast anknytning till den aktuella rättsfrågan vars lag ska anses tillämplig.91 Detta innebär att exempelvis svensk domstol kan komma att tillämpa utländsk rätt när anknytningen till utlandet är större.92 För att avgöra vilket lands lag som ska tillämpas finns flera olika lagvalsregler som avgör när anknytningen till ett land ska anses starkast, exempelvis hemvist eller medborgarskap.93 Gäller hemvistprincipen enligt en viss regel är det således lagen i landet där parterna i målet har sin hemvist som ska vara tillämplig lag. Det finns olika lagvalsregler för olika rättsområden, och EU har unifierat ländernas internationella privaträtt på familjerättens område genom olika förordningar. Vid en konflikt om vilket land som är behörigt eller vilket lands lag som ska gälla styr således EU-rätten på många områden. Exempel på detta är den så kallade Bryssel II-förordningen94 som reglerar domsrätt och erkännande av domar i äktenskapsmål och föräldraansvar,
EUMF-90 Jänterä-Jareborg s. 325, Bogdan, ”Svensk internationell privat- och processrätt” s. 26–28.
91 Bogdan, ”Svensk internationell privat- och processrätt” s. 32.
92 Bogdan, ”Svensk internationell privat- och processrätt” s. 30–32.
93 Bogdan, ”Svensk internationell privat- och processrätt” s. 30.
94 Rådes förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkän-nande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000.
förordningen95 som reglerar makars förmögenhetsförhållanden och arvsförordningen96
som reglerar arvsfrågor. Den nuvarande EU-regleringen på den internationella familjerättens område kommer utredas mer ingående längre fram i kapitel 5 när vi diskuterar unifiering. Man kan se en tydlig trend mot en allt mer utökad unifiering på det internationellt privaträttsliga området, och även på internationella familjerättens område.97 Som tidigare nämnts har dock ingen unifiering av reglerna för just ingående av äktenskap skett, och därmed har medlemsstaterna sina egna internationellt privaträttsliga regler på det området.
EU:s medlemsstater har olika reglering för hur man avgör vilket land som har starkast anknytning när det kommer till ingående av äktenskap. I många länder läggs stor vikt vid parternas medborgarskap98, medan Sverige gör en hindersprövning enligt svensk rätt så länge någon av parterna har hemvist eller är medborgare i Sverige.99 I Sverige fungerar hemvist och medborgarskap som alternativa anknytningsfaktorer, medan exempelvis Spanien ser anknytningen till medborgarlandet som den starkaste.100 I nästa avsnitt ska både svensk och spansk internationell privaträtt redovisas för att därefter kunna jämföra reglerna om ingående av äktenskap. En jämförelse med svensk rätt är relevant för att kunna fastställa orsaken till problemet i den motsvarande spanska internationella privaträtten som ger upphov till situationen i målet Szypula med flera mot Polen. Det möjliggör även för diskussion om hur spansk rätt istället skulle kunna se ut.
95 Rådets förordning (EU) 2016/1103 av den 24 juni 2016 om genomförande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden.
96 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg.
97 Jänterä-Jareborg s. 323–324.
98 Bogdan och Pertégas Sender s. 20.
99 SOU 2007:17 s. 239–240.
100 Se artikel 9.1 i den spanska civillagen som tillämpar nationalitetsprincipen vid avgörande av tillämplig lag. Artikeln kommer förklaras mer ingående i avsnitt 3.3.
3.2 Svensk internationell privaträtt
Enligt 1 kap 1 § 1 st IÄL gäller att ”om två personer vill ingå äktenskap med varandra inför en svensk myndighet, ska det prövas om det finns något hinder mot äktenskapet enligt svensk rätt”. Här framgår tydligt att det är svensk rätt som avgör om det föreligger hinder för äktenskapet att ingås.101 Svensk rätt är jämförelsevis liberal när det kommer till exempelvis samkönade äktenskap. Därmed har regeln att hindersprövning alltid sker enligt svensk rätt underlättat för utländska medborgare att komma och gifta sig i Sverige trots att deras äktenskap inte hade kunnat ingås i deras hemland.102 För att undvika så kallad vigselturism har det införts ett andra stycke i 1 kap 1 § IÄL där det sägs att ”om ingen av dem är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, ska det dessutom prövas att var och en av dem har rätt att ingå äktenskapet enligt lagen i en efter eget val angiven stat där han eller hon antingen är medborgare eller har hemvist.”. Stycket gör att åtminstone en av parterna måste ha anknytning till Sverige för att hinder mot äktenskapet ska avgöras endast enligt svensk rätt. Finns ingen anknytning alls ska således en hindersprövning göras även enligt parternas hemvist- eller medborgarland.103
Det finns undantag från regeln att hindersprövning ska ske enligt hemvist- eller medborgarlandets lag om ingen anknytning alls finns till Sverige. I andra meningen 1 kap 1 § 2 st. IÄL sägs att ”om båda begär det och det finns särskilda skäl, får dock prövning ske med tillämpning av enbart svensk lag även i ett sådant fall.”. Vad som menas med särskilda skäl nämns i förarbetena vara ömmande omständigheter som när det är omöjligt att fastställa ursprungslandets lag, vid graviditet eller i samband med sökande av asyl.104
I SOU 2007:17, där införande av samkönade äktenskap i Sverige diskuteras, tas även frågan om vigsel för utländska par upp. 1 kap 1 § IÄL diskuteras, och frågan uppstår om man bör kunna viga utländska samkönade par trots att samkönade äktenskap inte är lagligt i deras medborgarland.105 Det diskuteras i utredningen hur man ska hantera situationer då ett samkönat par vill ingå äktenskap i Sverige, inte har någon anknytning till Sverige och är förbjudna att gifta sig enligt medborgarlandets lag. I exempelvis Belgien och Nederländerna bortser man från utländska hinder om att samkönade par inte lagligt kan
