Agnes är över 90 år gammal, har nedsatt hörsel-, rörelse- och synförmåga. Hon har ingen kunskap om den digitala världen och hennes sociala kontaktnät är svagt. Men Agnes älskar att läsa. Personer som Agnes finns över hela landet och enligt bibliotekslagen tillhör hon en av bibliotekens prioriterade målgrupper – personer med funktionsnedsättning. Den här texten kommer handla om hur jag var med om att utveckla ”Talboken kommer” – en nationell digital bibliotekstjänst som riktar sig till Agnes och alla andra med hennes behov.
MTM, biblioteken och syncentralerna
För personer som Agnes krävs i dag särskilda insatser och tjäns- ter för att de ska kunna läsa litteratur och nyheter på samma vill- kor som alla andra. De behöver läsa sina texter i ett format som fungerar utifrån deras förutsättningar – ett tillgängligt format. Vad gäller detta och andra format för tillgänglig läsning har biblioteken en huvudsaklig samarbetspartner. Jag refererar för- stås till Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, som är den myndighet som ska se till att Agnes får möjlighet att läsa.
MTM är ett nationellt kunskapscentrum för tillgänglig läs- ning och verkar för att alla ska ha tillgång till litteratur och sam- hällsinformation utifrån var och ens förutsättningar, oavsett läs- förmåga eller funktionsnedsättning. I dag behöver en betydande andel av Sveriges befolkning läsa text i tillgängligt format. Detta inkluderar personer med synnedsättning, dyslexi, rörelsehinder och andra typer av funktionsnedsättningar som gör det svårt att ta del av tryckt text. Till dessa grupper erbjuder myndigheten bland annat bibliotekstjänsten Legimus, genom vilken bibliotek och användare kan strömma och ladda ned talböcker och andra tillgängliga medier. I Legimus digitala bibliotek når användaren fler än 120 000 titlar, ett antal som dessutom stiger kontinuerligt.
MTM:s omfattande bibliotek av talböcker är möjligt tack vare upphovsrättslagens § 17 som reglerar framställningen och an- vändningen av talböcker och andra tillgängliga medier. Samma paragraf gör det möjligt för MTM att anpassa utgivna litterära verk och tillgängliggöra dem för personer med funktionsned-
sättning på det sätt som passar dem. Medier som är framställda på detta sätt får därefter bara lånas ut av biblioteken till personer i behov av ett särskilt framställt exemplar på grund av en syn- eller annan funktionsnedsättning. Dessa framställningar är allt- så inte kommersiella produkter utan är avgränsade till att brukas av en begränsad skara personer – de som verkligen behöver dem. Det här är också skillnaden mellan ljudböcker och talböcker, Båda medieformerna är i grunden ljudupptagningar av litterära verk, men den ena är en kommersiell produkt och den andra en del av samhällets stöd till personer med funktionsnedsättning.
MTM:s arbete med digitalisering har lett till en ökad utlåning av talböcker och en snabbt växande grupp användare av Legimus. Baksidan av detta är att tjänsten bygger på att användaren själv kan hantera digitala gränssnitt efter en grundläggande intro- duktion från det bibliotek som tillhandahåller tjänsten. Utöver de grupper som på egen hand klarar av att sköta nedladdning och strömmande av talböcker finns det andra som behöver en mer aktiv hjälp, däribland Agnes.
Många bibliotek har arbetat mycket aktivt med att ladda ned och bränna skivor med de talböcker som MTM erbjuder genom Legimus, för att sedan posta eller buda ut skivorna till de använ- dare som inte behärskar digitala gränssnitt och som inte kan ta sig till biblioteket på egen hand. Det är en mycket arbetsintensiv verksamhet som innebär att biblioteket laddar ned, bränner, katalogiserar, utrustar och sedan postar boken. Den omfattan- de hanteringen innebär att det tar tid innan låntagaren får sina beställda böcker. Likaså ställer det krav på att låntagaren kan ta emot och skicka tillbaka sin lånebok. Många bibliotek beklagar sig också över att postens verksamhet har blivit alltmer bristfällig.
