Urval av fall

Ahrne & Svensson (2011) berättar att det i kvalitativa studier inte förekommer regler för urvalsmetoder på samma sätt som det gör vid kvantitativa. Trots detta kände jag att det var viktigt att göra mina urval utifrån vissa bestämda kriterier i syfte att bibehålla en hög trovärdighet. Initialt bestämde jag mig därför att basera mina urval utifrån följande premisser:

I. Skandinaviska indiebolag

II. Indiebolag som varit verksamma över tid och som har ett gediget track-record

III. Indiebolag som uppnått kommersiell framgång

IV. Indiebolag som inte drivs av enbart en person (ej enmansdrivna bolag)

Nu är fallet inte så men även om jag i studien hade fördjupat mig i tio fall är jag under intrycket av att detta ändå hade inneburit svårigheter i att skapa en rättvis bild av hur indiebolag överlag styr sina organisationer. IFPI, som är en branschorganisation för svenska skivbolag, har idag cirka 60 medlemmar. Branschorganisationen SOM (svenska oberoende musikproducenter) är en branschorganisation för svenska indiebolag vilka i sin tur har ungefär 300 medlemmar (SOM, 2018). Krasst räknat finns det alltså i dagens läge 360 olika skivbolag bara i Sverige.

Med hänsyn till detta valde jag därför att inledningsvis fokusera på indiebolag som uppfyller kriterierna ovan. Genom att basera mina urval utifrån detta förhållningssätt var jag under intrycket av att jag därigenom skulle uppnå det alternativ som i högsta grad gynnar studiens innehåll, resultat och pålitlighet givet de begränsade resurser jag för studien hade att jobba med.

När jag hade formulerat kriterierna för mina urval påbörjade jag arbetet att scanna marknaden efter lämpliga fall och började för enkelhetens skull i Sverige. Vad som med förvåning slog mig är att det var förvånansvärt få bolag som fullt ut stämde in på mina initiala kriterier. Därmed lyfte jag blicken och började höra av mig till nordiska bolag bortom Sveriges gränser – dock utan framgång.

Det finns som jag ser det alldeles för många skivbolag och allt för många parametrar som väger in för att på något vis uppnå en rättvis grund som respektive bolag jämställt och likartat kan förhålla sig till. Samtidigt visade det sig vara svårare än jag trodde att nå ut till de bolag som överensstämmer med de kriterier jag inledningsvis lät basera mina urval på.

Många indiebolag är just enmansbolag, många är underetiketter till majorbolag, en hel del är relativt nystartade, somliga uppvisar (enligt min mening) för dåliga resultat och andra säger sig vara svenska bolag men har säte och utgår från länder bortom Skandinavien (vilket jag som bekant valt att avgränsa mig till). Ett bolag jag känt till sedan tidigare och som jag hade för avsikt att kontakta hade t.o.m. avvecklat sin verksamhet.

Efter att ha trattat ner de organisationer som jag, enligt nämnda premisser fann lämpliga för studien, nådde jag tillslut insikten att dessa tillhör en tämligen liten skara. Inledningsvis hade jag en flexibel inställning gällande antalet fall att intervjua och kontaktade därför samtliga bolag bland de jag fann kvalificerade.

Som bekant valde jag att i början utgå från vissa i förväg upprättade kriterier när jag genomförde mina urval. I linje med detta berättar Esaiasson (2017) att urval vilka utgår från kriterier som betraktas inneha stor betydelse för själva studien kallas för kvoturval. Men med anledning av tidigare nämnda skäl, att somliga valde att avböja min förfrågan på grund av tidsbrist och att många inte ens svarade mig blev jag tvungen att tänka om. Jag lämnades utan andra val än att ge avkall på vissa av mina kriterier och därmed, i kontrast mot min initiala plan, basera mina urval på tillgänglighet.

Presentation av fall

Även om kriterierna för mina urval kom att ändras under processens gång och att representanterna för respektive fall inte fullt ut blev de jag från början tänkte mig är jag ändå nöjd med den diversitet fallen kom att representera. Respektive fall nischar sig mot olika genrer och scener och jobbar alla på olika sätt. Tre av fallen är bland de, i Sverige, mest framgångsrika indiebolagen i sin respektive nisch samtidigt som de uppvisar gedigna track-records med välutvecklade kataloger. Samtliga representanter har många års branscherfarenhet och alla är erfarna företagare med erkända personligheter. Tillsammans utgör de representanter med olika bakgrunder, nischer, synsätt och resurser som icke desto mindre gör samma sak – leder organisationer på en allt mer digitaliserad musikmarknad.

Innan jag introducerar mina respektive fall vill jag för att underlätta läsarens förståelse berätta kort om den allmänna bilden av vad skivbolag faktiskt är. Vidare ser jag en nytta i att bryta ner fenomenets allmänna definition för att i studiens analys tydligare kunna identifiera skillnader i hur respektive fall skiljer sig åt – dels jämfört med varandra men även jämfört med hur skivbolag i allmänhet betraktas driva sina verksamheter. På så sätt använder vi en tydligare lins som kommer underlätta studiens tolkning av framtidsutsikten

samtidigt som vi i slutet även underlättar identifieringen av de intressanta idéer för framtida forskning studien eventuellt öppnar upp för.

