Tillsyn av myndighet i tredjeland

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Utredningens förslag har dock en annan lagteknisk utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot det. Sveriges advokatsamfund anser att de nya bestämmelser som föreslås är vaga i fråga om vilka kriterier som Finans- inspektionen ska tillämpa vid bedömningen av tillsynen i ett land utanför EES och vilka åtgärder inspektionen ska vidta om tillsynen bedöms inte vara likvärdig med den som avses i värdepappersbolagsförordningen.

Skälen för regeringens förslag

Värdepappersbolag bör tas bort ur regleringen

I värdepappersbolagsdirektivet finns regler om gruppbaserad tillsyn när moderföretaget finns utanför EES (artikel 55). Motsvarande regler finns även i kapitaltäckningsdirektivet (artikel 127), vilka i svensk rätt har genomförts i ett särskilt kapitel i tillsynslagen med bestämmelser om moderföretag utanför EES (7 kap.). Reglerna i de båda direktiven liknar varandra i flera avseenden, men som redovisas nedan finns det dock en del skillnader som motiverar att värdepappersbolag och kreditinstitut regleras i olika bestämmelser i tillsynslagen. För att genomföra de nu aktuella reg- lerna i värdepappersbolagsdirektivet bör det därför införas nya, särskilda

de placeras i ett eget kapitel i lagen. De nuvarande bestämmelserna i till- synslagen om moderföretag utanför EES bör gälla bara för kreditinstitut.

184

Nya bestämmelser för värdepappersbolag

För att en bedömning av tredjeländers tillsyn ska aktualiseras krävs det att det finns minst två värdepappersföretag, vars gemensamma moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland (artikel 55). Om värdepappersföretagen inte är föremål för en effektiv tillsyn på gruppnivå, ska medlemsstaterna säkerställa att den behöriga myndigheten bedömer huruvida värdepappers- företagen är föremål för tillsyn av tillsynsmyndigheten i tredjelandet som är likvärdig med den tillsyn som anges i värdepappersbolagsdirektivet och i del 1 (dvs. artiklarna 1–8) i värdepappersbolagsförordningen (artikel 55.1 i värdepappersbolagsdirektivet).

I kapitaltäckningsdirektivet anges att det är den behöriga myndigheten som annars skulle vara ansvarig för den gruppbaserade tillsynen som ska göra bedömningen av om tillsynen i tredjeland är likvärdig (artikel 127.1). I värdepappersbolagsdirektivet anges inte på motsvarande sätt vilken myn- dighet det är som ska göra bedömningen (artikel 55.1). Frågan är hur detta ska tolkas. Även i värdepappersbolagsdirektivet används uttrycket den behöriga myndigheten, dvs. singularform. Samtidigt ska det vara fråga om två eller flera värdepappersföretag, för vilka olika myndigheter kan vara behörig myndighet på företagsnivå. Enligt regeringens bedömning ligger det närmast till hands att tolka det som att respektive behörig myndighet ska göra en bedömning av om tillsynen är likvärdig. För denna tolkning talar också den omständigheten att det här, till skillnad från när det gäller vem som ska fatta beslut om tillsynsmetoderna (artikel 55.2), varken före- skrivs någon samråds- eller underrättelseskyldighet med andra behöriga myndigheter i samband med bedömningen. De nu aktuella reglerna i värdepappersbolagsdirektivet bör genomföras genom att det i tillsynslagen tas in en bestämmelse om att Finansinspektionen ska göra en bedömning om huruvida tillsynen är likvärdig när ett värdepappersbolag ingår i en sådan grupp (artikel 55.1).