Många som i dag läser talböcker, och inte använder sig av tjäns- ter såsom Legimus, gör det genom spelare som de får förskrivna från syncentraler. Syncentralerna drivs av landstingen och det finns stora regionala skillnader i hur de förskriver spelarna, bland annat varierar det hur stor synnedsättning någon ”måste” ha för att få tillgång till en spelare. Det kan också finnas olika former av avgifter och depositioner som är kopplade till förskrivningen av spelare. Det finns även landsting som inte förskriver spelare alls. De som gör det förskriver bara spelare till personer med synned- sättning – samtidigt finns det många andra som på grund av sin funktionsnedsättning skulle vara hjälpta av en spelare.
Funktionalitet, delaktighet och klass
Agnes är en av många svenskar som av olika anledningar har svårt för att hantera digitala tjänster. I gruppen som har svårt att hänga med i samhällets snabba digitalisering finns en överrepresenta- tion av personer med funktionsnedsättning. Till exempel visar en undersökning som Synskadades Riksförbund, SRF, gjort att 25 procent av deras medlemmar aldrig har använt internet. Organisa- tionen Begripsam har vid två olika tillfällen, 2017 och 2019, utfört liknande undersökningar med ett bredare anslag, Svenskarna med
funktionsnedsättning och internet. Deras undersökningar inklude-
rar personer med ett antal olika typer av funktionsnedsättningar. Många av deltagarna i Begripsams undersökningar tycker att in- ternet är svårt. Man kan också läsa att det finns en stor kunskaps- brist som leder till problem med att använda smarta telefoner. Skillnaderna är stora mellan de olika grupper som finns represen- terade men resultatet visar en tydlig tendens.
Det handlar dock inte bara om kunskap och digital kompetens. Författaren Margareta Persson skriver i artikeln ”Välfärd eller välgörenhet” från Bang 2/2019 om hur klass samvarierar med funktionsmaktsordningen i Sverige. Det finns en funktions- maktsordning som skär genom seklerna oberoende av ekonomis- ka villkor, menar Persson.
När Persson skriver att klassamhället och funktionsmakts- ordningen samvarierar refererar hon till hur personer med funk- tionsnedsättning i Sverige oftare drabbas av fattigdom än andra. Dessutom argumenterar Persson för att personer som hör till arbetarklassen och som har funktionsnedsättningar får myck- et sämre stöd och hjälp av välfärdssystemet samt att det bland personer med funktionsnedsättning är tre gånger vanligare att avstå från vård och hjälpmedel på grund av ekonomiska orsaker än bland andra medborgare i Sverige.
Frågan handlar alltså inte enbart om att ha kompetens att hantera digitala tjänster utan också om att digital läsning kräver tillgång till utrustning, som ofta kan kosta en del. För många per- soner med funktionsnedsättning förutsätter det också tillgång till stöd och hjälp.
Det här är inga nya kunskaper eller främmande perspektiv för oss som arbetar med biblioteksverksamhet. Som jag redan nämnt står det i bibliotekslagen att biblioteken i det allmänna biblio-
teksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att utifrån deras olika behov och förutsättningar erbjuda litteratur och tekniska hjälpmedel för att kunna ta del av information. Enligt lagen ska folkbiblioteken också verka för att öka kunskapen om hur infor- mationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i kulturlivet. Folkbiblioteken gör i dag detta både genom att hjälpa sina besökare med enklare problem på plats (skanna, hjälpa till med konton och lösenord, digitala första hjälpen och andra sysslor) och genom mer proaktiva folkbildan- de aktiviteter där deltagarna i folkbibliotekens verksamhet kan bygga upp sin digitala kompetens tillsammans med bibliotekets personal.
”Talboken kommer”
Det är med allt detta i åtanke som MTM har inlett framåtsyftan- de försök med den digitala tjänsten ”Talboken kommer”, TBK. Det är en tjänst som folkbiblioteken ska kunna använda för att enklare och bättre förmedla talböcker till de användare som saknar den digitala kompetens eller utrustning som krävs för att själva ladda ned och strömma talböcker från Legimus.
