3 Styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot bolaget
3.4 Uppdragsbegreppet
Enligt 8:13 st. 1 p. 2 ABL gäller en ändring i styrelsesammansättning först när en anmälan om detta inkommer till Bolagsverket. Uppdragstiden löper således från den tidpunkt när anmälan om valet av styrelseledamot inkommit till Bolagsverket till den tidpunkt när en ny anmälan inkommer till nämnda verk om att ledamoten avgått, ersatts eller avsatts. Alternativt avslutas uppdragstiden vid en senare tidpunkt än när anmälan inkom till Bolagsverket, om det anges i beslutet som anmälan grundar sig på.130 Av detta kan också anses följa att en styrelseledamot inte ansvarar för pliktstridiga åtgärder som styrelsen vidtagit innan uppdragsförhållandet uppstått.131
Somliga menar dock att uppdraget uppkommer redan när en person ingår ett uppdragsavtal med bolaget. Det finns inga formkrav på avtalet, utan detta kan ingås såväl muntligen som skriftligen och möjligen även genom konkludent handlande. Taxell och Dotevall menar att registreringen hos bolagsverket i princip inte har
126 Svernlöv, Styrelse- och VD-ansvar i aktiebolaget, s. 52, Dotevall, Bolagsledningens
skadeståndsskyldighet, s. 69, Normann Aarum, Styrelsemedlemmars erstatningsansvar i aksjeselskaper, s. 115 ff. och däri anförda norska rättsfall såsom NRt 1979 s. 254 & NRt 1993 987.
127 SOU 1995:44 s. 241.
128 Normann Aarum, Styrelsemedlemmars erstatningsansvar i aksjeselskaper, s. 117.
129 Dotevall, Bolagsledningens skadeståndsansvar, s. 68-69.
130 Svernlöv, Styrelse- och VD-ansvar i aktiebolaget, s. 53.
någon betydelse, utan uppdraget uppkommer redan genom att avtalet ingås.132 T.ex. kan den situation uppkomma att en person erhåller uppdraget som styrelseledamot, men att det dröjer innan bolaget gör någon anmälan till Bolagsverket. I denna situation är ledamoten att betrakta som uppdragstagare och kan således bli skadeståndsskyldig. Vidare får anmälan enligt Dotevall endast bevisverkan för att en person har ett uppdrag i bolaget eller hävdar att han eller hon lämnat uppdraget.133
Även andra inom doktrinen är inne på samma spår och hävdar att ansvarsreglerna i vart fall kan tillämpas analogt på handlingar som en person vidtagit i egenskap av utsedd, men ännu till Bolagsverket anmäld styrelseledamot. Reglerna skulle därmed även kunna tillämpas analogt på en person som entledigats, men som ändå fortsätter att agera för bolagets räkning.134 Rättsläget enligt doktrinen innebär följaktligen att en person som i enlighet med ett uppdragsavtal är att betrakta som styrelseledamot även kan hållas ansvarig enligt 29:1 ABL, trots att någon formell anmälan inte kommit Bolagsverket till handa.
3.4.1 De facto director
Ovan förda diskussion angränsar till frågan om hur s.k. de facto directors ska bedömas. Kännetecknade för en de facto director är att en person öppet agerar som företrädare för bolaget, utan att formellt utsetts till styrelseledamot.135 Institutet har länge var omdiskuterat inom svensk rätt, men rättsläget klarnade betydligt genom NJA 1997 s. 418. I målet klargjorde HD (visserligen obiter dictum) att den som själva verket bestämmer i bolaget, oaktat att denna person formellt sett inte ingår i bolagsledningen, i skadeståndshänseende ändå kan jämställas med en person i organ ställning.136
Emellertid så har varken praxis eller förarbeten preciserat vilka rekvisit som krävs för at en person ska anses vara en de facto-företrädare. Stattin har med inspiration från engelsk, tysk och amerikansk rätt angett att för någon ska anses vara en de facto-styrelseledamot bör det krävas att någon agerat som styrelseledamot och att det skett med bolagets vetskap eller samtycke.137 Möjligen överensstämmer dessa rekvisit med ovan uppställda resonemang, då bolagets vetskap eller samtycke kan ses som att ett uppdragsavtal ingåtts genom ett konkludent handlande.
