Teknikanvändning kan utmana människors upplevelser av ljudmiljöer, liksom föreställningar om den egna kroppens relation till omgivningen. Varifrån kommer ljud och hur vävs det inre samman med det yttre? Upp- levelserna och föreställningarna är även kopplade till sociala dimensioner. Hur kan då individuella ljudupplevelser och teknikanvändning kopplas samman med sociala dimensioner i specifika situationer?
Hörlurar är en numera vardaglig teknik som är förhållandevis brett so- cialt accepterad, även om omvärlden kan reagera olika på teknikgenererad temporär och avsiktlig isolering. Hörlurar kan dessutom utmana idéer om delaktighet, och hur gränser ska dras kring vad det innebär att vara socialt och fysiskt närvarande. Här kan hörlurarna relateras till hjälpmedel för människor med nedsatt hörsel. Cochleaimplantatens möjliggörande av delaktighet i ljudmiljöer och sociala sammanhang som Alftberg skriver om kan till exempel ses som en motpol till hur hörlurar istället erbjuder isole- ring och frånvaro av viss delaktighet.
Öronsnäckorna som var föregångare till dagens stereohörlurar kan också relateras till dagens hjälpmedel. I sin undersökning av hörlursanvändning i Tyskland mellan 1950-2010 visar historikern Heike Weber hur denna tidiga monofoniska teknik kunde associeras med hjälpmedel för människor med nedsatt hörsel, vilket skapade ett stigma kring tekniken (ibid.: 343). Härmed signalerade användning av en specifik teknik också funktionshinder. Detta var något som enligt Weber delvis bekymrade tillverkarna. 1960 kände sig till exempel företaget Grundig i en annons nödgade att påpeka att det minsann inte var några hjälpmedel de tillverkade. Bredvid en bild av en trendig ung kvinna med öronsnäcka som drack en milkshake stod texten ”Hon är inte döv”. Istället påpekade de att hon i själva verket hade en hel orkester i örat (ibid.).
Efterhand populariserades dock öronsnäckorna, inte minst då de mark- nadsfördes som tecken på respekt för omgivningen. Istället för att störa människor med högtalaren från en radio kunde öronsnäckan användas för att lyssna på radions utsändning samtidigt som lyssnaren kunde vara i kontakt med sin omgivning. Dessa exempel visar på att attityder gentemot tekniken skiftat historiskt. Teknik ska alltid förstås i relation till sociala dimensioner och specifika historiska sammanhang.
Användning av ny teknik innebär också en läroprocess, vilket Alftbergs bidrag tydligt visar. Användare av cochleaimplantat måste vänja sig vid och lära sig att lyssna med hjälp av tekniken och den egna kroppen måste re- lateras till teknikens förutsättningar. När hörlurar för några decennier se- dan började erbjuda nya ljudupplevelser så innebar det också att använ- dare fick lära sig hur de skulle tolka, förstå och förhålla sig till den nya tekniken (Weber 2010: 351). Sedan dess har hörlurarna integrerats i nya sociala och fysiska sammanhang. Sedan 1980-talet har hörlursanvändande i hög grad blivit mobilt. Lurarna associeras med bärbar och mobil teknik för ljuduppspelning. När Sony utvecklade sin Walkman24 ledde det till en
uppsjö av mobila produkter som erbjöd en person i rörelse att lyssna på musik i ett privat hörlursgenererat ljudrum. I början var det framförallt
24 Sony Walkman var banbrytande när det gäller populariserandet av mobilt musik- lyssnande i slutet av 1970-talet. Med hjälp av den relativt behändiga kassettspelaren med tillhörande hörlurar växte helt nya sätt att lyssna på musik fram.
yngre människor som använde sig av tekniken i det offentliga rummet, och tekniken blev i vissa sammanhang associerad med eskapism och ett asoci- alt beteende (ibid.: 353). Denna kritik förekommer fortfarande. Till exem- pel har brusreducerande hörlurar beskrivits som en teknik som kan bidra till social segregering (Hagood 2011).