Genom ”Talboken kommer” sköter biblioteken utlåning och återlämning med ett gränssnitt och böckerna laddas sedan ned i särskilda spelare som användaren har hemma. Hanteringen ska vara så enkel att även de minst teknikvana klarar av att använda den.
En sådan TBK-tjänst anpassar bibliotekens talboksverksam- het till modern teknik. Servicen till låntagaren ökar samtidigt som kostnader, transporter och miljöpåverkan minskar. Hante- ringen på det lokala biblioteket minskar och användarna, som ofta är rörelsehindrade, slipper fumla med klumpiga skivor.
För att få en TBK-tjänst att fungera måste vissa strukturella problem lösas:
• Hur löser man tillgång till spelare med nedladdnings- möjligheter för användarna? De syncentraler som har ansvaret för hjälpmedel av denna karaktär, och som förskriver spelare, förskriver ofta inte spelare med ned- laddningsmöjligheter och i många fall inte spelare som är anpassade för den här målgruppen.
• Hur löser man tillgången till internet? Var femte person över 65 år i Sverige saknar helt apparater med internet, och i den åldersgruppen hittar vi också de flesta presumtiva TBK-användarna. Målgruppen är inte intresserad eller saknar kännedom och kompetens när det gäller internet. • Hur ska användarna få tillgång till support och hjälp
med konfigurering? Ingen aktör har resurserna eller gör de prioriteringar som behövs för att utifrån sitt uppdrag konfigurera spelarna för tjänsten.
Genomförande
I dag finns det en variant av ”Talboken kommer” som jag var med om att utveckla och lansera.
Denna variant av tjänsten kallas för ”Talboken kommer för taltidningsläsare” och används av många folkbibliotek ute i lan- det. För att kunna använda tjänsten krävs än så länge att låntaga- ren har en taltidningsprenumeration, och anledningarna till det kommer jag att återkomma till.
Prototyperna
Ända sedan svenskarna började få internet i hemmen, och tal- böckerna började produceras i ett digitalt format, har MTM haft siktet på att ta fram en TBK-tjänst. Det finns en lång förhistoria till tjänsten i sin nuvarande form. Jag frågar Jesper Klein, en före detta kollega på MTM som arbetat med många av myndighetens tjänster under årens lopp, om detta. Jesper berättar för mig att han drev ett kulturrådsprojekt under 2003 som testade prenume- rerbara taltidskrifter och nedladdning i liten skala.
I mitten på 2000-talet började Jesper Klein och en annan kol- lega, Maria Kimberg, arbetet med en TBK-tjänst via uppkopplade spelare. Då handlade det om pilotverksamhet med 10 personer i Lund. De tog fram ett webbaserat verktyg så att biblioteket i Lund kunde lägga in böcker i användarnas spelare. Prototyper av japan- ska spelare med svenskt röststöd lånades ut tillsammans med 3G-modem till låntagarna. Det var lite låg hastighet och andra tekniska hinder men det gick ändå att se potentialen i tjänsten.
Så sent som 2012 gjorde MTM ett försök med en TBK-tjänst i samarbete med biblioteken i Uppsala, i Norrköping och syncen- tralerna i regionerna. MTM tog fram ett enkelt gränssnitt för bib- liotekarierna att arbeta i, och tillsammans med syncentralerna
försåg myndigheten användarna med spelare. Bibliotekarierna lånade sedan ut böcker till användarna efter överenskommelse via telefon. Så många som 70 användare anslöt sig till tjänsten och blev låntagare.
Tanken var att verksamheten bara skulle löpa på för dessa användare men det blev inte så. Trots att myndigheten haft siktet inställt på att bibehålla verksamheten i någon form fick MTM plocka tillbaka spelarpaket och informera alla deltagare om att verksamheten tills vidare upphörde, till mångas besvikelse. Det fanns helt enkelt inte resurser för att driva detta vidare efter pro- jekttiden eftersom det är en komplex tjänst med många organisa- tioner involverade och målgruppen i stor utsträckning kräver att det ska vara en väl fungerande teknisk lösning.