132 Taxell, Aktiebolagsstyrelsens kompetens att rättshandla, s. 59 och Dotevall, Bolagsledningens skadeståndsansvar, s. 49.
133 Dotevall, Bolagsledningens skadeståndsansvar, s. 49-50.
134 Svernlöv, Styrelse- och VD-ansvar i aktiebolaget, s. 53-54.
135 A.a. s. 43.
136 Jfr även NJA 1997 s. 452 och NJA 1948 s. 651.
3.4.2 Fullgörandet av uppdraget
Av 8:13 ABL följer att en styrelseledamots uppdragstid sträcker sig till slutet av den första årsstämma som hålls efter det år styrelseledamoten utsågs, såvida inget annat föreskrivs i bolagsordningen. Av nämnda stadgande framgår dock att ett styrelseuppdrag inte kan sträcka sig längre än till slutet av den årsstämma som hålls fjärde räkenskapsåret efter det år styrelseledamoten utsågs.
Vid bedömningen huruvida en styrelseledamot vållat skadan i sitt uppdrag för bolaget, kan hans eller hennes beslut och åtgärder indelas i två huvudgrupper, vilka kan konstituera ansvar. Det rör sig dels om åtgärder av särskild aktiebolagsrättslig natur som hänför sig till bolagets förvaltning och som anges i ABL och i bolagsordningen. Den andra gruppen rör beslut och åtgärder som en styrelseledamot vidtagit som ett led i den företagsverksamhet bolaget utövar och som orsakat skada, t.ex. förlustbringande avtal eller andra dispositioner. 138
Den första gruppen skapar sällan något huvudbry eftersom det rör sig om uppgifter som uttryckligen regleras. Till denna grupp hör styrelsens uppgifter med avseende på beredning och verkställighet av stämmobeslut, att ge information till bolagstämman etc. Om styrelseledamot vållar bolagets skada vid utövning eller vid underlåtenhet att vidta en åtgärd som enligt ABL eller bolagsordningen tillkommer han eller hon är det alltså tämligen klart att skadan uppstått inom ramen för uppdraget.139
Rörande den andra gruppen är utgångspunkten omfattningen av uppdraget, vilken bestäms utifrån styreledamöters uppgifter och funktioner enligt 8:4-7 ABL.140
Svårigheter i dessa fall ligger i att bestämma om en åtgärd som rör den faktiska verksamheten ska anses fall inom eller utom uppdraget. Taxell är t.ex. av uppfattningen att det avgörande är om åtgärden faller inom bolagets verksamhetsföremål, och inte om ledamoten har hållit sig inom ramen för sina uppgifter. Han menar vidare att det saknar betydelse om en styrelseledamot inte följer ett klart direktiv från överordnat bolagsorgan eller begår en brottslig handling. Utan avgörande vid bestämmande av uppdragets omfattning är istället arten och omfånget av bolagets verksamhet.141
Dotevall har mot bakgrund av Taxells resonemang uttryckt att dennes ståndpunkt utgör den yttersta gränsen för när en styrelseledamots handlingar ska anses utförda inom uppdraget.142 Svernlöv har dock ställt sig frågande till Dotevalls och Taxells synsätt, eftersom det skulle innebära att ett ultra vires-handlande (i strid verksamhetsföremålet) av styrelsen inte skulle kunna sanktioneras enligt 29:1 ABL.
138 Taxell, Bolagsledningens ansvar, s. 8.
139 A.st. och Svernlöv, Styrelse- och VD-ansvar i aktiebolaget, s. 54.
140 Svernlöv, Styrelse- och VD-ansvar i aktiebolaget, s. 54.
141 Taxell, Bolagsledningens ansvar, s. 8.
Stödet för detta finner Svernlöv i att ett av rekvisiten som aktualiserar skadeståndsansvar gentemot tredje man och aktieägare i 29:1 ABL är just överträdelse av bolagsordningen. Han pekar också på en del andra omständigheter, såsom att bolagsordningen vid culpabedömningen används som en av flera måttstockar.143 Svernlövs synsätt får anses vara korrekt, eftersom en styrelseledamot annars skulle kunna skada bolaget och inte kunna hållas skadeståndsskyldig, enbart genom att gå utanför verksamhetsföremålet.