Hörlursanvändning i nya sammanhang ger upphov till en rad utma- ningar, såväl av social, hälsorelaterad som juridisk art, mycket på grund av att lurarna skapar en sensorisk isolering från omgivningen. Hörlursan- vändning i trafikmiljöer har till exempel blivit ett diskuterat ämne. Hösten 2015 drog NTF (Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande) via nyhetsmedia igång en diskussion om risker och ett eventuellt förbud mot cykling med hörlurar.25 Diskussionen kom också att handla om hur an-
vändning av olika slags mobila medier, där hörlurarna var en komponent, skulle kunna anpassas till trafikmiljöer.
Just trafikmiljöer kan vara intressanta för att förstå hur isolering, för- stärkning och kontroll av ljud och ljudmiljöer ständigt samspelar med en rad andra aspekter. I dagens trafikmiljöer blir det påtagligt hur lagar, re- kommendationer och normer efter hand bidrar till att normalisera visst beteende medan annat ses som avvikande och kanske till och med oför- svarbart. När detta skrivs är det förhållandevis vanligt med cyklister som använder sig av hörlurar, men det kan mycket väl förändras.
I bilen, som utgör en annan sorts fordon än cykeln, har betydelsen av ljud haft en annan betydelse. Ljuddesign och akustiska lösningar är cen- trala delar av hur bilar görs tilltalande för kunder. Det som idag ses som naturligt för många har dock inte alltid varit det. Historikern Karin Bijster- veld har skrivit om bilen och dess ljudmiljöer, och om hur lyssnandet på motorljud tidigare var en central kompetens hos bilförare, medan det idag har blivit helt sekundärt (2010). Vind- fart och motorljud stängs effektivt ute med hjälp av ljudisolering. Bilar designas idag istället som en sorts ljudkokonger. I dessa kokonger har ljuddesign, liksom bilradion eller for- donets underhållningssystem fått centrala roller. Bilarnas kupéer har blivit till utrymmen för avslappning och ljudunderhållning. Musikanläggningar
25 Bland annat SVT rapporterade om NTF:s utspel liksom om de heta reaktioner som följde (2015-10-08). Även tidningsmedierna rapporterade om detta (SVD 2015-10-08).
i bilar kan användas för att justera sinnesstämningar genom att musikstilar och ljud väljs och spelas upp. Bijsterveld menar att allteftersom beteenden, som användning av ljudunderhållning i bilen, utvecklas så blir vissa prak- tiker och kompetenser sedda som naturliga. På liknande sätt som rökandet av en cigarett sågs som en naturlig praktik i bilen för några decennier sedan är idag knappandet på bilradion för att få fram en lämplig atmosfär i den akustiska kokongen något självklart (ibid.: 205).
Skapandet av ljudkokonger och privata isolerade ljudmiljöer sker på en rad sätt. För att förstå hur ljudmiljöer samspelar med teknik och olika grader av hörande kan det vara värt att ta denna stora variation i beaktning. Teknik vävs in i sociala kontexter på ibland oförutsägbara sätt. Ett exempel är hur hörlurar används i arrangemanget av så kallad Silent disco. Då sänder en DJ ut musik till en hörlursförsedd publik. Via radiosändare och mot- tagare tar publiken emot musiken i lurarna. Utan hörlurar i denna ljud- miljö hörs ljudet av kroppar som rör sig rytmiskt till en ljudlös musik. Då och då kan gnolande, eller fragment av röster som sjunger med i musiken i lurarna höras. Detta är ett socialt sammanhang där musiken, hörlurar och en gemensam kroppslig närvaro skapar en sammanflätad upplevelse av att vara tillsammans i ett rum, och samtidigt för sig själv. En teknik som hör- lurar, vilken stänger ute omgivande ljud innebär aldrig en total isolering från den rumsliga kontexten. Istället kan hörlurar användas för att på olika sätt transformera upplevelser av såväl rumslig som social kontext. Även olika former av hjälpmedel för personer med nedsatt hörsel förändrar såväl rumsliga som sociala upplevelser. De kan skapa delaktighet och nya sensoriska möjligheter, men liksom hörlurar inte fungerar totalt isolerande så genererar inte heller hjälpmedlen per automatik tillgänglighet och en närvarande delaktighet (Hansson & Nordmark 2015).