Jag är i skrivande stund inne på mitt sista år på Music & Event management-programmet vid Linnéuniversitet. Under min studietid har jag fått chansen att lära mig väldigt mycket om hur musikbranschen ser ut och hur tillhörande näringsliv och förädlingskedja fungerar. Kort sammanfattat kan man säga att skivbolag jobbar med marknadsföring av inspelat innehåll så som musik och musikvideor. Som många säkert känner till läggs fokus på att hitta och förädla nya artister och att bygga deras varumärke. Vidare jobbar även skivbolag med att publicera sådant som gäller olika varumärken samtidigt som det är vanligt att man jobbar med produktion, koordinerar produktionen, distribuerar utgiven musik, aktivt arbetar med marknadsföring och verkställer rättigheter för ljud och musikvideos.

Allmänt brukar man skilja på två typer av skivbolag – indiebolag och majorbolag. Wikström (2013) ger sin tolkning i boken “The Music Industry: Music in the Cloud” och berättar att majorbolag är större bolag som verkar i flera olika länder samtidigt som de ägs av stora konglomerat. Allmänt går att säga att majorbolagen ofta har resurser som i jämförelse med indiebolagen snabbt framstår som astronomiska. Tidigare fanns det i Sverige fyra konkurrerande majorbolag; Universal Music, Warner Music, Sony Music och det vid tidpunkten fjärde största – EMI. Det sistnämnda blev dock uppköpt av Universal Music år 2012 och därmed har vi numera enbart tre majorbolag i Sverige. Runt tiden då EMI blev uppköpt stod majorbolagen för ungefär 85 % av marknadsandelarna på den svenska musikmarknaden (Florén, 2010).

Vänder vi rampskenet till indiebolagen berättar Wikström att dessa går att betrakta som majorbolagens motsats i den bemärkelse att de varken är beroende av majorbolagen eller ägda av konglomerat och multinationella paraplyorganisationer (Wikström, 2013). Till saken hör även att indiebolag i

sin natur är mer nischade i sina genrer och verksamhetsområden, vilket återigen ställer sig i kontrast till majorbolagen vars verksamhetsområden ofta breder ut sig över flera institutionella fält. Med dessa ord känner jag att vi nu kartlagt skivbolagens traditionella verksamhet samtidigt som de överhängiga skillnaderna mellan indiebolag och majorbolag presenterats. Med det sagt är vi redo att gå vidare till presentationen av de individuella fall jag låtit bygga studien på.

Despotz Records

Despotz Records är ett oberoende indiebolag som utgår från Stockholm, Sverige. Företaget nischar sig mot hårdrocksscenen men välkomnar alla genrer och artister och arbetar med allt ifrån metal och hårdrock till pop, hip-hop och folkmusik. En del av organisationens vision är att erbjuda artister möjligheten att arbeta nära bolaget. Samtidigt har bolaget ett internationellt PR-, marknadsföring- och distributionsnätverk vilket innebär att de även erbjuder sina artister internationella möjligheter. En annan del av bolagets vision är att de alltid strävar mot att vara i framkant – både vad gäller den fysiska som så väl digitala marknaden (Despotz Records, 2019). Despotz Records grundades år 2007 av i det läget tre delägare; Ömer Akay, Carl-Marcus Gidlöf och Ronnie Schmidt. Några år senare begärde Schmidt att bli utköpt av sina kompanjoner och sedan dess drivs och ägs bolaget av Gidlöf och Ömer (Gidlöf, 2019). Med start fr.o.m. år 2019 utgår Ömer från Barcelona, Spanien och utöver respektive delägare har dem numera en kvinnlig anställd som sitter med Gidlöf på kontoret i Solna.

SwingKids

Swingkids är ett oberoende skivbolag som i sin verksamhet agerar skivbolag, bokare, digitaldistributör, konsertarrangör, turnéproducent och projektledningskonsult. På hemsidan skriver dem att de även är väldigt duktiga

svenska reggae-scenen. Swingkids grundades av Gillis Bengtsson år 1998 då han gick sitt andra år på gymnasiet och arrangerade en konsert på Götabion i Partille. Resan började i samband med denna konsert som gjorde att han därefter fick förfrågan att agera manager åt ett av banden han hade bokat för detta event. Än idag är det Gillis som äger och driver bolaget. Swingkids huserar i Göteborg och har sedan starten format artister så som GeneralKnas, Kapten Röd, Movits!, Svenska Akademien, Syster Sol och Jaqee för att nämna några.

Adrian Recordings

Adrian Recordings är ett skandinaviskt indiebolag som 1999 grundades av Stefan Nordmark och från början höll till i Malmö. År 2001 tog Magnus Bjerkert över i egen regi och har sedan dess drivit bolaget som numera utgår från sitt kontor i Stockholm. Bjerkert har dock varit med ända sen början. Med sitt dåvarande band Sharif, där även Nordmark var med, utgjorde han bolagets första signering. 2019 firade bolaget sitt tjugo-års-jubileum. I en intervju med Musikindustrin berättar Bjerkert att bolaget mitt i fildelningens entré och skivbolagens decline hade tur att arbeta med och ge ut Familjen som i skrivande stund har över 30 miljoner Spotify-streams. Bolaget uppvisar ett utbrett register av utgivna låtar och artister sedan starten för tjugo år sedan.