Val av metod

Sarah Pink et al. (2016) menar att digital etnografi utgår från idén om att digitala medier och tekniker är en del av vardagslivet för människan. Detta påverkar våra vanor, beteenden och hur vi kommunicerar med varandra. Idag kan vi inte skilja det digitala och det inte digitala livet åt eftersom allt samspelar. Sarah Pink et al. (2016, 7) menar att för att vi ska kunna förstå praktiserandet av digital etnografi behöver vi en digital teori. De har därför sammanställt fem nyckelprinciper inom den digitala etnografin: mångfald, icke- digital-centrering, öppenhet, reflektivitet och okonventionellt (2016, 8 - 14). Dessa principer berör både teori och praktik inom ämnet. Alla principer bygger på erfarenheter från forskare inom detta fält. Beroende på hur individuella forskningsprojekt kan se ut kan de fem principerna vara mer eller mindre relevanta (Pink. et al. 2016, 8).

Jag ska redogöra kortfattat för de fem principerna och för hur jag har förhållit mig till dem i min studie. De två första principerna fokuserar på hur vi kan förstå och relatera till fältet inom digital etnografi. Den första principen, mångfald, handlar dels om att forskning inom fältet kan se olika ut eftersom de sker inom olika akademiska discipliner av olika skäl. Det finns alltså många olika ingångar till fältet och att studierna på fältet

påverkas av de olika aktörernas behov och intressen. Aktörerna kan vara forskarna själva och eventuella samarbetspartners men även studiens deltagare och forskningsfinansiärer.

Den första principen handlar också att fältet är teknologiskt och att förutsättningarna för att få tillgång till tekniken varierar. För att kunna studera och delta på fältet behövs en

fungerande infrastruktur för internetuppkoppling och strömförsörjning. Tillgången och kvalitén på denna infrastruktur kan variera beroende på var man befinner sig. Bristen på den kan påverka och försvåra forskningsprojekt (Pink et al. 2016, 8-9). Jag närmade mig fältet med ett biblioteks-och informationsvetenskapligt perspektiv för att studera hur biblioteken använder sina konton på en sociala medier-plattform. Aktörerna var alltså jag och de

13 bibliotekarier och kommunikatörer som publicerade innehållet på bibliotekskontona. För att kunna följa flödena på dessa konton var jag helt beroende av att den digitala tekniken (min smartphone med internetuppkoppling) skulle fungera. Under mitt fältarbete hade jag ständigt tillgång till en god internetuppkoppling och strömförsörjning vilket gjorde min studie möjlig att genomföra.

Den andra principen, icke- digital-centrering, handlar delvis om att det som sker på det digitala fältet är sammanbundet med det som sker i samhället och kulturen runtomkring. Det går inte att endast dra slutsatser av det som sker i den digitala världen eftersom det som sker digitalt påverkar människors känslor och relationer även i icke-digitala miljöer. Detta är något som ska tas hänsyn till i den här typen av studier. Att studera digitala medier ska ske i en helhetskontext. Principen handlar också om att forskaren inte enbart behöver använda digitala metoder eller digitala verktyg för att utföra digital

etnografi. Det är möjligt att göra på andra sätt. Forskningsfrågan och syftet med forskningen avgör (Pink et al. 2016, 9-10). Under min fältstudie blev det väldigt tydligt att det som hände på det digitala fältet direkt samspelade med det som hände på en fysisk plats. Det skulle vara omöjligt att bortse från i analysen. Eftersom jag skulle observera flöden på en sociala medier-plattform behövde jag främst teknologiska verktyg i mitt arbete.

De tre sista principerna handlar om forskarens roll och plats på fältet. Den tredje principen, öppenhet, är mångbottnad precis som de andra principerna. Inom den digitala kulturen finns redan öppenhet som koncept. En inställning att information och ska vara fri och öppen att dela mellan varandra är utbredd. Exempel på detta är initiativ som open source och creative commons. Detta är något som också finns inom den digitala etnografin. Själva forskningsdesignen ska vara öppen, flexibel och samarbete mellan aktörerna i forskningsprojekten ska vara centralt. Digital etnografi ska inte ses som en avgränsad metod med en början och ett slut utan ska förstås som öppen process (Pink et al.

2016, 11-12). I mitt fall har jag använt denna öppenhet i kontakten med informanterna. Jag hade skapat ett nytt konto på Instagram för den här studien med mig själv på profilbilden.

När jag kontaktade informanterna informerade jag direkt att jag var en student som skrev en kandidatuppsats. Jag har varit öppen för deras synsätt på och förhållningssätt till deras arbete med plattformen. Deras röster har påverkat min syn på och bidragit till min kunskap om fältet jag studerat. Min arbetsprocess är inte öppen för dem (på grund av kontexten i vilken den utförs) men jag hoppas att min uppsats kan ge tillbaka kunskap till dem om ämnet. Det var flera informanter som önskade ta del av studiens resultat.

14 Den fjärde principen, reflektivitet, handlar om att reflektera över hur kunskap produceras genom forskarens subjektiva upplevelse av det som händer och av de människor som finns med i studien. Forskarens tidigare kunskap om och relation till det digitala spelar också roll (Pink et al. 2016, 12-13). Min studie påverkades såklart av att det var jag som har gjort den och en del av arbetssättet inom digital etnografi är att vara öppen med det. Jag hade med mig kunskap om bibliotekens verksamhet, både teoretisk och praktiskt, in i denna studie. Detta eftersom jag både studerat biblioteks och- informationsvetenskap och arbetat på bibliotek. Min tidigare kunskap om och vana vid plattformen Instagram hade såklart också betydelse för att jag kunde delta på fältet och samla in material på det sättet jag gjorde. Under hela fältarbetets gång antecknade jag mina egna känslor och upplevelser av det jag såg och hörde. Jag ville få syn på mina förutfattade meningar för att inte låta dem omedvetet styra min blick och min analytiska förmåga.

Den femte principen handlar om okonventionella sätt ta sig an fältet. Det digitala ger andra slags möjligheter att nå informanter och studera annars svåråtkomliga och osynliga personliga världar. Inom digital etnografi experimenterar de också med andra sätt än de traditionella vetenskapliga artiklarna att kommunicera sin forskning på. Forskarna använder till exempel webbplatser, bloggar, Youtube för visa sin forskning med ett råare språk än det akademiska och med mycket fokus på det visuella. De vill förändra det akademiska landskapet och den vetenskapliga kommunikationen (Pink et al. 2016, 14).

Denna princip är ingenting jag har tagit hänsyn till i min studie eftersom den är gjord för att stöpas i kandidatuppsatsens traditionella form. Mina informanter och det innehåll jag skulle studera var inte svåråtkomligt eller dolt på något sätt.

Inom den digitala etnografin används flera metoder samtidigt när man är ute på fältet. Mina metoder var en kombination av observation, deltagande observation och intervjuer. Mitt fältarbete varade i 7 dagar. De fem första dagarna observerade jag endast och fokuserade på att samla in data och kunskap samt reflektera över innehållet som

publicerades. De två sista dagarna vad jag delaktig genom att jag kommenterade och gillade innehåll för att se hur eller om biblioteken svarade på detta. Jag skickade även ut

intervjufrågor via Direct Message där informationen som skickas inte är synligt utifrån.

Frågorna kunde alltså bara läsas av mig och kontoinnehavarna.

15