Rättsläget är alltså något oklart rörande beslut som hänför sig till den faktiska företagsverksamheten som bolaget bedriver, då förarbetena inte ger särskilt mycket ledning. Bedömningen ska dock ske utifrån styrelsens funktioner enligt ABL och utifrån skadans anknytning till bolagsverksamheten eller verksamhetsföremålet.144
En överträdelse av verksamhetsföremålet innebär dock inte per automatik att en handlings ska bedömas vara utförd utanför uppdraget. Sägas kan också att begreppet ”fullgör sitt uppdrag” inte ska tolkas så snävt att det endast gäller åtgärder som beslutats på ett formellt styrelsesammanträde. En annan ordning skulle bl.a. medföra att brott mot tystnadsplikten i praktiken inte skulle kunna sanktioneras. Sammantaget ska alltså en ledamot anses ”fullgöra sitt uppdrag” även då han eller hon agerar utanför ett styrelsemöte, om det är inom ramen för styrelseuppdraget.145
Vidare ska en styrelseledamot inte hållas ansvarig enligt 29:1 ABL för skador som han eller hon orsakar bolaget i egenskap av tredjeman. Ingår således en styrelseledamot ett särskilt leveransavtal med bolaget, och underlåter att uppfylla avtalet ska detta bedömas enligt KöpL och inte ABL.146 Av intresse är också situationen när en styrelseledamot fullgör ett konsultuppdrag åt bolaget, eftersom det i dessa situationer kan vara svårt att avgöra huruvida ledamoten agerar som organledamot eller som tredjeman.
I fallet NJA 1996 s. 224 får HD anses ha utvidgat det aktiebolagsrättsliga skadeståndsansvaret för styrelseledamöter som även agerar som konsulter åt bolaget. Målet rörde visserligen en revisor och där gränsen mellan dennes agerande som organledamot och konsult inte var helt klar, men samma synsätt skulle troligen kunna appliceras på styrelseledamöter som utför andra typer av konsultuppdrag åt bolaget.147 Till stöd för HD:s synssätt har det anförts att reglerna i 29:1 ABL är uppställda till skydd för bolaget och inte för styrelseledamoten själv. Därmed bör en styrelseledamot ha en plikt att klargöra för bolaget i vilken egenskap han eller hon har agerat eller också stå risken för en skadeståndstalan enligt 29:1 ABL.148
143 Svernlöv, Styrelse- och VD-ansvar i aktiebolaget, s. 55.
144 A.a. s. 54 och af Sandeberg, Aktiebolagsrätten, s. 257.
145 Dotevall, Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör, s. 83-84. Jfr även det norska rättsfallet NRt 1973 s. 821.
146 SOU 1971:15 s. 353.
147 Svernlöv, Styrelse- och VD-ansvar i aktiebolaget, s. 56.
Sammanfattningsvis verkar det finnas ett behov att i svensk rätt klargöra när en de facto-företrädare som formellt sett inte är att se som styrelseledamot ska anses vara ett ansvarssubjekt enligt de interna skadeståndsreglerna. Nuvarande reglering är visserligen klar och anger att det som är av betydelse är när en ändringsanmälan om styrelsesammansättningen inkommer till Bolagsverket. Då det i doktrinen och även i praxis ansetts att även andra än den som formellt registrerats som styrelseledamot kan hållas i ansvarig i egenskap av ledamot, framstår det som en kodifiering av de facto-institutet är nödvändig. Sannolikt är det dock inte frånvaron av formella styrelseledamöter som är svaret på att det förs få skadeståndsprocesser mot ledamöter, varför spörsmålet om de facto-ledamöter i sammanhanget inte är av avgörande betydelse.
Det förfaller emellertid vara mycket rimligt att den som rent praktiskt är organledamot också är se som ett ansvarssubjekt enligt 29:1 ABL. Ovan framgår att det råder en viss oenighet och svårighet att fastställa när en styrelseledamot ska anses fullgöra sitt uppdrag. Emellertid är det nog inte lämpligt att lagstiftaren i detalj definierar uppdragsbegreppet. Detta då olika bolag har högst skiftande verksamheter, varför en viss flexibilitet vid tolkningen är önskvärd utifrån arten och omfattningen av den företagsverksamhet som bolaget bedriver.