Erfarenheterna från detta ganska omfattande försök med en TBK-tjänst ledde dock vidare till ett omtag som var betydligt mer framgångsrikt.
Förstudien
Myndigheten hade avbrutit försöken i Uppsala och Norrköping, men ”Talboken kommer” blev inte liggande på hyllan särskilt länge.
Jag började på MTM i juni 2014 på avdelningen för marknad och kommunikation och hade som samordnare och områdes- ansvarig ett särskilt ansvar för myndighetens samarbete med landets folkbibliotek.
När jag introducerades av kunniga kollegor på myndigheten var det första gången jag fick höra talas om ”Talboken kommer”, och då främst de försök som precis gjorts i Uppsala och Norr- köping med tjänsten. Kollegorna berättade om de problem som man ännu inte lyckats lösa – tillgången till spelare, tillgången till internet och behovet av support och installation.
Under 2015 inledde MTM en förstudie för att undersöka vad som var den bästa vägen framåt när det gällde att lösa dessa frågor. Jag blev tillfrågad att delta i arbetet med förstudien, ett arbete som leddes av Ulf Wikman på MTM:s dåvarande enhet för forskning och utveckling. Vi skulle komma att arbeta väldigt nära varandra i förstudien och projektet som följde.
Vi som arbetade med förstudien funderade över möjligheten att återigen samarbeta med syncentralerna för att de skulle för- skriva spelare med nedladdningsmöjligheter. Den vägen innebar
vissa svårigheter och skulle bara lösa delar av våra problem, dess- utom skulle de regionala skillnaderna fortsätta. Syncentralerna hjälper bara dem som har en synnedsättning, och MTM:s och bibliotekens målgrupper bestod av alla dem som på grund av en funktionsnedsättning har svårt att läsa tryckt text. Vi ville skapa likvärdiga möjligheter för alla personer som ryms inom den grup- pen att använda tjänsten.
Vi fann så småningom en väg framåt för Talboken kommer – genom att använda oss av den infrastruktur som MTM byggt upp kring taltidningen.
Dagstidningen som taltidning
Drygt hundra svenska dagstidningar tillgängliggörs som taltid- ning av MTM, så kallade taldagstidningar. Den som prenumere- rar på en sådan får hela papperstidningens innehåll uppläst av en syntetisk röst och kan bläddra mellan olika artiklar och avsnitt i tidningen. Tack vare digitaliseringen och en effektiv process kan taltidningen komma ut samtidigt som papperstidningen och i dag är det cirka 4 500 personer som läser sin dagstidning på detta sätt.
MTM har sedan något år tillbaka ansvar för stöd till dessa pre- numeranter. Myndigheten ansvarar för att omvandla pappers- tidningen till taltidning och ser till att den går att läsa med olika typer av läsutrustning som läsarna får låna som en del av sin prenumeration – oftast handlar det om en bordsspelare med ned- laddningsmöjlighet och ett internetabonnemang. MTM ser också till att prenumeranterna får den support de behöver. Kruxet är att taltidningen till skillnad från talboken är en produkt som läsaren själv betalar för – det är fortfarande företagen som marknadsför och säljer sin tidning.
Konkret innebär det att tusentals taltidningsläsare över Sve- rige genom MTM:s försorg får tillgång till spelare, internet och support. De som läser sin dagstidning som taltidning samman- faller i hög grad med dem som skulle vara intresserade av ”Talbo- ken kommer”. Genom att bygga en TBK-tjänst, som riktar sig mot denna målgrupp, såg MTM ett sätt att komma vidare.
Det var också så vi i projektgruppen bestämde att vi skulle göra. Eftersom taltidningsläsarna redan har all utrustning och teknisk hjälp tillgänglig, och delvis utgör samma målgrupp som talboksläsarna, började vi helt enkelt med att bygga tjänsten för
dem. Målet var också att så snart som möjligt använda erfaren- heter och de infrastrukturella och tekniska lösningar som vi ut- vecklat för att tjänsten skulle bli tillgänglig för alla som behöver den.
Nu satte det egentliga arbetet igång – att bygga tjänsten.