101 Bogdan, ”Svensk internationell privat- och processrätt” s. 160.
102 Bogdan, ”Svensk internationell privat- och processrätt” s. 160–161.
103 Bogdan, ”Svensk internationell privat- och processrätt” s. 160 f.
104 Prop. 2003/04:48 s. 53–54.
ingå äktenskap i medborgarlandet.106 Kanske ska det införas särskilda anknytningskrav för samkönade par eftersom risken finns att deras äktenskap inte kommer kunna erkännas i medborgarlandet? Sverige väljer dock att fortsatt ha kvar kravet på att minst en av parterna ska ha anknytning till Sverige genom hemvist eller medborgarskap, och ställer inte några särskilda anknytningskrav för just samkönade par.107
Sverige har således valt att ha samma regler för samkönade par som för olikkönade och anser att möjligheten till undantag från att tillämpa medborgarlandets lag i 1 kap 1 § 2 st. IÄL är tillräckligt.108 Motivet var att man inte ville medverka till ingående av äktenskap som sedan ändå inte skulle erkännas i medborgarlandet, och paret inte har någon anknytning till Sverige.109
3.3 Spansk internationell privaträtt
I inledningen till uppsatsen diskuterades den spanska internationella privaträtten vid ingående av äktenskap kortfattat och nu ska de spanska reglerna redogöras för ytterligare. Som tidigare nämnts infördes samkönat äktenskap i Spanien år 2005, genom en ändring i artikel 44 i den spanska civillagen. Det lades då till en andra mening som säger att äktenskap har samma effekt oavsett om det ingås mellan personer av olika kön eller samma kön.110 Enligt artikel 44 gäller nu att ”Men and women are entitled to marry in accordance with the provisions of this Code. Marriage shall have the same requirements and effects when both prospective spouses are of the same or different genders”. Vid legaliseringen valde den spanska lagstiftaren att tillämpa tidigare internationellt privaträttsliga regler och att ha samma regler om tillämplig lag för ingående av äktenskap som för olikkönade par.111 Ingen skillnad görs därför mellan samkönade och olikkönade par när det gäller kraven på anknytning till landet.112
Problematiken uppstår vid frågan om vilket lands lag som ska vara tillämplig när det ska avgöras om det föreligger hinder för äktenskapet att ingås. Tidigare har nämnts att parterna i målet Szypula med flera mot Polen hade behövt begära ett äktenskapscertifikat
106 SOU 2007:17 s. 240.
107 SOU 2007:17 s. 238–239.
108 SOU 2007:17 s. 239–241.
109 SOU 2007:17 s. 240–241.
110 González Beilfuss s. 42.
111 Wautelet, European Family Law Series s. 146.
från hemlandet Polen för att de ska få gifta sig i Spanien. Det innebar att polsk lag avgjorde om hinder förelåg för äktenskapet och inte spansk lag. Detta gällde även för paret där den ena parten var boende i Spanien. Det görs alltså en hindersprövning enligt medborgarlandets lag om någon av parterna som vill ingå äktenskap inte är medborgare i Spanien; för att spansk rätt ensam ska vara tillämplig på hindersprövningen behöver båda parterna som vill ingå äktenskap ha anknytning till Spanien.113 Detta tydliggörs i artikel 9.1 i den spanska civillagen som säger att ”The personal law applicable to an individual shall be determined by his nationality. Such law shall govern capacity and civil status, family rights and duties and mortis causa succession”. Tillämplig lag för ingående av äktenskap avgörs således av nationalitetsprincipen och innebär att det är medborgarlandets lag som tillämpas på hindersprövningen. Det är därför de polska medborgarna har behövt få ett äktenskapscertifikat från Polen.