I värdepappersbolagsdirektivet anges också vilka åtgärder som ska vid- tas om bedömningen visar att det inte finns någon likvärdig tillsyn (arti- kel 55.2). Medlemsstaterna ska då tillåta lämpliga tillsynsmetoder som uppnår tillsynsmålen i artikel 7 i värdepappersbolagsförordningen eller villkoren i gruppkapitaltestet i artikel 8 i samma förordning. Som framgår ovan anges det i detta sammanhang att beslutet ska fattas av den behöriga myndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om moderföretaget varit etablerat i unionen. Beslutet ska föregås av samråd med övriga involverade behöriga myndigheter. Vidare framgår att övriga involverade behöriga myndigheter, Eba och kommissionen ska underrättas om varje åtgärd som vidtas enligt punkten. För att genomföra de reglerna i direktivet bör det i tillsynslagen tas in en bestämmelse om att Finansinspektionen ska agera på föreskrivet sätt i de fall inspektionen skulle ha varit tillsynsansvarig myndighet.

Sveriges advokatsamfund anser att de nya bestämmelser som föreslås är vaga i vissa avseenden. Regeringen anser att det som anges om tillsyn i tillsynslagen och i del 1 i värdepappersbolagsförordningen (särskilt artiklarna 5–8) ger viss ledning dels för bedömningen av om tillsynen i ett

land utanför EES är likvärdig med den tillsyn som behöriga myndigheter ska utöva enligt förordningen, dels för vilka åtgärder som Finansinspek- tionen bör vidta om inspektionen bedömer att tillsynen inte är likvärdig.

Enligt värdepappersbolagsdirektivet får den ansvariga myndigheten på gruppnivå särskilt kräva att gruppen etablerar ett värdepappersinriktat holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i unionen samt tillämpa artikel 7 eller 8 i värdepappersbolagsförordningen på företaget (artikel 55.3). Genom att uttrycket ”särskilt” används får det enligt rege- ringens mening ses som ett exempel på ett beslut som kan fattas om att tillåta lämpliga tillsynsmetoder som uppnår tillsynsmålen enligt någon av dessa artiklar (artikel 55.2). Denna tolkning medför att det råder en samråds- respektive underrättelseskyldighet i samband med ett sådant beslut, vilket också framstår som rimligt. Det är därför lämpligt att dessa regler i direktivet genomförs i bestämmelser i tillsynslagen på så sätt att detta tydligt framgår.

Termer som t.ex. grupptillsyn bör undvikas vid utformningen av de nya bestämmelserna för att klargöra att det inte är fråga om grupper enligt kapitaltäckningsdirektivet (se avsnitt 6.3).

Rättelse av en felaktig hänvisning i tillsynslagen

I 7 kap. 1 § tillsynslagen, när det gäller avgränsningen av när Finansinspek- tionen ska agera, finns en hänvisning till 4 kap. 2–4 §§ samma lag. I 4 kap. 2 och 3 §§ regleras de fall då behöriga myndigheter i vissa fall kan ingå överenskommelser om att någon annan myndighet än den som följer av huvudregeln ska utöva den gruppbaserade tillsynen. Hänvisningen omfattar dock inte 4 kap. 1 §, som innehåller huvudregeln om tillsyns- ansvarig myndighet. Däremot finns en hänvisning till 4 kap. 4 §, som inte handlar om utpekande av myndighet utan om att Finansinspektionen i egenskap av tillsynsansvarig myndighet ska lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga berörda behöriga myndigheter. I för- fattningskommentaren till 7 kap. tillsynslagen anges att bestämmelserna motsvarar 11 kap. 1–3 §§ lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) med vissa justeringar (se prop. 2013/14:228 s. 281). I 11 kap. 1 § den numera upphävda kapital- täckningslagen fanns en hänvisning till 10 kap. 2–4 §§ samma lag, dvs. såväl bestämmelserna om ansvarig myndighet enligt huvudregeln som efter särskilda överenskommelser mellan myndigheterna. Regeringen kan inte se någon annan förklaring till hänvisningen i 7 kap. 1 § tillsynslagen än att den av förbiseende kommit att omfatta även 4 kap. 4 § samma lag. Hänvisningen bör därför ändras så att den i stället bara avser 4 kap. 1–3 §§.

Regeringens bedömning: Reglerna i värdepappersbolagsdirektivet om

samarbetsarrangemang för utbyte av information med myndigheter i tredjeländer bör genomföras i föreskrifter på förordningsnivå.