Projektets första skede
”Talboken kommer” är i grunden en utbyggnad av Legimus- tjänsterna där hela det omfattande digitala biblioteket som ryms i Legimus kopplas ihop med de spelare som hör till taltidnings- tjänsten. Det är inte mer komplicerat än så. Men vi behövde också ett fungerande, användarvänligt och tillgängligt gränssnitt som bibliotekarierna kunde jobba med när de lånade ut böcker till användarnas spelare. Vi hade i förstudien bestämt att vi skulle prioritera enkelheten och kvaliteten i tjänsten över andra para- metrar. Det skulle vara lätt för bibliotekarier och låntagare att använda tjänsten och den skulle fungera utan krångel.
Efter att MTM:s utvecklare byggt ett enkelt gränssnitt och in- tegrationen med berörda system var klar inledde vi ett samarbete med ett antal pilotbibliotek som testade tjänsten. På sätt och vis påbörjade vi lanseringen samtidigt som utvecklingen av tjänsten pågick. Det första biblioteket var i Uppsala. Efter Uppsala kom Malmö, sedan följde Linköping och hela Östergötland och övriga regioner. Sättet som biblioteken arbetar med tjänsten är lite som att handla i en webbshop på nätet med kundkorg. De lägger helt enkelt böckerna i låntagarens bokhylla och sedan hämtar deras spelare ned böckerna från MTM:s server. I början var det så klart en hel del barnsjukdomar, exempelvis hade de biblioteksanställ- da som skulle jobba i tjänsten stora problem att logga in. Men gradvis, med hjälp av återkoppling från bibliotekarierna, hittade vi den stabilitet och funktionalitet som krävdes för att förmedla- re och låntagare skulle bli nöjda.
Lansering och fortsatt utveckling
Vår målsättning var att ”Talboken kommer” skulle finnas i varje region i Sverige efter den första lanseringsomgången, något som vi också lyckades med. Jag, Ulf Wikman och Maria Kimberg var de som huvudsakligen reste omkring och hade lanseringsmöten i varje del av landet, möten som vi satte ihop tillsammans med läns- och regionbiblioteken. Jag vill understryka att vi hade stor
hjälp av regionbiblioteken som gärna bistod oss. De biblioteks- medarbetare som vi träffade ute i kommunerna var mestadels positiva, även om en viss trötthet inför ytterligare en ny digital tjänst märktes. Det avhjälptes med att vi kom med ett ganska förmånligt erbjudande – MTM tog hand om support och utrust- ning och biblioteken kunde huvudsakligen ägna sig åt urval och förmedling. Flera låntagare som tidigare krävde ganska omfat- tande hjälp av biblioteken kunde nu plötsligt få samma service på ett mycket mer effektivt sätt. Vi på MTM hjälpte även till med att ringa upp de presumtiva låntagarna i varje kommun, eftersom vi redan hade kontakt med taltidningsprenumeranterna. Det gränssnitt som bibliotekarierna jobbade genom upplevdes av de allra flesta som väldigt lätt, vilket var ett bra kvitto på att vi lyck- ats göra tjänsten lättanvänd.
Parallellt med att vi lanserade tjänsten fortsatte vi utveckla dess funktionalitet, i dialog med de bibliotekarier som hjälpte låntagarna. För målgruppen, som ofta är äldre och ibland har kognitiva problem, var en funktion med visad lånehistorik vik- tigt – att kunna se vad låntagaren har lånat tidigare, för det blir annars lätt upprepningar. Likaså efterfrågade många bibliote- karier en ”önskelista” med böcker som är under produktion men ännu inte finns tillgängliga för lån. Vi såg också till att tillgodose behovet av att kunna låna ut samma bok eller flera böcker till en grupp av låntagare på en och samma gång, eftersom attraktiva titlar ofta efterfrågades av många samtidigt. Vidare skapade vi möjligheter för bibliotekarien att anteckna exempelvis vilka gen- rer låntagaren uppskattar och annan relevant information.
Den vanligaste synpunkten vi fick, förutom att man tyckte att tjänsten underlättade deras arbete väsentligt och att låntagarna