Vad gäller behörighet att ingå äktenskap i Spanien och spansk vigselbehörighet, påstås i SOU 2007:17 att om båda parterna är utlänningar kan de välja att ingå äktenskap i enlighet med vad som gäller för spanska medborgare eller i enlighet med vad som gäller i någon av deras medborgarländer. Det påstås även att spansk rätt inte gör skillnad på behörighet att ingå äktenskap och behörighet att viga.114 I artikel 50 i den spanska civillagens sägs att ”If both prospective spouses should be foreigners, the marriage may be performed in Spain in according to the form provided for Spaniards, or in compliance with the form set forth in the personal law applicable to either of them”. Vid en närmare undersökning av spansk rätt verkar dock beskedet i SOU 2007:17 vara inkorrekt. En behörighet att viga paret enligt en spansk ceremoni och därmed en behörighet att ingå äktenskap i Spanien verkar endast uppstå när det finns en viss form av anknytning till Spanien. Däremot verkar det gå att ingå äktenskap genom en ceremoni i Spanien som rättas i enlighet med lagen i medborgarskapslandet.115
113 Poppelwell-Scevak och Den Haese, Strasbourg Observers 2020.
114 SOU 2007:17 s. 169.
115 Efter muntligt besked från Maarit Jänterä-Jareborg och en undersökning av artikel 50 i den spanska civillagen fick slutsatsen dras att behörighet att ingå äktenskap och behörighet att viga inte är samma sak enligt spansk rätt. Ordet ”performed” som används i artikel 50 är inte att likställa med ”capacity to marry” utan syftar på vigselförrättarens behörighet och ceremonin i Spanien.
3.4 Jämförelse mellan Sverige och Spanien
Av vad som framgått ovan är skillnaden mellan svensk och spansk internationell privaträtt att svensk rätt har lägre anknytningskrav för att hindersprövningen ska göras enligt svensk rätt. Någon annan lag än svensk lag blir endast tillämplig för det fall ingen utav parterna är medborgare eller har hemvist i Sverige. I Spanien görs en hindersprövning enligt medborgarlandets lag och det krävs att båda parterna har anknytning till Spanien för att en hindersprövning ska göras endast enligt spansk lag.
Sverige är som tidigare nämnts jämförelsevis liberalt när det kommer till att viga utländska par, då många länder har ett krav på att medborgarlandets lag ska gälla för att avgöra om hinder föreligger för äktenskapet.116 Att medborgarlandets lag ska vara tillämplig på hindersprövningen skulle inte ha inneburit några problem om samtliga länder hade haft samma villkor för ingående av äktenskap, och särskilt om alla länder hade samma syn på samkönade äktenskap. Så är dock inte fallet och konsekvenserna av detta ser vi i målet Szypula med flera mot Polen. Eftersom Spanien inte infört några särskilda regler för samkönade äktenskap utan tillämpar vanliga regler om tillämplig lag för ingående av äktenskap, blir effekten för paren i målet Szypula med flera mot Polen att polska myndigheter inte godkänner äktenskapens ingående utan menar att hinder föreligger enligt polsk lag.117 Paren blir därmed nekade rätten att ingå äktenskap trots att samkönade äktenskap är fullt lagliga i Spanien. Ett av paren hade dessutom en tydlig anknytning till Spanien i och med att en av parterna hade hemvist i Spanien.
Hur hade då paren i målet Szypula med flera mot Polen blivit hanterade om de istället ville ingå äktenskap i Sverige? Det första paret har inte någon form av anknytning till Spanien. Om det var Sverige som paret ville ingå äktenskap i skulle det därför behövas en hindersprövning enligt deras medborgarlands lag enligt 1 kap 1 § IÄL, om det inte föreligger omständigheter som gör att undantagsregeln i andra stycket kan tillämpas. Vad gäller det andra paret har den ena parten hemvist i Spanien. För det paret hade endast en hindersprövning enligt svensk rätt gjorts om de istället hade velat ingå äktenskap i Sverige. De hade därför inte hindrats från att ingå äktenskap på grund av att medborgarlandet inte tillåter samkönade äktenskap.
116 Szypula med flera mot Polen, Third party intervention, Human Rights Centre of Ghent University s. 8.
Nu har den internationella privaträtten på området för ingående av äktenskap undersökts genom en jämförelse av spansk och svensk rätt. Paren i målet Szypula med flera mot Polen förhindras att ingå äktenskap inte bara i sitt medborgarland utan även i en annan EU-medlemsstat där samkönade äktenskap är tillåtna. I nästa avsnitt ska situationen analyseras utifrån EU-rätten. Är spansk lag förenlig med EU-rättsliga principer om fri rörlighet och förbud mot diskriminering?