Upplevelse av problematiken

När vi nu har fått reda på hur intervjupersonerna ser på arbetsklimat och vilken påverkan problematiken kan tänkas ha på detta skall vi vända vår uppmärksamhet åt hur de upplever själva problematiken i sig.

4.3.1 Chef 1 om problematiken

Det händer att det blir motsättningar mellan personal och chefer, speciellt när det är stressigt i arbetssituationen. Till vardags upplever han dock inte att detta är ett stort problem.

Vidare säger han att han upplever att personalens attityder gentemot honom överlag är positiva, men att det alltid finns undantag, dels kan någon ha en dålig dag men dels finns det alltid vissa som absolut inte delar hans åsikter.

På frågan om auktoriteten som följer med ledarrollen eller personkemin är viktigast svarar han att han tycker att personkemin är det viktigaste. Han säger att det är viktigt att hålla en röd tråd i arbetet men att man inte skall direkt kontrollera eller övervaka personalen, men att man heller inte skall "jamsa med för mycket". Han upplever att de har uppnått detta ganska bra och tror att det är en ömsesidig känsla.

Vidare tror han att även om personalen inte alltid delar hans uppfattning om saker och ting är detta relativt normalt och han anser att de normalt sett lyckas komma ganska bra överens ändå.

4.3.2 Arbetare 1 om problematiken

Han tycker att kommunikationen med chefen är bra, men säger att det är svårt att veta hur hans kollegor uppfattar det, det kan vara ett par stycken som inte delar den uppfattningen men han vet inte säkert.

När vi pratar om problematiken säger han att han känner igen det, men han säger att "Det är nog mellan oss emellan, arbetare". När vi sedan frågor om han tror att det ligger något allvar bakom det här snacket svarar han att han tror det är just snack och att det inte ligger något större allvar i det. Han säger att det mer är fråga om jargong men att denna är relativt uttalad på just hans avdelning.

Han ger ett exempel på hur problematiken uttryckte sig på en tidigare arbetsplats med väsentligt färre anställda och förklarar att det var mer öppet där, eftersom man hade en nära relation till chefen kunde man vara mer öppen med sina åsikter och attityder gentemot chefen. Han förklarar att han kunde säga till sin personalchef att "nu håller du käft för nu pratar jag" men att denna öppenhet inte är möjlig på ett företag med så många anställda.

Vi talar vidare om huruvida han upplever att chefen är tillräckligt involverad i det dagliga arbetet och han svarar att det är helt lagom, han förklarar vidare att chefen normalt sett går runt i fabriken då och då och hälsar på folk, men att han tar hänsyn till om någon är

av hans kollegor ibland uppfattas som att han är otrevlig som inte hälsar. Själv tycker arbetaren dock att detta är obefogat och att det är bra att chefen inte hejar om man är upptagen då detta kan leda till att man gör något misstag.

4.3.3 Chef 2 om problematiken

Efter att vi initialt hade beskrivit problematiken började hon med att säga att hon trodde det kunde röra sig om att man inte har så stor insikt i varandras arbetsuppgifter. Däremot tror hon att det är lättare för en person som tidigare har haft en ledande position vid något tillfälle att sätta sig in i chefens roll och på så vis ha en större förståelse för varför information inte alltid kommer fram o.s.v.

Vi frågade henne om hon trodde att det var så att folk inom tillverkningsindustrin tror att cheferna verkligen inte vet vad de sysslar med eller om det bara handlar om jargong. Hon svarade att det är mer eller mindre legalt att prata illa om chefen och att det många gånger kan bero på att man stör sig på småsaker eller beslut som chefen har tagit. Detta leder i många fall till att någon är sur över en händelse och att andra hakar på p.g.a något som kan ha hänt för länge sen. Vidare får vi höra att det förmodligen inte handlar om att folk verkligen tycker att chefer är dumma utan att det snarare handlar om någon typ av

"självömkan".

På frågan om vad detta kan komma ifrån får vi höra att det kan tänkas handla om avundsjuka, att de som gnäller kanske själva hade sökt chefsjobbet men inte fått det eller anser att de skulle kunna göra jobbet bättre själva. Vidare säger hon att det säkert finns lika många olika anledningar till problematiken som det finns arbetare i företaget.

Vi utvecklade frågan till om det skulle kunna finnas några bakomliggande kulturella orsaker till problematiken och får till svar att det kan tänkas komma från den tidsepok där cheferna verkligen gick med piska och stoppur och utövade en hård styrning av personalen. Hon förklarar att detta är en stor anledning till att cheferna på företaget faktiskt klär sig i arbetskläder eller dylikt och inte i kostym.

Vi förklarade att vi själva hade upplevelsen att man ofta talar mer illa om de chefer man inte personligen har nära kontakt med och får responsen att det på detta företag förmodligen inte är mer negativt mot högre chefer eftersom dessa kan de flesta av arbetarnas namn och försöker hålla en ganska nära kontakt med personalen på företaget.

Dock tror hon att tendensen kan vara att det är lättare att tycka sämre om cheferna på grannavdelningarna än på sin egen just därför att man inte känner dem lika bra.

Hon trodde inte att det fanns något man kunde göra åt problematiken och trodde faktiskt inte att man ens bör göra det så länge det inte stör arbetet. Det kan vara så att man som grupp stärks av att kunna enas mot en gemensam fiende men även att man försöker bevisa att man kan göra bättre ifrån sig. Givetvis kan dessa attityder få chefen i fråga att må ganska dåligt men hon förklarade att som chef lär man sig att inte ta åt sig när kritiken är obefogad.

4.3.4 Arbetare 2 om problematiken

På vissa företag är det arbetarna mot cheferna, men så är det inte här berättar hon.

Cheferna visar sig ofta ute och hoppar in om det behövs. Hon säger att det inte finns några spänningar mellan arbetarna och cheferna, men uttrycker en viss tvekan när vi frågar om detta gäller även arbetskamraterna där hon börjar med att säga att "man har väl hört lite..." men säger sedan att hon tror att de flesta är rätt nöjda med cheferna.

Hon säger senare att hon har hört att vissa tjatar och gnäller och att dessa får fler tillsägelser men att hon inte har upplevt det själv.

När vi frågar om hon har upplevt problematiken på något annat företag berättar hon att när hon jobbade inom hotellbranschen hördes detta snack ganska ofta men att det antagligen berodde på att chefen egentligen hade samma arbetsuppgift som de andra och att detta föranledde en del snack och gnäll.

När vi frågar vad hon tror det kan bero på att dessa attityder inte finns på denna arbetsplats säger hon att det nog är för att chefen är trevlig och verkligen har koll på vad som händer.

Vi får höra att det är svårt att jämföra hotellbranschen med tillverkningsindustrin men samtidigt att mycket av attityderna hade att göra med att man där utnyttjade praktikanter och liknande oschysst och att det fanns en dålig attityd från dem som hade jobbat länge.

Vi får vidare höra att hon tror att fenomenet kan bero mycket på avundsjuka och prestationsångest till följd av ens egna begränsningar. Hon säger vidare att den här konflikten mellan arbetare och chefer alltid har funnits, och säger när vi frågar varför hon tror det är så att "jo man har ju hört det" men att hon själv inte har upplevt det, när vi då påminner henne att hon tidigare sagt att hon har upplevt det svarar hon igen att det är svårt att jämföra detta företag med hotellbranschen.

Hon tycker till skillnad från chef 2 inte att det är ok att ha dessa attityder och att det är ett problem eftersom det alltid kommer att skapa någon typ av konflikt.

1.1.1